Män och kvinnor, som inte hade några familjeförpliktelser och som kunde använda hälften av sin tid eller mer uteslutande i Herrens verk, uppmuntrades att börja förkunna evangelium som kolportörer. Antalet kolportörer varierade en hel del från år till år, men år 1885 var det redan omkring 300 som tog del i kolportörarbetet. Andra utförde en mer begränsad form av kolportörtjänst. Kolportörerna fick förslag om hur de skulle utföra sitt arbete. Men fältet var stort, och åtminstone i början valde de själva sitt distrikt och flyttade från område till område i stort sett efter eget gottfinnande. När de sedan träffades vid konventen, brukade de göra nödvändiga förändringar för att samordna verksamheten.

I Vakt-Tornet för 15 maj 1917 (på engelska 1 mars) meddelades det att hela det distrikt som skulle bearbetas av kolportörer och av pastoralarbetaree i församlingarna hädanefter skulle anvisas av Sällskapets kontor. Om det i en stad eller ett län fanns både lokala förkunnare och kolportörer som tog del i tjänsten, delades distriktet upp mellan dem av en lokalt tillsatt distriktskommitté.