Sanningen börjar göra människor fria

Nu återvänder vi till vad som hände Etienne. Han fick boken med posten 1947. Samma dag som han fick den läste han igenom de första kapitlen och diskuterade dem med en granne. Båda insåg att det här var sanningen och bestämde sig för att inbjuda några vänner att läsa boken tillsammans med dem påföljande söndag och att slå upp och kontrollera bibelställena. De som kom tyckte om det som de fick lära sig och bestämde att de skulle träffas igen nästa söndag. En tulltjänsteman, Augustin Bayonne, var med andra gången de träffades. Han var från Brazzaville, precis som Etienne, och han blev också nitisk i att sprida sanningen som ger verklig frihet.

Veckan därpå fick Etienne två brev. Det ena kom från en bekant i Kamerun som visste att Etienne var intresserad av religion. Han skrev att han hade sänt Etiennes namn och adress till Sällskapet Vakttornets kontor i Schweiz. Det andra kom från Schweiz med ett meddelande om att man hade skickat en bok till honom och att man ville uppmuntra honom att läsa den och sedan låta hans familj och vänner få del av den. Brevet innehöll också en adress i Frankrike som han kunde skriva till för att få fler upplysningar. Nu visste Etienne varför han hade fått boken. Han började snart brevväxla regelbundet med Jehovas vittnens avdelningskontor i Frankrike.

Det dröjde inte många år förrän både Etienne och Augustin hade återvänt till Brazzaville. Men innan dess hade Etienne skrivit till en bekant i Brazzaville, Timothée Miemounoua, som var dekan vid en teknisk skola. Han började sitt brev så här: ”Jag är glad att kunna upplysa dig om att den väg som vi har gått inte är sanningens väg. Jehovas vittnen har sanningen.” Etienne förklarade sedan vad han hade fått lära sig. Han sände också med boken ”Sanningen skall göra eder fria”.

Men problemet var att broder Cooke inte kunde tala franska. Etienne berättar: ”Den här sympatiske och ödmjuke brodern försökte med hjälp av sin lilla engelsk-franska ordbok att efter bästa förmåga förklara för oss hur predikoverket och den teokratiska organisationen skulle fungera. Ibland fick vi gissa oss till vad han försökte säga.”

[Bild på sidan 139]

Etienne Nkounkou