Alla syskonen Carvajalino, tillsammans med systersonen Tomás Dangond, förordnades sedan som en grupp pionjärer med särskilt uppdrag till Barrancabermeja, ett oljeraffineringscentrum uppefter Magdalenafloden. Denna trakt var katolskt missionsområde, utanför gränserna för icke-katolsk proselytvärvning, enligt generalen och diktatorn Gustavo Rojas Pinillas dekret. Protestanterna i staden samlades bakom stängda dörrar i sina egna kyrkobyggnader. När de fick reda på att Jehovas vittnen nu predikade i staden, skyndade de sig i väg till den katolske biskopen med Vakttornet och Vakna! i handen för att rapportera att det var Jehovas vittnen som spred dessa tidskrifter, inte den protestantiska organisationen.

Polisen fick order att plocka upp vittnena. Man arresterade först de fyra systrarna. Sedan begav sig poliserna till pionjärernas logi och arresterade de två bröderna, lade beslag på deras portföljer och deras litteraturförråd om tjugo kartonger. Polisdomaren ålade pionjärerna att betala böter och att underteckna förklaringar om att de skulle upphöra med att predika i staden. De vägrade alla; alla sex blev därför dömda till 90 dagar i fängelse.

Dagen därpå övertygade de två bröderna borgmästaren om att ”det var en ryslig skam å administrationens sida att hålla fyra kristna kvinnor inlåsta likt brottslingar under sådana beklagansvärda förhållanden”. De begärde att systrarnas domar skulle läggas till deras egna, så att de fyra kvinnorna kunde bli frigivna. Borgmästaren samtyckte, och Antonio och systersonen Tomás blev dömda till nio månader i fängelse.

Tillsyningsmannen för avdelningskontoret, James Webster, flög till Barrancabermeja och sökte få tag i en advokat som kunde försvara vittnena. Men ingen hade mod att träda upp. Då flög han till Bogotá för att framlägga saken personligen för presidentens sekreterare. Sedan sekreteraren hade hört fakta, telefonerade han till borgmästaren i Barrancabermeja och befallde honom att frige bröderna och att återlämna deras litteratur under förutsättning att gruppen lämnade staden inom 48 timmar.

Andra pionjärer med särskilt uppdrag blev också fängslade under dessa år. I hamnstaden Magangué efter Magdalenafloden tillbringade Miguel Manga och hans hustru, Leonor, 11 dagar i fängelse år 1956 på tillskyndan av prästen i staden. Och i den då fanatiska staden Sahagún i Córdoba arresterade en missledd borgmästare pionjären med särskilt uppdrag Carlos Alvarino och dömde honom till två veckors straffarbete.