Det kommersiella systemets uppgång och fall

Del 4: Den industriella revolutionen – Vad har den lett till?

DEN industriella revolutionen började på 1700-talet och kom att förändra världen på ett sätt som få företeelser hade gjort tidigare i historien. Tekniskt kunnande, tillräckliga ekonomiska resurser, god tillgång på råvaror och möjligheter till billiga transporter av råvaror såväl som färdiga produkter — sådana nödvändiga förutsättningar för industriell utveckling fanns nu samlade i England. Detta gav upphov till en plötslig och exempellös ökning av varuproduktionen.

Flera andra faktorer hade emellertid banat väg för denna händelseutveckling. Kol, som det fanns riklig tillgång på i Storbritannien, hade börjat användas som bränsle. Och medan de övriga länderna i Europa hade härjats av religionskrig, hade det rått relativt fredliga förhållanden i England. Landet hade också ett mycket välutvecklat bankväsen. Brytningen med romersk-katolska kyrkan var likaså en viktig faktor, eftersom protestantismen lade stor vikt vid materiell välgång och försökte skapa ett slags himmelrike på jorden.

Från och med 1740-talet började Englands befolkning öka mycket snabbt. Industrin måste försöka finna nya sätt att tillgodose den stigande efterfrågan. Framtidens melodi var uppenbarligen fler och bättre maskiner. Bankerna tillhandahöll det kapital som behövdes för att etablera nya företag, och stora skaror av arbetare strömmade till de maskinfyllda fabrikerna. Fackföreningar, som tidigare varit förbjudna, fick nu laglig status. Brittiska arbetare, som inte var lika kringskurna av skråbestämmelser som arbetare på kontinenten, fick ackordslön, vilket sporrade dem att försöka komma på bättre och snabbare produktionsmetoder.

Storbritannien hade också god tillgång på välutbildad arbetskraft. Professor Shepard B. Clough förklarar att ”universiteten i Glasgow och Edinburgh saknade motstycke i fråga om vetenskaplig forskning och experimentell verksamhet i slutet av 1700-talet”. Med Storbritannien som ledande nation spred sig således den industriella revolutionen över hela Europa och Förenta staterna. I utvecklingsländerna pågår den än i dag.

Avigsidorna

The Columbia History of the World förklarar vad resultatet blev av denna händelseutveckling: ”Ett påfallande välstånd kom att prägla engelska städer, vilket tog sig uttryck i förbättrad levnadsstandard, en blomstrande landsortskultur och växande stolthet och tillförsikt.” Storbritannien ”uppnådde en ställning av militär dominans, i synnerhet till sjöss, som i sin tur gav det stort ’diplomatiskt’ inflytande”. Dess kunnande i fråga om vissa industriella processer gav landet ett ekonomiskt övertag över konkurrenterna. Storbritanniens industrihemligheter var så inkomstbringande att man stiftade lagar för att förhindra att de blev allmänt kända.

När Samuel Slater lämnade England år 1789, hemlighöll han sin identitet, eftersom textilarbetare inte fick emigrera. Han kringgick de lagar som förbjöd all utförsel av ritningar till textilmaskiner genom att memorera alla konstruktionsdetaljer i en engelsk textilfabrik. Detta gjorde att han senare kunde uppföra det första bomullsspinneriet i Förenta staterna.

Också i våra dagar är industriföretagen måna om att skydda sina affärshemligheter. Tidskriften Time skrev för en tid sedan att ”företag och länder jagar efter företagshemligheter som hungriga hajar vid matdags”. Att stjäla någon annans kunnande kan bespara ett företag åratal av forskning och enorma utgifter. Så ”vare sig det som produceras är mediciner eller muffins är företagen nu mer angelägna än någonsin tidigare att vidta mått och steg för att skydda sina produktionshemligheter”. En personalkonsulent i elektronikbranschen säger beträffande affärsvärlden: ”Snikenheten är stor där ute. Om man bara får det rätta tillfället, kan man bli miljonär med detsamma.”

Textilindustrin är också ett belysande exempel på en annan avigsida med den ekonomiska utvecklingen. När de nya vävmetoderna gjorde det möjligt att framställa bomullstyger på maskinell väg, ökade efterfrågan på råbomull. Men rensningen av bomullen skedde för hand och var så tidskrävande att tillgången inte kunde hålla jämna steg med efterfrågan. Men så år 1793 uppfann Eli Whitney bomullsrensmaskinen. Tjugo år senare hade den amerikanska bomullsproduktionen ökat med 5.600 procent! Men som professor Clough påpekar bar Whitneys uppfinning också ansvaret ”för den ökade omfattningen av plantagesystemet och negerslaveriet”. Så även om bomullsrensmaskinen var en nyttig uppfinning, förklarar Clough vidare, bidrog den ”i hög grad till de spänningar som uppstod mellan Nord- och Sydstaterna och som så småningom ledde fram till inbördeskriget”.

Den industriella revolutionen bidrog till att skapa ett system av stora fabriksrörelser i den rika klassens händer. Det var bara de rika som hade råd att skaffa dyrbara maskiner, vars storlek och vikt krävde att de installerades i permanenta och välkonstruerade byggnader. Dessa uppfördes i regel där det fanns god tillgång på energi och där man kunde få tag i billiga råvaror. Fabriksanläggningarna hade därför en tendens att koncentreras till jättelika industricentra.

För att hushålla med den energi som behövdes för att driva maskinerna — till en början vatten och sedan ånga — var det fördelaktigt att flera maskiner var i gång samtidigt. Fabrikerna blev därför allt större. Och ju större de blev, desto mer opersonliga blev de. Nu arbetade de anställda inte längre för människor, utan för bolag.

Ju större företagen blev, desto större blev också finansieringsproblemen. Kompanjonskap blev en allt vanligare företeelse, och aktiebolagen, som hade tillkommit på 1600-talet, blev mer och mer populära. (Se rutan.) Men allt detta ökade bara maktkoncentrationen inom industrin, eftersom investerarna, dvs. aktieägarna, hade mycket liten kontroll över företagens skötsel. Affärsmän som innehade direktörsposten i flera olika företag eller banker samtidigt utövade en enorm makt. Clough talar om ”sammankopplade direktorat” genom vilka ”en liten klick kunde avgöra hur mycket kredit företagen skulle få, kunde vägra att bevilja kredit till konkurrenter och kunde få så stor makt att den kunde påverka regeringarnas politik och till och med störta regimer som motstod politiken”. — Kursiverat av oss.

Den industriella revolutionen innebar således att det kommersiella systemet fick ännu större makt. Skulle denna makt komma att användas på ett ansvarsfullt sätt?

Fri företagsamhet eller statskontrollerad ekonomi?

Kapitalismen slog ut i full blom i England. Det kapitalistiska systemet, som grundar sig på fri företagsamhet och marknadsekonomi, har sedan dess frambringat fler miljonärer än något annat system och även gett upphov till den högsta levnadsstandarden i historien.

Men även kapitalismens ivrigaste förespråkare erkänner att den har sina svagheter. Den ekonomiska tillväxten, till exempel, är inte pålitlig under detta system. Instabiliteten i systemet förorsakar periodiska växlingar mellan högkonjunktur och lågkonjunktur. Fluktuationer som tidigare förorsakades av yttre krafter, till exempel krig eller väderleksförhållanden, kan förorsakas av det ekonomiska systemet som sådant.

En annan svaghet är att även om det kapitalistiska systemet producerar många nyttiga varor, producerar det också ofta skadliga biverkningar — rök, giftavfall och en ohälsosam arbetsmiljö. Den industriella revolutionen visade detta med all önskvärd tydlighet och har bidragit till den så kallade drivhuseffekten med alla dess negativa konsekvenser.a

En tredje nackdel är att det kapitalistiska systemet inte sörjer för en rättvis fördelning av tillgångar och produkter. Se till exempel på Förenta staterna. År 1986 hade den fattigaste femtedelen av befolkningen mindre än 5 procent av landets sammanlagda inkomster, medan den rikaste femtedelen tjänade närmare 45 procent.

När kapitalismen nådde sin fulla utveckling under den industriella revolutionen, kom dess svagheter i dagen. Karl Marx och många andra fördömde kapitalismen och krävde att den skulle ersättas av ett statskontrollerat eller centralt kontrollerat ekonomiskt system. De menade att det var regeringens sak att sätta upp mål för produktionen, reglera priser och styra näringslivet utan att snegla på individuella intressen. Men efter att i årtionden ha prövats i Sovjetunionen och Östeuropa har detta system nu förlorat sin dragningskraft. Centralstyrning fungerar bäst när det gäller högprioriterade projekt, till exempel krigföring och rymdprogram. Men när det gäller de dagliga förnödenheterna kommer det planekonomiska systemet sorgligt till korta.

Kapitalismens förespråkare medger emellertid, i likhet med den skotske ekonomen Adam Smith, vars läror kapitalismen i stor utsträckning grundar sig på, att offentlig insyn i ekonomin inte kan undvikas helt och hållet. Om sådana problem som inflation och arbetslöshet skall kunna åtgärdas med någon större framgång, måste de behandlas på regeringsnivå. De flesta nationer med marknadsekonomi har därför övergett den renodlade kapitalismen till förmån för ett blandekonomiskt system.

1990 Britannica Book of the Year förutsade beträffande denna tendens: ”Det förefaller sannolikt . . . [att] de ekonomiska systemen kan komma att förlora en del av de tydliga skillnader som har kännetecknat dem i det flydda och kan finna en gemensam plattform där drag av såväl marknadsekonomi som planekonomi finns i olika proportioner. Samhällen med denna gemensamma plattform kan fortsätta att kalla sig kapitalistiska eller socialistiska, men de kommer troligen att visa sig ha många gemensamma synpunkter när det gäller lösningen av de ekonomiska problemen, även om de fortfarande kan uppvisa betydande skillnader.”

Industrialismen har lett till problem

År 1914 började första världskriget. Snikna kommersiella intressen var snara att tillhandahålla de kanoner, stridsvagnar och flygplan som de stridande nationerna behövde och som den industriella revolutionen hade möjliggjort.

The Columbia History of the World förklarar att samtidigt som ”industrialiseringen har bidragit till att lösa många av människans materiella problem”, har den också ”medverkat till sociala problem av oerhört allvarlig och komplicerad natur”.

I dag, 78 år efter 1914, har vi fler skäl än någonsin att instämma i dessa ord. Nästa avsnitt i denna artikelserie kommer därför att ha den passande titeln: ”Storfinansens grepp hårdnar”.

[Fotnot]

[Ruta på sidan 18]

Aktiemarknaden — en kort historik

På 1600-talet hade det blivit vanligt att nya företag startades genom att ett antal investerare bidrog med kapital till projektet. Andelar i företaget bjöds ut till fastställt pris. Därmed hade aktiebolaget fötts, en anordning som har betecknats som en av de viktigaste uppfinningarna i den ekonomiska historien. I England hade sådana bolag bildats redan i mitten av 1500-talet, men någon större omfattning fick de inte förrän efter bildandet av det engelska Ostindiska kompaniet år 1600.

Allteftersom antalet aktiebolag ökade, ökade också behovet av fondmäklare. Till en början sammanträffade de med sina klienter på olika offentliga platser, till exempel på något matställe. Längre fram inrättade man fondbörser för att ha en bestämd plats där man kunde handla med värdepapper. Londonbörsen grundades år 1773. Men världens äldsta fondbörs är enligt somligas mening den i Amsterdam, som sägs ha grundats år 1642. Andra hävdar emellertid att börsen i Antwerpen grundades redan år 1531 och att den därmed skulle vara den äldsta fondbörsen i världen.

Anordningen med aktiebolag är fördelaktig ur många olika synvinklar: den ger tillräckligt med kapital för att kunna driva stora företag, den ger allmänheten en möjlighet att även göra mindre kapitalplaceringar, den sprider ut risken för ekonomisk förlust på flera olika personer, den ger aktieägarna möjligheter att skaffa sig reda pengar genom att sälja en del av eller alla sina aktier, och den gör det möjligt att låta andelar i ett företag gå i arv till efterkommande.

Oväntade fluktuationer i aktiekurserna kan emellertid leda till katastrof. Och som framgår av den senaste tidens skandaler på Wall Street kan oärliga personer manipulera marknaden på olika sätt — exempelvis genom insideraffärer, en företeelse som blir allt vanligare. Sådana individer utnyttjar eller säljer förhandsinformation — till exempel kännedom om en förestående sammanslagning av två företag — och tjänar pengar på att göra affärer med dessa bolags aktier. En vän till en man som år 1989 anklagades för insiderbrott förklarade att orsaken var girighet. Även om många länder nu stiftar lagar som förbjuder insideraffärer, konstaterar tidskriften Time: ”Enbart lagar räcker inte för att lösa problemet.”

På Jehovas snabbt annalkande domens dag kommer emellertid detta problem att lösas för gott. Silver och guld kommer då att bli värdelöst, och aktier och obligationer kommer inte att ha större värde än det papper som de är tryckta på. Som det sägs i Hesekiel 7:19 (NW): ”På gatorna kommer de att kasta sitt eget silver, och till något motbjudande kommer deras eget guld att bli.” Och i Sefanja 1:18 (NW) sägs det: ”Varken deras silver eller deras guld kommer att kunna befria dem på Jehovas förgrymmelses dag.”

[Bild på sidan 17]

Uppfinningen av bomullsrensmaskinen ledde till ökad användning av slavar som arbetskraft

[Bildkälla]

The Old Print Shop/Kenneth M. Newman