Hans stora medkänsla med dem som hade det svårt gör verkligen intryck på oss. (Matt. 9:35, 36; 15:29–31) Det var till exempel en man med spetälska som kom fram till Jesus och vädjade: ”Om du bara vill, kan du göra mig ren.” Jesus svarade: ”Jag vill. Bli ren.” Och mannen blev frisk! (Mark. 1:40–42) Längre fram träffade Jesus en änka som hade förlorat sin ende son i döden. Han greps av medlidande och sade till hennes son: ”Stig upp!” Och det gjorde han. Han hade fått liv igen! (Luk. 7:11–15)

7, 8. Vilka var några av de underverk som Jesus utförde?

⁷ Det var Jehova som gav Jesus kraft att utföra underverk. Det belystes i fallet med ”en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år”. ”Hon hade fått utstå mycket lidande hos många läkare och hade förbrukat alla sina tillgångar”, men ändå blev hon bara sämre. Kvinnan gick in i en folkskara och rörde vid Jesus – något som var en lagöverträdelse för den som hade en blödning. (3 Mos. 15:19, 25) Jesus uppfattade att kraft hade gått ut från honom och frågade därför vem som hade rört vid honom. ”Skrämd och bävande” kom kvinnan och ”kastade sig ner inför honom och sade honom hela sanningen”. Eftersom Jesus förstod att Jehova hade botat henne var han vänlig mot henne och sade: ”Min dotter, din tro har gjort dig frisk. Gå i frid, och var frisk från din plågsamma sjukdom.” (Mark. 5:25–27, 30, 33, 34)

Jesus känner med oss

14, 15. Hur vet vi att Jesus förstår människors känslor och att han ”skall befria den fattige som ropar på hjälp”?

¹⁴ Den syndfulla mänskligheten är i ett beklagansvärt tillstånd och i desperat behov av hjälp. Men det finns hopp. (Läs Psalm 72:12–14.) Jesus, den större Salomo, känner med oss därför att han vet att vi är ofullkomliga. Dessutom led han för rättfärdighetens skull, och Gud tillät att han fick gå igenom prövningar på egen hand. Ja, hans känslomässiga stress var så stor att ”hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på marken”! (Luk. 22:44) När han senare hängde på tortyrpålen ropade han: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?” (Matt. 27:45, 46) Trots allt han fick gå igenom, och trots att Satan gjorde allt för att få honom att vända sig bort från Jehova, var han trogen mot Jehova Gud.

¹⁵ Vi kan vara säkra på att Jesus ser när vi har det svårt och att han ”skall befria den fattige som ropar på hjälp, också den nödställde och den som ingen hjälpare har”. Jesus kommer att lyssna ”till de fattiga” med samma kärleksfulla intresse som sin Fader och läka ”dem som har ett förkrossat hjärta” och förbinda ”deras smärtande sår”. (Ps. 69:33; 147:3) Jesus kan ”hysa medkänsla med våra svagheter”, för han ”har blivit prövad i alla avseenden liksom vi”. (Hebr. 4:15) Tänk så skönt det är att veta att Jesus Kristus nu härskar i himlen och längtar efter att få befria mänskligheten från allt lidande!

16. Varför kunde Salomo ha medkänsla med sina undersåtar?

¹⁶ Eftersom Salomo hade vishet och insikt kände han utan tvivel ”medlidande med den ringe”. Dessutom hade tragiska och traumatiska händelser i hans eget liv satt sina spår. Hans bror Amnon våldtog deras syster Tamar, och Salomos bror Absalom såg till att Amnon blev dödad för brottet. (2 Sam. 13:1, 14, 28, 29) Absalom försökte lägga beslag på Davids tron, men komplotten misslyckades, och han blev dödad av Joab. (2 Sam. 15:10, 14; 18:9, 14) Längre fram försökte Salomos bror Adonia ta över makten. Om han hade lyckats skulle det säkert ha inneburit döden för Salomo. (1 Kung. 1:5) Det som Salomo sade i sin bön vid invigningen av Jehovas tempel tyder på att han visste vad det vill säga att lida. Med tanke på sina undersåtar bad han: ”Var och en av dem känner sin egen plåga och sin egen smärta ... Må du [Jehova] ... förlåta och ge var och en efter alla hans vägar.” (2 Krön. 6:29, 30)

17, 18. Vilka smärtsamma minnen måste en del av Guds tjänare leva med, och vad hjälper dem att klara av det?

¹⁷ Vår ”egen smärta” kan bero på sådant vi har varit med om tidigare i livet. Mary,a ett Jehovas vittne i 30-årsåldern, skriver: ”Egentligen borde jag vara lycklig, men mitt förflutna gör ofta att känslor av skam och avsky väller upp inom mig. Jag blir fruktansvärt ledsen och börjar ofta gråta, som om det var i går det hände. Djupt inpräntade minnen gör fortfarande att jag känner mig värdelös och får skuldkänslor.”

¹⁸ Det är många av Guds tjänare som kan känna igen sig i det här. Hur kan de få den styrka de behöver för att uthärda? ”Det som gör mig glad och lycklig nu”, säger Mary, ”är mina verkliga vänner och min andliga familj. Jag försöker också koncentrera mig på Jehovas löften för framtiden, och jag är helt säker på att mina rop på hjälp kommer att förvandlas till glädjerop.” (Ps. 126:5) Vi måste sätta vårt hopp till den som Gud har förordnat som härskare – sin Son. Om honom är det förutsagt: ”Han skall ha medlidande med den ringe och den fattige, och de fattigas själar skall han rädda. Från förtryck och våld skall han friköpa deras själ, och deras blod skall vara dyrbart i hans ögon.” (Ps. 72:13, 14) Visst är det uppmuntrande!