Detta kanske påminner dig om det tillfälle då israeliterna klagade över att de bara hade manna att äta. Jehova sände då vaktlar till dem. Något liknande hade hänt i Sins vildmark omkring ett år tidigare, alldeles innan israeliterna tillkännagav sitt överlämnande åt Jehova. (2 Moseboken 16:1—3, 12, 13) Men situationen var inte riktigt densamma. När Jehova skaffade fram vaktlar första gången, ställde han inte israeliterna till svars för deras knotande. Den här gången var dock situationen en annan. ”Köttet var ännu mellan deras tänder, innan det hann bli tuggat, när Jehovas vrede flammade upp mot folket, och Jehova började rikta ett slag mot folket med ett mycket stort slaktande.” (4 Moseboken 11:4—6, 31—34) Vad hade förändrats? Som en överlämnad nation hölls de nu ansvariga för sina handlingar. Deras brist på uppskattning av det Jehova hade sörjt för fick dem att klaga på Jehova, trots att de hade lovat att göra allt som Jehova hade talat! Att i våra dagar klaga på Jehovas bord är något liknande. Somliga uppskattar inte det Jehova har sörjt för andligen genom ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matteus 24:45—47) Men kom ihåg att vårt överlämnande kräver att vi med tacksamhet kommer ihåg det som Jehova har gjort för oss och att vi tar emot den andliga mat som Jehova tillhandahåller.

14. a) Hur satte israeliterna Jehova på prov? b) Hur hjälper ett fullständigt överlämnande åt Jehova oss att inte ”tröttna”?

¹⁴ Paulus hänvisade till ett annat varnande exempel: ”Låt oss inte heller sätta Jehova på prov, såsom några av dem satte honom på prov, bara för att förgås genom ormarna.” (1 Korinthierna 10:9) Paulus talade här om det tillfälle då israeliterna började ”tröttna på grund av vägen” och klagade på Gud inför Mose. (4 Moseboken 21:4) Gör du det misstaget någon gång? När du överlämnade dig åt Jehova, trodde du då att Harmageddon var mycket nära? Har Jehovas tålamod varat längre än du tänkt dig? Kom ihåg att vi inte överlämnade oss åt Jehova endast för en viss tidsperiod eller bara fram till Harmageddon. Vårt överlämnande fortsätter för evigt. Låt oss därför ”inte ge upp i fråga om att göra vad som är gott, ty i rätt tid skall vi skörda, om vi inte tröttnar”. — Galaterna 6:9.

15. a) Mot vilka knotade israeliterna? b) Hur får vårt överlämnande åt Jehova oss att respektera teokratisk myndighet?

¹⁵ Till slut varnade Paulus för att ”knota” mot Jehovas förordnade tjänare. (1 Korinthierna 10:10) När 10 av de 12 spejare som hade sänts ut för att utforska Kanaans land kom tillbaka med dåliga rapporter, knotade israeliterna våldsamt mot Mose och Aron. De talade rentav om att ersätta Mose som sin ledare och gå tillbaka till Egypten. (4 Moseboken 14:1—4) Accepterar vi i våra dagar det ledarskap som ges oss genom Jehovas heliga andes verksamhet? Det rikt dukade andliga bord som tillhandahålls genom den trogne och omdömesgille slavens klass visar tydligt vem Jesus använder för att dela ut ”mat i rätt tid”. (Matteus 24:45) Ett helhjärtat överlämnande åt Jehova kräver av oss att vi visar respekt för hans förordnade tjänare. Må vi aldrig bli lika vissa nutida knotande personer, som så att säga har sökt sig en ny ledare för att leda dem tillbaka till världen.