14, 15. När kan vår inställning till Jehovas förlåtelse sättas på prov?

¹⁴ Anta att en broder som har begått en allvarlig synd inte ångrar sig, utan måste bli utesluten ur församlingen. Sådant inträffade under det första århundradet. Kristna som syndade och inte ångrade sig måste bli uteslutna. Om sådant kunde hända på apostlarnas tid är det inte förvånande att det då och då händer också i vår tid. När det inträffar följer de lojala i församlingen Bibelns anvisningar och umgås inte längre med den som har blivit utesluten. Deras lojalitet mot Jehova kan hjälpa den som handlat orätt att se det allvarliga i det han har gjort, och det kanske kan få honom att ångra sig. Vi läser i Bibeln om en man i Korinth som blev utesluten men som senare ångrade sig och vände om och blev återupptagen. (1 Korinthierna 5:11–13; 2 Korinthierna 2:5–8) Hur känner du det när sådant händer i vår tid, och hur kan du visa att du är intresserad av att andra skall få leva?

När det gällde den återupptagne mannen i Korinth som nämndes tidigare uppmanade Paulus församlingen att förlåta och uppmuntra honom och låta honom förstå att de verkligen älskade honom: ”Denna kraftiga förebråelse från flertalet är tillräcklig för en sådan man, så att ni nu ... skall välvilligt förlåta och trösta honom, för att han inte på ett eller annat sätt skall bli uppslukad av sin alltför stora bedrövelse. Därför uppmanar jag er att bekräfta er kärlek till honom.” (2 Korinthierna 2:6–8)