Är påven ofelbar?

DEN dogm på vilken katolicismens triumf över rationalismen vilar.” Med dessa ord hyllade den jesuitiska tidskriften La Civiltà Cattolica det högtidliga kungörandet av dogmen om påvens ofelbarhet vid första Vatikankonsiliet år 1870.

Enligt katolskt teologiskt språkbruk har ordet ”dogm” avseende på en lära som har ”oinskränkt värde och är obestridlig”. Den exakta definitionen av ofelbarhetsdogmen, så som den fastställdes av konsiliet år 1870, lyder:

”Vi lär och framställer såsom en av Gud uppenbarad dogm att den romerske påven, när han talar ex cathedra — dvs. när han i sin egenskap av alla kristnas herde och lärare och i kraft av sin suveräna apostoliska myndighet fastställer att en viss lärosats beträffande tron eller moralen är bindande för den allmänneliga kyrkan — äger, på grund av det gudomliga bistånd som utlovades honom i den välsignade sankt Petrus’ person, samma ofelbarhet som den gudomlige Återlösaren ansåg lämpligt att förläna sin kyrka, vilken ofelbarhet sätter honom i stånd att utforma och fastställa kyrkans lära med avseende på tro och moral; och följaktligen att dessa den romerske påvens definitioner i sig själva och inte såsom en följd av kyrkans samtycke äger den egenskapen att inte kunna eller behöva ändras eller förbättras.”

Påven helgarderad

Denna formulering, som för många är svår att förstå, är också oklar, enligt framlidne tyske teologen August Bernhard Hasler. Han talade om det ”vaga” och ”obestämda” uttrycket ex cathedra och sade att ”man kan nästan aldrig avgöra vilka beslut som skall betraktas som ofelbara”. Enligt en annan teolog, Heinrich Fries, är formuleringen ”tvetydig”, medan Joseph Ratzinger medgav att saken hade gett upphov till en ”mycket kontroversiell fråga”.

Hasler hävdade att ”det vaga uttryckssättet” möjliggör både en vidare tillämpning av dogmen i syfte att öka påvens makt och en mer begränsad tolkning som gör att om någon tidigare påve anklagas för felaktiga läror, så kan man alltid finna fog för påståendet att dessa inte omfattas av ofelbarhetsdogmen. Påven är med andra ord helgarderad.

Med ”ofelbar” menas således att påven, även om han begår felsteg som alla andra människor, aldrig har fel i frågor som rör tron och moralen när han talar ex cathedra, det vill säga i sin egenskap av herde för romersk-katolska kyrkan.

Men vad anser då katolikerna själva om denna lära?

[Bild på sidan 4]

Påven Pius IX yrkade bestämt på ett antagande av ofelbarhetsdogmen år 1870

[Bildkälla]

Culver Pictures