”Som att leva i en annan värld”

Paulus skrev till Timoteus: ”Vad du har hört från mig ... det skall du anförtro åt trogna människor, som i sin tur skall vara tillräckligt kvalificerade att undervisa andra.” (2 Tim. 2:2) Två sådana motsedda trogna män var Benjamín Angulo och Armando Gómez.

Benjamín Angulo, en 27-årig fabriksarbetare i Santa Marta, hade förlorat tron på kyrkan, och politiken intresserade honom inte. Han brukade tänka: ”Orättfärdighet och lidande finns överallt. Det är så orättvist! Hur kan det finnas en Gud?”

En dag år 1955 talade så en arbetskamrat med honom om Jehova Gud och hans rike och erbjöd honom ett veckobibelstudium i boken ”Låt Gud vara sannfärdig”. Benjamín samtyckte och begärde att studiet skulle hållas varje lunchtimme, sex dagar i veckan.

En månad gick. Sedan kom vittnet till den slutsatsen att det var dags att inbjuda den nye eleven till mötena. Det var klart att han ville vara med! Benjamín blev förtjust över detta första möte men också upprörd. Han frågade varför vittnet inte hade berättat för honom om dessa underbara möten tidigare. Han hade förlorat ”en hel månad av värdefull undervisning”.

Det fanns få bröder i Santa Marta-församlingen, och fastän Benjamín var blyg, sattes han direkt i arbete med uppgifter i teokratiska skolan och snart i andra möten. Teokratiska skolans lärobok blev hans undervisningshandbok, när han samvetsgrant läste och tillämpade alla dess råd. I glädje över sitt nyfunna uppsåt i livet utropade Benjamín: ”Det är som att leva i en annan värld — sanningen, mötena, brödernas kärlek, privilegierna jag får åtnjuta!”

Lärjungen blir som sin lärare

Som pionjär med särskilt uppdrag, förordnad år 1958 till Montería vid Sinúfloden, fann Benjamín snart en annan av dessa motsedda trogna män, den 20-årige sonen till syster Gómez, en ny förkunnare i församlingen. Pojkens namn var Armando.

Benjamín lämnade Montería för att ta emot ett förordnande i kretsverksamheten, medan Armando fortsatte hemma i församlingen. Armando fortsatte att hålla ögonen riktade på det föredöme som den äldre broder Benjamín utgjorde. Sade inte Jesus: ”Det är nog för lärjungen att bli som sin lärare”? (Matt. 10:25) Armando blev också pionjär med särskilt uppdrag och sedan kretstillsyningsman. Armando Gómez tjänar nu vid Betel i Bogotá som en av de fem medlemmarna i avdelningskontorets kommitté i Colombia tillsammans med Benjamín Angulo, som tog honom med i tjänsten på fältet i Montería för mer än 30 år sedan.

Rättframt gensvar till sanningen

De goda nyheterna om Riket spred sig snabbt från Montería utåt landsbygden och sedan till de avlägsna delarna av departementet Córdoba. På 1500-talet kammade europeiska guldsökare igenom denna region i sitt sökande efter indianska grottor och gravar, där guldföremål i överflöd hade begravts. Dessa lycksökare fick ett enormt byte, som de sände nerför Sinúfloden till havet och sedan uppför kusten till Cartagena för att skeppas till Spanien.

Andra spanjorer flyttade sedan in och slog sig ner för att stanna. Och Córdoba kom att bli känt som ett land av grovhuggna boskapsuppfödare och jordbrukare, män som tog lagen i egna händer och avgjorde tvister med stora knivar och revolvrar. Intressant nog gav många av dessa män och deras familjer villigt gensvar till Rikets budskap och satte i gång med att dela med sig av det till sina grannar bland boskapsuppfödarna och jordbrukarna. Allteftersom antalet nyintresserade ökade, bildades därför nya församlingar, och kretsbesök började. Många av Colombias resande tillsyningsmän blev ”inkörda” på Córdobakretsen, och en del beskriver skämtsamt denna erfarenhet som övning för att få överleva ”den stora vedermödan”. — Upp. 7:14.

Benjamín Angulo säger, när han ser tillbaka på dessa första dagar: ”Jag hade så många erfarenheter i den kretsen i Córdoba — av att rida hela dagen på hästrygg och åsnor, vada genom av ormar hemsökta floder, hot från gerillagrupper, sjukdomsanfall med hög feber — att det skulle fylla en bok om jag skulle försöka berätta dem alla.”

Benjamín Angulo och Armando Gómez, medlemmar av avdelningskontorets kommitté