1. En aronitisk präst, en avkomling av Eleasar och Pinehas. Han var forskare, en duktig avskrivare av den mosaiska lagen och en duktig lärare i denna lag. Han behärskade både hebreiska och arameiska.

[Ẹsra] Betyder ”hjälp”.

1. En aronitisk präst, en avkomling av Eleasar och Pinehas. Han var forskare, en duktig avskrivare av den mosaiska lagen och en duktig lärare i denna lag. Han behärskade både hebreiska och arameiska. Esra visade äkta nit för den sanna tillbedjan och ”hade gjort sitt hjärta berett att rådfråga Jehovas lag och att handla efter den och att undervisa i förordningar och rätt i Israel”. (Esr 7:1–6, 10) Förutom den bok som bär hans namn skrev han också sannolikt de två Krönikeböckerna, och enligt judisk tradition var det han som började sammanställa böckerna i de hebreiska skrifterna och göra upp förteckningen över dem. Esra var dessutom en framstående forskare; i Krönikeböckerna nämner han omkring 20 källor till sina upplysningar. Eftersom många av judarna på den tiden var kringspridda över ett stort område, var det nödvändigt att göra många avskrifter av de hebreiska skrifterna, och Esra gjorde troligtvis en banbrytande insats på det här området.

Bibeln ger inga detaljer om Esras första år. Han bodde i Babylon och härstammade från en släkt av överstepräster men tillhörde inte den särskilda gren som beklädde översteprästämbetet direkt efter hemkomsten från landsflykten 537 f.v.t. Den siste av Esras förfäder som innehade detta ämbete var Seraja, som var överstepräst på den judeiske kungen Sidkias tid. Seraja dödades av Nebukadnessar i samband med erövringen av Jerusalem år 607. (Esr 7:1, 6; 2Ku 25:18, 21) Eftersom judarna bevarade respekten för prästerskapet under landsflykten i Babylon, glömde man inte vilka som var av prästsläkt. Det judiska samhället fortsatte dessutom att vara organiserat som tidigare, med de äldste som överhuvuden. (Hes 20:1) Både Esras familj och Esra själv var säkert intresserade av att han fick kunskap i Guds lag, och han fick därför en god utbildning.

Om en man kunde bli skriftlärd först när han fyllt 30 år, som en del bibelforskare menar, måste Esra ha varit över 30 när han 468 f.v.t. begav sig till Jerusalem. Han levde utan tvivel under kung Ahasveros regering, på Mordokajs och Esters tid, när det utfärdades ett påbud om att judarna i hela det persiska riket skulle dödas. Det bodde många judar i Babylon, så denna nationella kris måste ha gjort ett outplånligt intryck på Esra och måste ha styrkt honom i hans tro på att Jehova drar försorg om sitt folk och befriar det. Detta måste ha gjort att han lärde sig mycket och fått hans omdömesförmåga att mogna, så att han blev bättre rustad att ta itu med den stora uppgift som väntade honom. (Est 1:1; 3:7, 12, 13; 8:9; 9:1)