² Guds folk höll sammankomster redan för flera tusen år sedan. Vi ska påminna oss några av de bibliska motsvarigheterna till våra dagars sammankomster och lägga märke till likheterna mellan det som hände då och det som händer nu. Vi ska se närmare på varför det är bra för oss att vara med vid dem. (Ps. 44:1; Rom. 15:4)

MINNESVÄRDA SAMMANKOMSTER FÖRR OCH NU

3. a) Vad kännetecknade den första sammankomsten som nämns i Bibeln? b) Hur visste israeliterna när de skulle samlas?

³ Den första sammankomsten som nämns i Bibelns skildring är den när Guds folk samlades vid foten av berget Sinai för att få andlig undervisning. Det var verkligen en milstolpe i den rena tillbedjans historia. Vid detta spännande tillfälle demonstrerade Jehova sin kraft för israeliterna när han gav dem sin lag. Det var säkert något de aldrig glömde. (2 Mos. 19:2–9, 16–19; läs 2 Moseboken 20:18; 5 Moseboken 4:9, 10.) Den här händelsen låg till grund för hur Gud skulle handla med Israel i fortsättningen. Kort därefter berättade Jehova för Mose hur han skulle samla folket. Han befallde honom att göra två silvertrumpeter som skulle användas för att sammankalla ”hela menigheten ... vid ingången till mötestältet”. (4 Mos. 10:1–4) Tänk vilken förväntan som måste ha legat i luften vid dessa tillfällen!

4, 5. Varför var de sammankomster som Mose och Josua organiserade så viktiga?

⁴ Mot slutet av den 40-åriga vandringen genom vildmarken samlade Mose hela nationen. Det var en avgörande tidpunkt i den här nationens historia. De stod på tröskeln till det utlovade landet. Det var rätt tid för Mose att påminna folket om allt som Jehova hade gjort för dem och allt som han ännu skulle göra för dem. (5 Mos. 29:1–15; 30:15–20; 31:30)

⁵ Kanske var det vid det tillfället som Mose berättade att det regelbundet skulle hållas en särskild sammankomst då Guds folk skulle få undervisning. Vart sjunde år skulle männen, kvinnorna, barnen och utlänningarna som bodde i Israel samlas under lövhyddohögtiden på den plats som Jehova utvalde. De skulle lyssna och lära sig att frukta Jehova och ”vara noga med att följa alla ord” i lagen. (Läs 5 Moseboken 31:1, 10–12.) Så redan tidigt i Guds folks historia var det tydligt att de regelbundet skulle församlas för att begrunda Jehovas ord och avsikter. När israeliterna hade intagit det utlovade landet samlade Josua hela Israel. De var fortfarande omgivna av hedniska nationer, så Josua visste att de behövde stärka sitt beslut att vara lojala mot Jehova. Folket svor då en ed att de skulle tjäna honom. (Jos. 23:1, 2; 24:1, 15, 21–24)

REGELBUNDNA TILLFÄLLEN TILL GLÄDJE

11. Vilka högtider skulle israeliterna fira varje år?

¹¹ Jehova bestämde att israeliterna skulle samlas i Jerusalem till tre högtider varje år – det osyrade brödets högtid, veckohögtiden (som senare kallades pingsten) och lövhyddohögtiden. Han sa till israeliterna: ”Tre gånger om året skall alla av manligt kön hos dig träda fram inför Jehovas, din Guds, ansikte.” (5 Mos. 16:16; 2 Mos. 23:14–17) Många män insåg det stora andliga värdet av dessa högtider och tog med sig hela familjen. (1 Sam. 1:1–7; Luk. 2:41, 42)

12, 13. Vad behövde många israeliter göra för att ta sig till högtiderna varje år?

¹² Tänk vad det skulle innebära för en israelitisk familj att göra en sådan resa. Josef och Maria fick till exempel färdas ungefär 10 mil enkel väg från Nasaret till Jerusalem. Hur lång tid tror du att det skulle ta om man gick till fots och hade små barn med sig? Av berättelsen om när Jesus färdades till Jerusalem som pojke förstår man att släktingar och vänner brukade göra sådana resor tillsammans. Det måste ha varit en upplevelse att resa tillsammans, laga mat tillsammans och hjälpa alla att hitta någonstans att sova i trakter som man inte kände till så bra. Men tydligen var det ändå tillräckligt trygga förhållanden för att Jesus skulle kunna få rätt stor frihet fastän han bara var 12 år. Allt det här måste verkligen ha varit ett oförglömligt äventyr, särskilt för de unga! (Luk. 2:44–46)

¹³ När israeliterna var utspridda utanför landets gränser kom de som besökte högtiderna från många olika nationer. Vid pingsten år 33 v.t. visade judar och andra som tillbad Jehova att de satte värde på dessa högtider genom att resa till Jerusalem från sådana platser som Italien, Libyen, Kreta, Mindre Asien och Mesopotamien. (Apg. 2:5–11; 20:16)

14. Hur påverkades israeliterna av de årliga högtiderna?

¹⁴ För trogna israeliter låg fokus på det andliga – att få tillbe Jehova tillsammans med tusentals andra som älskade honom. Hur påverkade det dem? Lägg märke till vad Jehova sa till sitt folk om lövhyddohögtiden: ”Du skall glädja dig under högtiden, du och din son och din dotter och din slav och din slavinna och leviten och den bofaste främlingen och den faderlöse och änkan, som är inom dina portar. I sju dagar skall du fira högtiden till Jehovas, din Guds, ära på den plats som Jehova väljer ut, ty Jehova, din Gud, skall välsigna dig och all din avkastning och allt vad din hand gör, och du skall inte annat än glädja dig.” (5 Mos. 16:14, 15; läs Matteus 5:3.)