”Visa er tacksamma”
”Låt den Smordes frid råda i era hjärtan. ... Och visa er tacksamma.” — KOLOSSERNA 3:15.
1. Vad måste de kristna vara på sin vakt emot i denna otacksamma värld?
UNDER denna oroliga tid, det tjugonde århundradet, har många människor nått det stadium då de har glömt hur man visar tacksamhet. För varje år som går hörs det uppskattande ordet ”tack” allt mera sällan. Otacksamhet har blivit en del av den ”luft”, den själviska anda, som behärskar denna världens människor. (Efesierna 2:1, 2) Även om de kristna inte är ”någon del av världen”, måste de leva i den så länge som den nuvarande tingens ordning existerar. (Johannes 17:11, 16) De måste därför akta sig så att inte denna otacksamma anda smittar av sig på dem och får deras tacksamhet att minska.
2. a) Bland annat hur kan Jehovas tjänare uttrycka sin tacksamhet mot honom? b) Vad krävs det mer än att bara uttrycka sin tacksamhet i ord?
2 I samtal med medtroende kan man ofta uttrycka sin uppskattning av Guds godhet. I sina egna böner tackar antagligen de flesta överlämnade kristna flera gånger om dagen sin himmelske Fader, Jehova, för hans godhet. Tacksamhet uttrycks också i böner i församlingen och medan man sjunger Rikets sånger vid kristna möten. Det är naturligtvis inte så svårt att uttrycka tacksamhet i ord. Men aposteln Paulus uppmuntrade sina bröder i Kolosse att inte bara säga att de var tacksamma, utan att också visa tacksamhet i sitt dagliga liv. Han skrev: ”Låt den Smordes frid råda i era hjärtan, eftersom ni ju blev kallade till den i en enda kropp. Och visa er tacksamma.” — Kolosserna 3:15.
Stor orsak till tacksamhet
3. Varför bör vi alla vara tacksamma mot Gud?
3 Alla som lever har stor orsak till tacksamhet. Den främsta anledningen är åtnjutandet av själva livet, för allt vi har eller kan planera för blir plötsligt värdelöst, om vi förlorar vårt liv. Psalmisten David uppmanade alla människor att komma ihåg att ”hos dig [Jehova Gud] är livets källa”. (Psalm 36:10) Och aposteln Paulus påminde de atenska männen om samma eviga sanning, när han talade på Areopagen. (Apostlagärningarna 17:28) Ja, bara detta att få vara vid liv är en stor orsak till tacksamhet. Och vår uppskattning fördjupas, när vi tänker på de förmågor Gud har gett oss — smak-, känsel-, lukt-, syn- och hörselsinnena — så att vi kan njuta av livet och allt det vackra i skapelsen omkring oss.
4. Vad kommer att skydda oss mot att betrakta livets välsignelser som självklara?
4 Men många betraktar dessa goda ting som självklara. Det är först när de har förlorat en förmåga, till exempel förmågan att se eller höra, som många människor inser vilka välsignelser de underlät att uppskatta, när de hade god hälsa. Överlämnade kristna måste hela tiden vara på sin vakt mot att glida in i en liknande brist på uppskattning. De måste arbeta hårt för att bevara samma tacksamma inställning som psalmisten gav uttryck åt, när han skrev: ”Många ting har du själv gjort, o Jehova, min Gud, ja dina underbara gärningar och dina tankar gentemot oss; det finns ingen som kan jämföras med dig. Ville jag berätta och tala om dem, har de blivit fler än jag kan räkna upp.” — Psalm 40:6, NW.
5. Vilken skamlig kurs följde israeliterna, trots alla sina extra välsignelser från Jehova?
5 Psalm 106 ger en poetisk sammanfattning av de mäktiga gärningar Jehova utförde för sitt folk Israel. Förutom att Gud visade dem den godhet och gav dem de välsignelser i livet som han ger mänskligheten i allmänhet, så handlade han med dem på ett speciellt sätt. Men psalmisten påpekar att israeliterna trots dessa förmåner inte fortsatte att visa uppskattning av sina unika välsignelser. I vers 13 heter det: ”Snabbt glömde de hans gärningar; de väntade inte på hans råd.” (NW) Nej, det var inte så att deras tacksamhet minskade successivt allteftersom tiden gick, så att de årtionden senare inte längre kom ihåg vad Gud hade gjort för dem, utan de glömde snabbt — bara några veckor efter det att Jehova hade utfört sina enastående underverk för dem vid Röda havet. (2 Moseboken 16:1—3) Framtida händelser visade att otacksamhet tyvärr kom att bli ett regelbundet mönster i deras liv.
Hur man visar tacksamhet
6. Varför innebar kravet att ge tionde inte något umbärande?
6 Jehova förklarade i detalj tre speciella sätt varpå israeliterna skulle visa sann uppskattning av hans godhet. Ett var att iaktta kravet att ge Jehova tionde, det vill säga en tiondel av all avkastning och boskap. (3 Moseboken 27:30—32) Detta skulle inte innebära något umbärande, eftersom Gud var ansvarig för solen, den bördiga jorden, regnet och det underverk som gör att det växer. Att ge tionde till prästerna vid Jehovas helgedom skulle således i praktiken vara ett uttryck för tacksamhet mot Jehova själv.
7. a) Vad var den största skillnaden mellan att ge tionde och att ge bidrag åt Jehova? b) Vad lät detta israeliterna avslöja om sig själva?
7 Ett annat krav var att den enskilde israeliten skulle ge Gud offergåvor eller bidrag, vilkas storlek avgjordes av hans egen hjärteinställning. Även om ingen bestämd mängd var angiven, så skulle bidragen bestå av förstlingen — det första av säden, vinet och ullen från deras hjordar. (4 Moseboken 15:17—21; 5 Moseboken 18:4) Jehova föreskrev också att hans folk inte skulle ”ge tveksamt” och att de skulle ge ”det bästa av de första mogna frukterna”. (2 Moseboken 22:29; 23:19; NW) Detta gav israeliterna tillfälle att visa sin tacksamhet mot Jehova på ett påtagligt sätt. De kunde visa djupet av sin tacksamhet genom storleken av sina bidrag. Skulle de ge bara en enda druvklase? Eller skulle ett frikostigt hjärta förmå dem att ge en hel korg full? Varje person eller familj skulle således utan tvång kunna visa sin tacksamhet.
8. a) Vilka två fördelar var det med axplockningen? b) Hur skulle alla de som hade med axplockningen att göra kunna visa frikostighet och tacksamhet?
8 Ett tredje tydligt angivet sätt att visa sin tacksamhet var i förbindelse med Guds bestämmelse om axplockning. Vid skördetiden skulle en del av grödan lämnas kvar för de behövande. Detta lärde inte bara israeliterna att visa medkänsla med och omtanke om de fattiga, utan det garanterade också att dessa inte livnärde sig på demoraliserande allmosor utan att själva behöva anstränga sig. (3 Moseboken 19:9, 10) Precis hur mycket som skulle lämnas kvar för de behövande var inte specificerat. Men om de israelitiska jordbrukarna visade en frikostig anda genom att lämna mycket runt kanten av sina åkrar och på så sätt visade ynnest mot den fattige, så skulle de förhärliga Gud. (Ordspråksboken 14:31, NW) De fick själva avgöra om de skulle lämna en smal eller en bred remsa oskördad. Men de fick en tydlig fingervisning om att de borde vara frikostiga genom de anvisningar Gud hade gett om att varje kvarglömd kärve på åkern och all kvarlämnad frukt på träd eller vinstockar skulle vara kvar till dem som gjorde efterskörd. (5 Moseboken 24:19—22) Dessa i sin tur skulle visa sin egen tacksamhet mot Jehova för denna bestämmelse genom att lämna en tiondel av det de skördat vid hans plats för tillbedjan.
Frikostighet av hjärtat
9. Varför skadade de som visade en självisk inställning i själva verket sig själva?
9 Om israeliterna gav generösa offergåvor eller bidrag, så skulle Jehovas välsignelse vila över deras hus. (Jämför Hesekiel 44:30; Malaki 3:10.) Men trots rikliga skördar underlät de ofta att ge bidrag. För att återuppväcka deras tacksamhet använde Gud då kungar eller profeter till att påminna dem. Men i själva verket var det de själviska israeliterna som gick miste om något, eftersom Jehova inte kunde välsigna dem som höll inne med bidrag till sådant som rörde hans tillbedjan eller till de fattiga.
10. a) Vilket gott resultat fick kung Hiskias påminnelser om tacksamhet? b) Blev sådana perioder långvariga?
10 Vid ett tillfälle ledde kung Hiskias påminnelser till ett glädjefyllt 14 dagar långt firande i Jerusalem. Folket blev återupplivat andligen. Först förstörde de alla tillbehör till avgudadyrkan, och sedan gav de ”högar på högar”, och ”när Hiskia och furstarna kom och såg högarna, började de välsigna Jehova och hans folk Israel”. (2 Krönikeboken 30:1, 21—23; 31:1, 6—8, NW) Men efter sådana perioder av bättring återföll folket tyvärr till otacksamhet. Till slut upphörde Guds tålamod, och han lät sitt folk föras i fångenskap till Babylon. Deras stad och vackra tempel förstördes. (2 Krönikeboken 36:17—21) Senare, efter det att israeliterna hade återförts från fångenskapen, blev förhållandena återigen så allvarliga att Jehova liknade deras snålhet vid stöld från honom, att de rövade från honom. — Malaki 3:8.
11. Vilken princip, som vi lär av Israels historia, kan gagna de kristna som lever i den här tiden?
11 Vilken princip kan man lära av israeliternas skiftande historia? Följande: Så länge som tacksamheten förblev stark i deras hjärtan, visade de glatt detta genom att ge ”högar på högar” åt Jehova. Men när tacksamheten glömdes bort eller var låg, så upphörde praktiskt taget det glada materiella givandet. Skulle överlämnade kristna i våra dagar kunna visa en sådan dålig inställning? Ja, eftersom den mänskliga ofullkomligheten fortfarande finns hos oss. Hur glada är vi inte över att Gud lät nedteckna sitt handlande med Israel, så att vi som lever vid slutet av denna tingens ordning kan lära av och dra nytta av detta! — Romarna 15:4; 1 Korintierna 10:11.
12. a) Hur är Jehovas folk i vår tid i en liknande situation som israeliterna? b) Vilka frågor måste vi ställa?
12 Likt israeliterna har Jehovas folk i våra dagar många anledningar till tacksamhet. Vi får också motta fler välsignelser än vad våra medmänniskor får. Vi vet faktiskt mycket mer om Jehovas uppsåt än vad Israels folk gjorde. Vi har fått veta hur Gud villigt offrade sin Son, och vi är medvetna om de välsignelser som detta skall skänka dem som har Guds godkännande. Och vi har nu privilegiet att få leva i ett andligt paradis, eftersom Jehova sedan år 1919 har skapat ett storslaget andligt område åt sitt folk. Ja, Jehovas vittnen har många extra orsaker till tacksamhet. Vi måste alltså fråga oss: Hur djup är vår tacksamhet mot Gud? Och hur kan vi visa oss tacksamma nu på 1900-talet?
Nutida paralleller
13, 14. Kan de kristna, även om de inte är under den mosaiska lagen, hämta någon parallell från lagen om tionde?
13 De kristna är inte under den mosaiska lagen, som gav riktlinjer om hur man skulle visa tacksamhet mot Gud. (Galaterna 3:24, 25) Vårt ”offer” av lovprisning till Jehova är ”frukten av läppar som offentligt bekänner hans namn”. (Hebréerna 13:15) Detta är alltså det förnämsta sättet varpå överlämnade kristna kan visa sin tacksamhet mot Gud. Men vi kan hämta intressanta paralleller från lagarna om tionde, offergåvor (bidrag) och axplockning.
14 Att ge tionde innebar att ge den tydligt angivna mängden en tiondel — och det fanns ingen valfrihet när det gällde detta. I våra dagar finns det också tydligt angivna befallningar som vilar på alla Jehovas tjänare, likaså utan valfrihet. Vi måste regelbundet församlas, och vi måste offentligen predika de goda nyheterna om Jehovas rike och hjälpa andra att bli Kristi lärjungar. — Hebréerna 10:24, 25; Matteus 24:14; 28:19, 20.
15. Vilka nutida tecken på frikostiga hjärtan motsvarar dem som avslöjades genom bidragen och axplockningen i det forntida Israel?
15 Kom också ihåg offergåvorna (bidragen) och axplockningen. Det angavs ingen bestämd mängd. Inte heller fastställer bibeln någon bestämd mängd tid, som vart och ett av Jehovas vittnen skall använda i tjänsten. Den mängd tid som ägnas åt att studera Guds ord och att predika för andra lämnas åt motivationen i frikostiga och osjälviska hjärtan. Likaså är det överlåtet åt varje individs hjärta att avgöra hur mycket han skall bidra materiellt till främjandet av Rikets intressen. Djupet av tacksamhet kommer att avgöra om någon av Guds tjänare i våra dagar kommer att föra in ”högar på högar” eller bara tillräckligt för att så att säga hänga med. (2 Krönikeboken 31:6, NW) Men precis som i Israels fall är det så att ju mer man visar sin tacksamhet, desto rikare blir de välsignelser man får av Gud.
Sätt att visa tacksamhet
16—18. På vilka speciella sätt kan överlämnade kristna visa sig tacksamma?
16 Ett av de mest direkta sätten att visa sin tacksamhet mot Jehova är att ägna sig åt heltidstjänsten. Är din tacksamhet stor nog för att ditt hjärta skall ha denna längtan? Det har med fog påpekats att man för att bli framgångsrik som pionjär först och främst måste ha en önskan att tjäna och sedan också de rätta förhållandena. När tacksamheten är stor, så väller det i ett uppskattande hjärta upp en drivande önskan att tjäna Gud mera helt och fullt. Är det så du känner det? Även om dina nuvarande förhållanden utesluter att du kan ta del i heltidstjänsten, så behöver inte detta dämpa pionjärandan. Du kan ge pionjärerna helhjärtat stöd och helhjärtad uppmuntran.
17 Och om du inte kan vara pionjär nu, skulle du då kunna vara hjälppionjär emellanåt? Det finns vissa perioder varje år, då den kristna församlingen uppmuntrar till mer än vanliga ansträngningar i predikoarbetet. För många är till exempel sommarmånaderna idealiska, och i oktober är det extra verksamhet i samband med prenumerationskampanjen. När det gäller ökad tid för helig tjänst, så gäller principen att tacksamhet frambringar frikostigt givande.
18 Ett annat speciellt sätt att visa sin tacksamhet är genom att stödja det teokratiska byggnadsprogram som pågår jorden runt. I många länder bygger man nu nya Rikets salar, och salar som redan finns byggs ut på grund av att de är till trängsel fyllda. Man bygger också nya sammankomsthallar och tillbyggnader till Betelhem och tryckerier. Vilket praktiskt sätt att visa sin tacksamhet mot Jehova är inte detta att bidra med arbete eller med pengar till dessa byggnadsprojekt!
Den behövande änkans fina föredöme
19. Vad är det som gör störst intryck på dig, när du läser om den behövande änkan i templet?
19 Den änka som Jesus beskrev är ett välkänt bibliskt exempel på att visa sin tacksamhet genom att ge frikostigt i materiellt avseende. (Lukas 21:1—4) Hon måste ha insett att hennes två små mynt som var så lite värda inte skulle göra någon större skillnad, när det gällde templets skötsel eller deras materiella välbefinnande som tjänade där. Men hon tänkte inte, när hon betraktade templet och prästerna som tjänade där: ”De lever mycket bättre än vad jag gör och har en bättre byggnad än mitt enkla hem.” Det är sant att templet var mycket vackrare och mer påkostat. ”Det var smyckat med fina stenar och överlämnade gåvor.” (Lukas 21:5) Men detta avskräckte inte änkan från att ge ett bidrag. Hon önskade visa sig tacksam mot Jehova och inte mot de män som tjänade i templet.
20. Hur kan vi visa samma beundransvärda anda som den fattiga änkan gjorde?
20 Jehovas folk i vår tid lär av detta exempel. I likhet med den behövande änkan vet de att deras bidrag, stora eller små, ges åt Gud. Och de har den lugnande vetskapen att Jehovas jordiska organisation är så uppbyggd att ingen individ någonsin kan tjäna ekonomiskt på den. Sällskapets anläggningar är byggda och drivs för att göra flitiga arbetare rustade att kunna framställa så många biblar och bibliska hjälpmedel av god kvalitet som möjligt och för att de på bästa sätt skall kunna tjäna Rikets intressen. Detta är en slående kontrast till det skandalösa missbruk av donerade pengar som nyligen rapporterades i förbindelse med vissa TV-evangelister.
Det är nyttigt med påminnelser till tacksamhet
21, 22. Vilken verkan bör vänliga påminnelser om att visa sig tacksam framkalla i uppskattande hjärtan?
21 Israeliterna behövde ständiga påminnelser om sin skyldighet gentemot Jehova, särskilt om behovet av att visa en tacksam anda. När de fick sin uppmärksamhet riktad på detta, tändes tacksamheten i allmänhet på nytt i deras hjärtan, och detta ledde till att de mer än enbart i ord uttryckte sin tacksamma uppskattning. De var villiga att ge ”högar på högar” av avkastning till Jehova för att användas i hans tillbedjans hus.
22 Må därför de av det nutida ”Guds Israel” och den ”stora skaran” av deras följeslagare alltid känna det på samma sätt. (Galaterna 6:16; Uppenbarelseboken 7:9) Må deras tacksamma hjärtan förmå dem att ge ”högar på högar” av lovprisning till Jehova. Då kan de verkligen säga: ”Vi visar oss tacksamma mot vår frikostige och kärleksfulle Gud, Jehova.”
Minns du?
◻ Varför måste de kristna hela tiden pröva i vilken utsträckning de visar tacksamhet?
◻ Varför har Jehovas folk alltid haft extra orsak till tacksamhet?
◻ På vilka tydligt angivna sätt kunde israeliterna visa sin tacksamhet mot Jehova?
◻ Vilka speciella saker kan vi göra för att likt israeliterna uttrycka vår tacksamhet?
◻ Vad kan vi lära av den behövande änkan i templet?
[Bild på sidan 7]
Israeliterna visade sin tacksamhet genom att frambära tionde och förstlingen och genom att låta de fattiga plocka ax på deras åkrar
[Bild på sidan 8]
Psalmisten tackade Jehova för hans underbara gärningar och tankar gentemot sitt folk
[Bilder på sidan 10]
Jehovas vittnen i våra dagar visar tacksamhet genom att ta del i tjänsten på fältet och teokratiska byggnadsprogram och också genom att ge materiella bidrag