Löp på ett sådant sätt att ni kan vinna det.” — 1 Korintierna 9:24.

⁴ Det är sant att det bara var en som kunde få pris i de forntida spelen. Men i loppet för liv kan alla få priset.

Nej, han sade inte att loppet för liv är en tävlan där varje deltagare försöker besegra alla andra. Korintierna visste bara alltför väl att det slaget av tävlingsanda rådde bland de tävlande i deras isthmiska spel, som lär ha varit ännu mer prestigefyllda än vad de olympiska spelen var på den tiden.

Han förde illustrationen med löparen ett steg längre, när han sade: ”Därtill utövar var och en som deltar i en tävlingskamp självbehärskning i allting.” (1 Korintierna 9:25a) När Paulus sade detta, alluderade han på något som de kristna i Korint kände väl till, nämligen den hårdträning som de tävlande i de isthmiska spelen måste underkasta sig.

9, 10. a) Hur beskriver en källa de tävlande i de isthmiska spelen? b) Vad är i synnerhet värt att lägga märke till i den beskrivningen?

⁹ Här följer en livfull beskrivning av en tävlande som låg i träning:

”Med förnöjsamhet och utan att knota underkastar han sig reglerna och restriktionerna för sin tio månader långa träning, utan vilken han lika gärna kan låta bli att tävla. ... Han är stolt över sina små vedermödor, strapatser och umbäranden och räknar det som en ära att samvetsgrant avstå från allt som på minsta sätt skulle kunna minska hans utsikter att lyckas. Han ser hur andra män ger efter för sin aptit, vilar medan han flåsar av ansträngning, njuter av ett bad och lever ett angenämt liv; men han har knappast ens en flyktig tanke av avund, eftersom han har en så intensiv åstundan att få priset, och då är hårdträning absolut nödvändig. Han vet att han inte längre har någon chans, om han vid någon tidpunkt eller vid något tillfälle släpper efter på den stränga disciplinen.” — The Expositor’s Bible, band V, sidan 674.

¹⁰ Det som här är av särskilt intresse är iakttagelsen att den som ligger i träning ”räknar det som en ära” att följa en sådan rigorös rutin av självförsakelse. Han har faktiskt ”knappast ens en flyktig tanke av avund” över den sorglöshet och bekvämlighet som han ser att andra har.

12. Varför kan det sägas att den ära och ryktbarhet som människor har sökt liknar den förgängliga krona som gavs vid de isthmiska spelen?

¹² Vinnaren i de isthmiska spelen fick en krans av isthmisk pinje eller av något annat sådant träd, som antagligen vissnade inom bara några dagar eller veckor. Idrottsmännen tävlade naturligtvis inte för den förgängliga kransen, utan för den ära och berömmelse som följde med den. En källa berättar att segraren, när han återvände hem, välkomnades som en segerrik hjälte. Man rev ofta ner stadsmurar för att hans procession skulle kunna komma fram, och man reste statyer till hans ära. Men trots allt detta var hans ära ändå förgänglig. I våra dagar har de flesta människor ingen aning om vilka dessa segerrika hjältar var, och för de flesta är det faktiskt också likgiltigt.