VISA RESPEKT I FÖRSAMLINGEN

11. a) Vad kommer vi inte att göra om vi har rätt inställning? b) Vad lär vi oss av Davids exempel?

¹¹ Vi måste komma ihåg att Jehova har gett de äldste i uppgift att ”vara herdar för Guds församling”. (Apg. 20:28; 1 Petr. 5:2) Det är därför förståndigt att respektera Guds anordning, oavsett om vi är äldste eller inte. Om vi har den rätta inställningen kommer vi inte att fästa alltför stor vikt vid att ha en ansvarsfull ställning. När kung Saul i Israel tyckte att David hade blivit ett hot mot hans ställning som kung ”såg Saul misstänksamt på David”. (1 Sam. 18:9) Kungen hade en orätt inställning, och han ville till och med döda David. I stället för att som Saul bekymra sig för mycket om en viss ställning är det mycket bättre att efterlikna den unge David. Trots alla orättvisor som han utsattes för visade han alltid respekt för dem som hade fått myndighet av Gud. (Läs 1 Samuelsboken 26:23.)

12. Vad kommer att bidra till enheten i församlingen?

¹² Olika uppfattningar kan bli en källa till irritation – även bland de äldste. Här kan Bibelns råd hjälpa oss: ”Ta ledningen i att bevisa varandra ära” och: ”Bli inte sådana som håller sig själva för kloka.” (Rom. 12:10, 16) I stället för att insistera på att vi har rätt bör vi inse att det ofta finns mer än ett sätt att se på saken. Om vi gör vårt bästa för att förstå hur andra tänker kan vi bidra till enheten i församlingen. (Fil. 4:5)

13. Vad bör vi göra när vi har framfört vår uppfattning i en fråga, och vilket bibliskt exempel belyser det?

¹³ Betyder det här att det är fel att säga sin mening om vi tycker att det är något i församlingen som behöver rättas till? Nej. I det första århundradet uppstod en fråga som det rådde delade meningar om. Bröderna ”ordnade ... så att Paulus och Barnabas och några andra av dem skulle bege sig upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem angående denna tvistefråga”. (Apg. 15:2) Utan tvivel hade var och en av bröderna sin egen uppfattning om saken och hur den skulle skötas. Men när var och en hade sagt vad han tänkte och man hade fattat ett beslut under ledning av Guds ande, var det ingen som längre förde fram sin personliga uppfattning. När församlingarna hade fått brevet med beslutet ”gladde de sig över denna uppmuntran” och ”fortsatte ... att stärkas i tron”. (Apg. 15:31; 16:4, 5) Det är likadant i dag. När vi har riktat ansvariga bröders uppmärksamhet på något som oroar oss, bör vi lita på att de noga tänker igenom det vi har sagt och avgör om något behöver göras.

DU KAN BIDRA TILL EN GOD ANDA I FÖRSAMLINGEN

16, 17. Vilken inställning bör var och en av oss vara besluten att visa?

¹⁶ Vilka underbara resultat det blir om var och en gör sitt bästa för att det ska råda en god anda i församlingen! Den här artikeln har kanske hjälpt oss att bestämma oss för att förbättra vår egen inställning och bli mer uppmuntrande. Vi bör i så fall inte tveka att granska oss själva i ljuset av Guds ord. (Hebr. 4:12) Paulus, som var noga med hur han uppträdde i församlingarna, sa: ”Jag är ... inte medveten om något emot mig. Härigenom bevisas jag ändå inte vara rättfärdig, men den som bedömer mig är Jehova.” (1 Kor. 4:4)

¹⁷ När vi handlar i överensstämmelse med ”visheten från ovan” och inte fäster alltför stor vikt vid oss själva eller vår ställning bidrar vi till att det råder en god anda i församlingen. Genom att vara snabba att förlåta och tänka positivt om andra kommer vi att bevara friden med våra bröder och systrar. (Fil. 4:8) Vi kan då också vara övertygade om att Jehova och Jesus kommer att glädjas åt ”den ande ... [vi] lägger i dagen”. (Filem. 25)