Man bygger i global skala för att fylla ett trängande behov

För länge sedan talade Jehova profetiskt till sin hustrulika organisation genom Jesaja och sade: ”Gör platsen för ditt tält rymligare. ... Håll inte tillbaka. Förläng dina tältlinor, och gör dessa dina tältpluggar starka.” (Jes. 54:2) Det som hände som svar på denna uppmaning lade grunden till den organisatoriska tillväxt som vi ser i dag. Återigen behövs mer utrymme. Det råder ett trängande behov av fler möteslokaler dit människor kan gå för att bli undervisade i Guds ord. Det innebär att man måste bygga sådana, och under det gångna året har denna byggnadsverksamhet varit helt enastående.

I Malawi har bröderna efter många års förbud just kommit i gång igen, men de är många på sina möten. Det råder ett stort behov av Rikets salar. På landsbygden räcker det att bygga Rikets salar av soltorkat tegel och med halmtak. I städerna har de fortfarande möten i vittnens hem, i allmänna samlingslokaler eller ute i det fria.

I Sydafrika däremot bygger församlingarna nu egna Rikets salar efter att i årtionden ha samlats i privata hem eller i skolsalar. Att vittnena får nya Rikets salar leder ofta till att många fler besöker mötena. När våldet verkade ha upphört efter valet i april 1994, planerade den regionala byggkommittén att uppföra en snabbyggd Rikets sal för de två församlingarna i Tokoza. Trots att våldet bröt ut igen i området, kunde alla de frivilliga byggnadsarbetarna av olika raser komma in i den lilla staden och fullborda en vacker Rikets sal på bara några dagar. Ett fint vittnesbörd blev avgivet.

Under de fyra senaste åren har 657 nya församlingar bildats i Nigeria. Det är inte ovanligt att sju församlingar får dela på en Rikets sal. Den höga inflationen har gjort att vittnena har svårt att få ihop tillräckligt mycket pengar för att kunna köpa en tomt och byggnadsmaterial. År 1994 kunde emellertid avdelningskontoret ge teknisk hjälp och lån för byggnation eller renovering av 709 Rikets salar. Med denna hjälp kan bröderna bygga trevliga, permanenta Rikets salar.

Det byggs också många Rikets salar i östra delen av Tyskland. Efter drygt 40 år under kommunistiskt styre kunde den första Rikets salen i östra Tyskland överlämnas i juli 1992. Under de två senaste åren har 36 nya Rikets salar byggts. Dessa används nu av 94 församlingar, vilket innebär att 37 procent av alla församlingar i den delen av landet har nya Rikets salar att samlas i.

I Estland byggde Jehovas vittnen sin första Rikets sal i Maardu, medan allmänheten förundrat tittade på. På övervåningen finns plats för fyra missionärspar. Bröder och systrar från Finland, Sverige, Norge, Canada och Förenta staterna kunde tillsammans med vittnena i Estland fullborda byggnadsprojektet på tre månader.

Våra bröder i Grekland har i årtionden nekats rätten att ha egna Rikets salar, men så är det i allmänhet inte längre. I Athen har Betels gamla lokaler omvandlats till ett byggnadskomplex med sex Rikets salar för 18 församlingar. När den första snabbyggda Rikets salen i Grekland uppfördes i Chalkida (Chalkis) med hjälp av bröder från alla delar av landet, följde pressen och grannarna bygget med förundran.

I Panamá byggdes sju nya Rikets salar under året med hjälp av en nyligen bildad byggnadsavdelning vid avdelningskontoret. Fyrtio frivilliga byggnadsarbetare ställde upp på heltid och kunde fullborda en ny Rikets sal på bara en månad. I Colombia har bröderna tagit fram en monteringsfärdig Rikets sal för massframställning. Rikets salen prefabriceras vid avdelningskontoret och uppförs sedan på platsen. Trettiosju nya Rikets salar sattes upp under året.

Under tjänsteåret 1993 (inga exakta uppgifter finns för tjänsteåret 1994) byggdes eller renoverades 50 Rikets salar i Italien. Under perioden september 1993 till maj 1994 hade ritarbetet för byggnation eller renovering av ytterligare cirka 60 Rikets salar påbörjats, och 30 till beräknades komma till i slutet av augusti 1994.

Det har också byggts stora, rymliga sammankomsthallar i många länder. Under året har sex nya sammankomsthallar i Brasilien överlämnats åt Jehova — två i norra delen av landet (i Recife och Fortaleza), två i söder (i Pôrto Alegre och Curitiba), en i Niterói och en i Pindamonhangaba inte långt från São Paulo. Fem av dessa överlämnades samma veckoslut, den 11 och 12 september 1993. De två sammankomsthallar som ligger i den norra, tropiska delen av landet har tre sidor öppna, så att man drar full nytta av den lätta vinden från havet. Vid årets slut var 15 sammankomsthallar i bruk, varav två (i Queimados i staten Rio de Janeiro och i Vargem Grande i staten São Paulo) bekvämt rymmer 7.000 personer vardera.

Sverige har nu fem sammankomsthallar. Den senaste, som tidigare var en sport- och utställningshall, ligger i Strängnäs och har renoverats och blivit en sammankomsthall som rymmer 10.000 personer i huvudsalen. Ett hotell med 156 rum strax intill hallen inköptes också av vittnena, och det ger i synnerhet de äldre möjlighet att bo där under sammankomsterna. Med denna stora sammankomsthall mitt i landet och de mindre som finns i norr och söder kan vittnena nu använda sina egna hallar inte bara till kretssammankomster och kretsmöten, utan också till områdessammankomster. De var särskilt glada över att C. W. Barber och T. Jaracz i den styrande kretsen kunde vara med vid överlämnandet tillsammans med cirka 400 andra gäster från länder i närheten.

Tyskland fick ytterligare en sammankomsthall under året. Den ligger i Glauchau i den tidigare kommunistiska östra delen av Tyskland.

I Nigeria planerar man att bygga, och i vissa fall har man redan börjat bygga, 11 nya lokaler för kretssammankomster och områdessammankomster. En av dessa blev klar under året, och den ligger i Akure och rymmer 5.500 personer. När en domare vid delstatens ”High Court” besökte byggplatsen och fick veta att alla arbetade frivilligt och utan betalning, sade han: ”Om någonting sådant här utfördes av min kyrka, skulle den som fick arbetskontraktet bli miljonär. Arbetarna skulle stjäla all utrustning. När man i min kyrka skall utföra något som kostar tio miljoner naira, beräknar vi att det kommer att kosta tjugo miljoner därför att människor är så korrumperade.” När en ung man, som också kom för att titta, såg att bröderna arbetade så entusiastiskt, vände han sig till sin far och sade: ”Läser de samma bibel som vi?” Hans far svarade: ”Ja, det gör de. Det är bara det att de följer Bibeln på ett annat sätt än vi.” Ja, skillnaden mellan sann och falsk religion kommer till synes på många olika sätt.

Det här är inte alls någon fullständig rapport. Om utrymmet hade tillåtit, skulle vi detaljerat ha berättat om den nya, fina sammankomsthall som våra bröder uppfört i South Auckland på Nya Zeeland; den första sammankomsthallen i Norge, vilken ligger så till att den kan utnyttjas av ungefär hälften av förkunnarna i landet; den sjätte sammankomsthallen i Japan, som byggdes med monteringsfärdiga betongelement; den nya hallen i den näst största staden i Portugal, med en så stor hörsal och andra utrymmen att man kan ha områdessammankomster där; byggnadskomplexet i södra Ukraina i Transkarpatiska området (Karpato-Ukraina) som innehåller fyra Rikets salar med öppningsbara väggar, så att man kan använda lokalerna som sammankomsthall; sammankomsthallen på Trinidad som det var ett så trängande behov av att man höll nio sammankomster där redan innan den var färdigbyggd; sammankomsthallen i Sinamoga på Västra Samoa, som har öppna sidor och som genom internationellt samarbete uppfördes på tio dagar; den mindre sammankomsthall som kunde byggas i Betlehem i Israel, när bröderna köpte rätten att bygga till en våning på ett nybyggt hus; den nya sammankomsthallen, med därmed förbundna lokaler för områdessammankomster, på Sardinien i Italien; de utrymmen för områdessammankomster som byggts till sammankomsthallen i Prato i Italien; den femte sammankomsthallen i Colombia, som behövdes med tanke på de drygt 8.000 nya som döptes under tjänsteåret; den rymliga sammankomsthall som byggts i Franska Guyana, förutom fyra Rikets salar försedda med bostäder åt pionjärer med särskilt uppdrag och missionärer, vilka alla byggts av 761 bröder som själva bekostat sin resa och flugit dit i omgångar från Frankrike för att fullborda arbetet på bara två månader.

Överlämnanden av avdelningskontor

Den explosionsartade tillväxten på fältet har också lett till att det blivit nödvändigt att bygga ut eller att bygga nya avdelningskontor. Några av dessa överlämnades under det gångna tjänsteåret.

Canada

Den 25 september 1993 överlämnades de nybyggda lokalerna vid avdelningskontoret i Canada. Där har man byggt till en ny, stor administrationsbyggnad, en två våningar hög byggnad som är 60 × 60 meter och är en tillbyggnad till tryckeriet och utsändningsavdelningen, en ny byggnad med bostäder för 330 beteliter samt servicebyggnader. Vid överlämnandet var många närvarande som hade tjänat Jehova under lång tid, bland andra två medlemmar av den styrande kretsen: Milton Henschel och John Barr.

Varför behövde man utvidga? Det här avdelningskontoret har tillsyn över predikandet av de goda nyheterna i ett stort område som sträcker sig drygt 5.100 kilometer från öst till väst samt norrut från Saint Lawrencefloden och Stora sjöarna och ända in i Arktis. Canada är ett av de största länderna i världen. Där har antalet Jehovas vittnen ökat med 59 procent sedan avdelningskontoret flyttade till de nuvarande lokalerna i Halton Hills år 1981. Man behövde större utrymme vid avdelningskontoret för att kunna tillgodose denna växande skaras behov. De goda nyheterna har visserligen predikats i omkring 110 år i Canada, men arbetet har antagit nya dimensioner på senare år då uppmärksamheten särskilt har riktats mot de olika språkgrupper som finns i landet. Nu finns det församlingar som regelbundet har möten på ett tiotal språk, utöver engelska och franska.

Tahiti

Mitt ute i södra Stilla havet överlämnades ett nytt, vackert avdelningskontor på Tahiti den 11 december 1993. Milton Henschel, medlem av den styrande kretsen, talade vid överlämnandet och påminde alla närvarande om att arbetet som kommer att utföras inne i byggnaden är det viktigaste, inte den vackra byggnaden som sådan.

Att en sådan byggnad kunde uppföras med hjälp av frivilliga bidrag och frivillig arbetskraft hade verkligen nyhetsvärde, och en rapport från överlämnandet kom också i TV i den internationella nyhetssändningen. År 1931, dvs. sextiotvå år tidigare, hade ett Jehovas vittne, Sydney Shepherd, kommit till Tahiti för att försöka predika. Sedan kom Frank Dewar, men ingen av dem fick tillstånd att stanna någon längre tid. Nu finns det emellertid över 1.700 vittnen på Tahiti och andra öar i Franska Polynesien.

Västra Samoa

Församlandet av nationernas dyrbara ting sker inte bara i de större nationerna i världen, utan också på de små grupperna av öar i det stora, vidsträckta Stilla havet. Sedan arbetet började på allvar i dessa länder på 1950-talet har 26 Gileadutbildade missionärer och 24 andra missionärer och pionjärer med särskilt uppdrag från andra länder tjänat i de fem länder som lyder under avdelningskontoret på Västra Samoa. Frukten av deras arbete är 650 förkunnare som nu tjänar på dessa avlägsna öar. För omkring fem år sedan blev behovet av nya lokaliteter mycket stort. Varför?

Förutom de förkunnare som bor kringspridda på de 59 bebodda öar som lyder under avdelningskontoret, finns det församlingar utomlands som har bildats för invandrare från dessa öar. Sådana församlingar för förkunnare som talar polynesiska finns i Australien, på Nya Zeeland, på Hawaii och i Kalifornien. Även om dessa kära vänner är få till antalet, är det viktigt att de får den andliga mat de behöver. (Jes. 42:10, 12) Jehova visar omsorg om sina tjänare var de än finns. Den styrande kretsen återspeglar den andan och har därför arbetat på att utöka översättningsarbetet till att även omfatta fyra polynesiska språk som talas på dessa öar, nämligen samoanska, tokelau, tonga och tuvalu. Bröder och systrar har övats i översättning, korrekturläsning och datoriserad fotosättning.

Även om upplagan på dessa språk är liten, krävs det lika mycket arbete, lika stor personal och lika mycket utrymme för att översätta publikationerna till dessa språk som det gör för att översätta dem till språk som talas av miljoner människor. År 1990 var utrymmet i det gamla avdelningskontoret (ett ombyggt missionärshem) för litet. Man behövde en betydligt större byggnad, och den styrande kretsen godkände att man byggde ett nytt avdelningskontor.

Problemet var bara hur själva byggnadsarbetet skulle utföras. Traditionella hus på Samoa byggs med material från platsen. De saknar väggar och består bara av pålar som stöttar taket. Därför har bröderna där ingen som helst erfarenhet av den byggteknik som behövs för att bygga ett modernt avdelningskontor.

Lösningen kom genom det internationella brödraskapet. Konstruktionskontoret i Brooklyn och det regionala projekteringskontoret i Australien planerade och ritade byggnaden så att den skulle klara jordbävningar och cykloner. Fyrtiofyra ”internationella tjänare” och 69 internationella frivilliga byggnadsarbetare utgjorde den sakkunniga stab som behövdes under de tre och ett halvt år som byggnadsarbetet pågick. De övade inte bara upp 38 inhemska bröder och systrar som arbetade på heltid och många som arbetade på deltid, utan de ökade också andligheten i de lokala församlingarna. Den erfarenhet och den skicklighet som de inhemska bröderna fick genom detta byggnadsprojekt har redan hjälpt dem att bygga Rikets salar.

Överlämnandet skedde den 20 november 1993, och John Barr i den styrande kretsen höll överlämnandetalet. Alla närvarande var mycket entusiastiska då avdelningskontoret överlämnades åt Jehovas tjänst.

Tyskland

Den största utvidgning som blev klar förra tjänsteåret gällde avdelningskontoret i Selters/Taunus i Tyskland. Då nåddes kulmen för det tre och ett halvt år långa byggnadsprojektet. Över 18.600 frivilliga byggnadsarbetare hade hjälpt till att mer än fördubbla storleken på det som redan var Sällskapets största avdelningskontor och tryckeri.

Fyra medlemmar av den styrande kretsen var med vid överlämnandeprogrammet den 14 och 15 maj: Carey Barber, Milton Henschel, Karl Klein och Daniel Sydlik. De närvarande representerade 55 nationaliteter. I sitt tal framhöll broder Barber att omvälvningarna i Östeuropa har medfört större frihet för vittnena. ”Men det skulle vara omöjligt för dem att själva framställa alla böcker och tidskrifter och all annan litteratur som de behöver” för att tillfredsställa människors andliga hunger där, förklarade han. ”Avdelningskontoret i Tyskland förser dem därför med denna litteratur, så att de kan koncentrera sig på predikoarbetet.” Det var därför mycket lämpligt att många av gästerna vid överlämnandet kom från just dessa östeuropeiska länder. De gladde sig mycket åt att få gå runt och titta på de olika lokaliteterna och se bokbinderiet och den nya, stora offsetpressen i full gång. Utvidgningen gör det möjligt för avdelningskontoret i Tyskland att framställa så mycket som 1,6 miljoner exemplar av tidskrifterna och 80.000 böcker per dag. Man trycker redan litteratur på 42 språk för 58 länder.

Det var bara 3.658 som fick möjlighet att vara med vid överlämnandet av avdelningskontoret på lördagen, men alla vittnena i Tyskland hade bidragit till utbyggnaden på ett eller annat sätt, och alla ville få del av det andligt uppbyggande programmet. Därför fortsatte programmet på söndagen vid Betel och vid sex stadionanläggningar spridda över landet, dit 177.902 kom för att lovprisa och tacka Jehova. Broder Sydlik sammanfattade vad så många kände när han sade: ”Det här har varit överlämnandenas överlämnande. Det kommer vi att minnas mycket, mycket länge.”

Andra byggnadsprojekt

Byggnadsarbetet fortsätter i rask takt vid världshögkvarteret i staten New York, dvs. både i Brooklyn, i Patterson och i Wallkill. Det är över 1.040 bröder och systrar som för närvarande tar del i byggnadsarbetet på dessa olika platser. Förhoppningsvis kommer Gileadskolan att kunna flytta över till Vakttornets undervisningscentrum i Patterson i mars 1995.

Sällskapet har också ett kontor i Tjeckien. Det ligger i Prag och är en ny, tio våningar hög byggnad som har skänkts till Sällskapet och sedan renoverats. Det har nu tagits i bruk och fungerar som ett Betelhem med bostäder och kontor. I Lesotho har man uppfört en byggnad med en Rikets sal och ett missionärshem i Maseru. Den rymmer också ett kontor och en litteraturdepå.

När tre nya missionärshem behövdes på Salomonöarna, kunde det behovet tillgodoses genom ett internationellt samarbete. Några grupper av bröder i Australien prefabricerade några av de viktigare delarna. Avdelningskontoret i Australien samlade sedan alltsammans och skickade det till Salomonöarna. Under tiden gjorde bröderna på Salomonöarna i ordning tomterna och högg över 40 ton timmer i skogarna och bar ut stockarna för hand. Allt var klart precis när de 96 bröderna kom från Australien, Nya Zeeland och Hawaii. Dessa bröder betalade själva sin resa och använde sin fritid till att hjälpa till med arbetet som skulle utföras snabbt på två öar. De tre missionärshemmen var klara på bara tre veckor.

Det har också lagts ner mycket arbete under det gångna året på att bygga klart avdelningskontoren i Korea, på Taiwan, i Ecuador, i Surinam och på Sri Lanka. Dessutom pågår det många andra stora byggnadsprojekt som gäller avdelningskontor, till exempel i Mexico (se sidorna 244 och 245), i Spanien, i Dominikanska republiken, i Australien, på Madagaskar, i Sierra Leone, på Irland, i Nicaragua, i Paraguay, i Peru, på Jamaica och på Nya Kaledonien. Efter många förseningar på grund av motstånd går det framåt för bröderna i Frankrike med deras utvidgning av avdelningskontoret i Louviers. I närheten av S:t Petersburg i Ryssland arbetar över 300 frivilliga byggnadsarbetare från Skandinavien och före detta Sovjetunionen hårt med att ställa i ordning ett administrationscentrum för den religiösa organisationen Jehovas vittnen i Ryssland.

Det byggs också mycket i södra Afrika. För närvarande bygger avdelningskontoren i Sydafrika, i Kenya, i Moçambique, på Madagaskar och i Zaire. Avdelningskontoret i Sydafrika har möjlighet att förse flera av dessa andra avdelningskontor med byggnadsmaterial och annan utrustning. Av den anledningen har detta avdelningskontor stora avdelningar som sköter inköp, export och transport för att täcka både sina egna behov och andra avdelningskontors.

I Japan håller man på att rita och planera en annan stor byggnad, ett 13 våningar högt hus, för avdelningskontoret. Utöver det pågående byggnadsarbetet i Cesário Lange i Brasilien gör man nu förberedelser för att bygga ett hus med kontor, lager och bostäder i São Paulo. Många andra byggnadsprojekt är också på gång i olika planeringsstadier för att tillgodose det andliga behovet hos den stora skara som omfattar sann tillbedjan.

Hur är allt detta möjligt? Genom Jehovas ande. Denna ande får Jehovas folks medlemmar — både dem som har mycket små materiella tillgångar och dem som har lite större — att frikostigt ge av sig själva och sina materiella medel för att främja Guds kungarikes intressen. Vilken glädje de känner, när de ser Jehovas välsignelse som ett resultat av detta!

[Bilder på sidan 21]

Sammankomsthall i Strängnäs med plats för 10.000 personer i huvudsalen

[Bilder på sidan 27]

Nya eller tillbyggda avdelningskontor (från vänster uppifrån): Canada, Västra Samoa, Tahiti, Tyskland (med sin nyaste tryckpress)