kommunism: ett socialt system vars anhängare förespråkar frånvaron av klasser, ett gemensamt ägande av produktions- och existensmedlen och en jämlik fördelning av varor.

Utopia genom revolution eller evolution?

Ordet ”kommunism” kommer från det latinska ordet communis, vilket betyder ”gemensam, tillhörig alla”. Likt socialismen hävdar kommunismen att fri företagsamhet leder till arbetslöshet, fattigdom, konjunkturväxlingar och konflikter mellan arbetsgivare och arbetstagare. Lösningen på de här problemen är att fördela nationens välstånd mera jämlikt och rättvist.

Men även om marxisterna var överens om målen, var de redan vid slutet av förra århundradet oense om hur de skulle uppnås. I början av 1900-talet växte den del av den socialistiska rörelsen i styrka vilken förkastade våldsam revolution och förespråkade att man arbetade inom det parlamentariska demokratiska systemet, och den utvecklades till vad som nu kallas demokratisk socialism. Det är denna form av socialism som finns i dag i demokratier som Västtyskland, Frankrike, Storbritannien och Sverige. Dessa partier har praktiskt taget förkastat det sant marxistiska tänkandet och är helt enkelt intresserade av att skapa en välfärdsstat för sina medborgare.  

Lenin var å andra sidan en hängiven marxist som trodde att ett kommunistiskt Utopia skulle kunna åstadkommas enbart genom våldsam revolution. Hans läror tjänar tillsammans med marxismen som grund för den nutida ortodoxa kommunismen. Lenin, eller Vladimir Iljitj Uljanov som han egentligen hette, föddes 1870 i vad som nu är Sovjetunionen. År 1889 blev han marxist. Efter år 1900, sedan han hade avtjänat ett förvisningsstraff i Sibirien, bodde han mest i Västeuropa. När tsarregimen störtades återvände han till Ryssland, grundade ryska kommunistpartiet och ledde den bolsjevikiska revolutionen år 1917. Därefter tjänade han som Sovjetunionens förste ledare till sin död år 1924. Han betraktade kommunistpartiet som en mycket disciplinerad, centraliserad grupp revolutionärer som tjänade som proletariatets förtrupp. Mensjevikerna var dock av en annan uppfattning. — Se rutan på sidan 21.

Gränsen mellan revolution och evolution är inte längre så skarp. År 1978 framhölls det i boken Comparing Political Systems: Power and Policy in Three Worlds (Jämförelse mellan politiska system: makt och politik i tre världar): ”Kommunismen har blivit mer ambivalent i frågan om hur de socialistiska målen skall uppnås. ... Skillnaderna mellan kommunismen och den demokratiska socialismen har minskat betydligt.” Nu, år 1990, får de här orden ännu större innebörd i och med att kommunismen genomgår drastiska förändringar i Östeuropa.

Kommunismen återinför religionen

”Vi behöver andliga värderingar. ... De moraliska värderingar som religionen gav upphov åt och förkroppsligade i århundraden kan vara till hjälp när det gäller att förnya också vårt land.” Få människor hade trott att de någonsin skulle få höra sådana ord från en generalsekreterare i Sovjetunionens kommunistparti. Men den 30 november 1989 förkunnade Michail Gorbatjov denna dramatiska helomvändning i frågan om religionen under sitt besök i Italien.

Stöder det här kanske teorin att de första kristna själva var kommunister och praktiserade en sorts kristen socialism? Somliga hävdar det och pekar på Apostlagärningarna 4:32, där det sägs om de kristna i Jerusalem: ”De hade allting gemensamt.” Undersökningar visar dock att detta bara var en tillfällig anordning föranledd av oförutsedda omständigheter, inte ett permanent system av ”kristen” socialism. Eftersom de på ett kärleksfullt sätt delade det materiella fanns det ”ingen nödställd bland dem”. Ja, det ”gjordes en fördelning åt var och en, allt efter vad han hade behov av”. — Apostlagärningarna 4:34, 35.

”Glasnost” och ”perestrojka”

Sedan de sista månaderna av år 1989 har Sovjetunionen och de andra kommunistregimerna i Östeuropa upplevt häpnadsväckande politiska omvälvningar. Tack vare glasnost, öppenheten, har alla kunnat se dessa förändringar. Östeuropéer har krävt långtgående reformer som till en viss grad har uppfyllts. Kommunistledare har erkänt behovet av ett humanare och barmhärtigare system och har efterlyst en ”pånyttfödelse av socialismen i en annorlunda, mer upplyst och effektiv form”, som en polsk ekonom sade.

Gorbatjov har varit framträdande bland dessa ledare. Han introducerade kort efter sitt makttillträde 1985 idén om perestrojka (förändring). Under ett besök i Italien försvarade han perestrojkan som nödvändig för att möta 1990-talets utmaningar. Han sade: ”I och med att de socialistiska länderna har slagit in på de radikala reformernas väg överträder de en gräns bortom vilken det inte finns någon återvändo. Det är emellertid fel att hävda, som många i väst gör, att detta är socialismens sammanbrott. Tvärtom innebär det att den socialistiska processen i världen kommer att utvecklas vidare i en mångfald olika former.”

Kommunistledare vill därför inte hålla med om den bedömning som kolumnisten Charles Krauthammer gjorde förra året. Han skrev: ”Den eviga frågan som har sysselsatt varje politisk filosof sedan Platon — vilken är den bästa styrelseformen? — har besvarats. Sedan vi i årtusenden har prövat varje form av politiskt system, avslutar vi det här årtusendet med den fasta förvissningen om att vi i den liberala, pluralistiska kapitalistiska demokratin har funnit det vi har sökt efter.”