Dåliga verkningar för en själv och för andra

Det råder inget tvivel om att en ständigt klagande anda är förödande, och det är något som Bibeln fördömer. En som ständigt klagar och knotar kommer att åsamka sig själv fysisk och andlig skada och vara till förargelse för dem som är föremål för hans klagomål. Med hänsyftning på en klagande hustru säger det bibliska ordspråket: ”Ett läckande tak, som driver en bort på en dag med ihållande regn, och en stridslysten hustru kan aktas lika.” (Ordspråken 27:15) Klagomål som riktas mot Jehova eller någon av hans föranstaltningar är särskilt klandervärda. När nationen Israel klagade över det mirakulösa mannat som de fick under sin 40-åriga vandring i vildmarken och kallade det för det ”föraktliga brödet”, sände Jehova giftormar för att straffa dem som utan någon som helst respekt klagade och knotade, och många dog. — 4 Moseboken 21:5, 6.

Dessutom gav Jesus sina efterföljare rådet att inte klaga över ”strået” av fel och brister som vi ser hos våra medmänniskor, utan i stället vara väl medvetna om den större ”bjälken” av tillkortakommanden som vi själva har. (Matteus 7:1–5) Paulus tog upp en liknande tanke och fördömde den som var dömande (en form av klagomål) mot en annan som ”oursäktlig ... , eftersom du som dömer bedriver samma ting”. Dessa varningar för att komma med klagomål bör få oss att undvika att vara onödigt kritiska och att inte utveckla en klagande och knotande anda. — Romarna 2:1.

Fördöms alla klagomål?

Bör vi dra den slutsatsen att alla klagomål fördöms? Nej, det bör vi inte. Bibeln visar att det i den fördärvade värld som vi lever i finns många orättvisor som med rätta kräver korrigering. I en liknelse nämnde Jesus en orättfärdig domare som motvilligt skipade rätt åt en betryckt änka, så att hon inte skulle ”fortsätta att komma och puckla på” honom till dess han var ”slut”. (Lukas 18:1–8) I vissa avseenden kan vi också behöva vara ihärdiga i våra klagomål till dess missförhållanden är korrigerade.

Manade inte Jesus oss att urskilja ofullkomligheterna i den nuvarande världen, när han uppmuntrade oss att be om att Guds kungarike skall komma och att ropa till Gud om ett botemedel? (Matteus 6:10) När ”klagoskriet” över ondskan i de forntida städerna Sodom och Gomorra nådde Jehovas öron, sände han sina budbärare för att ”se om de handlade helt enligt ... [skriet] över den” och för att ordna med ett botemedel. (1 Moseboken 18:20, 21) Till lättnad för dem som hade klagat inför Jehova rättade han så småningom till situationen genom att tillintetgöra dessa två städer och deras omoraliska invånare.

Den kristna församlingen

Bör det vara annorlunda bland bröder inom den kristna församlingen? Även om kristna män och kvinnor är ofullkomliga, strävar de ivrigt efter att tjäna Gud i frid och endräkt. Det kommer ändå att bland dem uppstå situationer som ger orsak till ett visst mått av klagande och som kräver en åtgärd. Kort efter pingsten år 33 v.t. uppstod det en speciell situation i församlingen av smorda. Många nyligen omvända kristna stannade kvar i Jerusalem för att få ytterligare anvisningar och uppmuntran. Det skedde en viss fördelning av det matförråd som fanns. Det ”uppstod emellertid knot från de grekisktalande judarnas sida mot de hebreisktalande judarna, därför att deras änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen”. I stället för att domfälla dessa kverulanter som bråkmakare vidtog apostlarna åtgärder för att rätta till situationen. Ja, berättigade klagomål som framförs med tillbörlig respekt och i en rätt anda kommer ödmjukt att hörsammas och behandlas av dem som utövar tillsyn i församlingen. — Apostlagärningarna 6:1–6; 1 Petrus 5:3.

Till vederbörlig myndighet

Lade du märke till i exemplen som beskrivits här ovan att klagomål skulle framföras i en rätt anda och till vederbörlig myndighet? Det skulle till exempel vara meningslöst att gå till polisen och klaga över en hög skattebörda eller att gå till en domare och klaga över sina fysiska krämpor. Det skulle också vara otillbörligt att klaga på någon situation vare sig i församlingen eller utanför inför en person som inte har någon befogenhet eller möjlighet att hjälpa till.

Man kan emellertid inte förvänta att alla klagomål skall få samma utgång. Den vise kung Salomo konstaterade realistiskt: ”Det som har gjorts krokigt kan inte göras rakt.” (Predikaren 1:15) Vi gör väl i att inse att en del saker helt enkelt måste anstå tills Gud rättar till dem i sin rätta tid.