Hjälp att fatta visa beslut

ALICE fattade ett oförnuftigt beslut som visade sig bli förödande för henne. ”Jag tog avstånd från Jehova och från hans organisation”, erkänner hon. Även om hon så småningom kom tillbaka, tog det henne över 13 år att göra detta — ”bedrövliga år”, som hon kallar dem.

En kristen bör inte underskatta de faror som är förknippade med att fatta oförnuftiga beslut i förbindelse med tjänsten för Gud. Det är inte så att felaktiga beslut fattas efter moget övervägande av tillämpliga fakta. Ibland fattas de helt enkelt på grundval av instinktiva reaktioner. När känslorna väl lyckats överskugga själva sakfrågan och det ofullkomliga hjärtat får utöva ett ogynnsamt inflytande på tankeförmågan, kan detta vålla stor skada och bedrövelse.

Ja, ”hjärtat är mera förrädiskt än något annat”. (Jeremia 17:9, NW) Bibeln lär oss emellertid hur vi skall skydda oss. ”När visheten kommer in i ditt hjärta”, sägs det, då skall ”urskillningen själv ... skydda dig”. (Ordspråksboken 2:10, 11, NW) Men hur skall vi bete oss för att visheten skall komma in i vårt hjärta?

Att lära av det förflutna

Försök att sätta dig in i svåra situationer av liknande slag som Guds tjänare upplevt i forna dagar. Låt oss till exempel anta att det är något inom den kristna församlingen på din egen ort som gör dig bekymrad. Försök att tänka på en liknande situation som förekommer i bibeln.

Vi kan till exempel ta den kristna församlingen i Korint under det första århundradet. Tänk dig att du tillhör församlingen i Korint. Du har varit kristen i två eller tre år. Vilken glädje det var att komma till kunskap om sanningen under de 18 månader som Paulus vistades där! Men nu ser det dystert ut.

Tendensen att bilda kotterier och slutna grupper förorsakar misshälligheter i församlingen och hotar dess endräkt. (1 Korintierna 1:10, 11) Man tolererar omoraliskt uppförande, och detta äventyrar församlingens ande. (1 Korintierna 5:1—5) Församlingens medlemmar ventilerar offentligt sina meningsskiljaktigheter inför världsliga domstolar, vilket skadar dess goda rykte. — 1 Korintierna 6:1—8.

Om du fortfarande tänker dig att du befinner dig i det forntida Korint, är du också bekymrad över att somliga av medlemmarna i församlingen ständigt käbblar om saker och ting som är av underordnad betydelse. (Jämför 1 Korintierna 8:1—13.) Du blir bedrövad när du ser den osämja, svartsjuka, förbittring och oordning som råder i församlingen. (2 Korintierna 12:20) Du är uppriktigt oroad över ett fåtal förmätna personer som gör det kristna levnadssättet orimligt svårt. (1 Korintierna 4:6—8) Det smärtar dig att höra att somliga till och med ifrågasätter aposteln Paulus’ ställning och myndighet, kommer med falska anklagelser och gör sig lustiga över hans brist på vältalighet. (2 Korintierna 10:10; 12:16) Du oroar dig för att de som öppet förespråkar personliga uppfattningar skall lyckas underminera församlingens tro i grundläggande lärofrågor. — 1 Korintierna 15:12.

Att fatta rätt beslut

”Sådant som detta får helt enkelt inte förekomma”, suckar du. ”Varför gör inte de äldste något åt saken? Det är något som är på tok.”

Kommer du att lämna församlingen i Korint och dra den slutsatsen att det bästa för dig vore att tjäna Gud någon annanstans? Eller kommer du kanske till och med att besluta att du gör klokast i att sluta upp att umgås med dina kristna bröder helt och hållet? Kommer du att låta dessa problem grumla din glädje och din förtröstan på att Jehova Gud och Jesus Kristus övervakar situationen? Kommer du att utveckla en kritisk och klagande ande, som får dig att ifrågasätta dina kristna bröders motiv? Kommer du att sakta farten i predikoarbetet med motiveringen att det inte är så stor idé att leda intresserade personer till en sådan församling?

Om du på ett sakligt och objektivt sätt betraktar situationen med utgångspunkt från vad du vet i dag, kanske det är lätt att säga att du skulle ha beslutat dig för att lojalt hålla fast vid Jehovas organisation, trots dess fel och brister. Men om du ställdes inför en liknande situation i dag, skulle du då kunna tänka klart och låta bli att oroa dig i ditt hjärta? Skulle du i dag fatta samma beslut som du tror att du skulle ha gjort om du hade levt då?

Att dra nytta av visa råd

De korintiska kristna som fattade ett vist beslut var de som höll sig tätt intill församlingen. De hade samma inställning som aposteln Petrus hade haft många år tidigare. När somliga av lärjungarna slutade upp att följa Jesus, sade Petrus: ”Herre, vem skall vi gå bort till? Du har uttalanden om evigt liv; och vi har trott och har lärt känna att du är Guds helige.” (Johannes 6:68, 69) Det är naturligtvis endast genom att vi håller oss tätt intill Guds organisation som vi kan dra nytta av dess goda råd.

I nya församlingar, i likhet med den som fanns i det dåtida Korint, är det inte ovanligt att mänsklig ofullkomlighet förorsakar problem som kan göra det nödvändigt att ge kraftfulla råd. Men i sin rådgivning till de kristna i Korint tog Paulus hänsyn till att de allra flesta fortfarande var ”älskade” bröder. (1 Korintierna 10:14; 2 Korintierna 7:1; 12:19) Han underlät inte att tänka på att Jehova ger oförtjänt omtanke och förlåtelse åt dem som ger gensvar till hans vägledning. — Psalm 130:3, 4.

Eftersom den kristna församlingen drar till sig människor av alla slag, är det naturligt att det tar längre tid för somliga att ge gensvar till denna vägledning än för andra. Det finns många olika orsaker till detta. Somliga förändringar är svårare att göra än andra. De enskilda individerna skiljer sig också åt i fråga om fysiska och mentala förmågor, miljö, bakgrund och levnadsförhållanden. Nog är det därför vist att undvika att bli alltför kritisk och i stället hålla i minnet att ”kärleken överskyler en mängd synder”! (1 Petrus 4:8) Om Jehova och hans Son är villiga att ha fördrag med mänsklig ofullkomlighet och brist på mognad i sin församling, bör då inte vi, trots allt, lägga i dagen samma ande? — 1 Korintierna 13:4—8; Efesierna 4:1, 2.

Om du hade tillhört församlingen i det forntida Korint, skulle Paulus’ kärleksfulla men bestämda råd ha påmint dig om att Kristus, som den kristna församlingens huvud, är varmt intresserad av dess välfärd. (Matteus 28:20) Det skulle ha byggt upp din förtröstan på Jesu löfte att bevara endräkten bland sina efterföljare i den mån som de drog nytta av den hjälp som skulle tillhandahållas genom ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matteus 24:45—47; Efesierna 4:11—16) Paulus’ ord skulle också ha hjälpt dig att bevara din glädje och din andliga balans även under prövosamma omständigheter. Du skulle ha varit övertygad om att Gud skulle ge dig kraft att klara av vilken som helst svårighet som han för en tid skulle tillåta.

Därmed inte sagt att en kristen inte bör göra någonting alls om osunda tendenser börjar göra sig gällande i en församling. Vissa mogna män där i Korint, däribland Stefanas, Fortunatus, Akaikus och några som hörde till Kloes hus, ingrep. De gjorde tydligen Paulus uppmärksam på situationen. (1 Korintierna 1:11; 5:1; 16:17) Men när de väl hade gjort detta, lämnade de tillitsfullt saken i hans händer. Deras nitälskan för rättfärdighet fick dem inte att förlora förtroendet för Kristi ledarskap eller deras hjärta att bli ”uppretat mot Jehova”. — Ordspråksboken 19:3, NW.

Vår nitälskan för rättfärdighet i den här tiden kommer att hindra oss från att ens tänka på att sakta farten i vårt gudagivna uppdrag att predika de goda nyheterna. Att göra detta skulle vara ett uttryck för bristande omtanke om andra människors välfärd och underlåtenhet att göra det Kristus vill att vi skall göra. ”Följaktligen, mina älskade bröder”, manade Paulus, ”bli fasta, orubbliga, och ha alltid rikligt att göra i Herrens verk, och vet att er möda inte är förgäves i förbindelse med Herren.” — 1 Korintierna 15:58.

Var inte okunnig om Satans avsikter

Problem inom församlingen av det slag som förekom i det forntida Korint kan ibland vara svårare att klara av än regelrätt förföljelse. Satan försöker utnyttja sådana situationer för att få oss att fatta orätta beslut, som kommer att dra oss bort från Jehova. Men vi är inte ”okunniga om hans avsikter”. — 2 Korintierna 2:11.

Paulus förklarade för de kristna i Korint att det skulle vara till nytta för dem att undersöka Guds forntida tjänares livskurs. ”Nu fortsatte dessa ting att hända med dem såsom exempel”, sade han om israeliterna, ”och de blev nerskrivna till varning för oss, över vilka sluten på tingens ordningar har kommit.” (1 Korintierna 10:11) Också i våra dagar kan vi ha nytta av att noggrant undersöka den historiska redogörelsen för den första kristna tiden. Vi kan till exempel begrunda det som inträffade i Korint. Att tänka på hur vi skulle ha fattat rätta beslut då hjälper oss att undvika att fatta orätta beslut nu.

Efter 13 ”bedrövliga år” av bortavaro säger Alice om sitt första möte i Rikets sal: ”Jag vågade knappast säga något av fruktan för att jag skulle börja gråta. Jag var hemma — äntligen hemma. Jag hade svårt att fatta det.” Bestäm dig därför för att hålla fast vid ditt visa beslut att aldrig lämna Jehovas organisation, vilka problem som än må uppstå! Dina välsignelser i förbindelse med Guds folk kommer att bli många. Och de kommer aldrig att upphöra. — Ordspråksboken 2:10—15, 20, 21.