Var kan man finna lycka?
JESUS sade: ”Lyckliga är de som är medvetna om sitt andliga behov”. (Matteus 5:3) En uppriktig ung flicka i Mellersta Östern var medveten om sitt andliga behov och sökte behaga Gud. Hon fann slutligen lycka — men var? Vi låter henne berätta.
”Jag blev uppfostrad i en mycket religiös katolsk familj. Varje kväll skulle vi barn be framför helgonbilder, och ända från barndomen hade jag en önskan att få tjäna Gud.
Vid 17 års ålder skrevs jag in i ett kloster för att bli nunna. Jag trodde att detta var ett sätt att få min önskan uppfylld. Bland nunnorna såg jag emellertid mycket hända som oroade mig. De skvallrade om varandra. Eleverna fick inte tillräckligt med mat, medan nunnorna däremot kunde njuta mat av allra bästa slag. Och det pågick omoraliska handlingar mellan nunnorna och prästen. Djupt besviken lämnade jag klostret efter nio månader och reste tillbaka hem.
Jag hade fortfarande en hel del obesvarade frågor, och när jag inte kunde finna tillfredsställande svar på dem, kom jag till slutsatsen att jag inte längre skulle intressera mig för religion. År 1982, när jag var 22 år, studerade min bror och min syster bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Mina föräldrar och jag motstod dem i detta. På grund av sin nya tro fick min bror lida mycket förföljelse, blev misshandlad och fängslad. Det som ändå gjorde intryck på mig var de stora förändringar som han gjorde i sitt liv. Dessutom gav han logiska svar från bibeln på de frågor som jag hade ställt under lång tid. Så i hemlighet började jag själv läsa bibeln på nätterna.
En dag gav jag mig i väg för att närvara vid en sammankomst som hölls av Jehovas vittnen. Jag blev imponerad av den kärlek som visades där. Där fanns ingen åtskillnad mellan rika och fattiga. Vittnena lever i överensstämmelse med vad de lär. Jag blev övertygad om att de hade sanningen.
Direkt efter sammankomsten frågade jag en av dem om hon ville studera bibeln med mig. Jag talade om för henne att jag inte ville vara med vid mötena eller gå ut och predika, utan endast studera. Snart insåg jag emellertid att jag fick lära mig sanningen. I bön beslöt jag mig för att tjäna Jehova. Den 28 oktober 1983 blev jag, min bror och min syster döpta. Jag hade nu funnit hur jag skulle tillfredsställa den önskan som jag hade haft från barndomen att få tjäna Gud.
Två månader efter mitt dop började jag som hjälppionjär, och åtta månader senare blev jag reguljär pionjär. Ett och ett halvt år senare inbjöds jag att tjäna vid Jehovas vittnens avdelningskontor, som kallas Betel. Jag var där som tillfällig arbetare i två år och blev imponerad av den ödmjukhet som alla visade. Bröder i ansvariga ställningar tog även del i att diska efter kvällsmaten.
Den 14 mars 1988 blev jag permanent medlem av Betelfamiljen. Vilken glädjerik dag! Jag hade funnit lycka. Var? Jo, bland Jehovas överlämnade vittnen. Nu känner jag det precis som psalmisten gjorde: ’Ty en dag i dina förgårdar är bättre än tusen på annat håll.’” — Psalm 84:11, NW.