Tuppen nämns inte i de hebreiska skrifterna, och i de kristna grekiska skrifterna nämns den enbart i samband med sitt galande. De flesta omnämnandena hör samman med Jesu profetia om att Petrus skulle förneka honom, en profetia som gick i uppfyllelse natten före Jesu död och nämns av alla fyra evangelieskribenterna. (Mt 26:34, 74, 75; Mk 14:30, 72; Lu 22:34, 60, 61; Joh 13:38; 18:27)

Enligt den judiska Mishna (Bava Kamma 7:7) var det förbjudet för judarna att hålla höns, eftersom dessa kunde orsaka ceremoniell orenhet, men rabbinska källor visar att det var lika vanligt att hålla höns bland judarna som bland romarna. I Mispa har man funnit ett onyxsigill med en bild av en tupp. På sigillet står det: ”Tillhör Jaasanja, kungens tjänare.” Om denne Jaasanja (eller Jesanja) är identisk med den som nämns i 2 Kungaboken 25:23 och Jeremia 40:8, vilket några menar, tyder det på att man hade tuppar i Israel på 600-talet f.v.t. Vid utgrävningen av det forntida Gibeon har man dessutom funnit en bild av en tupp på en krukskärva.

Jesus nämner både hönan, dess kycklingar och ägget i sina illustrationer, och det visar att tamhöns var välkända för dem som lyssnade till honom. (Mt 23:37; Lu 11:12; 13:34; se HÖNA.)

På grund av det som sägs i Mishna hävdar somliga att man inte hade tuppar i Jerusalem, eftersom de orsakade ceremoniell orenhet genom sitt krafsande i jorden. De menar att Jesus egentligen talade om gallicinium, en romersk tidssignal som sägs ha blåsts med signalhorn vid det tredje vaktpassets slut av den romerske vaktpost som var stationerad på Antoniaborgens mur i Jerusalem.

Upplysningar i den judiska Talmud visar emellertid att man faktiskt födde upp tuppar i Jerusalem på den tiden. (Se t.ex. Mishna, Edujjot 6:1.) Ytterligare ett tecken på detta är att Jesus, när han sörjde över Jerusalem och beskrev den omsorg han hade haft om staden, liknade sig själv vid ”en höna [som] samlar ihop sina kycklingar under sina vingar”. (Mt 23:37) Han valde alltid illustrationer som hans åhörare lätt kunde förstå. Det verkar därför inte finnas någon grund till att tro att han i sitt uttalande till Petrus menade något annat än att en bokstavlig tupp skulle gala.