Missionärstjänst i Afrika

I november 1947 steg jag i land i Kapstaden i Sydafrika. Mina klasskamrater, Ian Fergusson och Harry Arnott, kom med en annan båt. Broder Knorr kom snart på besök, och vi var med vid ett konvent i Johannesburg. Därefter fortsatte vi norrut till våra distrikt — Ian till Nyasaland (nu Malawi), Harry till Nordrhodesia (nu Zambia) och jag till Sydrhodesia (Zimbabwe). Så småningom upprättade Sällskapet ett avdelningskontor, och jag blev förordnad som tillsyningsman för avdelningskontoret. Vi hade då 117 församlingar och omkring 3.500 förkunnare i landet.

Tjänst i Sydafrika

År 1959 besökte broder Knorr Sydrhodesia, och Myrtle och jag blev skickade till Sydafrika. Snart började vi resa i kretstjänsten. Detta var en gyllene tid. Men jag började bli äldre, och Myrtles hälsa vållade oss en viss oro, och efter ett tag kunde vi inte längre klara av takten i kretstjänsten, varför vi upprättade ett missionärshem i Kapstaden och tjänade där under några år. Senare blev vi skickade till Durban i Natal.

Vårt distrikt där visade sig bli Chatsworth, en stor indisk koloni. Detta var ett utländskt distrikt inom ett utländskt distrikt — en verklig utmaning för oss äldre missionärer. När vi kom dit i februari 1978, fanns det en församling på 96 vittnen, de flesta indier. Vi måste försöka sätta oss in i hinduernas religiösa tänkesätt och försöka förstå deras seder. Aposteln Paulus’ tillvägagångssätt, när han vittnade i Aten, utgjorde ett fint exempel för oss. — Apostlagärningarna 17:16—34.