BILHA

[Bịlha]

1. En av Labans tjänarinnor som han gav åt sin dotter Rakel som tjänarinna då hon gifte sig med Jakob. (1Mo 29:29) Detta skedde i Paddan-Aram, slättlandet i norra Mesopotamien. När det med tiden visade sig att Rakel var ofruktsam, gav hon Bilha åt Jakob som bihustru, så att Rakel kunde få barn genom sin tjänarinna, precis som Sara. (1Mo 16:2) På det sättet fick Bilha privilegiet att bli mor till två söner, Dan och Naftali, vars avkomlingar bildade 2 av Israels 12 stammar. (1Mo 30:3–8; 35:25; 1Kr 7:13) När Jakob återvände till Kanaans land, blev Bilha och hennes barn presenterade för Jakobs tvillingbror Esau. Efter Rakels död begick Jakobs äldste son, Ruben, otukt med Bilha. (1Mo 35:22; 49:3, 4)

2. En stad som tillhörde Simeons stam. Den låg i Negevområdet i Juda (1Kr 4:29) och är uppenbarligen identisk med Baala som nämns i Josua 15:29.