Konsiliedokumentet Den dogmatiska konstitutionen om kyrkan svarar i paragraf 18: ”I första Vatikankonciliets spår [det som stadfäste dogmen om påvens ofelbarhet] och i anslutning till detta lär och förklarar denna heliga synod högtidligt att Jesus Kristus, den evige Herden, har byggt den heliga Kyrkan genom att sända apostlarna såsom han själv hade sänts av Fadern (jfr Joh. 20:21); han ville att deras efterträdare, dvs. biskoparna, skulle vara herdar i hans Kyrka intill tidens ände. Men för att biskopstjänsten själv skulle vara en och odelad, ställde han den helige Petrus i spetsen för de andra apostlarna och stiftade i honom en alltid förblivande och synligt framträdande princip och grundval för trons och gemenskapens enhet. Denna lära om den romerske biskopens primat, dess instiftande, varaktiga bestånd, fullmakt och innebörd, samt om hans ofelbara läroämbete förelägger detta koncilium på nytt alla troende att hålla fast vid i sin tro, och — för att fortsätta det som den gången påbörjades — har det bestämt sig för att nu inför alla bekänna och förklara läran om biskoparna, apostlarnas efterträdare, som tillsammans med Petri efterträdare, Kristi ställföreträdare och hela Kyrkans synliga överhuvud, leder den levande Gudens hus.”

Betecknande nog stadfäste påven Paul VI Den dogmatiska konstitutionen om kyrkan den 21 november 1964, samma dag som han undertecknade Dekretet om ekumeniken. Samma dag gjorde han också ett uttalande där han kallade Maria för ”’kyrkans Moder’, dvs. alla de troendes och alla herdarnas”. Kan man verkligen säga att Dekretet om ekumeniken markerade ”romersk-katolska kyrkans fullständiga inträde i den ekumeniska rörelsen”, när påven, samma dag som det stadfästes, valde att bekräfta dogmer som är fullständigt oacceptabla för de flesta medlemmar av Kyrkornas världsråd?

Åstadkom andra Vatikankonsiliet några väsentliga förändringar i katolska kyrkans syn på kristen enhet? Påven Johannes XXIII:s efterträdare, Paul VI, stadfäste konsiliedokumentet Den dogmatiska konstitutionen om kyrkan, där det sägs: ”Hon är denna enda Kristi Kyrka, som vi i trosbekännelsen bekänner som den ena, heliga, katolska och apostoliska. ... Denna Kyrka, som här i världen är grundad och ordnad som en gemenskap med social struktur, har sin konkreta existens i den katolska Kyrkan, som leds av Petrus’ efterträdare och av biskoparna i gemenskap med honom.”

Katolska kyrkans uppfattning om kristen enhet har således inte förändrats i någon större utsträckning. Den syn som andra Vatikankonsiliet gav uttryck åt innebär i själva verket att de ”element av helgelse och sanning” som kan finnas utanför katolska kyrkan i själva verket tillhör henne, och därför, som det sägs i Den dogmatiska konstitutionen om kyrkan, ”utgör en impuls till den katolska enheten”.