Arresterade och befallda att lämna staden

Skräddaren Antonio Carvajalino förespråkade en gång kommunistpartiets sak, när han bodde i den lilla staden Aracataca. Senare, när bröderna Webster och Olson träffade på honom i vittnandet, bodde han i Barranquilla. Livliga samtal om bibeln följde under några besök, medan Antonios fyra ogifta systrar spände öronen för att uppfatta varje ord från ett angränsande rum. Till sist gav han med sig och erkände att Guds rike är det enda hoppet för de fattiga människorna i Colombia och i resten av världen. Antonio blev senare döpt. Hans fyra systrar tog också med uppskattning emot sanningen och började snart i pionjärtjänsten tillsammans med sin bror.

Alla syskonen Carvajalino, tillsammans med systersonen Tomás Dangond, förordnades sedan som en grupp pionjärer med särskilt uppdrag till Barrancabermeja, ett oljeraffineringscentrum uppefter Magdalenafloden. Denna trakt var katolskt missionsområde, utanför gränserna för icke-katolsk proselytvärvning, enligt generalen och diktatorn Gustavo Rojas Pinillas dekret. Protestanterna i staden samlades bakom stängda dörrar i sina egna kyrkobyggnader. När de fick reda på att Jehovas vittnen nu predikade i staden, skyndade de sig i väg till den katolske biskopen med Vakttornet och Vakna! i handen för att rapportera att det var Jehovas vittnen som spred dessa tidskrifter, inte den protestantiska organisationen.

Polisen fick order att plocka upp vittnena. Man arresterade först de fyra systrarna. Sedan begav sig poliserna till pionjärernas logi och arresterade de två bröderna, lade beslag på deras portföljer och deras litteraturförråd om tjugo kartonger. Polisdomaren ålade pionjärerna att betala böter och att underteckna förklaringar om att de skulle upphöra med att predika i staden. De vägrade alla; alla sex blev därför dömda till 90 dagar i fängelse.

Dagen därpå övertygade de två bröderna borgmästaren om att ”det var en ryslig skam å administrationens sida att hålla fyra kristna kvinnor inlåsta likt brottslingar under sådana beklagansvärda förhållanden”. De begärde att systrarnas domar skulle läggas till deras egna, så att de fyra kvinnorna kunde bli frigivna. Borgmästaren samtyckte, och Antonio och systersonen Tomás blev dömda till nio månader i fängelse.

Tillsyningsmannen för avdelningskontoret, James Webster, flög till Barrancabermeja och sökte få tag i en advokat som kunde försvara vittnena. Men ingen hade mod att träda upp. Då flög han till Bogotá för att framlägga saken personligen för presidentens sekreterare. Sedan sekreteraren hade hört fakta, telefonerade han till borgmästaren i Barrancabermeja och befallde honom att frige bröderna och att återlämna deras litteratur under förutsättning att gruppen lämnade staden inom 48 timmar.

De hjälpte mer än 300 att lära känna sanningen

Inom den stipulerade tiden steg Carvajalinos, medan de stod under polisövervakning, på en buss för att resa till det närbelägna Bucaramanga, huvudstaden i departementet eller provinsen Santander. Det banditliv som våldsamheterna vållade, vilka fortfarande pågick på den omgivande landsbygden, gjorde människor rädda för främlingar och misstänksamma mot sådana. Pionjärerna predikade det oaktat med takt och vann ortsbefolkningens förtroende. På ett års tid upprättade de en församling på 13 förkunnare. Och ett förvånansvärt antal av 65 personer var med vid det offentliga talet under kretstillsyningsmannens besök.

Var är Carvajalinos nu? Antonio Carvajalino dog år 1958, hans syster Inés år 1987. Systersonen Tomás Dangond är äldste. Han, hans hustru och hans dotter verkar som pionjärer med särskilt uppdrag i grannlandet Venezuela. Systrarna Carvajalino gifte sig aldrig för att i stället stå ”till tjänst för Herren utan att låta sig distraheras”. (1 Kor. 7:35) Allt som allt har de hjälpt mer än 300 personer till kunskap om sanningen.d

[Bild på sidan 95]

Systrarna Carvajalino, en föredömlig pionjärgrupp, som hjälpt mer än 300 personer att lära känna sanningen