Neil, en wayuuindian som bodde i Manaure, har ett medfött handikapp. Han menade att Gud bar skulden till hans svåra situation. Han var mycket deprimerad och funderade på att ta sitt liv. Ett vittne som besökte olika städer i samband med sitt förvärvsarbete brukade passa på att förkunna från hus till hus på de platserna. Han träffade Neil och talade med honom om Guds kungarike. Då var Neil bara 14 år, och eftersom vittnet förstod att Neil var intresserad började de studera Bibeln tillsammans. Neil tyckte om att lära sig hur kärleksfull Jehova Gud är och insåg att Gud inte kunde vara orsaken till hans lidande. Han blev djupt rörd när han fick läsa om Guds löfte om ett paradis på jorden där ingen kommer att vara sjuk. (Jesaja 33:24; Matteus 6:9, 10)

Vid den tiden låg Neils släkt i fejd med en annan släkt. Neils släktingar utförde vissa stamritualer som de menade skulle vara till skydd för dem. Neil berättar: ”Till en början var jag rädd för att prata med släkten om min tro, särskilt med släktens äldste som är mycket respekterade.” Neils föräldrar blev upprörda när de fick höra att han inte ville följa obibliska eller spiritistiska sedvänjor. Neil flyttade sedan till Ríohacha och började besöka församlingens möten. Längre fram lät han döpa sig. År 1993 blev han förordnad som biträdande tjänare, och tre år senare blev han reguljär pionjär. År 1997 förordnades han som församlingsäldste, och 2000 utökade han sin tjänst och började tjäna som pionjär med särskilt uppdrag.

Teresa är en annan wayuuindian som började studera Bibeln med Jehovas vittnen. Hon bodde ihop med Daniel, som förlöjligade henne och slog henne och deras tre barn. Trots att han längre fram gick med på att studera Bibeln tillsammans med Teresa fortsatte han att vara borta från familjen och dricka med sina vänner. Ibland kunde de ha dryckeslag i fyra eller fem dagar. Familjen blev helt utblottad. Men Teresa fortsatte troget att studera och vara med vid församlingens möten. Det gjorde att Daniel insåg hur viktigt det är att studera Bibeln. En dag råkade ett av deras barn falla ner i en gryta med kokande vatten och dog av de svåra brännskadorna. Samtidigt som Teresa sörjde förlusten av sitt barn var hon tvungen att hantera påtryckningarna från släkt och grannar som ville att hon skulle följa obibliska begravningsseder.

Under den här svåra tiden fick familjen uppmuntran och hjälp av vänner från församlingarna i närheten. Efter begravningen fortsatte de att få uppmuntrande besök av wayuunaiki-talande vittnen från församlingen på orten. När Daniel fick uppleva den broderliga kärleken motiverades han att göra framsteg. Han slutade dricka och behandla Teresa illa. Daniel och Teresa gifte sig, och Daniel började arbeta hårt för att försörja sin familj. De gjorde andliga framsteg och blev döpta 2003. Båda leder nu flera bibelstudier. Tack vare att Teresa gav sina släktingar ett så fint vittnesbörd har de börjat lyssna på Jehovas vittnen när de kommer på besök. En systerson till Daniel har blivit odöpt förkunnare, och två andra syskonbarn studerar Bibeln och går på församlingens möten. Teresas svägerska, som också har mist en son i en olycka, och hennes familj har också visat intresse för att studera Bibeln.

Ett produktivt fält

Uribia är en stad omkring tio mil nordost om Ríohacha. I församlingen med verksamhet på wayuunaiki finns 16 förkunnare, och flera av dem inriktar sig på att nå indianerna ute på landsbygden. En av församlingens äldste berättar: ”Vi kom till en boskapsfarm där det låg en klunga med hus. Husen var låga och hade små fönster. Framför varje hus fanns ett platt tak som var gjort av yotojolo, den vedartade insidan av en kaktus. Det ger familjen och besökare skydd mot den stekande solen. Vi var glada över att så många visade intresse, och vi återvände för att sätta i gång bibelstudier. När vi kom tillbaka upptäckte vi att många var analfabeter. Vi fick höra att det fanns en skola men att verksamheten hade lagts ner på grund av bristande resurser. Den ansvarige för skolan gav oss vänligt sitt tillstånd att använda ett av klassrummen för att lära de bofasta att läsa och skriva och för att leda bibelstudier. Sex wayuuindianer har nu lärt sig läsa och skriva och gör framsteg i sina bibelstudier. Vi är rörda av den uppskattning som de visar oss, och därför planerar vi nu att hålla möten på farmen.”