Var kommunikativ!
1 För att fullfölja vårt uppdrag att predika och göra lärjungar måste vi förmedla information till andra. (Matt. 24:14; 28:19, 20) Kommunikation kan vara en utmaning till och med bland vänner. Hur kan vi bli hjälpta att nå sådana vi inte känner med de goda nyheterna?
2 Från främling till vän: Försök att sätta dig in i den besöktes situation. I dagens samhälle är det förståeligt om en del är misstänksamma eller till och med rädda för främlingar. Det kan hämma kommunikationen. Hur kan du överbrygga den misstänksamhet som de besökta kanske känner till en början? Innan vi ens har sagt ett ord kommunicerar vi genom vårt anspråkslösa uppträdande. Att vi är välklädda och uppför oss värdigt bidrar till att minska eventuell rädsla. (1 Tim. 2:9, 10)
3 En annan hjälp till kommunikation är ett avspänt och vänligt sätt. Det gör att andra slappnar av och blir mer mottagliga för att lyssna. God förberedelse är nödvändig i det här sammanhanget. Vi brukar inte vara så nervösa, när vi har klart för oss vad vi skall säga. Och det fridsamma intryck vi ger kan göra att andra känner sig dragna till vårt budskap. En kvinna som hade fått besök av ett Jehovas vittne sade: ”Det jag minns av hennes leende ansikte är det fridsamma uttrycket. Det gjorde mig nyfiken.” Det här öppnade vägen för kvinnan att lyssna till de goda nyheterna.
4 Egenskaper som är tilldragande: Vi måste vara uppriktigt intresserade av andra. (Fil. 2:4) En väg till att vara det är att inte dominera samtalet. Kommunikation handlar trots allt också om att lyssna. När vi frågar efter vad de besökta tycker och intresserat lyssnar till vad de har att säga, känner de att vi bryr oss om dem. Var därför inte för snabb med att försöka återgå till din förberedda framställning, när de säger något. Beröm dem, om du kan göra det uppriktigt, och försök att bygga vidare på det de har sagt. Om deras kommentarer ger uttryck för något som ligger dem varmt om hjärtat, anpassa dig då och tala om det som berör dem.
5 Blygsamhet och anspråkslöshet i sinnet är olja i kommunikationens maskineri. (Ords. 11:2; Apg. 20:19) Människor drogs till Jesus, eftersom han var ”mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat”. (Matt. 11:29) En självsäker attityd ger motsatt effekt – den verkar frånstötande. Så trots att vi är helt övertygade om att vi har sanningen, är vi visa och undviker att vara dogmatiska.
6 Men hur gör vi om den besökte uttrycker tankar som går stick i stäv mot det som Bibeln lär? Är vi tvungna att rätta honom eller henne och tala om hur det ligger till? Ja, så småningom, men vi behöver inte försöka göra det vid första besöket. Det är ofta mer positivt att bygga vidare på gemensamma uppfattningar, innan vi börjar tala om bibliska läror som kan vara svårare att godta. Det här kräver tålamod och finkänslighet. Paulus var ett fint exempel i fråga om det här, när han vittnade inför Areopagens domstol. (Apg. 17:18, 22–31)
7 Framför allt kommer osjälvisk kärlek att hjälpa oss att kommunicera effektivt. Precis som Jesus måste vi känna medlidande med människor som är ”skinnade och skuffade hit och dit såsom får utan herde”. (Matt. 9:36) Det motiverar oss att komma till dem med de goda nyheterna och att hjälpa dem att börja gå på livets väg. Vi har ett kärleksbudskap, och då vill vi ju fortsätta att tala om det på ett kärleksfullt sätt. Genom att göra det efterliknar vi Jehova Gud och Jesus Kristus – de främsta i att kommunicera.