En dag strax före lunch fick Franklin syn på en fånge som satt alldeles ensam utanför matsalen. Hans prydliga utseende gjorde att Franklin frågade honom om det var han som var Atalaya. När Franklin fick ett jakande svar, blev hans första reaktion: ”Varför är du här?” Mannen förklarade att han först hade avtjänat en del av sitt straff i centralfängelset i San José, huvudstaden, och hade börjat studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen där i fängelset. När han sedan blev förflyttad till San Lucas, fortsatte han sina studier med ett vittne från Puntarenas och blev så småningom döpt, just där vid stranden på San Lucas.

Detta sammanträffande var en vändpunkt i Franklins liv. Från och med den dagen hade han livliga samtal med vittnena så snart de kom på besök. Han började också tala med andra interner och vakter om de ting han fick lära sig. Hans uppförande, klädsel och frisyr började förändras till det bättre. Både han och hans döpte kamrat tillvann sig allas respekt.

När jag hade lämnat polisen, bodde jag en kort tid i Miami i Florida. En dag började en arbetskamrat tala med mig om bibeln. Av hans sätt att tala och klä sig förstod jag att jag hade stött på ett Jehovas vittne igen.