För att hjälpa dessa tidiga kolportörer att täcka utgifterna för resor, mat, kläder och husrum försåg Zion’s Watch Tower Tract Society dem med biblisk litteratur för spridning, fastställde det blygsamma bidrag som de kunde begära för litteraturen och erbjöd dem att behålla en del av de medel de därigenom fick in.

De materiella behoven

Hur sörjde de för sina materiella behov? Anna Petersen (senare Rømer), en heltidsförkunnare i Danmark, berättade: ”Vi fick ju litteraturen till pionjärpris, och när vi spred mycket, kunde vi därigenom klara de dagliga löpande utgifterna; vi hade inte så stora behov. När vi hade större utgifter, löste det sig alltid på ett eller annat sätt. Systrarna brukade ge oss kläder, både klänningar och kappor, som vi kunde använda direkt, så vi var välklädda. Några vintrar hade jag kontorsarbete ett par månader. ... Genom att handla kläder när det var realisation kunde jag köpa det jag behövde i klädväg för ett helt år. Så det gick bra. Vi led aldrig någon nöd, tvärtom.” Materiella ting var inte deras huvudsakliga intresse. Deras kärlek till Jehova och hans vägar var som en brinnande eld inom dem, och de måste helt enkelt ge uttryck åt den.

När det gällde logi, hyrde de kanske ett enkelt rum under den tid de besökte människor i ett område. En del hade husbil — ingenting påkostat, bara ett ställe där de kunde sova och äta. Andra övernattade i tält, medan de flyttade från plats till plats. På en del håll ordnade bröderna med ”pionjärläger”. Vittnena i ett område ställde ibland ett hem till förfogande, och någon fick i uppgift att ha tillsyn över det. Pionjärer som tjänade i området kunde bo där, och så delade de på utgifterna.

Dessa heltidstjänare lät inte folks brist på pengar utgöra ett hinder, om fårlika människor ville skaffa sig biblisk litteratur. Pionjärerna lämnade ofta litteratur i utbyte mot sådana produkter som potatis, smör, ägg, färsk och konserverad frukt, höns, tvål och allt möjligt annat. De blev inte rika; men på det här sättet kunde de hjälpa uppriktiga människor att lära känna budskapet om Riket, samtidigt som de själva fick det de behövde för sitt uppehälle, så att de kunde fortsätta sin tjänst. De litade på Jesu löfte om att de skulle få det de behövde i fråga om mat och kläder, om de fortsatte med att ”först söka kungariket och ... [Guds] rättfärdighet”. — Matt. 6:33.