Inblick i nyheterna

Preventivmedel och katoliker

Katolska kyrkans motstånd mot preventivmedel bekräftades av Johannes Paulus II vid den andra internationella konferensen om moralteologi, som hölls i Rom i november i fjol. Enligt Vatikanstatens tidning, L’Osservatore Romano, sade han: ”Det är inte en lära som människan hittat på. Den är skriven av Guds skaparhand i den mänskliga personens själva väsen. Att tvivla på detta är liktydigt med att förvägra Gud vårt förstånds lydnad.” Han hävdar sedan att läran därför ”inte kan bli ifrågasatt av den katolske teologen”.

Men encyklikan Humanae Vitae, som påven Johannes Paulus hänvisade till och som skrevs för omkring 20 år sedan av Paul VI, ”blev omedelbart ifrågasatt av ett stort antal teologer”, konstaterade den italienska tidningen La Stampa, och ”flertalet katoliker” brydde sig inte om den.

Det är tydligt att kyrkans oböjlighet i fråga om födelsekontroll har söndrat teologerna och betydligt oroat de uppriktiga katolikerna. Den fortsatta oenigheten, när det gäller bruket av varje slag av preventivmedel, förmådde till och med Johannes Paulus att förmana teologerna att alla tala ”samma språk”. Men tvärtemot påvens påstående att kyrkans ställning till preventivmedel blev ”skriven av Guds skaparhand” konstateras det i den italienska tidningen La Repubblica att ”ingen vers ur evangelierna eller ur Gamla testamentet citeras till stöd för läran”.

I bibeln dryftas ingenstans bruket av preventivmedel eller födelsekontroll i samband med äktenskapet, och det sägs inte heller i den att de kristna är förpliktade att skaffa sig barn. I Guds ord lämnas frågan om familjeplanering åt varje kristet pars samvete. Genom att katolska kyrkan har förbjudit födelsekontroll, har den gått ”utöver det som står skrivet”. — 1 Korintierna 4:6.

Öppnar det vägen till lycka?

”Två års besvärligheter, lycka för evigt”. Detta är nu, enligt den japanska tidningen Yomiuri Shimbun, slagordet bland kinesiska studenter i Japan. Med förväntningar om att bli rika lånar dessa studenter medel för att komma till Japan, där de tror att det regnar pengar från himlen. De hoppas att de genom att arbeta två år med deltidssysselsättningar medan de går i skolan skall kunna spara två miljoner yen (omkring 100.000 kronor) och sedan återvända hem och leva lyckliga i alla sina dagar.

Sådan tillit till pengar som det som öppnar vägen till lycka är förhärskande världen runt. En nyligen företagen undersökning bland ungdomar i nio länder visade att ”’pengar’ stod överst på listan” över vad de bekymrade sig för och brydde sig om, heter det i Asahi Evening News.

Kommer förtröstan på rikedomar verkligen att låsa upp dörren till lycka? Den vise kung Salomo påpekade att ”den som älskar pengar blir inte mätt på pengar”. (Predikaren 5:9; 7:13) Att sätta pengarna först får inte sann tillfredsställelse till följd, och det är inte heller någon garanti för framtida trygghet. Det sägs till exempel i bibeln: ”Varken deras silver eller deras guld skall kunna rädda dem på Herrens [Jehovas] vredes dag.” (Sefanja 1:18) I motsats därtill skrev emellertid psalmisten David: ”Säll är den man som sätter sin förtröstan till Herren [Jehova].” Att förtrösta på Jehova, inte på pengar, är det som öppnar vägen till att få åtnjuta lycka för evigt. — Psalm 40:5; Jesaja 30:18.

Dopdilemma

Två problem i samband med spädbarnsdop har på senare tid uppstått inom anglikanska kyrkan i England. Det första gäller dop ”utan åtskillnad”, som av en präst beskrivs som ett slags ”andlig ympning”. Det andra är vägran av ett växande antal präster att döpa barn vilkas föräldrar inte aktivt stöder anglikanska kyrkan.

Många präster inser att föräldrarna ofta inte har någon önskan att gå i kyrkan och inte heller vill att deras barn skall göra det. Varför låter de då döpa spädbarnen? ”De önskar att deras barn skall bli ’kristnade’”, sägs det i The Times, ”alldeles som de önskar ge eller få födelsedagspresenter, smycka sina hem vid jul. ... Det är en del av deras kultur: det behöver inte finnas något skäl.”

En präst tog avstånd, eftersom han kom till den slutsatsen att spädbarnsdop inte bör utföras. Han sade: ”Den enda individ som kan ikläda sig det åtagandet inför Kristus är individen själv.” Han kunde ha tillfogat att Jesus Kristus var 30 år gammal när han blev döpt och att det grekiska ordet för dop, ba·ptí·zō, betyder att doppa eller sänka ner. Sedan Jesus hade blivit döpt i floden Jordan, steg han ”upp ur vattnet”. (Markus 1:10; Matteus 3:13, 16) Ingenstans i bibeln står det att man stänkte eller öste vatten på spädbarn. Eftersom dopet är en symbol av att någon överlämnar sig åt Gud för att följa i Kristi fotspår, är detta inte ett beslut som ett spädbarn kan fatta.