Vad ligger bakom förtroendekrisen?

”MAN kan inte lita på någon nu för tiden!” Du kanske har hört någon besviket utropa de orden eller kanske till och med har sagt så själv när du upplevt något frustrerande.

Och det kan inte förnekas att det råder en nära nog global brist på förtroende för institutioner och enskilda människor. Ofta är denna brist på förtroende berättigad. Är det någon som på allvar tror att de flesta politiker skall hålla alla de löften som de ger före ett val? I en enkät som gjordes år 1990 och omfattade 1.000 tyska studenter visade det sig att 16,5 procent var övertygade om att politikerna kan lösa världens problem, medan ungefär dubbelt så många starkt betvivlade den saken. De flesta sade att de inte trodde att politikerna vare sig vill eller kan lösa problemen.

En skribent i den tyska dagstidningen Stuttgarter Nachrichten sade beklagande: ”Alltför många politiker tänker först på sina egna intressen och sedan, i bästa fall, på sina väljares.” Många människor i andra länder instämmer. Tidningen The European skriver: ”Ungdomens cyniska inställning till politiker är välgrundad och delas av de äldre.” Tidningen konstaterade att väljarna regelbundet röstar bort regeringspartiet och tillade: ”De som umgås med ungdomar slås genast av deras vilsenhet och brist på förtroende.” Utan allmänhetens förtroende kan emellertid en demokratisk regering inte uträtta mycket. Som den amerikanske presidenten John F. Kennedy en gång sade: ”Allmänhetens förtroende är grundvalen för ett effektivt styre.”

Vad förtroendet för finansvärlden beträffar har plötsliga konjunktursvängningar och misslyckade försök att tjäna snabba pengar fått många att bli tveksamma. När världens aktiemarknader fluktuerade våldsamt i oktober 1997, talade ett nyhetsmagasin om ”en skriande och ibland irrationell brist på förtroende” och ”den epidemiska förtroendeklyftan”. Tidningen tillade att ”förtroendeklyftan har blivit så stor ... [i ett visst asiatiskt land] att hela regimen tycks vara hotad”. Den konstaterade sedan sammanfattningsvis: ”All ekonomi bygger på förtroende.”

Inte heller religionen har kunnat inge människor förtroende. Den tyska katolska tidskriften Christ in der Gegenwart säger beklagande: ”Folkets förtroende för kyrkan fortsätter att minska.” Mellan åren 1986 och 1992 minskade andelen tyskar med stort eller tämligen stort förtroende för kyrkan från 40 till 33 procent. I det tidigare Östtyskland sjönk den till under 20 procent. Andelen tyskar som hade föga eller inget förtroende för kyrkan ökade däremot från 56 procent till 66 procent i de västra delarna och till 71 procent i de östra.

Förtroendekrisen kommer emellertid inte bara till uttryck inom politiken, finansvärlden och religionen, de tre grundpelarna i det mänskliga samhället, utan också inom andra områden. Ett exempel är rättsväsendet. Kryphål i lagen, problem med att tillämpa den på ett rättvist sätt och tvivelaktiga domstolsbeslut har i betydande grad rubbat människors förtroende. Som tidskriften Time uttrycker det: ”Medborgarnas och polisens besvikelse har nått den punkt där de helt har tappat tilltron till ett system som gång på gång släpper ut farliga brottslingar på gatorna.” På grund av alla anklagelser om korruption och brutalitet har många till och med tappat förtroendet för polisen.

I den internationella politiken vittnar bland annat misslyckade fredssamtal och brutna vapenvilor om den rådande förtroendekrisen. Den amerikanske FN-ambassadören Bill Richardson satte fingret på det största hindret för fred i Mellersta Östern, när han kort och gott sade: ”Parterna har inget förtroende för varandra.”

Förtroendekrisen gör sig också gällande på det personliga planet. Många litar inte ens på sina närmaste släktingar och vänner, de personer som vi människor normalt vänder oss till för att få förståelse och tröst när vi har problem. Situationen påminner om den som den hebreiske profeten Mika beskrev, när han sade: ”Sätt inte er tro till en kamrat. Sätt inte er förtröstan till en förtrolig vän. Vakta din muns dörrar för henne som ligger i din famn.” — Mika 7:5.

Ett tidstecken

Den tyske psykologen Arthur Fischer gjorde för en tid sedan följande uttalande i en tidning: ”Tron på samhällets utveckling och individens egen framtid har minskat dramatiskt på alla fronter. Unga människor tvivlar på att samhällets institutioner kan hjälpa dem. Deras förtroende för dem är lika med noll, vare sig det gäller politiska, religiösa eller andra organisationer.” Det är därför inte så underligt att sociologen Ulrich Beck talar om en ”kultur präglad av tvivel” gentemot auktoriteter, institutioner och experter.

I en sådan kultur har människor en tendens att dra sig undan, förkasta alla auktoriteter och leva efter sina egna normer och fatta sina beslut oberoende av andras vägledning och råd. Somliga blir överdrivet misstänksamma, ibland rentav hänsynslösa, i sina kontakter med människor som de tycker att de inte kan lita på längre. Denna inställning skapar ett osunt klimat, som i Bibeln beskrivs på följande sätt: ”I de sista dagarna skall kritiska tider som är svåra att komma till rätta med vara här. Ty människorna skall vara egenkära, penningkära, inbilska, övermodiga, hädare, olydiga mot föräldrar, otacksamma, illojala, utan naturlig tillgivenhet, ovilliga till någon som helst överenskommelse, baktalare, utan självbehärskning, vildsinta, utan kärlek till det goda, förrädare, egensinniga, uppblåsta av högmod, älskare av sinnliga njutningar hellre än älskare av Gud, i det de har en yttre form av gudaktig hängivenhet men visar sig falska när det gäller dess kraft.” (2 Timoteus 3:1–5; Ordspråken 18:1) Ja, våra dagars förtroendekris är verkligen ett tidstecken, ett tecken på att vi lever i ”de sista dagarna”.

I en värld som kännetecknas av bristande förtroende och är full av människor som har de ovan nämnda egenskaperna kan man inte njuta av livet i full utsträckning. Men är det realistiskt att tro att situationen kommer att förändras? Kan förtroendekrisen övervinnas? Och i så fall hur och när?

Förtroendet kan återställas!

ÄVEN om den nuvarande bristen på förtroende är ett tecken på ”de sista dagarna”, uppstod en förtroendekris redan för tusentals år sedan. (2 Timoteus 3:1) Den uppstod på en plats där man inte skulle ha väntat det — i ett paradis. Bibeln säger beträffande den platsen: ”Jehova Gud [planterade] en trädgård i Eden, österut, och där satte han människan som han hade format. Alltså lät Jehova Gud ur marken växa upp varje träd som var åtråvärt för ens syn och gott till mat och likaså livets träd mitt i trädgården och trädet för kunskapen om gott och ont.” — 1 Moseboken 2:8, 9.

De följande verserna visar vad detta har att göra med våra dagars förtroendekris. Vi läser där: ”Jehova Gud gav också människan den här befallningen: ’Av varje träd i trädgården får du äta dig mätt. Men vad beträffar trädet för kunskapen om gott och ont, skall du inte äta av det, för på den dag du äter av det kommer du med visshet att dö.’” (1 Moseboken 2:16, 17) Hade Adam någon anledning att betvivla det som Jehova sade?

Vi läser vidare: ”Nu visade sig ormen vara det försiktigaste av fältets alla vilda djur som Jehova Gud hade gjort. Och den började säga till kvinnan: ’Skulle Gud verkligen ha sagt att ni inte får äta av varje träd i trädgården?’ Därvid sade kvinnan till ormen: ’Av frukten på träden i trädgården får vi äta. Men vad beträffar att äta av frukten på det träd, som är mitt i trädgården, har Gud sagt: ”Ni skall inte äta av det, nej, ni skall inte röra det, så att ni inte dör.”’ Därvid sade ormen till kvinnan: ’Ni kommer med visshet inte att dö. För Gud vet att just på den dag då ni äter av det kommer era ögon helt visst att öppnas och kommer ni helt visst att vara som Gud, vetande vad som är gott och ont.’ Följaktligen såg kvinnan att trädet var gott till mat och att det var något för ögonen att längta efter, ja, trädet var åtråvärt att se på. Så hon började ta av dess frukt och äta den. Efteråt gav hon något också åt sin man när han var med henne, och han började äta det.” — 1 Moseboken 3:1–6.

Genom att ignorera Guds otvetydiga varning visade Adam och Eva bristande förtroende för Jehova. De hade samma inställning som Guds motståndare, Satan, som hade talat till Eva genom en orm. Eftersom Satan saknade förtroende för Jehovas sätt att styra och hade ett stolt och ärelystet hjärta, gjorde han uppror mot Gud och förledde de första människorna att göra detsamma. Han fick dem att tro att man inte kunde lita på Gud.

Resultatet? Störda relationer

Du kanske har lagt märke till att personer som inte litar på andra har svårt att få vänner. Publilius Syrus, som levde under det första århundradet f.v.t., skrev: ”Det enda vänskapsbandet är förtroende.” Genom sitt uppror visade Adam och Eva att de inte litade på Gud. Gud hade därför inte någon anledning att lita på dem. Denna förtroendeklyfta resulterade i att de förlorade Guds vänskap. Det finns ingenting som vittnar om att Jehova någonsin mer talade till dem sedan han dömt dem för deras uppror.

Förhållandet mellan Adam och Eva blev också lidande. Jehova sade varnande till Eva: ”Under födslovåndor kommer du att föda barn, och din åtrå kommer att stå till din man, och han kommer att härska över dig.” (1 Moseboken 3:16) I The Jerusalem Bible sägs det: ”Han kommer att spela herre över dig.” I stället för att utöva ett kärleksfullt ledarskap över sin hustru, vilket var Guds avsikt, blev Adam nu hennes ”härskare” och började spela herre över henne.

Efter det att de hade syndat försökte Adam skjuta skulden på Eva. Han tyckte att det var hennes fel att de blev fördrivna från en fullkomlig trädgård till en obearbetad jord och blev dömda att slava under förhållanden som var allt annat än idealiska, innan de slutligen återvände till stoft. (1 Moseboken 3:17–19) Vi kan mycket väl föreställa oss att detta blev en orsak till spänningar mellan makarna. Adam kan ha överreagerat och sagt att han aldrig mer skulle lyssna på Eva. Han kanske tyckte att han var i sin fulla rätt att säga: ”Från och med nu är det jag som bestämmer!” Eva kan å andra sidan ha tyckt att Adam hade misslyckats i sin roll som familjens överhuvud och därför tappat förtroendet för honom. I vilket fall som helst förlorade de första människorna sin vänskap med Gud därför att de inte litade på honom, och detta skadade deras relationer till varandra.

Vem kan vi lita på?

Alla människor förtjänar inte vårt förtroende, som framgår av exemplet med Adam och Eva. Hur skall vi då kunna veta vilka som är förtjänta av vårt förtroende och vilka som inte är det?

I Psalm 146:3 får vi rådet: ”Sätt inte er förtröstan till ädlingar, inte till en jordemänniskas son, hos vilken ingen räddning finns.” Och i Jeremia 17:5–7 läser vi: ”Förbannad är den kraftfulle man som sätter sin förtröstan till jordemänniskan och verkligen gör kött till sin arm och vars hjärta viker av från Jehova själv. ... [Men] välsignad är den kraftfulle man som sätter sin förtröstan till Jehova och vars tillförsikt Jehova har blivit.”

Det är naturligtvis inte alltid fel att lita på människor. Dessa verser visar bara att Gud alltid är värd vårt förtroende, medan det ibland kan leda till katastrof att förtrösta på ofullkomliga människor. De som tror att människor kan göra det som bara Gud kan — rädda mänskligheten och åstadkomma fred och säkerhet på jorden — kommer följaktligen att bli besvikna. — Psalm 46:9; 1 Thessalonikerna 5:3.

Människor och mänskliga institutioner förtjänar i själva verket vårt förtroende endast i den mån som de handlar i överensstämmelse med Guds uppsåt och följer Guds ords principer. Om vi vill att andra skall ha förtroende för oss, måste vi alltså tala sanning och vara ärliga och pålitliga. (Ordspråken 12:19; Efesierna 4:25; Hebréerna 13:18) Det är bara genom att själva leva i överensstämmelse med Bibelns principer som vi kan göra oss förtjänta av andras förtroende, och denna tillit kan bli en källa till styrka och uppmuntran för båda parter.

Hur förtroendet skall återställas

Jehovas vittnen har goda skäl att lita på Gud och uppmuntra andra att göra detsamma. Jehova är trogen och lojal, en som alltid gör det han har lovat, för ”det är omöjligt för Gud att ljuga”. Den som sätter sin förtröstan till kärlekens Gud kommer aldrig att bli besviken. — Hebréerna 6:18; Psalm 94:14; Jesaja 46:9–11; 1 Johannes 4:8.

Människor som endräktigt förlitar sig på Jehova och lever i överensstämmelse med hans principer känner sig starkt motiverade att lita på varandra. I en värld som drabbats av en förtroendekris är det verkligen en glädje att finna människor som är trovärdiga och pålitliga! Tänk dig hur annorlunda världen skulle vara om vi kunde lita fullständigt på allt som andra människor säger eller gör! I den nya värld som Gud har utlovat kommer det att vara så. Det kommer aldrig mer att bli någon förtroendekris!

Skulle du vilja leva då? I så fall vill vi uppmana dig att stärka din förtröstan på Gud och hans löften genom att lära dig mer om hans krav för liv. Genom att studera Bibeln kan du få bevis för att Gud existerar, att han är intresserad av mänsklighetens välfärd och att han snart kommer att ingripa för att med hjälp av sitt kungarike rätta till alla missförhållanden på jorden. Miljontals människor har på detta sätt lärt sig att förtrösta på Gud och på hans ord, Bibeln. Om du vill ha ett kostnadsfritt bibelstudium i ditt hem, kan du kontakta Jehovas vittnen i din hemtrakt. Du kan också skriva till utgivarna av den här tidskriften.