Men de flesta är överens om att Bysantinska riket började bli ett självständigt rike när kejsar Konstantin år 330 v.t. flyttade huvudstaden i sitt rike från Rom till Byzantion. Han döpte om staden efter sig själv och gav den namnet Konstantinopel (det nutida Istanbul).

En praktfull huvudstad

En historiker beskriver det forntida Konstantinopel som ”rikt på ryktbarhet och ännu rikare på tillgångar”. Staden låg där Europa och Asien möts – Bosporen – och den täckte både en lättförsvarad halvö och en skyddad hamn, Gyllene hornet. År 657 f.v.t. gav greker den här platsen namnet Byzantion efter sin legendariske ledare Byzas. Mer än 1 000 år senare kallades staden Nya Rom, och en halv miljon människor bodde där under dess glansdagar, dvs. mellan 500- och 1000-talet v.t.

Besökare från Väst kände stor vördnad för den här metropolen och det här centrat för världens stora handelsvägar. Hamnen var fylld av fartyg och skepp. På marknaderna fanns silke, pälsverk, ädelstenar, aromatiska träslag, snidat elfenben, guld, silver, emaljerade smycken och även kryddor. Förståeligt nog var andra makthavare avundsjuka på Konstantinopel, så de försökte upprepade gånger tränga igenom stadens murar. Innan osmanerna erövrade staden 1453 hade angripare endast en gång lyckats erövra staden, nämligen de ”kristna” från det fjärde korståget. ”Inte sedan världens grundläggning har det funnits eller förvärvats en sådan stor skatt”, utropade korsfararen Robert av Clari.