Längs med Lechaionvägen, som skyddades av dubbla murar, fanns gångbanor, offentliga byggnader, tempel och pelargångar med butiker. Här måste Paulus ha träffat människor som han kunde predika för – sådana som handlade eller bara stod och pratade, butiksinnehavare, slavar, affärsmän och andra.

Den handel som bedrevs i hamnen kan ha varit en viktig anledning till att aposteln Paulus arbetade som tältmakare i Korinth. (Apostlagärningarna 18:1–3) I boken In the Steps of St. Paul sägs det: ”När vintern närmade sig hade Korinths tältmakare, som också tillverkade segel, nästan mer att göra än de hann med. Eftersom det i båda hamnarna låg mängder av fartyg upplagda för vintern, då det inte gick att segla, och det var viktigt att man fick alla reparationer utförda och förråden påfyllda, måste skeppshandlarna från Lechaion och Kenkreai ha haft arbete åt nästan vem som helst som kunde sy en längd segelduk.”

Efter att ha stannat kvar i Korinth i över 18 månader seglade Paulus från Kenkreai till Efesos omkring år 52. (Apostlagärningarna 18:18, 19)

Men den internationella atmosfären i Korinth hade också sina fördelar. Invånarna kom ständigt i kontakt med nya idéer. De var mer vidsynta än människor i andra städer som Paulus besökte. En bibelkommentator säger: ”Öst mötte Väst i den här forntida hamnstaden, och det gjorde att dess invånare konfronterades med varje tänkbar ny idé, filosofi och religion som världen hade att komma med.” Följden blev att man tolererade olika religioner, och det underlättade förmodligen för Paulus när han predikade där.