Efter nära sex månaders studium och övning utexaminerades vi från Gileadskolans 34:e klass i februari 1960. Vi förordnades till Bogotá i Colombia och anlände den 1 mars 1960.

Vår första utmaning blev att lära oss spanska. Det blev en hel del skratt när jag använde fel ord. Jag kommer ihåg när jag arbetade i rumsförmedlingen vid vår första områdessammankomst och bad att få låna madrasser (colchones) av bröderna, men jag sade cochinos (grisar). De frågade mig vänligt: ”Vad skall du ha dem till?” ”Vännerna skall sova på dem”, svarade jag. Efter skrattet fick vi madrasserna.

Vi fick många oförglömliga erfarenheter medan vi njöt av Guds skapelses skönhet i naturen i de majestätiska, snötäckta Anderna, i djungelområdena och på slätterna. En av dem fick vi när vi besökte pionjärerna med särskilt uppdrag i Villavicencio, där slätten börjar. I San Martín träffade vi en grupp vittnen från Granada. Detta var första gången människorna där fick höra budskapet om Riket. Medan min hustru samtalade med en kvinna vid dörren frågade en pojke min hustru vad hon höll på med. När han fick veta det gick han därifrån men var snart tillbaka och berättade att en kund på apoteket på andra sidan gatan ville tala med henne. Mannen lyssnade villigt till budskapet och ville ha all biblisk litteratur som hon hade. När hon erbjöd honom att få Vakttornet och Vakna! med posten sade han: ”Jag bor för långt ut på slätten för att ha postgång. Jag måste hämta posten själv här i San Martín, och hit kommer jag bara en gång om året för att proviantera.” Det året råkade han komma när vi var där.

Under de 16 år som vi med glädje har delat med oss av Guds ords sanning till det colombianska folket har vi färdats med alla slags transportmedel som funnits till hands: piragua (urholkad trädstam), flyg, buss, bil, häst och åsna. Vart vi än kom mötte vi vänliga människor som var glada över att få resonera om sanningen från bibeln och få lära känna och förstå Jehovas och hans älskade Sons kärlek.

[Bild på sidan 18]

Tvättdag för min hustru Earline i Colombia