lyssna till de goda nyheterna om Jesus Kristus. (Apg 21:24, 26; 1Kor 9:20) Han resonerade också på liknande sätt om mat: om den mat han åt kunde få hans broder att snava och falla, skulle han avstå från att äta den, även om den var ren. (Rom 14:14, 15, 20, 21; 1Kor 8:13) I allt detta visade Paulus att andras räddning var viktig för honom, och han gjorde allt som stod i hans makt för att hjälpa dem. Han kunde därför säga: ”Jag är ren från allas blod.” (Apg 20:26; 18:6)

I Bibeln används flera hebreiska ord och ett grekiskt ord för att beteckna snöre, lina, tråd och rep av olika slag. Det hebreiska ord som förekommer oftast är chẹvel, som används både bokstavligt och bildligt om rep och snöre. (2Sa 17:13; Pre 12:6; Hos 11:4) Det kan bland annat avse ett ”rep” att mäta med (2Sa 8:2), och det används därför ibland som ett topografiskt uttryck för en uppmätt areal, en ”andel” (Jos 17:5, 14; 19:9) eller ett ”område” (5Mo 3:4, 13, 14).

Det grekiska ordet är skhoinịon, som kan beteckna ett rep eller en lina av vass eller säv. Efter att ha ”gjort en piska av rep” drev Jesus i rättfärdig harm ut ”alla ur templet med deras får och nötkreatur” och använde då tydligtvis piskan på djuren och inte på människorna. (Joh 2:13–17)

Några snören och rep gjordes av lin, andra av hampfibrer, ramifibrer eller dadelpalmsfibrer. I Esjon-Geber har man funnit tjockt starkt rep av palmbarksfibrer. Säv och vass av olika slag användes tydligtvis också, och egyptierna gjorde starka rep bland annat av tvinnade läderremsor. Av fibrerna från rami (Boehmeria nivea, en asiatisk ört i familjen nässelväxter) gjorde man ett mycket hållbart garn som kunde användas i fisknät.

Olika typer av snören användes ibland som dräkttillbehör. Juda tycks till exempel ha burit sin sigillring i en ”snodd” (hebr.: pathịl [1Mo 38:18, 25]). ”Snodda kedjor, i repliknande utförande, av rent guld”, var trädda genom de två ringarna i hörnen på den israelitiske översteprästens bröststycke. (2Mo 39:15–18) Den persiske kungen Ahasveros palats var utsmyckat med bland annat ”linne, fin bomull och blått tyg, fasthållet med snören av fint lingarn”. (Est 1:6)

”Tältlinor” (hebr.: mētharịm) användes för att fästa tält. (Jes 54:2; 2Mo 39:40) Man hade ”vagnslinor” (hebr.: ‛avọth [Jes 5:18]) och snören som användes till ”bågsträngar” (hebr.: jetharịm [Job 30:11; Ps 11:2]). Fångar bands med rep (Dom 15:13–15; Hes 3:25), och man använde rep i riggen på skepp. (Jes 33:23) Rahab skulle binda ett ”snöre [hebr.: tiqwạh] av scharlakansröd tråd [hebr.: chut]” i fönstret, för att hon och hennes hushåll skulle kunna skonas när Jeriko blev ödelagt. (Jos 2:18–21)

Bildspråk. Församlaren sade: ”En tredubbel tråd kan inte snabbt slitas av.” (Pre 4:12) Om man löser upp ett snöre som är tvinnat av tre trådar, kan varje enskild tråd lätt slitas av. Men om de är sammanflätade slits den tredubbla tråden inte av så lätt. På samma sätt har Guds tjänare större andlig styrka och är bättre i stånd att klara motstånd när de är ”sammanflätade” eller förenade i uppfattning och avsikt. Församlaren uppmanar också till att man kommer ihåg sin Skapare i ungdomen, ”innan silversnöret slits av”. (Pre 12:1, 6) Här avses tydligtvis ryggmärgen; om den skadas så allvarligt att den inte längre fungerar dör man.

David sade att ”dödens rep omslöt” honom och att ”Sheols rep omgav” honom. Han anspelade här på en situation då han till synes stod inför en våldsam död och det verkade säkert att Sheol väntade honom. Han kände det tydligtvis som om han var omslingrad av rep som drog ner honom i graven, ner i döden och Sheol. (Ps 18:4, 5)

Jesaja sade: ”Ve dem som drar fram missgärning med osanningens rep och synd som med vagnslinor.” Det är möjligt att han med denna bild ville visa att de han talade om kunde sägas vara bundna till missgärning och synd på samma sätt som djur är bundna med linor eller rep till vagnar som de drar efter sig. (Jes 5:18)

Några besegrade araméer band ”säckväv om sina höfter och rep om sina huvuden”, uppenbarligen som ett tecken på sin djupaste underkastelse och ödmjukhet, när de vände sig till Ahab, Israels kung, för att be honom att behandla den arameiske kungen Ben-Hadad II på ett milt sätt. Var och en av dem kan ha bundit ett rep om huvudet eller runt halsen. (1Ku 20:31–34)

Precis som de hedniska härskarna och nationerna som inte ville vara israeliternas vasaller samlade sig mot Gud och hans smorde kung i forna tider, skulle jordens kungar och höga ämbetsmän enligt profetian gå samman ”som en man mot Jehova och mot hans smorde” och säga: ”Låt oss slita sönder deras band och kasta av oss deras rep!” Härskarna och nationerna skulle motsätta sig alla begränsningar som Jehova och hans Smorde skulle pålägga dem, men deras försök att slita sönder banden och kasta av sig repen skulle vara förgäves. (Ps 2:1–9)

Tältlinor som har slitits av och inte längre kan hålla ett tält uppe nämns i ett bildligt sammanhang för att beskriva ett öde tillstånd. (Jer 10:20) Det finns dock en försäkran om precis det motsatta – återställelse och Jehovas ynnest – i de profetiska orden: ”Se på Sion, våra högtiders stad! Dina ögon får skåda Jerusalem, en ostörd uppehållsort, ett tält som ingen packar ihop. Aldrig kommer dess tältpluggar att ryckas upp, och inget av dess rep kommer att slitas av.” (Jes 33:20)

[Rẹsa]

”Son”, dvs. avkomling, till Serubbabel; en av Jesu Kristi förfäder. (Lu 3:23, 27)

Begreppet ”resa” används ofta i Bibeln för att ange längden på en sträcka. (1Mo 31:23; 2Mo 3:18; 4Mo 10:33; 33:8) Den sträcka man tillryggalade på en dag, en dagsresa, kunde variera beroende på färdsättet, förhållandena och terrängen. En genomsnittlig dagsresa till lands var förmodligen drygt 30 km. Men en ”sabbatsresa” var betydligt kortare. (Mt 24:20) Enligt Apostlagärningarna 1:12 låg Olivlundsberget en ”sabbatsresa” från Jerusalem. Josephus räknar förmodligen från två olika utgångspunkter när han på ett ställe anger att sträckan var fem stadier (925 m) och på ett annat ställe att den var sex stadier (1 110 m). Rabbinska källor uppger med stöd av Josua 3:4 att en ”sabbatsresa” var 2 000 alnar lång (ca 890 m).

[Rẹsef]

1. En efraimit; en av Josuas förfäder. (1Kr 7:22–27)

2. En plats som kung Sanherib hänvisade till när han i ett budskap till kung Hiskia skröt över hur assyriska kungar hade fördärvat olika ”nationer”. (2Ku 19:8–12; Jes 37:12) Resefs exakta läge är okänt, eftersom flera platser har haft det namnet. En av dessa platser, som av somliga anses ha varit en del av ett forntida distrikt, identifieras med det nutida Rusafah, som ligger väster om Eufrat, 145 km söder om dagens Haran. Det ligger i närheten av den plats där Gosan, som nämns tillsammans med Resef, anses ha legat.

[Rẹsen]

En assyrisk stad som Nimrod byggde mellan Nineve och Kalach. Det exakta läget är okänt. (1Mo 10:10–12)

(ר)

Den 20:e bokstaven i det hebreiska alfabetet. Eftersom rēsh (ר) och dạleth (ד) är mycket lika varandra har några avskrivare ibland förväxlat de två bokstäverna.

I den hebreiska bibeltexten är rēsh den första bokstaven i var och en av de åtta verserna i Psalm 119:153–160.

[Rẹsin]

1. En kung i Aram; han regerade i Damaskus under delar av den tid då Jotam (777–762 f.v.t.) och hans son Ahas (som regerade fram till 746 f.v.t.) var kungar i Juda.

Vid ett tillfälle, sannolikt mot slutet av Jotams regering, slöt Resin ett förbund med Peka, Israels kung, om att föra krig mot Juda. (2Ku 15:36–38) Under det här kriget, som fortsatte även under Ahas regering, tog araméerna, tydligen under Resin, många judéer till fånga och förde dem till Damaskus. (2Kr 28:5) Resin tog också staden Elat vid Aqabaviken från Juda, drev undan judarna från den och gav den tillbaka åt edoméerna. (2Ku 16:6) De förenade arameisk-israelitiska styrkorna belägrade Jerusalem i avsikt att göra ”Tabeels son” till kung i staden, men de lyckades inte inta den. (Jes 7:1, 6; 2Ku 16:5) Trots att Jesaja försäkrade Ahas om att han inte behövde frukta för kung Resin och kung Peka blev han mycket rädd. (Jes 7:3–12; 8:6, 7) Ahas vände sig till Assyrien för att få hjälp och mutade Tiglat-Pileser III att angripa Aram. (2Ku 16:7, 8; 2Kr 28:16, 20)

Tiglat-Pileser III krigade mot Damaskus, intog staden och dödade Resin. Aram kom på så sätt under assyriskt herravälde. (2Ku 16:9)

2. Stamfar till en släkt av netinimtjänare. Några medlemmar av den släkten återvände till Jerusalem från Babylon 537 f.v.t. (Esr 2:1, 43, 48; Neh 7:6, 46, 50)

[Rẹson] Betyder troligen ”hög ämbetsman (furste)”.

Reson var en motståndare till kung Salomo och son till Eljada. Han hade varit i tjänst hos kungen i Soba, Hadadeser, från vilken David erövrade Damaskus. Reson övergav emellertid Hadadeser och blev ledare för en rövarskara. Vid en icke angiven tid började Reson själv regera över Aram från Damaskus, och i synnerhet från det att Salomo avföll och till slutet av hans regering gav Reson uttryck för sin avsky för Israel. (1Ku 11:23–25; 1Kr 18:3–6) Om han, som en del menar, var identisk med Hesjon i 1 Kungaboken 15:18, var det han som grundade den arameiska dynasti som hade nära förbindelser med Israel.

Det grekiska adjektivet epieikẹ̄s, som återges med ”resonlig” och ”resonlighet”, har betydelsen ”passande, tillbörlig; således skälig, rättvis, rimlig, överseende, som inte insisterar på att lagens bokstav skall följas; det uttrycker sådan hänsynsfullhet som innebär att man ’på ett humant och resonligt sätt överväger fakta i ett fall’”. (Vine’s Expository Dictionary of Old and New Testament Words, 1981, bd 2, sid. 144, 145)

Resonlighet är ett av den himmelska vishetens kännetecknande drag. (Jak 3:17) Det är en egenskap som en tillsyningsman i en kristen