Vittnesmål inför konsiliet i Konstanz

Katolska kyrkan kunde inte längre finna sig i Hus’ avslöjanden och instämde honom att stå till svars för sina uppfattningar inför konsiliet i Konstanz, som pågick från 1414 till 1418 i närheten av Konstanzsjön.b Han förleddes av kungens bror, kejsar Sigismund (Sigmund), att inställa sig, mot löfte av fri lejd, vilket snabbt visade sig vara ett bedrägeri. Kort efter sin ankomst blev han arresterad, men han fortsatte att sätta sig upp mot både påvens och konsiliets myndighet.

När konsiliet uppmanade Hus att avsäga sig sina idéer och läror, svarade han att han gärna skulle göra det, om man med Skriftens hjälp kunde bevisa att han hade fel, i enlighet med 2 Timoteus 3:14—16. Hus ansåg att hans samvete alltid skulle anklaga honom, om han gjorde ett avsägande formulerat i dunkla ordalag. Han förklarade: ”Min önskan har alltid varit att någon skall framlägga en bättre tolkning av Skriften, och då skall jag beredvilligt ta tillbaka mina ord.” Trots hans uppfordran att den lägsta medlemmen av konsiliet med hjälp av Guds ord skulle påvisa hans villfarelse för honom, anklagades han för att vara en hårdnackad kättare och sändes tillbaka till fängelset utan att någonting av bibelns innehåll hade diskuterats.

Den 6 juli 1415 fick Hus formellt sin dom i katedralen i Konstanz. Han tilläts inte gå i svaromål, när anklagelserna mot honom lästes upp. Sedan blev han offentligen fråntagen sitt prästämbete, samtidigt som hans skrifter brändes på kyrkogården. Han fördes ut till ett fält i utkanten av staden och brändes där på bål. Askan efter honom samlades upp och kastades i floden Rhen i syfte att förhindra att någon bevarade reliker efter denne martyr.