Forntida skrivare och Guds ord

DE HEBREISKA skrifterna fullbordades i slutet av 400-talet f.v.t. Under de århundraden som följde vårdade sig judiska lärda, i synnerhet soferim och senare masoreterna, noggrant om den hebreiska texten. Men de äldsta böckerna i Bibeln skrevs på Moses och Josuas tid, omkring tusen år före soferims tid. De här böckerna skrevs på ömtåliga material, så skriftrullarna måste ha blivit avskrivna många gånger. Vad känner man till om skrivarnas arbete under den här tidiga perioden? Fanns det skickliga avskrivare i det forntida Israel?

De äldsta bibelhandskrifter som finns bevarade är delar av Dödahavsrullarna, och några av dem är från 200- och 100-talet f.v.t. ”Vi har inte tillgång till tidigare avskrifter av någon del av Bibeln”, förklarar Alan R. Millard, professor i Främre Orientens språk och arkeologi. Han tillägger: ”Omkringliggande kulturer kan ge oss en bild av hur forntida skrivare arbetade, och detta kan hjälpa oss att bedöma den hebreiska texten och dess historia och inse värdet av den.”

Skrivare i det forntida Israel

Mose växte upp i faraos hushåll. (2 Moseboken 2:10; Apostlagärningarna 7:21, 22) Enligt egyptologer kan det ha ingått i Moses utbildning att lära sig egyptisk skrift och åtminstone några av skrivarnas färdigheter. James K. Hoffmeier skriver i sin bok Israel in Egypt: ”Det finns skäl att tro på den bibliska tradition som säger att Mose kunde nedteckna händelser, beskriva resvägar och utföra andra uppgifter som skrivare.”b

Bibeln hänvisar till andra i det forntida Israel som var skrivkunniga. Enligt The Cambridge History of the Bible utsåg Mose ”läs- och skrivkunniga ämbetsmän ... för att de skulle skriva ner beslut och uppgifter om folket”. Den här slutsatsen grundas på 5 Moseboken 1:15, där det står: ”Så tog jag [Mose] överhuvudena för era stammar ... och satte dem till överhuvuden över er, till föreståndare för skaror på tusen och föreståndare för skaror på hundra och föreståndare för skaror på femtio och föreståndare för skaror på tio och till förmän för era stammar.” Vilka var dessa förmän?

Det hebreiska ordet för ”förman” förekommer ett antal gånger i bibelställen som hänvisar till Moses och Josuas tid. Flera forskare förklarar att detta ord betyder ”en sekreterare som registrerar”, ”en som skriver (gör uppteckningar)” och ”en tjänsteman som assisterar en domare som sekreterare”. Att det här hebreiska ordet förekommer många gånger antyder att det fanns ett ansenligt antal sådana sekreterare i Israel och att de hade omfattande ansvarsuppgifter i den tidiga förvaltningen av nationen.

Ett annat exempel rör Israels präster. I Encyclopaedia Judaica sägs det att prästernas ”religiösa och världsliga uppgifter krävde att de var läs- och skrivkunniga”. Mose befallde till exempel Levis söner: ”Vid slutet av vart sjunde år ... skall du läsa upp denna lag inför hela Israel.” Prästerna skulle ta hand om den officiella avskriften av lagen. De godkände och övervakade arbetet med att göra ytterligare avskrifter. (5 Moseboken 17:18, 19; 31:10, 11)

Tänk på hur den första avskriften av lagen gjordes. Under sin sista månad i livet sade Mose till israeliterna: ”Då ni går över Jordan in i det land som Jehova, din Gud, ger dig skall du resa stora stenar åt dig och kalka dem vita. Och du skall skriva på dem alla ord i denna lag.” (5 Moseboken 27:1–4) När Jeriko och Aj hade blivit förstörda samlades israeliterna vid berget Ebal, som låg centralt i det utlovade landet. Där skrev Josua ”en avskrift av Moses lag” på stenarna till ett altare. (Josua 8:30–32) Sådana inskriptioner krävde att det fanns både läs- och skrivkunniga personer. Det här antyder att de forntida israeliterna hade både den språkkunnighet och skicklighet som behövdes för att omsorgsfullt kunna bevara sina heliga skrifter.