Tröst åt de förtryckta

HAR du under din livstid lagt märke till att vissa ord har upprepats gång på gång i rubrikerna? Är du trött på att läsa sådana ord som krig, brottslighet, katastrof, hunger och lidande? Det finns emellertid ett ord som inte har förekommit i nyhetsrapporterna, och det är ordet tröst. Ändå representerar det ordet något som mänskligheten är i stort behov av.

”Att trösta” betyder enligt en ordbok ”att ge någon styrka och hopp” och ”att lindra någons sorg eller bekymmer”. Med tanke på de kaotiska förhållanden som världen har upplevt nu på 1900-talet råder det ett stort behov av hopp och lindring av sorg. Det är sant att vissa av oss i den här tiden åtnjuter fler bekvämligheter än våra förfäder ens kunde drömma om och därigenom får viss lindring eller tröst. Detta beror till stor del på vetenskapliga framsteg. Men vetenskapen och tekniken har inte gett människan lindring och tröst i den bemärkelsen att de har avlägsnat alla orsaker till lidande för henne. Vad är dessa orsaker?

För många hundra år sedan nämnde den vise mannen Salomo en framträdande orsak till lidandet, när han sade: ”Människa har haft makt över människa till hennes skada.” (Predikaren 8:9) Vetenskap och teknik har inte kunnat ändra människans benägenhet att vilja ha makt över sin medmänniska. Detta har nu på 1900-talet lett till förtryckande diktaturer inom länder och till fasansfulla krig mellan länder.

Sedan år 1914 har över hundra miljoner människor dödats till följd av krig. Tänk på all den vånda och ångest som den siffran representerar — miljoner sörjande familjer som är i behov av tröst. Förutom att krig leder till en våldsam död, leder det också till andra slag av lidande. Vid slutet av andra världskriget fanns det över 12 miljoner flyktingar i Europa. På senare år har över en och en halv miljon människor flytt från krigszoner i Sydostasien. Kriget på Balkan har tvingat över två miljoner människor att fly från sina hem — i många fall för att undgå ”etnisk rensning”.

Flyktingar behöver förvisso tröst, i synnerhet de som har tvingats lämna sina hem med enbart de ägodelar som de kan bära med sig och som inte vet vart de skall ta vägen eller vad framtiden skall föra med sig för dem och deras familjer. Sådana familjer är bland de mest beklagansvärda offren för förtryck, och de behöver tröst.

I fredligare delar av jorden lever miljontals människor praktiskt taget i slaveri under världens ekonomiska system. Det är sant att somliga har ett överflöd av materiella ägodelar. Men för majoriteten är det en daglig kamp att kunna försörja sig. Många söker efter en lämplig bostad, och ett ökande antal är arbetslösa. En afrikansk tidning förutspår att ”världen är på väg mot en arbetsmarknadskris utan tidigare motstycke, med ytterligare över 1,3 miljarder människor som söker arbete fram emot år 2020”. De ekonomiskt förtryckta behöver helt visst ”styrka och hopp”, dvs. tröst.

Som en reaktion på hopplösa förhållanden har somliga slagit in på brottets bana. Detta skapar naturligtvis bara svårigheter för deras offer, och en hög brottsfrekvens ökar känslan av förtryck. Så här löd en rubrik nyligen i tidningen The Star i Johannesburg i Sydafrika: ”En helt vanlig dag i ’landet med flest mord i världen’”. Artikeln beskrev en typisk dag i och omkring Johannesburg. På denna enda dag blev fyra människor mördade, och åtta fick sina motorfordon kapade. Sjutton inbrott rapporterades i en medelklassförort. Dessutom förekom det ett antal väpnade rån. Enligt tidningen beskrev polisen detta som en ”relativt lugn” dag. Mordoffrens släktingar och de som utsattes för inbrott i sitt hem eller för bilkapning känner sig förståeligt nog mycket betryckta. De behöver tillförsikt och hopp, dvs. tröst.

I vissa länder finns det föräldrar som säljer sina barn till prostitution. Ett asiatiskt land till vilket turister strömmar på ”sexresor” rapporteras ha två miljoner prostituerade, av vilka många har köpts eller kidnappats som barn. Kan man tänka sig några som är mer förtryckta än dessa beklagansvärda offer? I en artikel om denna smutsiga hantering rapporterade tidskriften Time om en konferens år 1991 för sydostasiatiska kvinnoorganisationer. Där beräknade man att ”30 miljoner kvinnor hade sålts i världen sedan mitten av 1970-talet”.

Barn behöver naturligtvis inte säljas till prostitution för att fara illa. Allt fler barn blir fysiskt misshandlade eller till och med våldtagna i sitt eget hem av föräldrar och släktingar. Sådana barn kan länge bära på känslomässiga ärr. Som tragiska offer för förtryck behöver de helt visst tröst.

En man i forntiden som studerade förtryck

Kung Salomo var bestört över omfattningen av mänskligt förtryck. Han skrev: ”Jag själv vände tillbaka för att jag skulle kunna se alla handlingar av förtryck som utförs under solen, och se! de förtrycktas tårar, men de hade ingen tröstare; och på deras förtryckares sida fanns makt, så att de inte hade någon tröstare.” — Predikaren 4:1.

Om den vise kung Salomo redan för 3.000 år sedan insåg att de förtryckta var i desperat behov av en tröstare, vad skulle han då ha sagt i dag? Men Salomo visste att ingen ofullkomlig människa, inbegripet honom själv, skulle kunna ge människor den tröst de behövde. Någon större behövdes för att krossa förtryckarnas makt. Finns det någon sådan person?

I Psalm 72 i Bibeln talas det om en stor tröstare för alla människor. Psalmen skrevs av Salomos far, kung David. Överskriften till den lyder: ”Angående Salomo”. Det var tydligen den åldrige kung David som skrev den psalmen om en som skulle ärva hans tron. Denne skulle enligt psalmen skänka bestående lindring från förtryck. ”I hans dagar kommer den rättfärdige att spira upp och fred i överflöd, till dess månen inte mer är. Och han kommer att ha undersåtar från hav till hav och ... till jordens ändar.” — Psalm 72:7, 8.

David tänkte antagligen på sin son Salomo, när han skrev dessa ord. Men Salomo insåg att det inte stod i hans makt att betjäna mänskligheten på det sätt som beskrivs i den psalmen. Han kunde endast uppfylla orden i psalmen i liten skala och för Israels nation, inte till nytta för hela jorden. Det är uppenbart att denna inspirerade profetiska psalm pekade fram emot någon som var mycket större än Salomo. Vem kunde det vara? Det kunde endast vara Jesus Kristus.

När en ängel meddelade Jesu födelse, sade han: ”Jehova Gud skall ge honom hans fader Davids tron.” (Lukas 1:32) Jesus talade också om sig själv som ”något mer än Salomo”. (Lukas 11:31) Jesus har alltsedan han uppväcktes och satte sig på Guds högra sida varit i himlen, och därifrån kan han uppfylla orden i Psalm 72. Han har också fått makt och myndighet från Gud att bryta sönder de mänskliga förtryckarnas ok. (Psalm 2:7–9; Daniel 2:44) Det är således Jesus som skall uppfylla orden i Psalm 72.

Förtrycket skall snart upphöra

Vad innebär detta? Det innebär att frihet från allt slags mänskligt förtryck snart skall bli en verklighet. Det makalösa förtryck och lidande som man har kunnat bevittna nu på 1900-talet ingick i det tecken som Jesus förutsade skulle känneteckna ”avslutningen på tingens ordning”. (Matteus 24:3) Han förutsade bland annat: ”Nation skall resa sig mot nation och kungarike mot kungarike.” (Matteus 24:7) Detta inslag i profetian började uppfyllas vid tiden för första världskrigets utbrott år 1914. Jesus tillade: ”På grund av den tilltagande laglösheten skall kärleken hos flertalet svalna.” (Matteus 24:12) Laglöshet och kärlekslöshet har frambringat en ond och förtryckande generation. Därför måste tiden vara nära för Jesus Kristus att som jordens nye kung ingripa. (Matteus 24:32–34) Vad kommer det att innebära för förtryckta människor som har tro på Jesus Kristus och som ser upp till honom som den som Gud har förordnat till att trösta mänskligheten?

Låt oss för att få svar på den frågan läsa ytterligare några verser i Psalm 72 som uppfylls på Kristus Jesus: ”Han kommer att befria den fattige som ropar på hjälp, också den betryckte och den som ingen hjälpare har. Han kommer att tycka synd om den ringe och den fattige, och de fattigas själar kommer han att rädda. Från förtryck och från våld kommer han att friköpa deras själ, och deras blod kommer att vara dyrbart i hans ögon.” (Psalm 72:12–14) Guds förordnade kung, Jesus Kristus, kommer således att se till att ingen lider på grund av förtryck. Han har makt att göra slut på orättvisor av alla slag.

Men någon kanske säger: ”Det där låter underbart, men hur är det nu? Vilken tröst finns det för dem som lider just nu?” Det finns faktiskt tröst för de förtryckta. De två följande artiklarna i denna tidskrift visar hur miljontals människor redan nu har erfarit tröst genom att de har uppodlat ett nära förhållande till den sanne Guden, Jehova, och till hans älskade Son, Jesus Kristus. Ett sådant förhållande kan trösta oss under dessa förtryckande tider och kan leda oss till ett evigt liv fritt från förtryck. Jesus sade i bön till Gud: ”Detta betyder evigt liv, att de fortsätter att inhämta kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” — Johannes 17:3.

Hoppas på Jehova för att få tröst

”Må ... den Gud, som fyller behovet av uthållighet och tröst, förunna er att bland er själva ha samma sinnesinställning som Kristus Jesus hade.” — ROMARNA 15:5.

1. Varför ökar behovet av tröst för varje dag som går?

BEHOVET av tröst ökar för varje dag som går. Som en bibelskribent konstaterade för mer än 1.900 år sedan: ”Hela skapelsen fortsätter att sucka tillsammans och lida smärta tillsammans ända till nu.” (Romarna 8:22) Det är mer ”suckan” och ”smärta” nu än någonsin tidigare. Sedan första världskriget har mänskligheten drabbats av den ena krisen efter den andra i form av krig, brottslighet och naturkatastrofer, vilka ofta står i samband med människans vanskötsel av jorden. — Uppenbarelseboken 11:18.

2. a) Vem bär den största skulden för mänsklighetens nuvarande lidande? b) Vad ger oss orsak till tröst?

² Varför har det varit så mycket lidande i vår tid? Svaret finner vi i Bibelns skildring av hur Satan blev utkastad ur himlen efter Guds kungarikes födelse år 1914: ”Ve jorden och havet, eftersom Djävulen har kommit ner till er i stor förbittring, då han vet att han har en kort tidsfrist.” (Uppenbarelseboken 12:12) Det tydliga beviset på den profetians uppfyllelse innebär att Satans onda styre snart har nått sitt slut. Det är trösterikt att veta att livet på jorden snart skall återgå till det fridfulla tillstånd som existerade innan Satan fick våra första föräldrar att göra uppror!

3. När behövde människan ingen tröst?

³ Människans Skapare gav det första människoparet en vacker park som hem. Den låg i ett område kallat Eden, vilket betyder ”ljuvlighet” eller ”behag”. (1 Moseboken 2:8, fotnot i NW, studieutgåvan) Adam och Eva åtnjöt dessutom fullkomlig hälsa och hade utsikten att aldrig behöva dö. Tänk bara på alla de områden inom vilka de skulle ha kunnat utveckla sina förmågor — trädgårdsskötsel, konst, byggnadsverksamhet, musik. Tänk också på alla de skaparverk de skulle ha kunnat studera, när de fullgjorde sitt uppdrag att lägga jorden under sig och göra den till ett paradis. (1 Moseboken 1:28) Ja, Adams och Evas liv skulle ha blivit fyllt, inte av suckan och smärta, utan av ljuvlighet och behag. Det är uppenbart att de inte skulle ha varit i behov av någon tröst.

4, 5. a) Varför bestod Adam och Eva inte lydnadsprovet? b) Hur kom mänskligheten att bli i behov av tröst?

⁴ Vad Adam och Eva däremot skulle ha behövt utveckla var djup kärlek till och uppskattning av sin omtänksamme himmelske Fader. En sådan kärlek skulle ha motiverat dem att under alla omständigheter lyda Gud. (Jämför Johannes 14:31.) Tyvärr lydde inte någon av våra första föräldrar sin rättmätige Suverän, Jehova, utan de lät sig i stället föras in under en fallen ängels, Satans, Djävulens, onda styre. Satan frestade Eva att synda och äta av den förbjudna frukten, och sedan syndade också Adam genom att äta av frukten på det träd om vilket Gud tydligt hade varnat: ”På den dag du äter av det kommer du med visshet att dö.” — 1 Moseboken 2:17.

⁵ Därigenom började det syndiga paret dö. När Gud uttalade dödsdomen, sade han också till Adam: ”Marken [är] förbannad för din skull. Under smärtfylld möda kommer du att äta dess produkter alla dina livsdagar. Och törnen och tistlar kommer den att frambringa åt dig, och du skall äta fältets växtlighet.” (1 Moseboken 3:17, 18) Adam och Eva förlorade därigenom utsikten att få göra den ouppodlade jorden till ett paradis. Utdrivna ur Eden måste de inrikta sina krafter på att tvinga fram mat från marken som hade förbannats. Deras avkomlingar, som hade ärvt detta syndiga och döende tillstånd, kom att vara i stort behov av tröst. — Romarna 5:12.

Ett trösterikt löfte uppfylls

6. a) Vilket trösterikt löfte gav Gud, när människan hade fallit i synd? b) Vilken profetia om tröst uttalade Lemek?

⁶ När Jehova dömde anstiftaren av människans uppror, visade han sig vara ”den Gud, som fyller behovet av ... tröst”. (Romarna 15:5) Detta gjorde han genom att lova att sända en ”säd” som till slut skulle befria Adams avkomlingar från de katastrofala verkningarna av Adams uppror. (1 Moseboken 3:15) Med tiden gav Gud också förhandsglimtar av denna befrielse. Han inspirerade Lemek, en avlägsen avkomling av Adam genom dennes son Set, att profetera om vad Lemeks son skulle göra: ”Denne kommer att ge oss tröst och ro från vårt arbete och från våra händers smärtfyllda möda som härleder sig från marken som Jehova har förbannat.” (1 Moseboken 5:29) I överensstämmelse med det löftet kallades pojken Noa, som man menar betyder ”Vila” eller ”Tröst”.

7, 8. a) Vilken situation fick Jehova att känna ånger över att han hade skapat människan, och vad ämnade han fördenskull göra? b) Hur levde Noa upp till innebörden i sitt namn?

⁷ Under tiden vann Satan anhängare bland några av himlens änglar. Dessa materialiserade sig som människor och tog som hustrur tilldragande kvinnliga avkomlingar av Adam. Sådana onaturliga föreningar fördärvade det mänskliga samhället ytterligare och frambringade ett gudlöst släkte av nefilim, eller ”fällare”, vilka uppfyllde jorden med våld. (1 Moseboken 6:1, 2, 4, 11; Judas, vers 6) ”Följaktligen såg Jehova att människans uselhet var mycket stor på jorden. ... Och Jehova kände ånger, att han hade gjort människan på jorden, och han kände sig sårad i sitt hjärta.” — 1 Moseboken 6:5, 6.

⁸ Jehova ämnade tillintetgöra den onda världen genom en stor, världsomfattande översvämning, men för att liv skulle bevaras lät han först Noa bygga en ark, och på så sätt räddades människosläktet och djurarterna. Vilken lättnad Noa och hans familj måste ha känt, när de efter den stora översvämningen kom ut ur arken ut på en renad jord! Vilken tröst att finna att förbannelsen av marken hade upphävts, något som gjorde det så mycket lättare att bruka jorden! Ja, Lemeks profetia visade sig vara sann, och Noa levde upp till innebörden i sitt namn. (1 Moseboken 8:21) Som en trogen Guds tjänare fick Noa medverka i att skänka mänskligheten ett mått av ”tröst”. Men Satans och hans demonänglars onda inflytande upphörde inte i och med den stora översvämningen, och mänskligheten fortsätter att sucka under sådana bördor som synd, sjukdom och död.

Någon som är större än Noa

9. Hur har Jesus Kristus visat sig vara en hjälpare och tröstare för ångerfulla människor?

⁹ Slutligen, efter omkring 4.000 år av människans historia, kom så den utlovade Säden. Jehova Guds stora kärlek till mänskligheten fick honom att sända sin enfödde Son till jorden för att dö som en lösen för de syndiga människorna. (Johannes 3:16) Jesus Kristus skänker stor lindring och lättnad åt ångerfulla syndare som utövar tro på hans offerdöd. Alla som överlämnar sitt liv åt Jehova och blir döpta lärjungar till hans Son får uppleva bestående vederkvickelse och tröst. (Matteus 11:28–30; 16:24) Trots sin ofullkomlighet känner de stor glädje över att tjäna Gud med ett rent samvete. Så tröstande för dem att veta att om de fortsätter att utöva tro på Jesus kommer de att bli belönade med evigt liv! (Johannes 3:36; Hebréerna 5:9) Om de på grund av svaghet skulle begå en allvarlig synd, då har de en hjälpare eller tröstare i den uppväckte Herren Jesus Kristus. (1 Johannes 2:1, 2) De vet att Gud är ”trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder”, och därför får de lindring, när de bekänner en sådan synd och handlar så som Bibeln säger att man skall handla för att undvika att bli en som bedriver synd. — 1 Johannes 1:9; 3:6; Ordspråken 28:13.

10. Vad kan vi lära av de underverk som Jesus utförde, när han var på jorden?

¹⁰ Medan Jesus var på jorden skänkte han också vederkvickelse genom att befria dem som var besatta av demoner, genom att bota alla slags sjukdomar och genom att uppväcka älskade anhöriga som hade dött. Det är sant att nyttan av sådana underverk endast var tillfällig för dem som blev välsignade genom dem, då de ju en tid därefter blev gamla och dog, men genom att utföra dem pekade Jesus fram emot de bestående välsignelser som han i framtiden skall låta hela mänskligheten få del av. Han är nu en mäktig himmelsk kung, och i en nära framtid kommer han att göra långt mer än att bara driva ut demonerna — han skall då kasta dem och deras ledare, Satan, i avgrunden, ett tillstånd av overksamhet. Därefter kommer Kristi underbara tusenåriga regering att börja. — Lukas 8:30, 31; Uppenbarelseboken 20:1, 2, 6.

11. Varför kallade Jesus sig själv ”sabbatens Herre”?

¹¹ Jesus sade att han var ”sabbatens Herre”, och han utförde mycket av sitt botande på sabbatsdagen. (Matteus 12:8–13; Lukas 13:14–17; Johannes 5:15, 16; 9:14) Varför det? Jo, eftersom sabbaten var en del av Guds lag till Israel, tjänade den som ”en skugga av de goda ting som skall komma”. (Hebréerna 10:1) Veckans sex arbetsdagar påminner oss om människans slaveri under Satans förtryckande styre under de gångna 6.000 åren. Sabbatsdagen vid slutet av veckan påminner oss om den trösterika vila som mänskligheten kommer att få uppleva under den större Noas, Jesu Kristi, tusenåriga regering. — Jämför 2 Petrus 3:8.

12. Vad, som kommer att skänka oss tröst, kan vi se fram emot att få uppleva?

¹² Vilken lindring och lättnad kommer inte de jordiska undersåtarna under Kristi styre att känna, när de äntligen blir fullständigt befriade från Satans onda inflytande! De får ytterligare tröst, när de upplever att de blir botade från fysiska och psykiska sjukdomar och känslomässigt lidande. (Jesaja 65:17) Tänk bara hur hänryckta de kommer att bli, när de får börja välkomna sina nära och kära tillbaka från de döda! Därigenom kommer Gud att ”torka bort varje tår från deras ögon”. (Uppenbarelseboken 21:4) Jesu lösenoffer kommer att användas till nytta för de lydiga undersåtarna till Guds kungarike, så att dessa så småningom blir fullkomliga och fullständigt befriade från alla de dåliga verkningarna av Adams synd. (Uppenbarelseboken 22:1–5) Därefter kommer Satan att släppas lös ”för en liten tid”. (Uppenbarelseboken 20:3, 7) Alla människor som då troget försvarar Jehovas rättmätiga suveränitet kommer att bli belönade med evigt liv. Tänk vilken outsäglig glädje och befrielse det kommer att skänka att ha gjorts fullständigt ”fri från slaveriet under förgängelsen”! De lydiga bland människorna kommer således att få ”Guds barns härliga frihet”! — Romarna 8:21.

13. Varför behöver alla sanna kristna den tröst som Gud ger?

¹³ Till dess fortsätter vi att sucka och utsättas för den smärta som är så vanlig för alla som lever i Satans onda ordning. Ökningen av fysiska sjukdomar och känslomässiga störningar påverkar alla slags människor, också trogna kristna. (Filipperna 2:25–27; 1 Thessalonikerna 5:14) Satan ser dessutom till att vi som kristna helt oberättigat blir utsatta för hån och förföljelse för att vi lyder ”Gud såsom härskare mer än människor”. (Apostlagärningarna 5:29) Om vi skall hålla ut i att göra Guds vilja ända fram till slutet för Satans värld, behöver vi därför den tröst, hjälp och styrka som Gud ger.

Var man finner tröst

14. a) Vad lovade Jesus natten före sin död? b) Vad måste vi göra, om vi skall få full nytta av Guds heliga andes tröst?

¹⁴ Natten före sin död klargjorde Jesus för sina trogna apostlar att han snart skulle lämna dem och återvända till sin Fader. Detta gjorde dem bekymrade och bedrövade. (Johannes 13:33, 36; 14:27–31) Eftersom Jesus insåg att de också i fortsättningen skulle ha behov av tröst, lovade han: ”Jag skall framställa en begäran till Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare [”tröstare”, fotnot i NW, studieutgåvan] att vara med er för evigt.” (Johannes 14:16) Jesus åsyftade här Guds heliga ande, som utgöts över hans lärjungar 50 dagar efter hans uppståndelse.a Bland annat gav Guds ande tröst åt dem under deras prövningar och stärkte dem att fortsätta att göra Guds vilja. (Apostlagärningarna 4:31) Men en kristen bör inte betrakta en sådan tröstande hjälp som Gud ger genom sin heliga ande som något som man får automatiskt. För att få full nytta av den måste man i stället fortsätta att be om den. — Lukas 11:13.

15. Bland annat hur ger Jehova oss tröst?

¹⁵ Gud ger också tröst genom sitt ord, Bibeln. Paulus skrev: ”Alla de ting som är skrivna förr, de är skrivna till vår undervisning, för att vi genom vår uthållighet och genom trösten från Skrifterna må ha hopp.” (Romarna 15:4) Detta visar att vi regelbundet måste studera Bibeln och på Bibeln grundade publikationer och sedan meditera över sådant stoff. Vi måste också regelbundet vara med vid kristna möten, där vi får del av tröstande tankar från Guds ord. Ett av huvudsyftena med sådana möten är att vi skall uppmuntra varandra. — Hebréerna 10:25.

16. Vad bör det som Gud har tillhandahållit för att ge oss tröst motivera oss att göra?

¹⁶ I fortsättningen av sitt brev till romarna visar Paulus vad som blir det goda resultatet av att vi gör bruk av det som Gud har tillhandahållit för att ge oss tröst. Han skriver: ”Må ... den Gud, som fyller behovet av uthållighet och tröst, förunna er att bland er själva ha samma sinnesinställning som Kristus Jesus hade, för att ni endräktigt med en mun må förhärliga vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader.” (Romarna 15:5, 6) Ja, genom att helt och fullt utnyttja det Gud har tillhandahållit för att ge oss tröst kommer vi att bli mer lika vår modige Ledare, Jesus Kristus. Detta kommer att motivera oss att fortsätta att använda vår mun till att förhärliga Gud i vårt arbete med att vittna, vid våra möten, i våra samtal med medtroende och i våra böner.

I tider av svåra prövningar

17. Hur tröstade Jehova sin Son, och med vilket resultat?

¹⁷ Jesus blev ”mycket orolig” och ”djupt bedrövad” natten före sin plågsamma död. (Matteus 26:37, 38) Han gick därför ett litet stycke från sina lärjungar och bad till sin Fader om hjälp, och ”han blev gynnsamt hörd för sin gudsfruktans skull”. (Hebréerna 5:7) Bibeln berättar att ”en ängel från himlen [visade sig] för honom [Jesus] och styrkte honom”. (Lukas 22:43) Det modiga och manliga sätt varpå Jesus fortsatte att bemöta sina motståndare visar att Guds sätt att trösta honom var mycket effektivt. — Johannes 18:3–8, 33–38.

18. a) Vilken period i aposteln Paulus’ liv var särskilt prövande? b) Hur kan vi vara till tröst för hårt arbetande och medlidsamma äldste?

¹⁸ Aposteln Paulus fick också gå igenom perioder av svåra prövningar. Hans tjänst i staden Efesos kännetecknades av ”tårar och prövningar som drabbade” honom ”genom judarnas komplotter”. (Apostlagärningarna 20:17–20) Efter det att gudinnan Artemis’ anhängare till följd av Paulus’ predikoverksamhet hade fått tumult att bryta ut i Efesos, lämnade Paulus till slut staden. (Apostlagärningarna 19:23–29; 20:1) Under färden norrut till staden Troas var det något annat som bekymrade Paulus mycket. Någon tid före tumultet i Efesos hade Paulus fått en oroande rapport från den unga församlingen i Korinth om att den plågades av söndring och att den tolererade otukt. I hopp om att kunna rätta till situationen hade han därför i Efesos skrivit ett brev med sträng tillrättavisning. Det var inte någon lätt sak för honom att göra detta. ”Ur stor vedermöda och hjärtängslan ... skrev [jag] till er med många tårar”, avslöjade han senare i ett andra brev. (2 Korinthierna 2:4) Likt Paulus tycker medlidsamma äldste att det kan vara svårt att ge korrigerande råd och tillrättavisning, bland annat på grund av att de bara är alltför medvetna om sina egna svagheter. (Galaterna 6:1) Må vi därför vara till tröst för dem som har ledningen bland oss genom att villigt lyda kärleksfulla och på Bibeln grundade råd. — Hebréerna 13:17.

19. Varför fortsatte Paulus från Troas till Makedonien, och hur fick han till slut lindring?

¹⁹ Medan Paulus var i Efesos, hade han inte bara skrivit till bröderna i Korinth, utan han hade också skickat dit Titus för att bistå dem, och han hade också gett Titus i uppdrag att rapportera till honom om hur de hade reagerat på hans brev. Paulus färdades nu till Troas, där han fick fina tillfällen att göra lärjungar och där han hoppades kunna möta Titus, men eftersom Titus ännu inte hade kommit dit, fick han ingen lindring i sin oro. (2 Korinthierna 2:12, 13) Paulus reste därför vidare till Makedonien i hopp om att där kunna träffa Titus. Där förvärrades hans oro av det intensiva motstånd han fick möta i sin tjänst. ”När vi kom till Makedonien”, förklarar han, ”fick vårt kött ingen lindring, utan vi var fortfarande trängda på allt sätt — det var stridigheter utanför, fruktan innanför. Likväl har Gud, som tröstar de nedslagna, tröstat oss genom Titus’ närvaro.” (2 Korinthierna 7:5, 6) Vilken lindring och lättnad när Titus till sist anlände och berättade för Paulus om korinthiernas positiva reaktion på Paulus’ brev!

20. a) Vad är ett annat viktigt sätt varpå Jehova ger tröst, som i fallet med Paulus? b) Vad skall vi behandla i nästa artikel?

²⁰ Paulus’ erfarenhet är tröstande för Guds tjänare i våra dagar, som i många fall möter prövningar som får dem att bli ”nedslagna” eller ”betryckta”. (1917) Ja, ”den Gud, som fyller behovet av ... tröst”, känner våra individuella behov och kan använda oss till att bli till tröst för varandra, precis som Paulus fick tröst genom Titus’ rapport om korinthiernas ångerfulla inställning. (2 Korinthierna 7:11–13) I vår nästa artikel skall vi begrunda den värme Paulus visade mot korinthierna sedan han fått höra om deras reaktion och hur detta kan hjälpa oss att bli mer effektiva i att dela med oss av Guds tröst i våra dagar.

Vi har del i den tröst som Jehova ger och delar med oss av den

”Vårt hopp för er [är] orubbligt, då vi ju vet att liksom ni är delaktiga i lidandena, skall ni också på samma sätt ha del i trösten.” — 2 KORINTHIERNA 1:7.

1, 2. Vad har många som har blivit kristna i vår tid upplevt?

MÅNGA av dem som nu läser tidskriften Vakttornet växte upp utan kunskap om Guds sanning. Du är kanske en av dessa. Erinra dig i så fall hur du kände det när ditt förstånds ögon började öppnas. Kände du dig inte lättad, när du fick klart för dig att de döda inte lider, utan är omedvetna? Och blev du inte tröstad, när du fick reda på att det finns ett hopp för de döda och att miljarder människor skall uppväckas till liv i Guds nya värld? — Predikaren 9:5, 10; Johannes 5:28, 29.

² Kände du dig inte också tröstad och fylld av ivrig förväntan, när du fick reda på att Gud har lovat att göra slut på ondskan och förvandla den här jorden till ett paradis? Och hur kände du det, när du fick reda på att du har möjlighet att överleva in i det kommande jordiska paradiset utan att behöva dö? Du blev säkert hänförd. Ja, du hade tagit emot det tröstande budskap från Gud som Jehovas vittnen nu predikar över hela världen. — Psalm 37:9–11, 29; Johannes 11:26; Uppenbarelseboken 21:3–5.

3. Varför drabbas också de som delger andra Guds trösterika budskap av vedermöda?

³ Men när du försökte delge andra Bibelns budskap, kom du också att inse att ”tron ... inte [är] allas egendom”. (2 Thessalonikerna 3:2) Några av dina tidigare vänner kanske hånade dig för att du uttryckte tro på Bibelns löften. Du kanske rentav har fått utstå förföljelse för att du fortsätter att studera Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Motståndet kanske intensifierades, när du började förändra ditt liv för att det skulle bli i linje med Bibelns principer. Du började få erfara den vedermöda som Satan och hans värld utsätter alla dem för som tar emot trösten från Gud.

4. På vilka olika sätt kan nyintresserade personer reagera på vedermöda?

⁴ Som Jesus förutsade är det dock tyvärr så att vedermöda får somliga att snava och falla och sluta upp med att komma tillsammans med den kristna församlingen. (Matteus 13:5, 6, 20, 21) Andra uthärdar vedermöda genom att hålla sitt sinne fäst vid de trösterika löften de får lära sig, och så småningom överlämnar de sitt liv åt Jehova och blir döpta som lärjungar till hans Son, Jesus Kristus. (Matteus 28:19, 20; Markus 8:34) Vedermödan upphör naturligtvis inte när en kristen blir döpt. För någon som har en omoralisk bakgrund kan det till exempel utgöra en hård kamp att bevara sig kysk. Andra måste ständigt kämpa med motstånd från icke troende familjemedlemmar. Vilken form av vedermöda det än gäller kan alla som troget fortsätter att leva ett liv överlämnat åt Gud vara övertygade om en sak: De kommer att på ett mycket personligt sätt få uppleva att Gud tröstar och hjälper.

”All trösts Gud”

5. Vad fick Paulus uppleva förutom alla de prövningar han fick utstå?

⁵ En som kände djup uppskattning av den tröst som Gud ger var aposteln Paulus. Efter en särskilt prövande tid i provinsen Asia och i Makedonien upplevde han stor lindring och lättnad, när han fick höra att församlingen i Korinth hade reagerat på rätt sätt för hans tillrättavisande brev. Detta fick honom att skriva ett andra brev, som innehåller följande uttryck av lovprisning: ”Välsignad vare vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, den ömma barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, som tröstar oss i all vår vedermöda.” — 2 Korinthierna 1:3, 4.

6. Vad lär vi av Paulus’ ord i 2 Korinthierna 1:3, 4?

⁶ Dessa inspirerade ord säger så mycket. Låt oss analysera dem. Vi finner att när Paulus i sina brev lovprisade eller tackade Gud eller framställde en begäran till honom, uttryckte han vanligtvis också djup uppskattning av Jesus, den kristna församlingens huvud. (Romarna 1:8; 7:25; Efesierna 1:3; Hebréerna 13:20, 21) Paulus riktar därför detta uttryck av lovprisning till ”vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader”. Sedan använder han för första gången i sina brev ett grekiskt substantiv som översätts med ”den ömma barmhärtigheten”. Detta substantiv kommer från ett ord som används för att uttrycka sorg över någon annans lidande. Paulus beskriver således de ömma känslor som Gud känner för sina trogna tjänare som får utstå vedermöda — ömma känslor som får Gud att barmhärtigt ingripa för deras räkning. Och till sist: Genom att kalla Jehova ”den ömma barmhärtighetens Fader” betraktade Paulus Jehova som källan till denna önskvärda egenskap.

7. Varför kan det sägas att Jehova är ”all trösts Gud”?

⁷ Guds ”ömma barmhärtighet” medför lindring för den som utstår vedermöda. Därför fortsätter Paulus med att beskriva Jehova som ”all trösts Gud”. Vi kan således betrakta Jehova som källan till vilken som helst tröst vi kan få uppleva genom medtroendes omtanke och vänlighet. Det finns ingen verklig, bestående tröst som inte har sitt ursprung hos Gud. Det var också han som skapade människan till sin avbild, vilket gör att vi kan trösta andra. Och det är Guds heliga ande som motiverar hans tjänare att visa öm barmhärtighet mot dem som är i behov av tröst.

Lärda att ge tröst

8. Vilken god verkan kan vårt uthärdande av vedermöda ha på oss, även om Gud inte är upphovet till våra prövningar?

⁸ Jehova Gud är aldrig upphovet till de prövningar som drabbar hans trogna tjänare, men han tillåter dem. (Jakob 1:13) Och den tröst han ser till att vi får, när vi uthärdar vedermöda, kan lära oss att bli mer lyhörda för andras behov. Med vilket resultat? ”Så att vi skall kunna trösta dem som är i allt slags vedermöda, genom den tröst med vilken vi själva nu tröstas av Gud.” (2 Korinthierna 1:4) Jehova lär oss således att effektivt kunna dela med oss av hans tröst till våra medtroende och till dem som vi träffar i vår tjänst och att på så sätt efterlikna Kristus, han som tröstade ”alla sörjande”. — Jesaja 61:2; Matteus 5:4.

9. a) Vad kommer att hjälpa oss att uthärda lidande? b) Hur blir andra tröstade, när vi troget uthärdar vedermöda?

⁹ Paulus kunde uthärda allt sitt myckna lidande tack vare den överflödande tröst han fick av Gud genom Kristus. (2 Korinthierna 1:5) Vi kan också uppleva överflödande tröst genom att meditera över Guds dyrbara löften, genom att be om stöd av hans heliga ande och genom att få uppleva att Gud besvarar våra böner. Vi kommer därigenom att bli styrkta att fortsätta att försvara Jehovas suveränitet och bevisa att Djävulen är en lögnare. (Job 2:4; Ordspråken 27:11) När vi troget har uthärdat någon form av vedermöda, bör vi likt Paulus ge all ära åt Jehova, vars tröst gör det möjligt för oss som kristna att förbli trogna under prövning. Trogna kristnas uthållighet eller uthärdande har en tröstande inverkan på brödraskaran och gör andra beslutna att visa ”uthållighet i samma lidanden”. — 2 Korinthierna 1:6.

10, 11. a) Bland annat vad vållade församlingen i det forntida Korinth lidande? b) Hur tröstade Paulus församlingen i Korinth, och vilket hopp gav han uttryck åt?

¹⁰ Som alla sanna kristna fick också de kristna i Korinth utstå lidande. De behövde också råd om att utesluta en obotfärdig otuktsman. (1 Korinthierna 5:1, 2, 11, 13) Att de inte hade gjort detta och inte heller hade sett till att få slut på osämja och söndringar i församlingen hade dragit vanära över den. Men de tillämpade till sist Paulus’ råd och visade sann ånger. Han berömde dem därför varmhjärtat och förklarade att han hade blivit tröstad av att de hade reagerat på rätt sätt på hans brev. (2 Korinthierna 7:8, 10, 11, 13) Den uteslutne personen hade uppenbarligen också ångrat sig. Paulus gav dem därför rådet att ”förlåta och trösta honom, för att en sådan man inte på ett eller annat sätt” skulle ”bli uppslukad av sin alltför stora bedrövelse”. — 2 Korinthierna 2:7.

¹¹ Paulus’ andra brev måste helt visst ha tröstat församlingen i Korinth. Och detta var en av Paulus’ avsikter. Han förklarade: ”Vårt hopp för er [är] orubbligt, då vi ju vet att liksom ni är delaktiga i lidandena, skall ni också på samma sätt ha del i trösten.” (2 Korinthierna 1:7) I slutet av sitt brev uppmanade Paulus: ”Fortsätt ... att bli tröstade, ... och kärlekens och fridens Gud skall vara med er.” — 2 Korinthierna 13:11.

12. Vilket behov har alla kristna?

¹² Vi kan verkligen lära oss något viktigt av detta! Alla medlemmar av den kristna församlingen behöver ”ha del i” den tröst som Gud ger genom sitt ord, sin heliga ande och sin jordiska organisation. Även uteslutna personer kan, om de har ändrat sinne och rättat till sin felaktiga kurs, vara i behov av tröst. ”Den trogne och omdömesgille slaven” har därför barmhärtigt infört ett tillvägagångssätt avsett att hjälpa dem. En gång om året kan två äldste besöka vissa uteslutna personer. Dessa personer kanske inte längre visar en upprorisk inställning och kanske inte längre bedriver grov synd. De kan behöva hjälp att göra det som behövs för att bli återupptagna. — Matteus 24:45; Hesekiel 34:16.

Paulus’ vedermöda i provinsen Asia

13, 14. a) Hur beskrev Paulus den tid av svår vedermöda som han upplevde i provinsen Asia? b) Vilken händelse kan Paulus ha haft i tankarna?

¹³ Det lidande som församlingen i Korinth dittills hade upplevt kunde inte jämföras med alla de vedermödor som Paulus måste uthärda. Han kunde därför påminna dem: ”Vi vill ... inte att ni skall vara okunniga, bröder, om den vedermöda som vi råkade ut för i provinsen Asia, att vi var under ytterligt stor press utöver vår kraft, så att vi var mycket ovissa till och med om livet. Ja, vi kände inom oss att vi hade fått dödsdomen. Detta var för att vi inte skulle sätta vår tillit till oss själva, utan till den Gud som uppväcker de döda. Från något så stort som döden räddade han oss och skall han rädda oss; och vårt hopp till honom är att han också ytterligare skall rädda oss.” — 2 Korinthierna 1:8–10.

¹⁴ Vissa bibelkännare tror att Paulus åsyftade tumultet i Efesos, som kunde ha kostat både Paulus och hans två makedoniska reskamrater, Gajus och Aristarkus, livet. Dessa båda kristna fördes med våld till en teater som var fylld av en mobb som ”i ungefär två timmar skränade: ’Stor är efesiernas [gudinna] Artemis!’” Till slut lyckades en tjänsteman i staden lugna folkskaran. Detta hot mot Gajus och Aristarkus måste ha gjort Paulus mycket bekymrad. Han ville faktiskt gå in på teatern för att försöka resonera med den fanatiska mobben, men han hindrades från att på det här sättet riskera sitt liv. — Apostlagärningarna 19:26–41.

15. Vilken mycket allvarlig situation kan vara beskriven i 1 Korinthierna 15:32?

¹⁵ Paulus kan dock ha beskrivit en mycket allvarligare situation än denna händelse. I sitt första brev till korinthierna frågade Paulus: ”Om jag, på människors vis, har stridit med vilddjur i Efesos, vad hjälper det mig?” (1 Korinthierna 15:32) Detta kan ha inneburit att Paulus’ liv var hotat inte bara av vilddjurslika människor, utan också av bokstavliga vilddjur på stadion i Efesos. Brottslingar straffades ibland genom att tvingas strida med vilda djur, medan blodtörstiga folkskaror såg på. Om Paulus menade att han hade mött bokstavliga vilddjur, måste han i sista stund ha skonats från en grym död genom ett underverk, precis som Daniel räddades ur munnen på bokstavliga lejon. — Daniel 6:22.

Nutida exempel

16. a) Varför kan många Jehovas vittnen känna igen sig i de vedermödor som Paulus fick utstå? b) Vad kan vi vara övertygade om, när det gäller dem som har dött på grund av sin tro? c) Vilken god verkan har det fått när kristna med knapp nöd har undgått döden?

¹⁶ Många nutida kristna kan känna igen sig i de vedermödor som Paulus fick utstå. (2 Korinthierna 11:23–27) I våra dagar har kristna också varit under ”ytterligt stor press” utöver sin ”kraft”, och många har mött situationer i vilka de har varit ”mycket ovissa till och med om livet”. (2 Korinthierna 1:8) Somliga har dödats av massmördare och grymma förföljare. Vi kan vara övertygade om att det var Guds tröstande kraft som satte dem i stånd att uthärda och att de, när de dog, i sitt hjärta och sinne var säkra på att få uppleva förverkligandet av sitt hopp — liv i himlen eller på jorden. (1 Korinthierna 10:13; Filipperna 4:13; Uppenbarelseboken 2:10) I andra fall har Jehova lett förhållandena på ett sådant sätt att våra bröder har räddats från döden. De som på så sätt har räddats har säkert utvecklat en större tillit ”till den Gud som uppväcker de döda”. (2 Korinthierna 1:9) När de sedan har delat med sig åt andra av Guds trösterika budskap, har de kunnat tala med ännu större övertygelse. — Matteus 24:14.

17–19. Vilka erfarenheter visar att våra bröder i Rwanda har fått del av Guds tröst?

¹⁷ Våra bröder i Rwanda har nyligen gått igenom en erfarenhet lik den som Paulus och hans kamrater hade. Många av våra bröder i det landet har förlorat livet, men Satan har inte lyckats i sina försök att fördärva deras tro. Våra bröder där har i stället på ett mycket personligt sätt fått uppleva Guds tröst. Under folkmordet på tutsier och hutuer i Rwanda fanns det hutuer som riskerade livet för att skydda tutsier och tutsier som skyddade hutuer. Några blev dödade av extremister för att de skyddade sina medtroende. Ett exempel är en hutu som hette Gahizi som dödades efter att ha gömt en syster, en tutsi, vid namn Chantal. Chantals man, Jean, också han tutsi, gömdes på ett annat ställe av en syster vid namn Charlotte som tillhörde hutufolket. I 40 dagar höll sig Jean och en annan broder, också han tutsi, gömda i en stor skorsten, och de kom ut enbart korta stunder under natten. Trots att Charlotte bodde nära ett av hutuernas militärläger, försåg hon hela tiden dessa bröder med mat och skydd. På den här sidan kan du se en bild av det återförenade paret, Jean och Chantal, som är tacksamma att deras medtillbedjare bland hutuerna vågade ”sin ... hals” för dem, precis som Prisca och Aquila gjorde för aposteln Paulus. — Romarna 16:3, 4.

¹⁸ En annan hutu, Rwakabubu, lovordades av tidningen Intaremara för att ha skyddat medtroende tutsier.a Tidningen förklarade: ”Vi har också Rwakabubu, ett Jehovas vittne, som fortsatte att gömma några av sina bröder (det är så medtroende kallar varandra) på olika ställen. Trots att han är astmatiker, brukade han använda hela dagen till att bära mat och vatten till dem. Men Gud gjorde honom extra stark.”

¹⁹ Tänk också på ett intresserat par av hutufolket vid namn Nicodeme och Athanasie. Innan folkmordet bröt ut hade en tutsi vid namn Alphonse studerat Bibeln med detta par. Med risk för sitt liv gömde de Alphonse i sitt hem. Men sedan insåg de att huset inte var något säkert gömställe, eftersom deras grannar var hutuer och kände till att de hade en vän som var tutsi. Därför gömde Nicodeme och Athanasie Alphonse i ett hål i trädgården. Detta visade sig vara bra, eftersom grannarna började komma till dem nästan varje dag för att leta efter Alphonse. Under de 28 dagar som Alphonse låg i detta hål mediterade han över sådana bibliska berättelser som den om Rahab, som gömde två israeliter på taket till sitt hus i Jeriko. (Josua 6:17) Alphonse fortsätter nu att tjäna som förkunnare av de goda nyheterna i Rwanda, tacksam över att dessa hutuer som han studerat Bibeln med riskerade livet för honom. Och hur är det då med Nicodeme och Athanasie? De är nu döpta Jehovas vittnen och leder över 20 bibelstudier med intresserade personer.

20. Hur har Jehova tröstat våra bröder i Rwanda, men vad har många av dem fortfarande behov av?

²⁰ När folkmordet i Rwanda började, fanns det 2.500 förkunnare av de goda nyheterna i det landet. Trots att hundratals av dem förlorade livet eller tvingades fly ut ur landet, har antalet Jehovas vittnen nu ökat till över 3.000. Detta bevisar att Gud verkligen tröstade våra bröder. Hur är det då med alla de föräldralösa barnen och änkorna bland Jehovas vittnen? De är naturligtvis fortfarande betryckta och i behov av fortsatt tröst. (Jakob 1:27) Deras tårar kommer inte att fullständigt torkas bort förrän uppståndelsen äger rum i Guds nya värld. Men tack vare sina bröders omvårdnad och att de tillber ”all trösts Gud” kan de orka med livet.

21. a) På vilka andra ställen har våra bröder varit i trängande behov av Guds tröst, och vilken hjälp kan vi alla ge? (Se rutan ”Tröst under fyra år av krig”.) b) När kommer vårt behov av tröst att bli fullständigt tillfredsställt?

²¹ På många andra håll, till exempel i Eritrea, Singapore och det tidigare Jugoslavien, fortsätter våra bröder att trots vedermöda troget tjäna Jehova. Må vi hjälpa sådana bröder genom att regelbundet och ödmjukt be att de skall få tröst. (2 Korinthierna 1:11) Och må vi troget hålla ut till den tid då Gud genom Jesus Kristus i fullaste bemärkelse ”skall torka bort varje tår” från våra ”ögon”. Då kommer vi att helt och fullt få uppleva den tröst som Jehova skall ge i sin nya rättfärdiga värld. — Uppenbarelseboken 7:17; 21:4; 2 Petrus 3:13.

Tröst under fyra år av krig

MÅNGA människor i det område som utgör det tidigare Jugoslavien fick utstå svåra umbäranden under de fyra krigsåren. Bland dessa var hundratals Jehovas vittnen, vilka troget fortsatte att tillbe ”all trösts Gud”. — 2 Korinthierna 1:3.

I Sarajevo drabbades människorna dessutom av det lidande som det innebar att leva i en storstad som var belägrad under hela kriget. Det rådde brist på elektricitet, vatten, ved och mat. Hur fungerade församlingen av Jehovas vittnen i Sarajevo under dessa ytterst svåra förhållanden? Kristna från grannländer riskerade livet för att föra in en stor mängd hjälpsändningar. (Se Vakttornet för 1 november 1994, sidorna 23–27.) Bröderna i Sarajevo delade också med sig åt varandra av det de hade, men de lade störst vikt vid att dela med sig av andliga ting. Under belägringen gav en kristen tillsyningsman i den staden följande rapport:

”Vi sätter stort värde på våra möten. Min hustru och jag och 30 andra personer går 15 kilometer i vardera riktningen till dessa möten. Ibland har det hänt att man har meddelat att det skall bli tillgång till vatten under den tid då mötena hålls. Vad har bröderna då gjort? Har de stannat hemma, eller har de varit med vid mötena? Våra bröder har föredragit att vara med vid mötena. Bröderna hjälper alltid varandra; de delar med sig av vad de än kan ha. En syster i vår församling bor nära skogen i utkanten av staden, och det är därför lite lättare för henne att få tag på lite ved. Hon arbetar också i ett bageri, och hennes lön utbetalas i mjöl. När hon kan, bakar hon ett stort bröd och tar med sig till mötet, och efter mötet får alla en bit, när de är på väg ut.

Det är viktigt att inte någon av bröderna eller systrarna känner sig övergiven. Ingen av oss vet vem som härnäst kommer att behöva hjälp i en obehaglig situation. När det var is på vägarna, drog unga starka bröder en syster som var sjuk till mötena på en kälke.

Alla tar vi del i predikoarbetet, och Jehova har välsignat våra ansträngningar. Han har sett vår mycket svåra situation här i Bosnien, och han har välsignat oss med tillväxt, en tillväxt som vi inte såg före kriget.”

I andra krigshärjade delar av det tidigare Jugoslavien har Jehovas vittnen trots svåra umbäranden också kunnat glädja sig åt tillväxt. Från Jehovas vittnens kontor i Kroatien kommer följande rapport om en grupp vittnen: ”Bröderna som bor i Velika Kladuša har upplevt oerhört svåra tider. Staden har anfallits vid flera tillfällen. Bröderna har måst förklara sin neutralitet för kroatiska, serbiska och olika muslimska arméer. De har verkligen fått gå igenom mycket — fångenskap, misshandel, hunger och dödsfara. Och ändå har de alla förblivit trogna, och de har haft det enastående privilegiet att få se Jehova välsigna deras verksamhet.”

Jehovas vittnen i Velika Kladuša och grannstaden Bihać fortsätter trots sina umbäranden att glädja sig åt tillväxt, när de nitiskt delar med sig av Guds trösterika budskap åt sina medmänniskor. Tjugosex förkunnare av Guds kungarike på dessa båda platser leder tillsammans 39 bibelstudier!