”Det ... innebär att man ständigt står till tjänst för Herren utan att låta sig distraheras.” — 1 KORINTHIERNA 7:35.

1. Vilka oroande nyheter fick Paulus om de kristna i Korinth?

APOSTELN Paulus var bekymrad för sina kristna bröder i den blomstrande staden Korinth i Grekland, vilken var känd för sin omoraliskhet. När han nu omkring år 55 v.t. var i Efesos i Mindre Asien, fick han oroande rapporter från Korinth, dels om att församlingen där, som han hade bildat omkring fem år tidigare, var splittrad, därför att man följde olika människor, och dels om att man tolererade ett fall av allvarlig omoraliskhet. Paulus hade dessutom fått ett brev från de kristna i Korinth, i vilket de bad om vägledning i frågor som rörde sexuella förbindelser, celibat, äktenskap, separation och omgifte.

2. Hur påverkade av allt att döma den utbredda omoraliskheten i Korinth de kristna i den staden?

² Det verkade som om den grova omoraliskhet som var så utbredd i Korinth påverkade församlingen där på två sätt. Somliga kristna gav efter för den slappa andan när det gällde moral och tolererade omoraliskhet. (1 Korinthierna 5:1; 6:15–17) Som en motreaktion på den förhärskande andan av njutningslystnad i staden gick andra av allt att döma till den andra ytterligheten och rekommenderade avhållsamhet från allt sexuellt umgänge, också för gifta par. — 1 Korinthierna 7:5.

3. Vilka frågor tog Paulus först upp i sitt första brev till korinthierna?

³ I det långa brev som aposteln Paulus skrev till korinthierna tog han först upp problemet med oenighet. (1 Korinthierna, kapitel 1–4) Han uppmanade dem att inte följa människor, något som endast kan leda till skadlig splittring. De borde i stället vara förenade som Guds ”medarbetare”. Därefter gav han dem noggranna anvisningar om hur de skulle hålla församlingen moraliskt ren. (Kapitel 5 och 6) Sedan övergick han till att besvara deras brev.

Det ogifta ståndet rekommenderas

4. Vad menade Paulus när han sade att det var ”bra för en man att inte röra en kvinna”?

⁴ Så här började han: ”Vad nu angår de ting som ni skrev om, så är det bra för en man att inte röra en kvinna.” (1 Korinthierna 7:1) Uttrycket ”att inte röra en kvinna” betyder här att undvika fysisk beröring av en kvinna för att få sexuell tillfredsställelse. Eftersom Paulus redan hade fördömt otukt, talade han nu om sexuellt umgänge inom äktenskapet och rekommenderade därför nu det ogifta ståndet. (1 Korinthierna 6:9, 16, 18; jämför 1 Moseboken 20:6; Ordspråken 6:29.) Lite längre fram skrev han: ”Nu säger jag till de ogifta och till änkorna: det är bra för dem att de förblir såsom också jag är.” (1 Korinthierna 7:8) Paulus var ogift, kanske änkeman. — 1 Korinthierna 9:5.

5, 6. a) Vad visar att Paulus inte rekommenderade ett liv i kloster? b) Varför rekommenderade Paulus det ogifta ståndet?

⁵ De kristna i Korinth hade antagligen kommit i kontakt med grekisk filosofi, inom vilken vissa skolor prisade mycket sträng askes eller självförsakelse. Skulle det ha kunnat vara orsaken till att korinthierna frågade Paulus om det skulle vara ”bra” för de kristna att undvika allt sexuellt umgänge? Paulus’ svar återspeglade inte någon grekisk filosofi. (Kolosserna 2:8) Till skillnad från katolska teologer rekommenderade han inte någonstans ett asketiskt klosterliv i celibat, som om ogifta personer vore särskilt heliga och kunde medverka till sin egen räddning genom sin livsstil och sina böner.

⁶ Paulus rekommenderade det ogifta ståndet ”på grund av nöden här hos oss”. (1 Korinthierna 7:26) Han kan ha syftat på de svåra tider som de kristna fick gå igenom och som skulle ha kunnat bli ännu svårare om de var gifta. (1 Korinthierna 7:28) Han gav följande råd till ogifta kristna: ”Det är bra för dem att de förblir såsom också jag är.” Till änkemännen sade han: ”Är du löst från en hustru? Sluta upp med att söka en hustru.” Och så här skrev han om en kristen änka: ”Hon är lyckligare om hon förblir som hon är, enligt min mening. Jag menar nämligen att också jag har Guds ande.” — 1 Korinthierna 7:8, 27, 40.

Inget tvång att förbli ogift

7, 8. Vad visar att Paulus inte försökte tvinga någon kristen att förbli ogift?

⁷ Paulus var utan tvivel vägledd av Jehovas heliga ande, när han gav dessa råd. Hela hans framställning om celibat och äktenskap visar balans och återhållsamhet. Han gör inte detta till en fråga om att vara trogen eller otrogen. Det är i stället en fråga om valfrihet, men det ogifta ståndet rekommenderas för dem som kan förbli kyska i det tillståndet.

⁸ Omedelbart efter det att Paulus har förklarat att det är ”bra för en man att inte röra en kvinna” tillägger han: ”Men på grund av den så utbredda otukten må var man ha sin egen hustru och var kvinna ha sin egen man.” (1 Korinthierna 7:1, 2) Efter det att han har gett ogifta personer och änkor rådet att ”förbli såsom också jag är” tillägger han genast: ”Men om de inte har självbehärskning, må de då gifta sig, för det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär.” (1 Korinthierna 7:8, 9) Och hans råd till änkemän var, som vi redan har sett: ”Sluta upp med att söka en hustru. Men även om du skulle gifta dig, skulle du inte begå någon synd.” (1 Korinthierna 7:27, 28) Detta balanserade råd återspeglar valfrihet.

9. Hur är, enligt Jesus och Paulus, både äktenskapet och det ogifta ståndet gåvor från Gud?

⁹ Paulus visade att både äktenskapet och det ogifta ståndet är gåvor från Gud. ”Jag [önskar] att alla människor vore som jag själv. Men var och en har sin egen gåva från Gud, den ene på ett sätt, den andre på ett annat.” (1 Korinthierna 7:7) Han hade säkert det Jesus sade i tankarna, när Jesus, efter det att han hade slagit fast att äktenskapet kom från Gud, visade att det var en speciell gåva att frivilligt vara ogift för att tjäna Guds kungarikes intressen: ”Inte alla ger rum åt det ordet, utan bara de som har gåvan. För det finns eunucker som har fötts sådana ur moderlivet, och det finns eunucker som av människor har gjorts till eunucker, och det finns eunucker som själva har gjort sig till eunucker för himlarnas kungarikes skull. Den som kan ge rum åt det, han må ge rum åt det.” — Matteus 19:4–6, 11, 12.

Att ge rum åt gåvan att vara ogift

10. Hur kan en person ”ge rum” åt gåvan att vara ogift?

¹⁰ Både Jesus och Paulus talade om det ogifta ståndet som en ”gåva”, men ingen av dem sade att det var en mirakulös gåva som endast somliga kunde få. Jesus sade att ”inte alla ger rum” åt den gåvan, och han uppmuntrade dem som kan ”ge rum åt” den att göra det, precis som Jesus och Paulus hade gjort. Det är sant att Paulus skrev: ”Det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär”, men han talade om dem som inte hade ”självbehärskning”. (1 Korinthierna 7:9) I ett tidigare brev hade Paulus visat att de kristna kan undvika att bli upptända av begär. (Galaterna 5:16, 22–24) Att vi vandrar genom ande innebär att vi låter Jehovas ande vägleda varje steg vi tar. Kan unga kristna göra detta? Ja, om de noggrant följer Jehovas ord. Psalmisten skrev: ”Hur skall en ung man [eller ung kvinna] rena sin stig? Genom att ständigt vara på sin vakt i enlighet med ditt ord.” — Psalm 119:9.

11. Vad innebär det att vandra ”i överensstämmelse med anden”?

¹¹ Detta innebär att vara på sin vakt mot det efterlåtna synsätt som sprids genom många TV-program, filmer, tidskriftsartiklar, böcker och sångtexter. Ett sådant synsätt vänder sig till köttet. Unga kristna av bägge könen, som önskar ge rum åt att vara ogifta, bör ”inte vandra i överensstämmelse med köttet, utan i överensstämmelse med anden. De som befinner sig i överensstämmelse med köttet fäster nämligen sinnet vid det som hör köttet till, men de som befinner sig i överensstämmelse med anden [fäster sinnet] vid det som hör anden till.” (Romarna 8:4, 5) Det som hör anden till är rättfärdigt, kyskt, värt att tycka om och dygdigt. Både unga och gamla kristna gör väl i att ”fortsätta att tänka på dessa ting”. — Filipperna 4:8, 9.

12. Att ge rum åt gåvan att vara ogift är i huvudsak en fråga om vad?

¹² Att ge rum åt gåvan att vara ogift är i huvudsak en fråga om att målmedvetet inrikta sig på det och att be Jehova om hjälp att lyckas med det. (Filipperna 4:6, 7) Paulus skrev: ”Om någon står fast i sitt hjärta, i det han inte känner något tvång, utan har myndighet över sin egen vilja och har beslutat detta i sitt hjärta: att bibehålla sin egen jungfrulighet, kommer han att göra väl. Följaktligen gör också den väl som gifter bort sin jungfrulighet, men den som inte gifter bort den kommer att göra bättre.” — 1 Korinthierna 7:37, 38.

Att vara ogift med ett syfte

13, 14. a) Vilken jämförelse gjorde aposteln Paulus mellan ogifta och gifta kristna? b) Endast hur kan en ogift kristen ”göra bättre” än de som är gifta?

¹³ Att vara ogift är inte något förtjänstfullt i sig. Hur kan det då vara ”bättre”? Det beror alldeles på hur en person använder den frihet det medför. Paulus skrev: ”Jag vill verkligen att ni skall vara fria från bekymmer. Den ogifte mannen bekymrar sig om det som hör Herren till, hur han skall vinna Herrens godkännande. Men den gifte mannen bekymrar sig om det som hör världen till, hur han skall vinna sin hustrus godkännande, och han är delad. Vidare bekymrar sig den ogifta kvinnan, och jungfrun, om det som hör Herren till, för att hon skall vara helig både till sin kropp och till sin ande. Men den gifta kvinnan bekymrar sig om det som hör världen till, hur hon skall vinna sin mans godkännande. Detta säger jag emellertid till er personliga fördel, inte för att kasta en snara över er, utan för att mana er till det som är passande och det som innebär att man ständigt står till tjänst för Herren utan att låta sig distraheras.” — 1 Korinthierna 7:32–35.

¹⁴ En ogift kristen som använder sitt ogifta tillstånd till att jaga efter själviska mål gör inte ”bättre” än vad gifta kristna gör. Han förblir ogift, inte ”för himlarnas kungarikes skull”, utan av personliga skäl. (Matteus 19:12) Den ogifte mannen eller den ogifta kvinnan bör ”bekymra sig om det som hör Herren till” och vara angelägen om att ”vinna Herrens godkännande” och ”ständigt stå till tjänst för Herren utan att låta sig distraheras”. Detta innebär att ägna odelad uppmärksamhet åt att tjäna Jehova och Kristus Jesus. Det är endast genom att göra så som ogifta kristna män och kvinnor gör ”bättre” än gifta kristna.

Verksamhet utan sådant som distraherar

15. Vad går Paulus’ argumentering i 1 Korinthierna, kapitel 7, ut på?

¹⁵ Paulus’ argumentering i detta kapitel går ut på följande: Äktenskapet är legitimt och i vissa fall tillrådligt, men det ogifta ståndet är helt visst fördelaktigt för den kristne man eller den kristna kvinna som önskar tjäna Jehova med så lite som möjligt som distraherar. En gift person är ”delad”, medan däremot en ogift kristen är fri att inrikta sin uppmärksamhet på ”det som hör Herren till”.

16, 17. Hur kan en ogift kristen bättre inrikta sin uppmärksamhet på ”det som hör Herren till”?

¹⁶ Vad är det som hör Herren till och som en ogift kristen lättare kan ägna uppmärksamhet åt än gifta personer? I ett annat sammanhang talade Jesus om ”de ting som är Guds”, dvs. de ting som en kristen inte kan ge åt kejsaren. (Matteus 22:21) Dessa ting gäller i huvudsak en kristens liv, tillbedjan och tjänst. — Matteus 4:10; Romarna 14:8; 2 Korinthierna 2:17; 3:5, 6; 4:1.

¹⁷ Ogifta personer är i allmänhet friare att ägna tid åt Jehovas tjänst, något som kan vara till nytta för dem andligen och för omfattningen av deras tjänst. De kan ägna mer tid åt att studera och meditera. Det är ofta lättare för ogifta kristna att få tid till bibelläsning än vad det är för gifta kristna. De kan förbereda sig bättre för möten och tjänst på fältet. Allt detta är till deras ”personliga fördel”. — 1 Korinthierna 7:35.

18. Hur kan många ogifta bröder visa att de önskar tjäna Jehova ”utan att låta sig distraheras”?

¹⁸ Många ogifta bröder som redan tjänar som biträdande tjänare är fria att säga till Jehova: ”Här är jag! Sänd mig.” (Jesaja 6:8) De kan ansöka om att få gå igenom Skolan för förordnade tjänare, som är reserverad för ogifta biträdande tjänare och äldste, vilka är fria att tjäna där behovet är större. Även ogifta bröder som inte har möjlighet att lämna sin hemförsamling kan ställa sig till förfogande för att tjäna sina bröder som biträdande tjänare eller äldste. — Filipperna 2:20–23.

19. Hur blir många ogifta systrar välsignade, och bland annat hur kan de vara till välsignelse för församlingen?

¹⁹ Ogifta systrar, som inte har någon man som huvud att rådfråga och anförtro sig åt, kan vara mer benägna att ”kasta” sin ”börda” på Jehova. (Psalm 55:22; 1 Korinthierna 11:3) Detta är särskilt viktigt för systrar som är ogifta av kärlek till Jehova. Om de med tiden verkligen skulle gifta sig, skulle det bara ske ”i Herren”, dvs. bara med någon som är överlämnad åt Jehova. (1 Korinthierna 7:39) Äldste är tacksamma över att ha ogifta systrar i församlingen, eftersom dessa systrar ofta besöker och hjälper de sjuka och gamla, något som skänker glädje åt alla berörda. — Apostlagärningarna 20:35.

20. Hur visar många kristna att de ”ständigt står till tjänst för Herren utan att låta sig distraheras”?

²⁰ Många unga kristna har ordnat sina förhållanden så att de ”ständigt” kan stå ”till tjänst för Herren utan att låta sig distraheras”. (1 Korinthierna 7:35) De tjänar Jehova som pionjärförkunnare eller missionärer, eller också tjänar de vid något av Sällskapet Vakttornets avdelningskontor. Och de är verkligen en lycklig skara! Deras närvaro är vederkvickande! Ja, i Jehovas och Jesu ögon är de ”alldeles som daggdroppar”. — Psalm 110:3.

Inget löfte om evigt celibat

21. a) Vad visar att Paulus inte uppmuntrade någon att avlägga ett celibatlöfte? b) Vad menade han när han talade om att vara ”förbi ungdomsblomstringen”?

²¹ En huvudtanke i Paulus’ råd är att en kristen skulle göra ”väl” i att i sitt liv ge rum åt detta att vara ogift. (1 Korinthierna 7:1, 8, 26, 37) Men han uppmanar dem förvisso inte att avlägga ett löfte om celibat. Tvärtom skriver han: ”Om någon menar att han handlar opassande mot sin jungfrulighet, om denna är förbi ungdomsblomstringen, och det är så det borde ske, så låt honom göra vad han önskar; han syndar inte. Låt dem gifta sig.” (1 Korinthierna 7:36) Det grekiska ord (hy·pẹ·ra·kmos), som har översatts med ”är förbi ungdomsblomstringen”, betyder ordagrant ”bortom den högsta punkten” och syftar på att man har passerat den tid då det sexuella begäret är som starkast. De som har varit ogifta i flera år och som till slut tycker att de bör gifta sig är därför fullständigt fria att gifta sig med en medtroende. — 2 Korinthierna 6:14.

1, 2. Varför är inte prästerligt celibat ett bibelenligt krav?

UNDER det första århundradet var trogna kristna intresserade av att få en rätt avvägning mellan sina olika plikter. Menade aposteln Paulus, när han sade att en kristen som förblir ogift ”kommer att göra bättre”, att en sådan man skulle vara bättre lämpad att tjäna som tillsyningsman i den kristna församlingen? Gjorde han i själva verket det till ett krav att vara ogift för att bli äldste? (1 Korinthierna 7:38) Celibat är ett krav för katolska präster. Men är kravet på prästerligt celibat bibelenligt? Ortodoxa kyrkor tillåter sina församlingspräster, men däremot inte sina biskopar, att vara gifta. Är detta i enlighet med Bibeln?

² Många av Kristi 12 apostlar, vilka utgjorde grundvalen till den kristna församlingen, var gifta. (Matteus 8:14, 15; Efesierna 2:20) Paulus skrev: ”Har vi inte rättighet att föra med oss en syster som hustru, såsom också de övriga apostlarna och Herrens bröder och Kefas [Petrus]?” (1 Korinthierna 9:5) Uppslagsverket New Catholic Encyclopedia medger att ”lagen om celibat är av kyrkligt ursprung” och att ”Nya testamentets tjänare inte var tvungna att leva i celibat”. Jehovas vittnen följer mönstret i Bibeln och inte någon kyrklig lag. — 1 Timoteus 4:1–3.

Det går att förena att vara äldste och att vara gift

3. Vad i Bibeln visar att kristna tillsyningsmän kan vara gifta?

³ I stället för att kräva att de män som förordnades som tillsyningsmän skulle vara ogifta skrev Paulus till Titus: ”Av detta skäl lämnade jag dig kvar på Kreta: för att du skulle kunna rätta till de ting som var bristfälligt ordnade och skulle kunna tillsätta äldre män [grekiska: pre·sbỵ·te·ros] i stad efter stad, såsom jag gav dig anvisning om; om det finns någon som är fri från anklagelse, en enda hustrus man, som har troende barn, vilka inte är beskyllda för utsvävningar eller är oregerliga. En tillsyningsman [grekiska: e·pị·sko·pos — därav ordet ”biskop”] måste nämligen såsom Guds förvaltare vara fri från anklagelse.” — Titus 1:5–7.

4. a) Hur vet vi att äktenskap inte är ett krav för kristna tillsyningsmän? b) Vilken fördel har en ogift broder som är äldste?

⁴ Äktenskap är å andra sidan inte något krav för att bli äldste. Jesus förblev ogift. (Efesierna 1:22) Paulus var en framträdande tillsyningsman inom den kristna församlingen under det första århundradet och var då ogift. (1 Korinthierna 7:7–9) I våra dagar tjänar många ogifta kristna som äldste. Deras ogifta tillstånd ger dem antagligen mer tid till att fullgöra sina plikter som tillsyningsmän.

Den gifte mannen är delad

5. Vad bör gifta bröder, enligt Bibeln, erkänna?

⁵ Om en kristen man gifter sig, bör han inse att han tar på sig nya förpliktelser, som kommer att göra anspråk på hans tid och uppmärksamhet. Bibeln förklarar: ”Den ogifte mannen bekymrar sig om det som hör Herren till, hur han skall vinna Herrens godkännande. Men den gifte mannen bekymrar sig om det som hör världen till, hur han skall vinna sin hustrus godkännande, och han är delad.” (1 Korinthierna 7:32–34) Delad — i vilken bemärkelse?

6, 7. a) Bland annat hur är en gift man ”delad”? b) Vilket råd ger Paulus gifta kristna? c) Hur skulle detta kunna påverka det beslut en man fattar, om han erbjuds ett arbetsuppdrag?

⁶ För det första avsäger sig en gift man myndigheten över sin egen kropp. Detta gjorde Paulus helt klart, när han skrev: ”Hustrun har inte myndighet över sin egen kropp, utan det har hennes man; likaså har inte heller mannen myndighet över sin egen kropp, utan det har hans hustru.” (1 Korinthierna 7:4) Några, som funderar på att gifta sig, kanske menar att detta inte är något större bekymmer i deras fall, eftersom sex inte kommer att vara så viktigt i deras äktenskap. Då det ju är ett kristet krav att vara kysk före äktenskapet, kan en kristen faktiskt inte före giftermålet veta hur stora sexuella behov hans eller hennes blivande äktenskapspartner har.

⁷ Paulus visar att även ett par som ”fäster ... sinnet ... vid det som hör anden till” måste ta hänsyn till varandras sexuella behov. Han gav de kristna i Korinth följande råd: ”Må mannen ge sin hustru det som tillkommer henne; men må också hustrun göra detsamma mot sin man. Beröva inte varandra detta, utom efter inbördes samtycke för en fastställd tid, för att ni skall kunna ägna tid åt bön och kunna komma tillsammans igen, så att Satan inte kan fortsätta att fresta er på grund av er oförmåga att lägga band på er.” (Romarna 8:5; 1 Korinthierna 7:3, 5) Det har tyvärr förekommit fall av äktenskapsbrott, när man inte har följt detta råd. Därför bör en gift man noga överväga saken, innan han accepterar ett arbetsuppdrag som under en längre tid skulle komma att skilja honom från hans hustru. Han har inte längre samma handlingsfrihet som han hade när han var ogift.

8, 9. a) Vad menade Paulus, när han sade att gifta kristna ”bekymrar sig om det som hör världen till”? b) Vad bör gifta kristna vara angelägna att göra?

⁸ Hur kan man säga att gifta kristna män, bland dem äldste, ”bekymrar sig om det som hör världen [kọ·smos] till”? (1 Korinthierna 7:33) Det är uppenbart att Paulus inte talade om de usla tingen i världen, vilka alla sanna kristna skall sky. (2 Petrus 1:4; 2:18–20; 1 Johannes 2:15–17) Guds ord undervisar oss om ”att säga nej till ogudaktigheten och de världsliga [ko·smi·kọs] begären och att mitt i den nuvarande tingens ordning föra ett liv präglat av sundhet i sinnet och rättfärdighet och gudaktig hängivenhet”. — Titus 2:12.

⁹ En gift kristen bekymrar sig därför ”om det som hör världen till” genom att han eller hon med rätta bekymrar sig om de jordiska ting som är en del av ett normalt äktenskapligt liv. Detta inbegriper sådant som bostad, mat, kläder och rekreation, för att inte tala om alla de bekymmer som uppstår, om man har barn. Men om ett äktenskap, också ett barnlöst sådant, skall fungera, måste både mannen och hustrun vara angelägna om att ”vinna” sin äktenskapspartners ”godkännande”. Detta är av särskilt intresse för kristna äldste, när de söker få en rätt avvägning mellan sina plikter.

Bra äkta män och bra äldste

10. Vad bör en kristen broders medbröder i församlingen och människor utanför församlingen kunna se, om han skall vara kvalificerad som äldste?

¹⁰ En kristen man måste inte vara gift för att bli äldste, men om han är gift bör han, innan han rekommenderas till att förordnas som äldste, verkligen ha visat att han vinnlägger sig om att vara en bra och kärleksfull äkta man, som på rätt sätt tar ledningen i familjen. (Efesierna 5:23–25, 28–31) Paulus skrev: ”Om någon traktar efter en tjänst som tillsyningsman, är det ett utmärkt arbete han önskar sig. Tillsyningsmannen skall därför vara oförvitlig, en enda hustrus man.” (1 Timoteus 3:1, 2) Oavsett om en äldstes hustru är en medkristen eller inte, bör det vara uppenbart att han gör sitt bästa för att vara en bra äkta man. Ja, även människor utanför församlingen bör kunna se att han tar god hand om sin hustru och sköter sina övriga plikter. Paulus tillade: ”Han [skall] också ha utmärkt vitsord från utomstående, för att han inte skall råka ut för kritik och en Djävulens snara.” — 1 Timoteus 3:7.

11. Vad antyder uttrycket ”en enda hustrus man”, och vilken försiktighetsåtgärd bör en äldste därför vidta?

¹¹ Uttrycket ”en enda hustrus man” utesluter naturligtvis polygami, men det antyder också äktenskaplig trohet. (Hebréerna 13:4) Äldste måste vara försiktiga, i synnerhet när de hjälper systrar i församlingen. Om de besöker en syster som behöver råd och tröst, bör de undvika att vara ensamma. De gör väl i att ha med sig en annan äldste eller en biträdande tjänare eller också, om det bara gäller att göra ett uppmuntrande besök, sin hustru. — 1 Timoteus 5:1, 2.

12. Vilken beskrivning bör hustrur till äldste och biträdande tjänare vinnlägga sig om att motsvara?

¹² När aposteln Paulus räknade upp kraven för äldste och biträdande tjänare, gav han för övrigt också råd till hustrurna till dem som tas under övervägande för sådana privilegier. Han skrev: ”Kvinnor skall likaså vara allvarliga, inte baktalerskor, måttliga i sina vanor, trogna i allt.” (1 Timoteus 3:11) En kristen man kan göra mycket för att hjälpa sin hustru att motsvara den beskrivningen.

En mans plikter mot sin hustru enligt Bibeln

13, 14. Varför bör en äldste stanna kvar hos sin hustru och vara en bra äkta man, även om hon inte är ett medvittne?

¹³ Detta råd till hustrur till äldste eller biträdande tjänare förutsätter naturligtvis att sådana hustrur själva är överlämnade kristna. Så är vanligtvis också fallet, eftersom en kristen skall gifta sig bara ”i Herren”. (1 Korinthierna 7:39) Men hur är det då om en broder redan var gift med en icke troende, när han överlämnade sig åt Jehova, eller om hans hustru har lämnat sanningen utan att det beror på honom?

¹⁴ Detta skulle inte i sig självt hindra honom från att vara äldste. Och det skulle inte heller rättfärdiga att han separerar från sin hustru bara därför att hon inte delar hans tro. Paulus gav rådet: ”Är du bunden vid en hustru? Sluta upp med att söka bli fri.” (1 Korinthierna 7:27) Han förklarade vidare: ”Om någon broder har en icke troende hustru och hon likväl är med på att bo tillsammans med honom, må han då inte lämna henne. Men om den icke troende bereder sig att gå, låt honom då gå; en broder eller en syster är inte slavbunden under sådana omständigheter, utan Gud har kallat er till frid. För hur vet du, hustru, om du inte skall rädda din man? Eller hur vet du, man, om du inte skall rädda din hustru?” (1 Korinthierna 7:12, 15, 16) En äldste bör vara en bra äkta man, även om hans hustru inte är ett vittne.

15. Vilket råd ger aposteln Petrus kristna äkta män, och vad skulle kunna bli följden, om en äldste visar sig vara försumlig som äkta man?

¹⁵ En kristen äldste bör inse att hans hustru, oavsett om hon är en medtroende eller ej, behöver hans kärleksfulla uppmärksamhet. Aposteln Petrus skrev: ”Ni män skall på samma sätt fortsätta att leva tillsammans med dem [era hustrur] enligt kunskap, i det ni visar dem ära som ett svagare kärl, det kvinnliga, då ni ju också är arvingar med dem till livets oförtjänta ynnest, för att era böner inte skall förhindras.” (1 Petrus 3:7) En äkta man som avsiktligt underlåter att sörja för sin hustrus behov äventyrar sitt eget förhållande till Jehova, och hans tillträde till Jehova skulle kunna spärras som ”med en molnmassa, för att bön inte må gå igenom”. (Klagovisorna 3:44) Detta skulle kunna leda till att han blev diskvalificerad att tjäna som kristen tillsyningsman.

16. Vad är poängen i det Paulus säger, och vad bör äldste anse om detta?

¹⁶ I sin argumentering lägger Paulus, som vi har sett, tonvikten på att när en man gifter sig avsäger han sig ett mått av den frihet han hade som ogift och som tillät honom att ”ständigt stå till tjänst för Herren utan att låta sig distraheras”. (1 Korinthierna 7:35) Rapporter visar att vissa gifta äldste inte alltid har varit balanserade i sitt resonemang med Paulus’ inspirerade ord som grundval. I sin önskan att göra det som de menar att goda äldste bör göra, kan de försumma några av sina plikter som äkta man. Somliga kanske tycker att det är svårt att tacka nej till ett privilegium i församlingen, även om det helt klart skulle bli till andligt men för deras hustrur om de tackade ja. De tycker om de privilegier som följer med äktenskapet, men är de villiga att fullgöra de plikter som följer med det?

17. Vad har hänt med vissa hustrur, och hur skulle detta ha kunnat undvikas?

¹⁷ Det är helt visst berömvärt att en äldste är nitisk. Men är en kristen balanserad, om han, när han fullgör sina plikter i församlingen, inte bryr sig om de förpliktelser som Bibeln visar att han har mot sin hustru? En balanserad äldste önskar stödja medlemmarna i församlingen, men han bryr sig också om sin hustrus andlighet. Somliga hustrur till äldste har blivit andligen svaga, och några har lidit andligt ”skeppsbrott”. (1 Timoteus 1:19) Även om en hustru själv är ansvarig att arbeta på sin räddning, skulle de andliga problemen i vissa fall ha kunnat undvikas, om äldstebrodern hade närt och ”ömt” vårdat sin hustru, ”alldeles som Kristus också gör med församlingen”. (Efesierna 5:28, 29) Äldste måste förvisso ge akt på sig själva och på hela hjorden. (Apostlagärningarna 20:28) Och om de är gifta, inbegriper detta deras hustrur.

”Vedermöda i köttet”

18. Vad är några sidor av den ”vedermöda” som gifta kristna upplever, och hur skulle detta kunna påverka en äldstes verksamhet?

¹⁸ Aposteln Paulus skrev också: ”Om en jungfrulig människa skulle gifta sig, skulle en sådan inte begå någon synd. Men de som gör det kommer att ha vedermöda i köttet. Men jag söker skona er.” (1 Korinthierna 7:28) Paulus önskade skona dem som kunde följa hans exempel och vara ogifta från de bekymmer som ofrånkomligen följer med äktenskapet. Dessa bekymmer kan, även för barnlösa par, inbegripa hälsoproblem eller ekonomiska svårigheter och därtill skriftenliga förpliktelser mot någon av makarnas föräldrar. (1 Timoteus 5:4, 8) En äldste måste på ett exemplariskt sätt ta itu med dessa förpliktelser, och detta kan ibland påverka det han kan göra som kristen tillsyningsman. Flertalet äldste fullgör lyckligtvis sina plikter både i familjen och i församlingen på ett berömvärt sätt.

19. Vad menade Paulus när han sade: ”Må de som har hustrur vara som om de inte hade någon”?

¹⁹ Paulus tillade: ”Den tid som återstår är förkortad. Hädanefter må de som har hustrur vara som om de inte hade någon.” (1 Korinthierna 7:29) Med tanke på det Paulus redan hade skrivit i detta kapitel till korinthierna, är det uppenbart att han inte menade att gifta kristna män på något sätt skulle försumma sina hustrur. (1 Korinthierna 7:2, 3, 33) Han visade vad han menade, när han skrev: ”[Må] de som gör bruk av världen ... [vara] såsom de som inte gör fullt bruk av den; ty den här världens skådeplats håller på att förändras.” (1 Korinthierna 7:31) Och detta gäller nu i högre grad än på aposteln Paulus’ eller aposteln Johannes’ tid, eftersom ”världen [håller] på att försvinna”. (1 Johannes 2:15–17) Därför får gifta kristna, som inser att de för att följa Kristus måste göra vissa uppoffringar, inte helt gå upp i äktenskapets glädjeämnen och privilegier. — 1 Korinthierna 7:5.