Skickliga rådgivare — en välsignelse för sina bröder

”Jag skall åter föra tillbaka domare åt dig som i början och rådgivare åt dig som i begynnelsen.” — JESAJA 1:26, NW.

1, 2. a) Hur visar Ordspråksboken 12:15 och 19:20 värdet av råd? b) Vad är det först och främst som krävs, om vi skall ta emot råd, och vilken erfarenhet visar detta?

TERRI är en flicka som har kristna föräldrar. I skolan hade hon en väninna som också var ”i sanningen”. Men mot slutet av grundskolan lade Terri märke till att hennes väninna inte längre var lika entusiastisk för sin tro som hon hade varit tidigare. När de gick i high school tillsammans, blev hennes väninna oregelbunden vid de kristna mötena och började kritisera Sällskapet Vakttornet och församlingen. Men Terri bad ihärdigt för sin väninna och gav henne ständigt råd om hur hon skulle försöka fortsätta att vara stark som kristen. Till slut blev Terris ansträngningar belönade. I tionde klass var hennes väninna regelbundet med vid mötena igen och blev till slut döpt. Vilken välsignelse för henne! Och vilken belöning för hennes trogna väninna, Terri!

² Kan någon, med tanke på denna erfarenhet, tvivla på att de kristna kärleksfullt behöver ge varandra råd emellanåt? Bibeln uppmanar oss: ”Lyssna till råd och ta emot tuktan, för att du må bli vis i din framtid.” (Ordspråksboken 19:20, NW; 12:15) Terris väninna lydde detta råd. Men tänk om Terri inte hade haft den kärlek, det tålamod och det mod som krävdes för att fortsätta att ge henne hjälp under årens lopp? Ja, för att vi skall kunna ”lyssna till råd” måste det finnas en rådgivare. Vem bör detta vara?

Råd av vilka?

3. Vilka har Jehova sörjt för till att ge råd i den kristna församlingen?

³ Jehova Gud lovade att förse sitt folk med rådgivare i vår tid. Han sade: ”Jag skall åter föra tillbaka ... rådgivare åt dig som i begynnelsen.” (Jesaja 1:26, NW) Detta löfte uppfylls i huvudsak genom de förordnade äldste i den kristna församlingen. Rådgivning är en form av undervisning, och det är i första hand de äldste som är ”kvalificerade att undervisa”. (1 Timoteus 3:2) Aposteln Paulus hade kanske i synnerhet de äldste i tankarna, när han sade: ”Även om en människa innan hon vet ordet av begår ett eller annat felsteg, skall ni som har andliga förutsättningar söka föra en sådan till rätta igen i en ande av mildhet.” (Galaterna 6:1) Men är det endast de äldste som kan ge råd?

4, 5. a) Nämn några bibliska exempel som visar att äldste inte är de enda som kan ge råd. b) Vad är några typiska nutida situationer i vilka andra kristna än äldste kan ge råd?

⁴ Nej. Terri var inte någon äldste, men ändå fick hennes råd till slut goda resultat. Kom också ihåg den arameiske militärbefälhavaren Naaman. Han handlade efter vissa goda upplysningar som härrörde från en ung israelitisk flicka och lydde därefter ett råd från sina tjänare. David räddades från att ådra sig blodskuld genom de råd i rättan tid som han fick av Abigail, Nabals hustru. Och den unge mannen Elihu hade några visa råd att ge Job och dennes tre ”tröstare”. — 1 Samuelsboken 25:23—35; 2 Kungaboken 5:1—4, 13, 14; Job 32:1—6.

⁵ I våra dagar är rådgivning inte heller något som enbart är förbehållet äldste. Föräldrar ger regelbundet sina barn råd. Ungdomar i likhet med Terri är ofta framgångsrika i att ge sina kamrater råd. Och bibeln uppmuntrar uttryckligen mogna systrar att vara ”lärare i det som är gott”, i synnerhet för de yngre kvinnorna i församlingen. (Titus 2:3—5) Rent allmänt är vi faktiskt alla förpliktade att hjälpa varandra på det här sättet. Aposteln Paulus sade: ”Fortsätt ... med att trösta varandra och uppbygga varandra, alldeles som ni ju också gör.” — 1 Tessalonikerna 5:11.

Den kristna rådgivningens mål

6. Vad är några av målen med kristen rådgivning?

⁶ Vad är några av den kristna rådgivningens mål? Det är att hjälpa någon att göra framsteg och fortsätta på rätt väg, att lösa problem, att övervinna svårigheter och kanske att rätta till en felaktig kurs. Paulus nämnde några former av rådgivning, när han uppmanade Timoteus att ”tillrättavisa, förebrå med kraft, förmana, med all långmodighet och undervisning [eller: ”undervisningskonst”, enligt eng. uppl. av NW]”. (2 Timoteus 4:1, 2) Det är verkligen en konst att ge någon råd på ett sådant sätt att han kan förstå utan att känna sig sårad.

7, 8. a) Nämn några situationer, där man väntar sig att få råd i den kristna församlingen. b) Vid vilka tillfällen kan en kristen behöva råd utan att han väntar sig det?

⁷ När bör man då ge råd? Föräldrar får regelbundet tillfälle att ge sina barn råd, och detta är något som barn mer eller mindre väntar sig. (Ordspråksboken 6:20; Efesierna 6:4) En elev i skolan i teokratisk tjänst väntar sig råd, när han har hållit ett övningstal i församlingen. Och en ny förkunnare av Riket väntar sig hjälp och råd, när han som en kristen förkunnare gör framsteg mot mogenhet. (1 Timoteus 4:15) Ibland kommer också personer att kontakta de äldste eller andra i församlingen för att be om hjälp och råd.

⁸ Men ibland måste man ge råd till sådana som inte väntar sig det eller som inte önskar det. Någon kanske håller på att förlora sin nitälskan i Jehovas tjänst och håller på att ”glida bort”, precis som Terris väninna gjorde. (Hebréerna 2:1) Någon kan ha en allvarlig personlig tvist med någon annan i församlingen. (Filipperna 4:2) Eller någon kan behöva hjälp, när det gäller sådant som lämplig frisyr eller klädsel, eller när det gäller valet av vänner eller musik. — 1 Korintierna 15:33; 1 Timoteus 2:9.

9, 10. a) Varför kan det krävas mod att ge väl grundade kristna råd? b) Men varför bör en kristen ändå ge råd, om det behövs?

⁹ När profeten Hanani gav kung Asa i Juda råd, blev Asa så förnärmad över detta att han ”satte honom i stockhuset”! (2 Krönikeboken 16:7—10) Det krävdes mod att ge råd åt en kung på den tiden. I våra dagar kan rådgivare också behöva vara modiga, eftersom någon som får råd först kan bli förbittrad. En erfaren kristen lät bli att ge en yngre kamrat behövliga råd. Varför det? Han förklarade: ”Vi är goda vänner just nu, och jag vill att det skall förbli så!” Men att låta bli att ge råd när det behövs råd är verkligen inte kännetecknet på en god vän. — Ordspråksboken 27:6; jämför Jakob 4:17.

¹⁰ Erfarenheten har visat att om en rådgivare är skicklig, så kan faktiskt misstämningen reduceras till ett minimum och målet med råden vanligtvis uppnås. Vad krävs det då för att bli en skicklig rådgivare? Låt oss för att besvara detta begrunda två exempel, ett gott och ett dåligt.

Paulus — en skicklig rådgivare

11. Varför tog de flesta korintier emot Paulus’ råd, trots att han ofta gick rakt på sak?

¹¹ Aposteln Paulus hade många tillfällen att ge råd, och ibland var det han hade att säga mycket kraftfullt. (1 Korintierna 1:10—13; 3:1—4; Galaterna 1:6; 3:1) Men Paulus’ råd var effektiva, därför att de som han riktade dem till visste att han älskade dem. Som han sade till korintierna: ”Det var ... ur stor vedermöda och hjärtängslan jag skrev till er med många tårar, inte för att ni skulle bli bedrövade, utan för att ni skulle veta om den kärlek som jag hyser speciellt till er.” (2 Korintierna 2:4) De flesta korintier tog emot Paulus’ råd, därför att de visste att de gavs utan själviska motiv, eftersom ”kärleken ... inte [söker] sina egna intressen”. De var också övertygade om att han inte talade därför att han själv var irriterad, eftersom ”kärleken ... inte [blir] uppretad. Den för inte räkenskap över oförrätten.” — 1 Korintierna 13:4, 5.

12. Vilken egenskap kommer att göra det lättare för en kristen rådgivare att få goda resultat? Belys detta.

¹² I våra dagar är det också mycket lättare att ta emot till och med kraftfulla råd, om vi vet att den som ger oss råden älskar oss och inte talar därför att han själv är irriterad eller har några själviska motiv. Om till exempel en äldste talar till tonåringarna i församlingen bara när han kritiserar dem, så kan ungdomarna lätt tycka att han hackar på dem. Men anta att en sådan äldste har ett gott förhållande till tonåringarna. Anta att han tar dem med ut i tjänsten på fältet, är tillgänglig på Rikets sal och uppmuntrar dem att tala med honom om sina problem, förhoppningar och tvivel och att han kanske rentav bjuder hem dem (med deras föräldrars tillåtelse) emellanåt. Då är det mera sannolikt att tonåringarna kommer att ta emot råd, när han måste ge dem det, eftersom de vet att råden kommer från en vän.

Mildhet och ödmjukhet

13. a) Vad bör alltid ligga till grund för kristna råd? b) Vad måste därför de som ger råd i den kristna församlingen undvika att göra?

¹³ Det fanns ett annat skäl till att Paulus’ råd var så framgångsrika. Han förtröstade på gudaktig vishet och inte på sina egna åsikter. Som han påminde rådgivaren Timoteus: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering, till tuktan i rättfärdighet.” (2 Timoteus 3:16; jämför 1 Korintierna 2:1, 2.) Kristna rådgivare i våra dagar grundar också det de säger på bibeln. Det är sant att inom familjen citerar föräldrar inte bibeln varje gång de ger sina barn ett råd. Det är likväl så att antingen kristna föräldrar uppmuntrar till lydnad, renlighet, omtanke om andra, punktlighet eller något annat, så måste det alltid finnas en skriftenlig grund för det de säger. (Efesierna 6:1; 2 Korintierna 7:1; Matteus 7:12; Predikaren 3:1—8) Inom församlingen bör vi vara försiktiga med att försöka tvinga på andra våra personliga uppfattningar eller vår personliga smak. Och äldste bör undvika att vinkla skriftställen för att få det att verka som om skriftställena stöder någon idé som de själva känner mycket starkt för. (Jämför Matteus 4:5, 6.) Det måste alltid finnas en verklig biblisk grund till alla råd som de ger. — Psalm 119:105.

14, 15. a) Nämn en annan egenskap som gör det lättare att ta emot råd. b) Varför är det så viktigt för en rådgivare att utveckla denna egenskap?

¹⁴ Råd är också effektivare, om de ges i en ande av mildhet. Detta visste Paulus. Det är därför som han, när han talar om den som innan han vet ordet av begår ett felsteg, uppmuntrade dem som har förutsättningar till det att ”söka föra en sådan till rätta igen i en ande av mildhet”. (Galaterna 6:1) Han gav också Titus rådet att påminna andra ”att inte bespotta någon, att inte vara stridslystna, att vara resonliga och lägga i dagen all mildhet mot alla människor”. — Titus 3:1, 2; 1 Timoteus 6:11.

¹⁵ Varför behövs det mildhet? Därför att obehärskade känslor smittar av sig. Vredgade ord framkallar fler vredgade ord, och det är svårt att resonera när humöret är på kokpunkten. Även om den som får råd reagerar vredgat, så finns det ingen orsak för den som ger råden att göra detsamma. Rådgivarens egen milda inställning kan i stället hjälpa till att lugna ner saker och ting. ”Ett mjukt svar stillar vrede, men ett hårt ord åstadkommer harm.” (Ordspråksboken 15:1) Detta är sant, vare sig rådgivaren är en förälder, en äldste eller någon annan.

16. Varför bör man alltid vara respektfull, när man ger råd?

¹⁶ Tänk till sist på det som Paulus sade till Timoteus, som var en yngre äldste: ”Du skall inte skarpt kritisera en äldre man. Vädja däremot uppmuntrande till honom som till en far, till yngre män som till bröder, till äldre kvinnor som till mödrar, till yngre kvinnor som till systrar med all kyskhet.” (1 Timoteus 5:1, 2) Vilka utmärkta råd! Föreställ dig hur en äldre kvinna skulle känna det, om en yngre äldste, en som kanske var ung nog att vara hennes egen son, gav henne råd på ett mycket kritiskt eller respektlöst sätt. Hur mycket bättre skulle det inte vara, om rådgivaren först tänkte efter ett ögonblick: ”Vad skulle, med tanke på den här personens ålder och personlighet, vara det kärleksfullaste och effektivaste sättet att ge detta råd? Hur skulle jag vilja att man gjorde detta, om jag vore i hennes ställe?” — Lukas 6:31; Kolosserna 4:6.

Fariséernas råd

17, 18. Vad var en orsak till att de råd som fariséerna gav inte var till någon hjälp?

¹⁷ Låt oss nu, efter det att vi har begrundat Paulus’ goda exempel, betrakta ett dåligt exempel — de judiska religiösa ledarnas exempel på Jesu tid. De gav många råd, men nationen hade vanligtvis ingen nytta av dem. Varför inte det?

¹⁸ Det fanns många orsaker. Tänk till exempel på den gång då fariséerna skarpt tillrättavisade Jesus, därför att hans lärjungar inte tvättade händerna före en måltid. De flesta mödrar säger till sina barn att de skall tvätta händerna före en måltid, och detta är naturligtvis en vana som ur hygienisk synpunkt varmt kan rekommenderas. Men fariséerna var inte i första hand intresserade av hygien. För dem var handtvättningen en tradition, och de var upprörda över att Jesu lärjungar inte följde denna tradition. Men som Jesus därefter visade dem fanns det mycket större problem i Israel, som borde ha påkallat deras uppmärksamhet. Några använde till exempel fariseisk tradition som ett sätt att undvika att lyda det femte av de tio buden: ”Hedra din far och din mor.” (2 Moseboken 20:12, NW; Matteus 15:1—11) De skriftlärda och fariséerna var tyvärr så fängslade av detaljer att de inte brydde sig om ”de viktigare tingen i lagen, nämligen rättvisan och barmhärtigheten och troheten”. — Matteus 23:23.

19. Hur kan nutida kristna undvika att falla i den snaran att de har egna intressen att bevaka?

¹⁹ Rådgivare i våra dagar bör akta sig för att göra samma misstag. De bör undvika att så att säga ha egna intressen att bevaka och bli så engagerade i detaljer att de glömmer ”de viktigare tingen”. När det gäller små ting uppmuntras vi till att fortsätta ”att ha fördrag med varandra” i kärlek. (Kolosserna 3:12, 13) Förmågan att inse när man skall undvika att göra en stridsfråga av något och när man verkligen behöver ge råd är en sak som bidrar till att någon har ”andliga förutsättningar”. — Galaterna 6:1.

20. Varför är det personliga exemplet så viktigt när det gäller att ge råd?

²⁰ Det var ännu en sak som gjorde att dessa religiösa rådgivare under det första århundradet var ineffektiva. De följde linjen: ”Gör som jag säger och inte som jag gör.” Så här sade Jesus om dem: ”Ve också er, ni lagkunniga, eftersom ni tynger ner människorna med bördor som är svåra att bära, men själva rör ni inte vid bördorna med ett enda av era fingrar!” (Lukas 11:46) Så kärlekslöst! I våra dagar bör föräldrar, äldste och andra som ger råd verkligen se till att de själva gör det de säger till andra att göra. Hur kan vi uppmuntra andra att vara flitiga i tjänsten på fältet, om vi inte föregår med gott exempel? Eller hur kan vi varna för materialism, om materiella ting dominerar i vårt eget liv? — Romarna 2:21, 22; Hebréerna 13:7.

21. a) Hur spelade fariséerna herrar över folket? b) Hur bör fariséernas metoder tjäna till varning för kristna rådgivare?

²¹ De judiska ledarna misslyckades också som rådgivare, därför att deras taktik var att spela översittare. Vid ett tillfälle skickade de män för att arrestera Jesus. När dessa män, som blev mycket imponerade av Jesu sätt att undervisa, återvände utan honom, tillrättavisade fariséerna dem skarpt och sade: ”Inte har väl ni också blivit vilseledda? Inte har väl någon av styresmännen eller av fariséerna satt tro till honom? Men den här hopen folk som inte känner lagen, de är förbannade.” (Johannes 7:45—49) Var detta en lämplig grundval till en skarp tillrättavisning — auktoritetsförtryck och utskällning? Må kristna rådgivare aldrig göra sig skyldiga till sådan rådgivning! De bör på allt sätt undvika att spela översittare över andra eller att ge intrycket: ”Du måste lyssna på mig, för jag är en äldste!” Och de bör inte, när de talar till en syster, vilja göra gällande: ”Du måste lyssna på mig därför att jag är en broder.”

22. a) Hur och varför bör kristna ge råd? b) Vilken ytterligare fråga behöver behandlas?

²² Ja, rådgivning är en kärlekshandling som vi alla — och framför allt då de förordnade äldste — är skyldiga medkristna emellanåt. Råd bör inte ges under vilken förevändning som helst. Men när de behövs, bör de ges med mod. De bör ha en biblisk grund och ges i en ande av mildhet. Dessutom är det mycket lättare att ta emot råd av någon som älskar oss. Men ibland kan det vara svårt att veta vad man egentligen skall säga, när man ger råd. Hur kan vi alltså ge råd på ett sådant sätt att det blir verkningsfullt? Detta skall vi behandla i nästa artikel.

Råd som är ”kryddade med salt”

”Låt ert tal alltid vara fyllt av ljuvt behag, kryddat med salt, så att ni vet hur ni bör ge svar åt var och en.” — KOLOSSERNA 4:6.

1, 2. Varför är det särskilt viktigt att kristna råd är ”kryddade med salt”?

SALT har i alla tider spelat en viktig roll vid tillagningen av mat. Det har förmågan att både konservera och förhöja smaken, varför många maträtter utan salt betraktas som fadda och smaklösa. När Paulus skrev att en kristens tal skulle vara ”kryddat med salt”, menade han följaktligen att vårt tal bör vara uppbyggande såväl som behagligt och tilltalande. (Kolosserna 4:6) Det förhåller sig så i synnerhet när det gäller rådgivning. Varför det?

² Syftet med rådgivning är inte bara att delge andra upplysningar. I många fall känner den som får råd redan till en del av de bibliska principer som är tillämpliga på hans situation, men han har svårt antingen att tillämpa dem eller att inse deras betydelse. Den verkliga utmaningen när det gäller kristen rådgivning är därför att förändra någons sätt att tänka. (Galaterna 6:1; Efesierna 4:11, 12) Det är därför som det behövs ”salt”.

3. Vilken hjälp har Jehova försett kristna rådgivare med?

³ Rådgivning är verkligen en utmaning, och för att bemöta den behöver rådgivaren både kunskap och urskillning. (Ordspråksboken 2:1, 2, 9, NW; 2 Timoteus 4:2) Lyckligtvis har Jehova låtit skriva bibeln, som inte bara innehåller den behövliga kunskapen, utan också många exempel på råd som getts av omdömesgilla gudsmän. Att undersöka några av dessa exempel kommer att hjälpa oss att bli effektivare rådgivare.

Betrakta den ”underbare rådgivaren”

4. Hur kan en kristen äldste efterlikna Jesus Kristus, när han ger råd till församlingen?

⁴ Betrakta till exempel Jesus, den ”underbare rådgivaren”. (Jesaja 9:6, NW) Vid slutet av det första århundradet lät Jesus skicka brev med råd till sju församlingar i provinsen Asien. Dessa brev är ett fint mönster för äldste, som kan behöva ge sina församlingar råd — och principerna är lika tillämpliga när man ger råd till enskilda personer. De problem Jesus dryftade var allvarliga: han tog bland annat upp avfällighet, ett ”Jesabel”-inflytande, ljumhet och materialism. (Uppenbarelseboken 2:4, 14, 15, 20—23; 3:1, 14—18) Jesus dryftade således dessa problem öppet och rättframt. Det rådde inget tvivel om vad det var han önskade säga till respektive församling. När kristna äldste i våra dagar ger sina församlingar råd, bör de, på samma sätt som Jesus gjorde, ”salta” sina råd med ödmjukhet och omtanke. (Filipperna 2:3—8; Matteus 11:29) Men för att efterlikna Jesu exempel måste de också vara öppna och rättframma. Råden bör inte vara så svävande och så allmänna att församlingen inte fattar poängen.

5, 6. Vilka ytterligare lärdomar kan en kristen äldste hämta från Jesu budskap till de sju församlingarna?

⁵ Lägg också märke till att Jesus närhelst det var möjligt började med att uttryckligt berömma församlingarna och avslutade sina råd med uppbyggande uppmuntran. (Uppenbarelseboken 2:2, 3, 7; 3:4, 5) Kristna rådgivare bör också krydda sina råd med beröm och uppmuntran. Som en erfaren äldste sade: ”Man uträttar faktiskt inte mycket, om man bara läxar upp bröderna.” När äldste ger sina bröder kraftfulla råd, bör inte bröderna när de slutar känna sig berövade sin kraft, utan de bör i stället känna sig styrkta och beslutna att handla bättre i framtiden. — Jämför 2 Korintierna 1:1—4.

⁶ Och till sist, hur var det med Jesu budskap till församlingarna i Smyrna och Filadelfia? Han hade inte någon kritik att rikta mot dessa bröder. Men eftersom de genomgick svåra prövningar, uppmuntrade han dem att fortsätta att hålla ut. (Uppenbarelseboken 2:8—11; 3:7—13) Kristna tillsyningsmän bör inte heller inskränka sig till att ge råd bara när det behövs tillrättavisning, utan de bör alltid vara vakna för att berömma bröderna för deras goda arbete och uppmuntra dem att hålla ut. — Romarna 12:12.

Använd illustrationer

7, 8. a) Hur var Jesu råd till sina efterföljare ”kryddade med salt”? b) Varför är det värdefullt med illustrationer, när vi ger råd?

⁷ Ett annat tillfälle, då Jesus gav råd, var när hans lärjungar blev bekymrade över vem som skulle bli den främste i himmelriket. Han skulle ha kunnat ta sina lärjungar i ordentlig upptuktelse för att de bekymrade sig om detta. Men i stället kryddade han sina ord med salt. Han kallade till sig ett litet barn och sade: ”Var och en som kommer att ödmjuka sig likt detta lilla barn, denne är den störste i himmelriket.” (Matteus 18:1—4; Lukas 9:46—48) Rådet var klart och tydligt, men också vänligt och uppbyggande. Genom att visa att himmelriket var helt annorlunda än denna världens riken uppmuntrade Jesus sina efterföljare att vara ödmjuka, och han försökte avlägsna deras orsak till dispyt.

⁸ Lägg också märke till den effektiva undervisningsteknik som Jesus använde i det här fallet. En levande illustration — ett litet barn! Visa rådgivare ”saltar” ofta sina ord med illustrationer, eftersom dessa kan framhäva hur allvarlig en sak är eller kan hjälpa den som får råden att resonera och att betrakta ett problem i nytt ljus. Illustrationer bidrar ofta till att minska spänning.

9. Nämn några andra bibliska exempel på bruket av illustrationer vid rådgivning.

⁹ När Jehova varnade Kain för att han var i stor fara att begå en allvarlig synd, beskrev han livfullt synden som ett vilt djur. Han sade: ”Då hukar synden vid ingången, och till dig står dess lystnad.” (1 Moseboken 4:7, NW) När Jona var arg, därför att Jehova hade skonat de ångrande nineviterna, gav Gud honom en flaskkurbitsört till skugga. När sedan örten vissnade och Jona klagade, sade Jehova: ”Du för din del tyckte synd om flaskkurbitsörten. ... Skulle då inte jag ... tycka synd om Nineve, den stora staden, i vilken det finns mer än ett hundra tjugo tusen människor?” (Jona 4:5—11, NW) Ett verkligt kraftfullt råd!

10. Hur använde en kristen rådgivare i våra dagar en illustration för att hjälpa en ung person att bättre förstå sina föräldrars motiv?

¹⁰ När en ung person var upprörd, därför att hennes föräldrar begränsade hennes umgänge, försökte likaså en resande tillsyningsman hjälpa henne genom att använda följande illustration: ”Du tycker om att sy, eller hur? Tänk dig att du lade ner en massa tid på att sy en vacker klänning åt en väninna. Men hur skulle du känna det, om du, när du hade gett henne den, upptäckte att hon använde den till att torka golvet med?” Flickan medgav att hon skulle bli upprörd. Förkunnaren fortsatte därför: ”Det är så dina föräldrar betraktar saken. De har lagt ner mycket tid på att uppfostra dig, och de är stolta över dig. Därför vill de att du skall umgås med människor som kommer att behandla dig på rätt sätt och inte med människor som till slut kommer att skada dig.” Illustrationen hjälpte flickan att förstå vad det var hennes föräldrar försökte göra.

Ställ frågor

11. Hur använde Jehova frågor effektivt, när han gav Jona råd?

¹¹ Du har kanske lagt märke till att Jehova, när han talade till Jona om hans oresonliga vrede, också ställde frågor. När Jona, som var förbittrad över att Nineve inte hade blivit tillintetgjort, bad att få dö, sade Jehova: ”Har du rätt att bli upptänd av vrede?” Jona svarade inte. Därför lät Jehova flaskkurbitsörten växa upp och sedan dö. Då blev Jona dubbelt så upprörd. Jehova frågade honom därför: ”Har du rätt att bli upptänd av vrede över flaskkurbitsörten?” Den här gången svarade Jona: ”Jag har rätt att bli upptänd av vrede ända till döds.” När nu profeten hade svarat Jehova, fortsatte Jehova med att jämföra Jonas inställning till något som bara var en växt med sin egen inställning till Nineve, och han ställde denna slutgiltiga fråga: ”Skulle då ... inte jag ... tycka synd om Nineve?” (Jona 4:4, 9, 11, NW) På så sätt fick Jona rådet att efterlikna Jehovas inställning till de ångrande nineviterna.

12. Vilket värde har frågor vid rådgivning? Belys detta.

¹² Ja, frågor hjälper rådgivaren att få reda på hur den person som behöver råd tänker. De hjälper också den personen att bättre förstå sina egna problem och motivationer. En person kan till exempel bestämt hävda att han har sin fulla rätt att ta sig en drink innan han kör hem. Han kanske uppriktigt menar: ”Alkohol påverkar mig inte!” En vän kanske vill resonera med honom och säger: ”Men anta att du utan att det är ditt fel blir inblandad i en olycka. Vad skulle polisen tro, om de lade märke till att du hade druckit? Och anta att alkohol kanske faktiskt också påverkar din reaktionsförmåga något litet? Vill du verkligen köra bil, när din reaktionsförmåga inte är 100-procentig? Är det värt att ta den risken bara för en drink?”

13. På vad sätt använde en rådgivare bibeln tillsammans med frågor för att ge råd? Varför var detta effektivt?

¹³ Kristna råd grundar sig alltid på bibeln. Och när så är möjligt använder kristna rådgivare faktiskt bibeln när de ger råd. Den är ett kraftfullt hjälpmedel. (Hebréerna 4:12) För att belysa saken med ett exempel: En erfaren äldste försökte hjälpa en person som inte längre var verksam i predikoverket. Äldstebrodern riktade uppmärksamheten på Jesu liknelse om mannen som hade två barn och som bad båda barnen att gå och arbeta i hans vingård. Den förste sade att han skulle gå men gjorde det inte. Den andre sade att han inte skulle gå men beslöt sig sedan för att gå trots allt. (Matteus 21:28—31) Därefter frågade rådgivaren: ”Vilket av dessa båda barn handlar du likt just nu?” Förkunnaren fattade snabbt galoppen, i synnerhet när rådgivaren fortsatte: ”Hur tror du att Jehova, vingårdens ägare, betraktar din situation?”

14. Nämn några andra situationer, där frågor kan vara ett värdefullt hjälpmedel när man ger råd.

¹⁴ Det är på liknande sätt när man försöker hjälpa dem som hyser tvivel, dem som har äktenskapsproblem eller andra familjeproblem, dem som har problem i sitt förhållande till andra människor eller dem som är i andra prövande situationer.a Skickligt ställda frågor hjälper dem som får råd att resonera, att rannsaka sig själva och att komma fram till rätta slutsatser.

Lyssna ordentligt

15. a) Vad underlät Jobs tre ”tröstare” att göra? b) Vilken hjälp har en kristen rådgivare av att lyssna?

¹⁵ Men kom ihåg att ställandet av frågor antyder att man vill få veta svaren. (Ordspråksboken 18:13) Rådgivare bör inte gå i samma fälla som Jobs tre ”tröstare”. Job talade till dem, men de lyssnade faktiskt inte. De hade redan bestämt sig för att Jobs lidande var förorsakat av hans egen syndfullhet. (Job 16:2; 22:4—11) En kristen rådgivare däremot bör lyssna ordentligt. Han kan således lägga märke till talande pauser eller tonfall som tyder på att personen i fråga ännu inte har berättat allt. Kanske en extra fråga kommer att locka fram en tanke som döljer sig djupt inne i sinnet på personen i fråga. — Jämför Ordspråksboken 20:5.

16. Vad krävs det av rådgivaren, när det är svårt att lyssna på vad en känslomässigt uppriven medkristen säger?

¹⁶ Det är sant att detta kanske inte alltid är så lätt. En upprörd person kan vräka ur sig: ”Jag hatar mina föräldrar!” eller: ”Jag kan inte leva tillsammans med min man längre!” Man blir illa berörd av att höra sådana saker. Men kom ihåg att Jehova var villig att lyssna, när Asaf klagade över att hans trohet verkade vara förgäves. (Psalm 73:13, 14) Gud lyssnade också, när Jeremia sade att han hade blivit narrad. (Jeremia 20:7, NW) Habackuk klagade av allt att döma över att de onda förtryckte de rättfärdiga och att Jehova inte ens såg detta. (Habackuk 1:13—17) Kristna rådgivare bör vara lika villiga att lyssna. Om människor verkligen hyser dessa känslor, då behöver rådgivaren känna till detta, så att han kan hjälpa. Han bör undvika att försåtligt uppmana personen som får råd att uttrycka uppfattningar som han tycker att personen i fråga borde ha i stället för de uppfattningar som denne faktiskt har. Rådgivaren bör också undvika att reagera starkt eller dömande och kanske därigenom avskräcka personen i fråga från att fortsätta att öppna sitt hjärta. — Ordspråksboken 14:29; 17:27.

17. Hur kan det ibland vara ett sätt att trösta våra bröder att bara lyssna på dem?

¹⁷ Ibland består vår rådgivning mest av att lyssna och låta personen i fråga utgjuta sin ångest, sin hjärtesorg eller sitt känslomässiga lidande. När Noomi återvände från Moabs land, hälsade kvinnorna i Israel henne med orden: ”Är detta Noomi?” Men Noomi svarade sorgset: ”Kalla mig inte Noomi. Kalla mig Mara, ty den Allsmäktige har gjort det mycket bittert för mig. Jag hade fullt upp, när jag gick åstad, och Jehova har låtit mig återvända tomhänt. Varför skulle ni kalla mig Noomi, när det är Jehova som har förödmjukat mig och den Allsmäktige som har vållat mig olycka?” (Rut 1:19—21, NW) Det var inte mycket som de israelitiska kvinnorna kunde säga som svar. Men många gånger kan bara detta att man kärleksfullt ställer sig till förfogande och lyssnar, när andra uttrycker sin känslomässiga smärta, bidra till deras läkande.b

Var realistisk

18. a) Hur reagerade somliga för de råd Jehova och Jesus Kristus gav? b) Vilken egenskap bör kristna rådgivare uppodla?

¹⁸ Det är givetvis så att gensvaret till råd varierar. Jona gav tydligtvis ett fint gensvar till Jehovas råd. Profeten återhämtade sig så bra från sin bitterhet och vrede att han berättade sina erfarenheter, så att andra skulle kunna hämta lärdom av dem. Det tog lite tid för Jesu efterföljare att lära sig ödmjukhet. Ja, själva natten innan Jesus dog råkade de in i ännu en dispyt om vem som skulle vara störst bland dem! (Lukas 22:24) De som ger råd behöver följaktligen ha tålamod. (Predikaren 7:9) En person med en djupt rotad felaktig inställning kommer vanligtvis inte att ändra sin kurs bara därför att en äldste säger några ord till honom. Långvariga problem mellan äkta makar kommer inte att försvinna efter ett enda sammanträffande med en mogen kristen. Det kan ta månader att bota allvarliga sjukdomar, och det kan det också göra med allvarliga andliga problem. Och några vill helt enkelt inte lyssna till hälsosamma råd. Trots att Kain fick råd av Jehova själv gick han åstad och mördade sin bror. — 1 Moseboken 4:6—8.

19. Hur kan församlingen hjälpa dem som har drabbats av känslomässiga sår?

¹⁹ De som har allvarliga problem bör vara realistiska i fråga om det som de kan förvänta av församlingen. En medkristen kan inte avlägsna kronisk mental depression eller känslomässig ångest som kanske har förorsakats av en tragedi eller en fruktansvärd upplevelse. När en person är fysiskt sjuk, gör läkaren ofta inget annat än att han gör det bekvämt för den sjuke och försöker få honom att känna sig väl till mods medan tiden åstadkommer en läkning av kroppen. På liknande sätt kan församlingen, när en kristen lider känslomässigt, försöka ”få honom att känna sig väl till mods” och be tillsammans med honom och för honom och säga några uppmuntrande ord närhelst detta är möjligt och också ge all den praktiska hjälp man kan. Sedan åstadkommer vanligtvis tiden och Jehovas ande läkandet. (Ordspråksboken 12:25; Jakob 5:14, 15) En person som utsatts för incest skrev således: ”Incest kan vara en fruktansvärd känslomässig påfrestning, men Jehovas organisation gör mycket för att stödja en, och det går att komma över med hjälp av bibeln och brödernas och systrarnas stöd.”c

20. Vilken roll spelar råd, när vi alla strävar efter att fortsätta att tjäna Jehova?

²⁰ Ja, kristna har ett ansvar att hjälpa varandra. I synnerhet bör de äldste, men också alla andra i församlingen, intressera sig för varandras väl och ge vänliga och skriftenliga råd, när detta behövs. (Filipperna 2:4) Sådana råd bör naturligtvis inte vara diktatoriska eller hårda, och inte heller bör de ge intryck av att man försöker bestämma över någon annans liv. De bör i stället vara grundade på bibeln och ”kryddade med salt”. (Kolosserna 4:6) Vi behöver alla hjälp ibland, och råd i rättan tid, råd som ”saltats” med omtänksamhet och uppmuntran, kommer att hjälpa oss alla att fortsätta på vägen till evigt liv.

[Fotnoter]