”De gyllene åren”

Att rycka upp bopålarna och flytta till ett främmande land är ett stort steg, särskilt om man har fyra små barn och bara 100 dollar undanlagda för resan. Det var situationen för familjen Zimmerman i Förenta staterna i början av 1959. Harold och Anne, utexaminerade från 18:e klassen vid Gilead år 1952, hade tillbringat tre år som missionärer i Etiopien. Nu var Colombia deras mål, men deras tillgångar var otillräckliga. De tänkte noggrant över det råd som vid en kretssammankomst gavs åt dem som tänkte bli pionjärer. Talaren sade: ”Vänta inte tills du har bil och husvagn och pengar på banken. Bestäm en tid och res sedan!” Men hur skulle man klara av resekostnaderna?

Veckan därpå, när hustrun Anne hade bokat plats för Harold på flygplanet från Los Angeles till Colombia, kom ett kuvert med posten. Inuti låg en check på 265 dollar, en skatteåterbäring. I följd efter dessa oväntade pengar gav flera familjer bland vittnena dagen därpå Zimmermans en gåva på 350 dollar. Finansieringen av första fasen i projektet var nu avklarad.

När Harold kom till Cali, blev han förskräckt: Han såg tidningsrapporter om krigföring, med fotografier av lemlästade kroppar som låg i rader på marken. ”Varför har jag inte fått höra om det här tidigare?” frågade han sig. ”Vet jag verkligen vad jag gör, som tar hit hustru och fyra små att leva här nere?”

”De rätta besluten”, påminde han sig själv, ”fattar man genom att söka efter de bibliska principer som är tillämpliga i varje fall.” Han påminde sig israeliterna, som lyssnade till de tio skräckslagna spejarna, som hade kommit tillbaka från att ha utspejat det utlovade landet. De fruktade att deras hustrur och barn skulle bli fiendens byte och önskade återvända till Egypten. Jehovas svar blev att de själva skulle dö under 40 års vandringar i öknen. Deras barn skulle överleva och komma in i det utlovade landet. (4 Mos. 14:3, 31, 32) Där var svaret. Harold kämpade sig fram med planen.

Hur sammanfattar Harold 30 års liv och tjänst i Colombia? Han svarar: ”Vi kom hit till landet för att tjäna ’några år till Harmageddon’. Åren kom och gick. Många fler än vi hade räknat med, det är sant, men år fulla av privilegier och välsignelser för alla i familjen, medan vi väntat på Jehovas dags närvaro och ständigt haft den i tankarna.” — 2 Petr. 3:12.

”Alla våra barn är gifta och vandrar i sanningen, och vi har aldrig fallit offer för våldet. Min hustru och jag bor nu i en liten bungalow nära intill där ett nytt avdelningskontor byggs i Facatativá och njuter av våra ’gyllene år’ som frivilliga arbetare i Beteltjänst.”f

[Bild på sidan 113]

Harold och Anne Zimmerman, som uppfostrade fyra barn i Cali, är nu förordnade till att ta del i projektet med det nya avdelningskontoret i Facatativá