Hur kan vi återgälda Jehova?
JEHOVA GUD utgör det bästa exemplet på givmildhet. Han har gett alla människor ”liv och andedräkt och allt”. (Apostlagärningarna 17:25) Gud låter sin sol gå upp över både onda och rättfärdiga. (Matteus 5:45) Ja, Jehova ger oss ”regn från himlen och fruktbara tider och [har] till brädden fyllt [våra] ... hjärtan med mat och munterhet”. (Apostlagärningarna 14:15—17) Ja, ”varje god gåva och varje fullkomlig skänk är från ovan, ty den kommer ner från himlaljusens Fader”. — Jakob 1:17.
Förutom att Gud ger alla materiella gåvor utsänder han andligt ljus och andlig sanning. (Psalm 43:3) Jehovas lojala tjänare är rikt välsignade med den andliga mat han tillhandahåller i rätt tid genom ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matteus 24:45—47) Vi kan dra nytta av Guds andliga föranstaltningar, eftersom han har gjort det möjligt för syndfulla och döende människor att bli försonade med honom. Hur? Genom att hans Son, Jesus Kristus, dog och gav sitt liv till en lösen för många. (Matteus 20:28; Romarna 5:8—12) Vilken gåva från den kärleksfulle Guden, Jehova! — Johannes 3:16.
Är det alls möjligt att återgälda Jehova?
Århundraden före lösenanordningen visade en inspirerad psalmist sådan uppskattning av den barmhärtighet, befrielse och hjälp som kommer från Gud att han sade: ”Vad skall jag ge Jehova i gengäld för alla hans välgärningar mot mig? Den storslagna räddningens bägare kommer jag att lyfta, och Jehovas namn kommer jag att anropa. Mina löften kommer jag att infria åt Jehova, ja, inför hela hans folk.” — Psalm 116:12—14, NW.
Om vi är helhjärtat överlämnade åt Jehova, åkallar vi hans namn i tro och uppfyller vi de löften vi ger honom. Som Jehovas vittnen kan vi välsigna Gud genom att tala väl om honom vid alla tillfällen och förkunna budskapet om hans rike. (Psalm 145:1, 2, 10—13; Matteus 24:14) Men vi kan inte berika Jehova, som äger allting, eller ge honom något i gengäld för alla hans välgärningar mot oss. — 1 Krönikeboken 29:14—17.
Att ge bidrag till främjandet av Rikets intressen är inte ett sätt att återgälda eller berika Jehova. Sådant givande ger oss emellertid möjlighet att visa vår kärlek till Gud. Bidrag som inte ges av själviska motiv eller för att bli känd och väl omtalad, utan av en givmild ande och för att främja den sanna tillbedjan, ger givaren lycka och Jehovas välsignelse. (Matteus 6:1—4; Apostlagärningarna 20:35) En människa kan försäkras om att ha en del i sådant givande och i den lycka som blir följden genom att hon regelbundet avsätter något av sina materiella ägodelar till att understödja den sanna tillbedjan och hjälpa behövande. (1 Korintierna 16:1, 2) Bör detta ske i form av tionde?
Bör du ge tionde?
Jehova sade genom sin profet Malaki: ”För in alla tiondelarna i förrådshuset, för att det må komma att vara mat i mitt hus; och jag ber er, pröva mig i detta avseende ... om jag inte kommer att öppna himlarnas dammluckor för er och verkligen tömma ut över er välsignelse tills det inte är någon mer brist.” (Malaki 3:10, NW) En annan översättning lyder: ”För full tionde till förrådshuset.” — 1982.
Ett tionde är tiondelen av något. Det är 10 procent som ges eller betalas som en skatt. Tionde ges i synnerhet för religiösa ändamål. Det innebär att man ger en tiondel av sin inkomst för att främja sin religion.
Patriarken Abraham (Abram) gav prästen och kungen Melkisedek i Salem en tiondel av bytet från segern över Kedorlaomer och dennes förbundna. (1 Moseboken 14:18—20; Hebréerna 7:4—10) Senare gav Jakob ett löfte om att han skulle ge en tiondel av sina materiella ägodelar till Gud. (1 Moseboken 28:20—22) I båda fallen var givandet av en tiondel frivilligt, eftersom dessa forntida hebréer inte hade några lagar som förpliktade dem att ge tionde.
Tiondet under lagen
Israeliterna fick som Jehovas folk lagar om tionde. De innebar uppenbarligen att man gav två tiondelar av årsinkomsten, även om somliga forskare menar att det bara rörde sig om ett årligt tionde. Inget tionde betalades under sabbatsåret, eftersom ingen inkomst var att förvänta då. (3 Moseboken 25:1—12) Förutom tiondet offrades även förstlingsfrukterna till Gud. — 2 Moseboken 23:19.
En tiondel av landets skörd och av fruktskörden och tydligen även av ökningen av hjordarna togs till helgedomen och gavs åt leviterna, vilka inte hade fått någon arvedel i landet. De gav i sin tur en tiondel av vad de fick till understöd av det aronitiska prästerskapet. Uppenbarligen var säden tröskad, och av frukten från vinstockarna och olivträden hade vin och olja framställts, innan tiondet gavs. Om en israelit ville ge pengar i stället för varor, kunde han göra så om han lade till en femtedel av värdet. — 3 Moseboken 27:30—33; 4 Moseboken 18:21—30.
Det verkar som om man avsatte ytterligare ett tionde. Normalt användes det av en familj när folket samlades till högtider. Men hur var det om avståndet till Jerusalem var för stort för att man skulle kunna transportera detta tionde dit? Då sålde man säden, det nya vinet, oljan och djuren för pengar som man lätt kunde bära med sig. (5 Moseboken 12:4—18; 14:22—27) Vid slutet av vart tredje och vart sjätte år under den sjuåriga sabbatscykeln avsattes tiondet för leviterna, för de bofasta främlingarna, för änkorna och för de faderlösa pojkarna. — 5 Moseboken 14:28, 29; 26:12.
Under lagen fanns det inget straff för att inte ge tionde. Jehova ålade i stället folket en sträng moralisk förpliktelse att ge tionde. Ibland behövde de avge en förklaring inför honom om att tiondet hade betalats till fullo. (5 Moseboken 26:13—15) Om man med orätt hade underlåtit att ge något, betraktades det som att det hade stulits från Gud. — Malaki 3:7—9.
Anordningen med tionde var inte betungande. Faktum är att när israeliterna följde dessa lagar blev resultatet större välstånd. Tiondet främjade den sanna tillbedjan utan att man behövde lägga alltför stor tonvikt vid hur man kunde ge det materiella understödet. Följaktligen tjänade anordningen med tionde till det bästa för alla i Israel. Men är det något som krävs av de kristna?
Måste de kristna ge tionde?
Under en tid var det brukligt att ge tionde inom kristenheten. I The Encyclopedia Americana sägs det: ”Det började så småningom bli vanligt under 500-talet. Vid kyrkomötet i Tours år 567 och vid andra kyrkomötet i Mâcon år 585 förespråkades tionde. ... Missbruk blev vanligt, i synnerhet då rätten att insamla tionde ofta gavs eller såldes till lekmän. Från och med påven Gregorius VII förklarades denna vana olaglig. Många lekmän gav då sin rätt att insamla tionde till kloster och domkapitel. Reformationen avskaffade inte tiondet, och bruket fortsatte i den romersk-katolska kyrkan och i protestantiska länder.” Tiondet avskaffades eller ersattes undan för undan i olika länder, och nu är det brukligt inom endast några få religioner.
Är då de kristna förpliktade att ge tionde? Alexander Cruden sade i sin bibelkonkordans: ”Varken vår frälsare eller hans apostlar har befallt något i denna fråga om tionde.” De kristna är inte befallda att ge tionde. Gud gjorde själv slut på den mosaiska lagen med dess anordningar om tionde då han naglade fast den vid Jesu tortyrpåle. (Romarna 6:14; Kolosserna 2:13, 14) I stället för att tvingas ge en bestämd summa för att bekosta församlingens utgifter ger de kristna frivilliga bidrag.
Ära Jehova med dina värdefulla ting
Om en kristen frivilligt väljer att ge en tiondel av sin inkomst för att befrämja den sanna tillbedjan, finns det naturligtvis inga skriftenliga invändningar mot att han gör så. I ett brev som åtföljde ett bidrag skrev en 15-årig pojke i Papua Nya Guinea: ”När jag var liten sade min far till mig: ’När du börjar arbeta måste du ge förstlingsfrukten åt Jehova.’ Jag kommer ihåg orden i Ordspråksboken 3:1, 9, som säger att vi måste ge förstlingen åt Jehova för att ära honom. Så jag har lovat att göra så, och nu måste jag uppfylla mitt löfte. Jag är glad att kunna skicka de här pengarna till hjälp i Rikets verk.” Bibeln kräver inte av de kristna att de skall avlägga sådana löften. Men att ge frikostigt är ett utmärkt sätt att visa att man är varmt intresserad av att befrämja den sanna tillbedjan.
En kristen kan välja att inte sätta någon bestämd gräns för de bidrag han ger för att befrämja tillbedjan av Jehova Gud. Låt oss illustrera det hela: Vid en av Jehovas vittnens sammankomster talade två äldre systrar om att ge bidrag till Rikets verk. När det gällde maten på sammankomstplatsen frågade en av systrarna, som är 87 år gammal, hur mycket den skulle kosta så att hon kunde lämna den summan. Den andra systern, som är 90 år, sade: ”Ge vad du tror det är värt — och lite till.” Vilken fin inställning denna äldre syster visade!
Eftersom Jehovas folk har överlämnat allt de har till honom, ger de med glädje pengar och andra bidrag som understöd till den sanna tillbedjan. (Jämför 2 Korintierna 8:12.) Det kristna sättet att ge bidrag ger möjligheter att visa djup uppskattning av tillbedjan av Jehova. Sådant givande är inte begränsat till ett tionde, eller en tiondel. Det kan ibland vara så att en person drivs att ge mer för att befrämja Rikets intressen. — Matteus 6:33.
Aposteln Paulus sade: ”Låt var och en göra alldeles som han har beslutat i sitt hjärta, inte missunnsamt eller av tvång, ty Gud älskar en glad givare.” (2 Korintierna 9:7) Om du ger glatt och frikostigt för att understödja den sanna tillbedjan, kommer det att gå väl för dig, för ett vist ordspråk säger: ”Ära Jehova med dina värdefulla ting och med förstlingsfrukterna av all din avkastning. Då kommer dina förråd av förnödenheter att fyllas i överflöd; och av nytt vin kommer dina egna presskar att flöda över.” — Ordspråksboken 3:9, 10, NW.
Vi kan inte berika den Högste. Allt guld och silver tillhör honom, boskapen på de tusende bergen och oräkneliga värdefulla ting. (Psalm 50:10—12) Vi kan aldrig ge Gud något i gengäld för alla hans välgärningar mot oss. Men vi kan visa vår djupa uppskattning av honom och av privilegiet att få utföra helig tjänst till lovprisning av honom. Och vi kan vara förvissade om att rika välsignelser kommer att flöda över dem som ger frikostigt för att befrämja den rena tillbedjan och till ära för den levande och frikostige Guden, Jehova. — 2 Korintierna 9:11.
[Ruta på sidan 29]
HUR SOMLIGA BIDRAR TILL RIKETS VERK
◻ BIDRAG TILL VERKSAMHETEN: Varje församling har en bidragsbössa. De inkomna medlen används i första hand till att bestrida församlingens omkostnader månad för månad. Men eftersom det i regel blir överskott av medel från denna bidragsbössa, är det vanligt, men helt frivilligt, att församlingen sänder dessa medel till Sällskapet Vakttornets avdelningskontor som bidrag till den världsvida verksamheten.
◻ GÅVOR: Penningbidrag kan sändas direkt till Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet, Box 5, 732 21 ARBOGA (postgiro 459457-8). I Finland kan bidrag sändas till Vakttornet, PB 68, 01301 VANDA 30. Läsare i övriga länder kan sända bidraget till avdelningskontoret i det land där de bor — adresser finns upptagna på sidan 2 i denna tidskrift och i flertalet av våra inbundna böcker. Ett kort brev (eller några ord på postgiroblanketten) som förklarar att pengarna är avsedda som ett frivilligt bidrag bör alltid åtfölja sådana gåvor. Aktier och statsobligationer som löper med ränta kan överlåtas som gåva åt Sällskapet. Man kan även välja att överlåta endast avkastningen av sådana värdepapper åt Sällskapet. Man kan också skänka annan egendom, fast eller lös, men bör då först ta kontakt med Sällskapet innan man gör en sådan donation.
◻ FÖRSÄKRINGAR: Sällskapet Vakttornet kan också göras till förmånstagare för livförsäkringar och bör då meddelas om detta.
◻ TESTAMENTEN: Egendom kan också testamenteras till Sällskapet Vakttornet genom ett i laga form upprättat testamente. Sällskapet bistår med utformningen av sådana testamenten, om testatorn så önskar.
Det går att få ytterligare upplysningar eller råd angående dessa angelägenheter genom att skriva till Sällskapet Vakttornets avdelningskontor.