Ba Chu Fu berättar om sig själv:

”Jag föddes i Pingtungs bergstrakter. Eftersom min far var hövding i lukaistammen, brukade människor komma till oss med livsmedel som gåvor, och därför behövde vi inte uträtta något tungt arbete. I den atmosfären utvecklade jag en mycket stolt ande. Jag blev ’hövding’ för ett gäng unga ligister som hotade människor och pressade dem på pengar. I byn där jag bodde var man rädd för mig. När jag var 22 år gifte jag mig med en av mina många flickvänner. Men eftersom omoraliskhet och omåttligt drickande var så djupt rotade i mig, var det svårt för mig att finna mig till rätta i äktenskapet. Det dröjde inte länge förrän vårt äktenskap började spricka och jag återgick till min tidigare livsstil.

Vid den tiden började min hustru besöka Jehovas vittnens möten. Jag var inte intresserad och betraktade mig själv som ateist. Men tack vare min hustrus uppriktiga och nitiska ansträngningar gick jag med på att följa henne till en internationell sammankomst i Taipeh år 1973, där vi fick bo hos en familj som var Jehovas vittnen. Den kinesiska systerns vänlighet och fördomsfria sätt gjorde ett outplånligt intryck på mig. När vi kom hem började jag studera bibeln och ansträngde mig uppriktigt för att ändra mig, och jag blev döpt år 1974.

Det har också avgetts ett gott vittnesbörd bland lukai- och paiwanstammarna, och några bland dem har gjort stora förändringar i sitt liv. Ba Chu Fu berättar om sig själv:

”Jag föddes i Pingtungs bergstrakter. Eftersom min far var hövding i lukaistammen, brukade människor komma till oss med livsmedel som gåvor, och därför behövde vi inte uträtta något tungt arbete. I den atmosfären utvecklade jag en mycket stolt ande. Jag blev ’hövding’ för ett gäng unga ligister som hotade människor och pressade dem på pengar. I byn där jag bodde var man rädd för mig. När jag var 22 år gifte jag mig med en av mina många flickvänner. Men eftersom omoraliskhet och omåttligt drickande var så djupt rotade i mig, var det svårt för mig att finna mig till rätta i äktenskapet. Det dröjde inte länge förrän vårt äktenskap började spricka och jag återgick till min tidigare livsstil.

Vid den tiden började min hustru besöka Jehovas vittnens möten. Jag var inte intresserad och betraktade mig själv som ateist. Men tack vare min hustrus uppriktiga och nitiska ansträngningar gick jag med på att följa henne till en internationell sammankomst i Taipeh år 1973, där vi fick bo hos en familj som var Jehovas vittnen. Den kinesiska systerns vänlighet och fördomsfria sätt gjorde ett outplånligt intryck på mig. När vi kom hem började jag studera bibeln och ansträngde mig uppriktigt för att ändra mig, och jag blev döpt år 1974.

Sedan dess har prövningarna varit många. En var att lära sig läsa kinesiska. Isolering en annan. Eftersom det inte fanns några mogna bröder som jag kunde umgås med eller be om hjälp, uppmanades jag att förtrösta på Jehova. Jag lärde mig ödmjukhet och att hålla fast vid Jehovas organisation. Vad har resultatet blivit? Nu är alla i familjen verksamma i sanningen, och jag har privilegiet att få vara biträdande tjänare i församlingen, som nu har 60 nitiska förkunnare. Fastän jag inte har några särskilda förmågor, har Jehova välsignat och understött mina ansträngningar i skördearbetet.”