En känsla av smärta och bekymmer inför andras svårigheter förbunden med en önskan att lindra dem. Ett av de hebreiska ord som förmedlar tanken på medömkan är verbet chamạl, som betyder ”känna (visa eller ha) medömkan”, ”skona”. (2Mo 2:6; Mal 3:17; 2Sa 21:7) Det grekiska verbet oikteirō betyder ”visa medömkan”, medan substantivet oiktirmọs beskriver djup medkänsla eller öm barmhärtighet. (Rom 9:15; 12:1; 2Kor 1:3; Flp 2:1; Kol 3:12; Heb 10:28)

Det främsta exemplet på att visa medömkan är Jehova själv. Detta framgår tydligt av hur han tog hand om israeliterna. Han inte bara kände intensivt för dem när de led kval i Egypten, utan han räddade dem också slutligen från deras förtryckare och sörjde kärleksfullt för dem i vildmarken. (Jes 63:7–9) Trots att de upprepade gånger svek honom sedan de hade bosatt sig i det utlovade landet hörde han deras rop på hjälp och befriade dem gång på gång från deras fiender. (Dom 2:11–19)

Men till sist gick israeliterna så långt att de var bortom allt hopp om sinnesändring. De bedrev avgudadyrkan i stor omfattning och förde rentav in avgudabilder i Jehovas helgedom och befläckade den. Folket fortsatte att gyckla med profeterna och att förakta Jehovas ord. Jehova kunde inte längre visa dem medömkan. Han gav dem därför i kung Nebukadnessars hand, och på så sätt verkställdes den dom som han i förväg hade förkunnat genom profeterna. (2Kr 36:15–17; Jer 13:14; 21:7; Hes 5:11; 8:17, 18)

När medömkan inte bör visas. Alla som verkligen har lärt känna Jehova strävar efter att efterlikna honom och vara medlidsamma. (Ef 4:32–5:1) Men det finns tillfällen då det inte är på sin plats att visa medömkan. Om några framhärdar i att synda och uppsåtligt handlar i strid med Jehovas rättfärdiga vägar, skulle det vara fel att visa medömkan och skydda dem från deras välförtjänta straff. (5Mo 13:6–11; Heb 10:28)

Att man ger efter för påtryckningar och visar medömkan när det strider mot Guds vilja kan få allvarliga konsekvenser. Detta framgår av det som hände kung Saul. Tiden hade kommit då Guds dom skulle verkställas över amalekiterna, som var det första folk som oprovocerat gick till angrepp mot israeliterna sedan de dragit ut ur Egypten. Saul fick befallningen att inte skona dem. Men han gav efter för påtryckningar från sina undersåtar och fullgjorde inte helt och fullt Jehovas befallning. Jehova förkastade därför Saul som kung. (1Sa 15:2–24) Om man utvecklar djup uppskattning av Jehovas vägar och sätter lojaliteten mot honom främst, kan man undvika att likt Saul handla fel och förlora Guds godkännande.

En stark känsla av deltagande med andra som har det svårt på ett eller annat sätt. Substantivet rachamịm (plur.) återges bland annat med ”medlidande”, ”barmhärtighet” och ”innersta känslor”. (1Mo 43:14, 30; 1Kr 21:13; Ps 40:11; se BARMHÄRTIGHET.) Det grekiska verbet splagkhnịzomai, som betyder ”gripas av medlidande”, ”känna medlidande”, kommer från substantivet splạgkhna, som ordagrant betyder ”inälvor”. (Apg 1:18) Eftersom starka känslor kan påverka de inre organen, används detta substantiv ofta för att beteckna sådana känslor som ”öm tillgivenhet” och ”öm medkänsla”. (2Kor 6:12; 1Jo 3:17; se TILLGIVENHET.)

Det främsta exemplet på att visa medlidande med sådana som är i nöd är Jehova Gud, och han kan påverka människor så att de också visar medlidande och barmhärtighet. Det var därför kung Salomo kunde be Jehova om att han skulle låta israeliterna finna barmhärtighet hos sina tillfångatagare, om de skulle tas till fånga på grund av trolöshet. (1Ku 8:50) När det gäller hur den här bönen blev besvarad är det intressant att se vad psalmisten skrev under inspiration: ”Han lät dem möta medlidande hos alla som höll dem fångna.” (Ps 106:46) Senare lät Jehova en ångerfull kvarleva återvända till sitt land. (Jer 33:26; Esr 1:1–4) Och i överensstämmelse med Jehovas vilja gav kung Artaxerxes sin munskänk Nehemja tillstånd att återuppbygga Jerusalem. (Neh 1:11–2:6)

Jesus Kristus återspeglade fullständigt sin Faders personlighet när det gällde att visa medlidande. Han kände medlidande med folkskarorna, även när han hade dragit sig tillbaka för att vila, eftersom de var ”skinnade och skuffade hit och dit som får utan herde”. (Mt 9:36; Mk 6:34) När han fick se personer som sörjde eller var spetälska eller blinda, greps han av medlidande med dem och hjälpte dem genom att utföra underverk. (Mt 14:14; 20:30–34; Mk 1:40, 41; Lu 7:12, 13) Det var också medlidande som fick honom att genom ett underverk skaffa fram mat åt de människor som hade varit tillsammans med honom i tre dagar och inte hade något att äta. (Mt 15:32–38; Mk 8:2–9)

Jesu lärjungar kan följa hans och hans Faders exempel genom att villigt och med glädje hjälpa dem som är i nöd och ta emot alla som uppriktigt ändrar sinne och helhjärtat vänder om till Jehova. (Mt 18:21–35; Lu 10:30–37; 15:11–32) De kan då vara förvissade om att Jehova kommer att visa dem barmhärtighet. (Mt 5:7)