Strax därefter började jag studera med en ung man som hette Fernando González. Han bodde i Algeciras, en av städerna där det inte bodde några vittnen. Men han pendlade fem mil till Neiva för att jobba. Han var alltid väl förberedd för studiet och började gå på mötena direkt. Redan efter första studietillfället samlade han ihop några i sin hemstad och berättade vad han hade fått lära sig från Bibeln.

Ett halvår senare, i januari 1990, blev Fernando döpt. Sedan började han som pionjär. Eftersom det nu fanns ett vittne i Algeciras så ansåg avdelningskontoret att det var tillräckligt säkert för att skicka dit specialpionjärer. Och i februari 1992 bildades en församling där.

Men Fernando nöjde sig inte med att bara predika i sin hemstad. När han hade gift sig flyttade han och hans fru, Olga, till San Vicente del Caguán, en av de andra städerna där det inte fanns några vittnen, och de hjälpte till att bilda en församling där. År 2002 blev Fernando förordnad som kretstillsyningsman, och han och hans fru är fortfarande i kretstjänsten.