Ungdomar frågar:
Hur kan jag finna lycka som enda barnet?
”JAG hatar det. Jag hatar det”, utropade 16-åriga Sue Ann. Men Al, som är två år yngre, sade: ”Jag älskar att vara enda barnet.”
Båda hade naturligtvis sina skäl. Men skulle det inte kunna vara så att Sue Ann överdrev nackdelarna, medan Al så gott som bara såg fördelarna? Hur ser du — i synnerhet om du är enda barnet — på den här saken? Känner du det som Sue Ann eller som Al? Eller kanske något mitt emellan?
Försök att förstå varför
En familj med ett barn är ingalunda något världsgenomsnitt. Men i somliga länder, i synnerhet i Nordamerika och Europa, har födelsetalet sjunkit så mycket att miljontals av de barn som nu föds kommer att bli enda barnet i familjen. Och i Kina, där man sedan 1979 har bedrivit en drastisk barnbegränsningskampanj, finns det uppskattningsvis 35 miljoner familjer med bara ett barn. Medan somliga barn kan finna det svårt att acceptera denna situation, säger Elke, en ung kvinna som växte upp som enda barnet, att det som hjälpte henne var att hon visste varför. ”Jag förstod mina föräldrars skäl”, förklarar hon, ”och jag tror att detta är viktigt om man skall kunna vara lycklig och tillfredsställd som enda barnet.”
Skälen kan vara sociala, hälsomässiga eller av andra personliga slag. Det kan också helt enkelt vara en ekonomisk fråga. Visste du, till exempel, att det i Storbritannien eller Förenta staterna kan kosta gott och väl 700.000 kronor att uppfostra ett barn till vuxen ålder? Multiplicera denna summa med två, tre eller fyra, så kanske du förstår varför somliga föräldrar menar att det får räcka med ett barn.
Vad skälet nu än är, så behöver ett ensamt barn inte vara överdrivet oroligt för sin framtid. En undersökning som publicerades år 1954 av pedagogerna Cutts och Moseley visade att ensamma barn inte tycks skilja sig särskilt mycket från andra. I ett senare uttalande förklarade dr Alice Loomer i tidskriften Parents’ Magazine att det visserligen påverkar en person att vara enda barnet, men ”vad som betyder ännu mer än enbart ’ensamrollen’ är hur alla de olika förhållandena i en ung människas liv samverkar för att göra henne till den unika person hon är”.
Du kan ju inte förändra din situation, och hemligheten med ett lyckligt liv ligger därför i att du uppskattar fördelarna med att vara enda barnet, samtidigt som du tonar ner nackdelarna. Ännu bättre är att försöka dra nytta av dessa nackdelar. Hur då?
Vänd negativa ting till positiva
BRIST PÅ SÄLLSKAP: Genom att umgås med syskon lär du dig att alla människor är olika och att man måste lära sig respektera vad andra tycker och tänker. Detta kan också vara till hjälp för dig i skolan och kan förbättra dina relationer till andra barn. Men om du saknar sådant umgänge i hemmet, var då villig att söka det på annat håll. Annars kommer du att känna dig ensam. Du skulle lätt kunna bli tillbakadragen och kanske så småningom bli en enstöring. Detta är något som måste undvikas, för en vis kung från forna tider sade varnande: ”Den som isolerar sig söker sin egen själviska lystnad; mot all praktisk vishet kommer han att bryta ut.” — Ordspråksboken 18:1, NW.
Du kan ju faktiskt välja dina egna ”syskon” — med dina föräldrars godkännande, naturligtvis. Al betraktar detta som en verklig fördel och säger: ”Jag ser på alla mina vänner som har sådana jobbiga syskon, och allihop ogillar alla andra och bråkar hela tiden. Vilket käbbel!” Situationen är naturligtvis inte sådan i alla familjer, men förmodligen förekommer det tillräckligt ofta för att utgöra ett välgrundat argument.
Eftersom du inte har så mycket umgänge inom hemmets fyra väggar, kommer du att ha mera tid för studium och begrundan eller för att utveckla olika färdigheter. Många ensamma barn har övervunnit sina ensamhetskänslor eller bristen på kamratskap genom att bli ivriga läsare. Det är kanske därför inte utan fog som det ensamma barnet ofta betraktas som brådmoget, ett som ofta utvecklar ett större ordförråd, ett som utmärker sig i teoretiska ämnen.
FÖR MYCKET UPPMÄRKSAMHET: ”Som enda barnet hade jag mina föräldrars hela uppmärksamhet”, säger Thomas, och han betraktar det som en fördel. Överdriven uppmärksamhet från föräldrarnas sida kan naturligtvis också vara en nackdel, göra att barnet blir bortskämt och självupptaget. Det kan också bli tyranniskt. Men det finns en positiv sida av saken: Om du tycker att dina föräldrar har för lite tid för dig — vilket många ungdomar gör — tänk då på hur mycket värre det skulle vara om du var tvungen att dela dem med ett antal syskon. Dina föräldrars odelade uppmärksamhet kan faktiskt göra att du mognar snabbare, att du känner dig obesvärad i vuxnas sällskap och att du kan samtala med vuxna människor på deras nivå.
PERSONLIGA KONTAKTER: Ett av skälen till att Sue Ann beklagade att hon var enda barnet är detta: ”När man är ensam, är det inte så lätt att knyta kontakter. ... Det är svårt att hitta någon att stämma träff med. Man får gå ut med sin väninnas bästa väns pojkvän, eller något i den stilen. ... Jag önskar att jag hade haft bröder. Äldre bröder.” Det bästa är emellertid att du väntar tills du är tillräckligt gammal för att gifta dig, innan du stämmer träff. Och om vänskap är vad du vill ha, kom då ihåg att personliga kontakter också kan knytas med vänner. Å andra sidan är bristen på personliga kontakter med medlemmar av det motsatta könet under den känsliga tonårstiden inte nödvändigtvis något negativt. I våra dagars nöjesgalna och sexhungriga värld kan det till och med vara ett skydd.
Tänk på andra
Som enda barnet kanske du är av samma uppfattning som Jay, som sade: ”Det är bra, för jag behöver inte dela mina saker med någon annan, varken mina kläder eller någonting annat.” Du kanske tycker att det är bra, men i det långa loppet kommer du att bli lyckligare om du lär dig att dela med dig, även när du inte är tvungen att göra det. Visserligen har du inga syskon att dela dina saker med, men du har förmodligen kusiner eller andra släktingar. Säkert har du också vänner. Och vad är det för fel med att dela med sig åt sina föräldrar?
Peter uppskattar att hans föräldrar tog sig tid att lära honom att arbeta med sina händer: ”Jag gjorde många saker som jag gav bort i present, alla möjliga saker som jag kunde hitta på”, säger han, ”och detta lärde mig att man kan göra andra lyckliga och samtidigt bli allra lyckligast själv.” Ja, det kända axiomet: ”Det är lyckligare att ge än att få”, har ännu inte kunnat motbevisas. — Apostlagärningarna 20:35.
Öva dig i förmågan att kunna urskilja andra människors behov. Kan du säga några uppmuntrande ord? Kan du bistå någon som är i behov av materiell hjälp? Kan du gå ärenden åt äldre eller sängliggande personer? Och om du är ett Jehovas vittne, kan du då dela med dig av din bibelkunskap åt andra eller hjälpa dina medkristna att komma till mötena eller att ta del i den kristna förkunnartjänsten?
Efterlikna goda föredömen
Bibeln nämner en ung person som var sina föräldrars ”enda barn”. Vet du vem det var? Slå upp Domarboken, kapitel 11, verserna 29—40, och läs berättelsen om Jeftas dotter.
Jeftas dotter kände sig uppenbarligen inte ensam, eftersom det sägs i bibeln att hon hade ”väninnor”. Hon var tydligen inte heller ett bortskämt eller självupptaget barn. När hon fick sig förelagt att handla i överensstämmelse med sin fars löfte, var hon villig att sätta Guds intressen före naturliga önskningar som att gifta sig och få barn. Många ungdomar i våra dagar följer hennes exempel.
En av dessa är Thorsten, som nu ägnar sig åt heltidstjänsten vid ett av Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i Europa. Han säger: ”Om jag hade haft syskon, skulle jag förmodligen ha sluppit vissa problem. Å andra sidan kanske jag aldrig skulle ha upplevt alla de lyckliga stunder som jag nu kunde tillbringa med mina böcker, och jag skulle kanske inte ha utvecklat den djupa uppskattning av sanningen, av det kristna brödraskapet och av tjänsten som jag nu känner. Jag tycker fortfarande om att vara ensam ibland. Men jag känner mig inte ensam, för jag har lärt mig att hålla mig fullt sysselsatt. Jag är inte längre ett ensamt barn — åtminstone inte alldeles ensamt.”
Ja, precis som Jeftas dotter och Thorsten kan du finna lycka, trots att du är enda barnet.
[Bild på sidan 24]
Jag känner ofta saknad över att jag inte har någon syster, men det har också vissa fördelar