Ungdomar frågar:

Varför är det så svårt att förbli vänner?

EN FLICKA slutade prata med Sabina bara för att hon misslyckades med att ge sitt lag poäng i en baseballmatch i skolan. En annan flicka avbröt vänskapen därför att Sabina vägrade hjälpa henne att fuska vid ett prov. En tredje flicka höll hela tiden på med att kritisera och förolämpa Sabina inför andra. Sabina fick lära sig ett i många fall smärtsamt faktum: Att få vänskapsband att hålla är inte alltid så lätt.

”Hon bevarade inte min hemlighet!” ”Han struntar i mig!” ”Hon förlöjligade mig bakom ryggen på mig!” ”Jag känner mig ofri.” Många nära vänskapsförhållanden har gått i kras, när de utsatts för en skur av liknande klagomål.

Sköra vänskapsband

Varför är vänskapsband ofta så sköra? I bibeln läser vi: ”Alla har ju syndat och är i saknad av Guds härlighet.” (Romarna 3:23) Ofullkomligheten gör att vi inte bara är benägna att fela, utan också att vårt förhållande till Gud och våra medmänniskor störs. Vi lider av skuldkänslor och osäkerhetskänslor; vi har lätt för att ta illa upp, lätt för att känna oss hotade. Eftersom vi också har nära till vrede, lättretlighet, otålighet och svartsjuka — andra tecken på ofullkomlighet — är vi mer benägna att ”krossa varandra” än att upprätthålla vänskapsbanden. — Ordspråksboken 18:24, NW.

I tonåren kan vänskapsbanden därför vara sköra. För det första är sådana vänskapsförhållanden (särskilt bland unga flickor) ofta väldigt förtroliga. Även om det finns fördelar med att ha en vän att dela alla sina tankar och känslor med, så har det också sina nackdelar. Lägg märke till vad de ryska forskarna Kon och Losenkov säger: ”Det starka behovet av att anförtro sig åt någon kan vara en potentiell källa till missförstånd och konflikter.”

Den känslomässiga mognad som äger rum under tonåren kan också inverka negativt på vänskapsförhållanden. Som en författare uttrycker det är ”vår personlighet [innan vi kommer upp i tonåren] inte så utpräglad, våra intressen och mål inte så preciserade. Vi har ännu inte blivit så starkt medvetna om vem vi är.” Men när vi kommer upp i övre tonåren, ”börjar vi bli mer lika vuxna, individer med egna mål och ideal och intressen. Detta ... gör att det kan vara svårt att bevara ett nära förhållande till gamla vänner som utvecklas annorlunda än vi. Att man i viss mån växer ifrån varandra är därför oundvikligt.”

Slutligen bygger en del vänskapsförhållanden mer på själviskhet än på ömsesidig kärlek, mer på en önskan att få än på villighet att ge. Sabinas erfarenhet (som omnämndes i början av artikeln) visar hur lätt sådana så kallade vänskapsförhållanden kan upplösas, när själviska förväntningar inte infrias. Vad kan man då göra om man kommer på kant med en kär vän?

Var lojal

Joanna anförtrodde en hemlighet åt en av sina vänner — en privat angelägenhet som hon uttryckligen bad henne att inte berätta för någon. Några dagar senare upptäckte hon att flera andra kände till saken. När Joanna förstod att hennes väninna hade svikit henne, sade hon: ”Jag förlät henne, fast jag kunde aldrig lita på henne mer. Vår vänskap kommer aldrig att bli sig lik.” Lojalitet är en viktig ingrediens i ett vänskapsförhållande. I bibeln läser vi att David och Jonatan till och med avlade ett lojalitetslöfte inför varandra. (1 Samuelsboken 20:15—17) Men om en vän sviker ett förtroende, betyder det då att det är slut med vänskapen?

Inte nödvändigtvis. Visserligen kan man inte se genom fingrarna med sådant svek. Men hur är det? Det kanske var oförståndigt av dig att belasta din vän med upplysningarna. ”En som är skvallersjuk kan aldrig bevara en hemlighet”, säger ordspråket varnande. ”Håll dig borta från människor som pratar för mycket.” (Ordspråksboken 20:19, Today’s English Version) Ungdomar har ofta inte den mognad som krävs för att bevara ett förtroende. Ungdomspsykiatern dr Jane Anderson påminner oss: ”Även en god vän kan ibland frestas att avslöja en hemlighet, ifall [han eller hon] därigenom får viss uppmärksamhet eller status. Det betyder inte att [han eller hon] är en dålig människa — bara omogen.” Lösningen kan vara att du i stället anförtror dig åt någon mogen vuxen, när du har ett allvarligt problem.

Vad gör man då om man själv blir anförtrodd en privat angelägenhet? Var lojal och ”uppenbara inte en annans hemlighet, för att inte var och en som hör det må lasta dig och ditt rykte bli ont för alltid”. — Ordspråksboken 25:9, 10.

”Jag känner mig ofri”

Så fort Joe ville vara med någon annan — eller bara vara för sig själv — blev Joes vän sur. Resultatet blev att Joe kände sig pressad och tyckte att situationen var hopplös.

Att behandla en vän som om man hade monopol på honom eller henne kan kväva vänskapen. Det är i och för sig naturligt att man känner sig sårad och osäker, om en nära vän börjar umgås med andra. Men gör det saken bättre, om man behandlar den andre som om man ägde honom eller henne? Inte enligt Ordspråksboken 25:17, där det sägs: ”Låt din fot inte för ofta komma i din väns hus, så att han ej blir mätt på dig och får motvilja mot dig.”

Jesus Kristus var speciellt god vän med sin lärjunge Johannes. (Johannes 13:23) Ändå förbigick han inte andra, utan han sade om alla sina lärjungar: ”Ni är mina vänner.” (Johannes 15:14) Likaså finns det även i de förtroligaste vänskapsförhållanden rum för andra kontakter. Ja, bibeln uppmanar kristna att ”vidga” sig i sin vänskap. — 2 Korintierna 6:13.

Hur är det då om du är den som kringgärdas av en vän som tror sig ha monopol på dig? ”Ta dig an din egen sak mot din medmänniska”, och låt din vän få veta hur du känner det. (Ordspråksboken 25:9, NW) Att du visar intresse för andra människor och andra saker kan kännas ganska smärtsamt för din vän. Han eller hon kanske fruktar att det här är början till slutet på er vänskap. Försäkra din vän om att det inte är så och att du helt enkelt vill ha mer andrum i ert förhållande.

Nedsättande behandling

Forskarna Youniss och Smollar har kommit fram till att ”nedsättande handlingar” är en av de vanligaste orsakerna till konflikter i tonåringars vänskapsförhållanden. Det händer ofta att man får höra klagomål som ”Han retar mig!” eller ”Hon pratar illa om mig inför andra!” Visst känns det smärtsamt att bli ovänligt behandlad av någon man tycker om. Men det sätt på vilket vi behandlas speglar ofta hur vi behandlar andra. Jesus sade: ”Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem.” Är det möjligen så att du behöver tillämpa den gyllene regeln lite mer i dina vänskapsförhållanden? — Matteus 7:2, 12.

En annan fråga du kan fundera över är om du har gjort dig själv till måltavla för åtlöje — kanske genom att prata för mycket eller säga dumma saker. (Ordspråksboken 15:2) I så fall kanske du behöver göra vissa förändringar. När Jesus var på jorden blev han respekterad till och med av sina fiender. Men det berodde inte på att Jesus gick omkring och krävde att folk skulle behandla honom på det sättet. Nej, han uppförde sig på ett sätt som inbjöd till respektfull behandling från andras sida. Genom att du är ett moget kristet föredöme ”i tal” och ”i uppförande” kan även du uppnå samma sak. — 1 Timoteus 4:12.

Vad gör man då om den nedsättande behandlingen är fullständigt oberättigad? Återigen är det dags att säga ifrån. Att vända andra kinden till betyder inte nödvändigtvis att man stillatigande måste uthärda orättvis behandling. (Matteus 5:39; jämför 2 Korintierna 11:20.) Så varför inte ”tala sanning” med din vän och låta honom eller henne få veta hur du upplever behandlingen? (Efesierna 4:25) Var lugn och sansad när du tar upp saken. Motivet bör vara att reparera vänskapen — inte att ta hämnd.

”Undvik att säga något i stil med: ’Du behandlar mig som om jag inte var värd någonting!’” rekommenderas det i en artikel i tidskriften ’Teen. ”Inrikta dig i stället på hur du känner det: ’Det känns väldigt sårande och pinsamt för mig när jag blir retad eller nonchalerad inför de andra tjejerna. Det känns som om du inte bryr dig om mig. Kan vi prata om saken?’”

Samantha tvingades ha ett sådant allvarligt samtal med en vän. Hon upptäckte att hennes vän pratade illa om henne bakom hennes rygg. Samantha bestämde sig för att tala med henne om saken. ”Jag var nervös först”, berättar hon, ”men det var det värt.” Samantha fick reda på att det hade uppstått en del missförstånd och att det hennes vän hade sagt inte var så illa som hon ryktesvis hade hört. (Ordspråksboken 15:22) ”Nu är vi bättre vänner”, säger Samantha.

Visserligen får inte alla motsättningar vänner emellan en så lycklig upplösning. Om din vän inte vill ändra sig eller visar sig vara självisk, ovillig att ta hänsyn eller ointresserad av dina känslor, då kan det vara dags att söka sig någon annan kamrat. (Ordspråksboken 17:17) Men med beslutsamhet och ansträngning från bådas sida brukar vänskapen i regel kunna räddas. Håller du inte med om att det är värt det, med tanke på den djupa glädje och tillfredsställelse ett gott vänskapsförhållande medför? — Ordspråksboken 27:9.

[Bild på sidan 26]

Den som tror sig ha monopol på andra behandlar en vän som om han ägde honom