TIDIGA EVANGELIEFÖRKUNNARE

Kolportörerna täckte stora områden på cykel och sov varhelst de kunde finna logi – på gods eller i höstackar. Människor var fattiga, men de tyckte om att lyssna på budskapet om Riket. De här heltidsförkunnarna använde därför ofta mellan 150 och 200 timmar i månaden i förkunnararbetet – en rapporterade 239 timmar på en enda månad! De var flitiga, frimodiga och uthålliga. Det här hände en syster första gången hon gick ut i tjänsten:

”Kan du cykla?” frågade en nitisk finsk syster henne.

”Ja, det kan jag”, svarade den nya systern.

”Då kan vi åka till Saaremaa”, sade den finska systern entusiastiskt och tänkte på Estlands största ö, omkring 20 mil bort.

När de kom till den första byn på Saaremaa (Ösel), föreslog den finska systern: ”Du kan börja från det här hållet, så börjar jag från andra hållet. I kväll möts vi mitt i byn.” Den nya systern hade aldrig predikat förut. Men vid första besöket kände hon att Jehova hjälpte henne, och hon fick snabbt den tillförsikt hon behövde för att kunna glädja sig åt resten av turen.

Hellin Aaltonen (senare Grönlund) träffade människor från ön Vormsi (Ormsö) och upptäckte att de talade ett besynnerligt språk.

”Talar ni inte estniska?” frågade hon öborna.

”Nej, vi talar svenska”, svarade de.

”Har ni några svenska böcker?” frågade Hellin.

”Vi har inte haft svenska böcker på flera hundra år”, svarade de och tog till i överkant.

Hellin förstod att invånarna på Vormsi behövde litteratur på svenska och beslöt därför att besöka ön tillsammans med Fanny Hietala, som talade svenska.

”Vi tog alla svenska böcker som kontoret hade och tog båten dit”, berättar Hellin. ”Vi gick igenom hela ön på tre dagar och lämnade nästan all vår litteratur. Många år senare hörde jag talas om en broder i Sverige som hade lärt känna sanningen genom böcker som han hade skaffat sig på Vormsi!” Gång på gång fick förkunnarna uppleva sanningen i Predikaren 11:6: ”Så din säd om morgonen, och låt inte din hand vila innan kvällen kommer; ty du vet inte var detta får framgång.”

KOLPORTÖRERNAS UTMANINGAR

Kolportörernas arbete var inte lätt. På vintern brukade de åka skidor eller gå till fots mellan två och fyra mil om dagen. Det var mycket kallt, och det var svårt att få tag i bra logi. De kunde bara ta med sig det allra nödvändigaste när det gällde mat och annat, eftersom de också hade med sig kartonger med litteratur. Kraftigt regn gjorde ofta vägarna oframkomliga. Många nätter var kolportörerna tvungna att sova utomhus. För att klara av denna krävande tjänst måste de uppbjuda all sin fysiska styrka. Men vad sade de här hängivna förkunnarna om sin tjänst?

”Jag saknade aldrig något verkligt viktigt”, säger Vilho Eloranta, en nitisk finsk broder som var pionjär på isolerade distrikt i många månader. ”För det mesta fick jag mat och logi i utbyte mot litteratur. Behovet av pengar var minimalt. När kvällen kom brukade jag börja fråga efter logi. Det var inte många som nekade mig en sovplats, i synnerhet inte om det var sent på kvällen eller långt till nästa gård.”

Vilho säger vidare: ”Att få ut budskapet om Riket till människor var så viktigt för mig att de enkla levnadsförhållandena inte på något sätt minskade den tillfredsställelse och glädje förkunnararbetet gav mig.”

De här nitiska bröderna och systrarna banade väg för framtida tillväxt genom att lämna stora mängder litteratur. År 1929 lämnade en liten grupp kolportörer sammanlagt 53 704 böcker och broschyrer.

”Det fanns omkring 30 kolportörer i Estland”, säger Adolf Kose, ”och de arbetade igenom hela landet före andra världskriget.”

De här tidiga, flitiga förkunnarnas arbete gjorde ett bestående intryck. I början av 1990-talet träffade Jehovas vittnen Ruth, en äldre kvinna. Hon tyckte att deras budskap verkade bekant. Hon kom ihåg att hon över 60 år tidigare hade lyssnat på en tysk bibelforskare som hade besökt hennes granne ett par gånger. Trots att Ruth nu var gammal och döv kände hon igen sanningens klang, ville ha ett bibelstudium och blev döpt – närmare 70 år efter den första kontakten!

[Bild på sidan 170]

Jenny Felt och Irja Mäkelä, de första pionjärerna från Finland.