Vandra modigt på Jehovas vägar

”Lycklig är var och en som fruktar Jehova, den som vandrar på hans vägar.” — PSALM 128:1.

1, 2. Till vilken hjälp är berättelserna i Bibeln om Jehovas forntida vittnens ord och gärningar?

JEHOVAS heliga ord är fyllt med berättelser om hans lojala tjänares prövningar och glädjeämnen. Berättelserna om Noas, Abrahams, Saras, Josuas, Deboras, Baraks, Davids och andras erfarenheter är verkligen livfulla. De är alla människor ur det verkliga livet, och de hade något särskilt gemensamt. De hade tro på Gud och vandrade modigt på hans vägar.

² Ord och handlingar av forntida vittnen för Jehova kan vara till uppmuntran för oss, när vi strävar efter att vandra på Guds vägar. Dessutom kommer vi att bli lyckliga, om vi visar vördnad för Gud och en sund fruktan för att misshaga honom. Trots de prövningar vi möter i livet är detta sant, för den inspirerade psalmisten sjöng: ”Lycklig är var och en som fruktar Jehova, den som vandrar på hans vägar.” — Psalm 128:1.

Vad mod är

3. Vad är mod?

³ Vi måste ha mod för att vandra på Jehovas vägar. Bibeln befaller faktiskt Guds folk att visa denna egenskap. Psalmisten David sjöng till exempel: ”Var modiga, och må ert hjärta vara starkt, alla ni som väntar på Jehova.” (Psalm 31:24) Mod är ”mental eller moralisk styrka att riskera, hålla ut under och trotsa fara, fruktan eller svårigheter”. (Webster’s Ninth New Collegiate Dictionary) En modig person är stark, oförskräckt och tapper. Att Jehova ger sina tjänare mod framgår tydligt av det som aposteln Paulus skrev till sin medarbetare Timoteus: ”Gud har inte gett oss en ande som präglas av feghet, utan en som präglas av kraft och av kärlek och av sundhet i sinnet.” — 2 Timoteus 1:7.

4. Bland annat hur kan man få mod?

⁴ Ett sätt att få gudagivet mod är att under bön begrunda Jehovas ord, Bibeln. Det finns många berättelser i Bibeln som kan hjälpa oss att bli modigare. Låt oss därför först se vad vi kan lära av det som sägs i de hebreiska skrifterna om några av dem som modigt vandrade på Jehovas vägar.

Mod att förkunna Guds budskap

5. Hur kan Enoks mod vara till hjälp för Jehovas nutida tjänare?

⁵ Enoks mod kan hjälpa Jehovas nutida tjänare att modigt förkunna Guds budskap. Innan Enok föddes hade man börjat ”anropa Jehovas namn”. Vissa kännare av hebreiskan säger att den hebreiska texten kan betyda att man på ett profant sätt började anropa Jehovas namn. (1 Moseboken 4:25, 26; 5:3, 6) Guds namn kan ha använts om människor eller rentav om avgudar. Falsk religion frodades således när Enok föddes år 3404 f.v.t. Han verkar faktiskt ha varit ensam om att ”vandra med” Gud och att följa en rättfärdig kurs i enlighet med Jehovas uppenbarade sanning. — 1 Moseboken 5:18, 24.

6. a) Vilket kraftfullt budskap förkunnade Enok? b) Vilken tillförsikt kan vi ha?

⁶ Enok framförde modigt Guds budskap, antagligen genom att predika. (Hebréerna 11:5; jämför 2 Petrus 2:5.) ”Se!” förklarade detta ensamma vittne, ”Jehova kom med sina heliga myriader för att verkställa dom mot alla och för att bevisa att alla de ogudaktiga var skyldiga till alla sina ogudaktiga handlingar, som de hade begått på ett ogudaktigt sätt, och till alla de chockerande ting, som ogudaktiga syndare hade uttalat mot honom.” (Judas, vers 14, 15) Enok hade mod att använda Jehovas namn, när han framförde det budskap som fördömde de ogudaktiga. Och precis som Gud gav Enok mod att förkunna det kraftfulla budskapet, har Jehova också satt sina nutida vittnen i stånd att med dristighet förkunna hans ord i förkunnartjänsten, i skolan och på andra ställen. — Jämför Apostlagärningarna 4:29—31.

Mod under prövningar

7. Hur utgör Noa ett exempel på mod?

⁷ Noas exempel kan hjälpa oss att modigt utföra rättfärdiga gärningar, när vi blir prövade. Eftersom han lyssnade till Guds varning om en världsomfattande stor översvämning, byggde han med mod och tro ”en ark till räddning för sitt hushåll”. Genom sitt lydiga och rättfärdiga handlingssätt domfällde Noa den icke troende världen för dess onda gärningar och visade att den var värd att tillintetgöras. (Hebréerna 11:7; 1 Moseboken 6:13—22; 7:16) Genom att meditera över Noas kurs får Guds nutida tjänare hjälp att modigt ägna sig åt sådana rättfärdiga gärningar som den kristna tjänsten.

8. a) Vad ställdes Noa inför som en modig ”rättfärdighetens predikare”? b) Vad kommer Jehova att göra för oss, om vi är modiga rättfärdighetens predikare?

⁸ Om vi, när vi följer en rättfärdig kurs, inte vet hur vi skall ta itu med en viss prövning, må vi då be om vishet att klara av den. (Jakob 1:5—8) Noas lojalitet mot Gud under prövning visar att det är möjligt att möta prövningar med mod och trohet. Han stod emot påtryckningarna från en ond värld och från materialiserade änglar och deras bastardavkomma. Ja, Noa var en modig ”rättfärdighetens predikare” för ”en forntida värld” som var på väg mot tillintetgörelse. (2 Petrus 2:4, 5; 1 Moseboken 6:1—9) Som Guds sändebud förkunnade Noa modigt Guds varning för de människor som levde före den stora översvämningen, men de tog ”ingen notis förrän den stora översvämningen kom och ryckte dem alla bort”. (Matteus 24:36—39) Men låt oss komma ihåg att precis som Jehova uppehöll Noa, kommer han att uppehålla oss när vi, trots förföljelse och det förhållandet att de flesta människor i våra dagar ogillar vårt på Bibeln grundade budskap, visar en liknande tro och ett liknande mod som Noa gjorde som en rättfärdighetens predikare.

Mod att lyda Gud

9, 10. Hur visade Abraham, Sara och Isak modig lydnad?

⁹ ”Jehovas vän”, Abraham, är ett fint exempel på modig lydnad för Gud. (Jakob 2:23) Abraham behövde tro och mod för att lyda Jehova och lämna kaldéernas Ur, en stad full av materiella fördelar. Han trodde på Guds löfte att ”alla markens familjer” skulle välsigna sig genom honom och att hans säd skulle få ett land. (1 Moseboken 12:1—9; 15:18—21) Genom tro bodde Abraham ”såsom en främling i löftets land” och såg fram emot ”staden som har de verkliga grundvalarna”, dvs. Guds himmelska kungarike under vilket han skulle bli uppväckt till liv på jorden. — Hebréerna 11:8—16.

¹⁰ Abrahams hustru, Sara, hade också den tro och det mod som krävdes för att lämna Ur och följa med sin man till ett främmande land och uthärda alla vedermödor som de där skulle kunna råka ut för. Och hon blev verkligen belönad för sin modiga lydnad för Gud! Trots att Sara var ofruktsam tills hon var omkring 90 år och var ”förbi åldersgränsen”, fick hon ”kraft att befruktas med säd ..., eftersom hon höll honom [Gud] för trofast som hade gett löftet”. Med tiden födde hon Isak. (Hebréerna 11:11, 12; 1 Moseboken 17:15—17; 18:11; 21:1—7) Många år senare lydde Abraham modigt Gud och ”så gott som” offrade Isak. Patriarken hejdades av en ängel och fick därigenom ”på ett bildligt sätt” tillbaka sin modige och lydige son från döden. Han och Isak fick således framföra en profetisk bild av hur Jehova Gud skulle ge sin Son, Jesus Kristus, som en lösen för att de som utövade tro på honom skulle kunna få evigt liv. (Hebréerna 11:17—19; 1 Moseboken 22:1—19; Johannes 3:16) Abrahams, Saras och Isaks modiga lydnad bör verkligen få oss att lyda Jehova och alltid göra hans vilja.

Mod att stå tillsammans med Guds folk

11, 12. a) Hur visade Mose mod med avseende på Jehovas folk? b) Vilken fråga kan man ställa med tanke på Moses mod?

¹¹ Mose tog modigt ståndpunkt tillsammans med Guds förtryckta folk. På 1500-talet f.v.t. visade Moses föräldrar mod. Eftersom de inte fruktade kungens befallning att de nyfödda hebreiska gossebarnen skulle dödas, gömde de Mose och lade honom därefter i en ark, som de satte i vassen vid Nilens strand. Faraos dotter hittade honom och uppfostrade honom som sin egen son, men först sedan han fått andlig utbildning i sitt föräldrahem. Som en del av Faraos hushåll blev Mose ”undervisad i all egyptiernas vishet”, och han blev ”kraftfull i sina ord och handlingar”, stark i sina mentala och fysiska förmågor. — Apostlagärningarna 7:20—22; 2 Moseboken 2:1—10; 6:20.

¹² Trots de materiella fördelarna i det kungliga hovet valde Mose modigt att ta ståndpunkt tillsammans med Jehovas tillbedjare, vilka då var förslavade av egyptierna. Till försvar för en israelit dödade han en egyptier och flydde därefter till Midjan. (2 Moseboken 2:11—15) Omkring 40 år senare använde Gud Mose till att föra israeliterna ut ur slaveriet. Mose lämnade då Egypten, men ”inte för att han fruktade kungens förbittring”, vilken hade hotat att döda honom för att han å Israels vägnar representerade Jehova. Mose vandrade som om han såg ”den Osynlige”, Jehova Gud. (Hebréerna 11:23—29; 2 Moseboken 10:28) Har du en sådan tro och ett sådant mod att du trots vedermöda och förföljelse kommer att hålla fast vid Jehova och hans folk?

Mod att helt och fullt följa Jehova

13. Hur var Josua och Kaleb exempel på mod?

¹³ Genom sitt mod gav Josua och Kaleb bevis för att vi kan vandra på Guds vägar. De följde Jehova ”helt och fullt”. (4 Moseboken 32:12) Josua och Kaleb var bland de 12 män som blivit utsända att utspeja det utlovade landet. Tio spejare försökte avråda israeliterna från att gå in i Kanaan, eftersom de fruktade för landets invånare. Men Josua och Kaleb sade modigt: ”Om Jehova har funnit behag i oss, så kommer han sannerligen att föra oss in i detta land och ge det åt oss, ett land som flyter av mjölk och honung. Gör bara inte uppror mot Jehova; och ni, frukta inte för landets folk, för de är bröd för oss. Deras skydd har vikit bort från att vara över dem, och Jehova är med oss. Frukta inte för dem.” (4 Moseboken 14:8, 9) Eftersom den generationen av israeliter saknade tro och mod, kom de aldrig fram till löftets land, men Josua och Kaleb och en ny generation israeliter kom däremot in i det.

14, 15. a) När Josua tillämpade orden i Josua 1:7, 8, vad fick då han och israeliterna uppleva? b) Vad kan vi lära om mod av Josuas och Kalebs exempel?

¹⁴ Så här sade Gud till Josua: ”Var bara modig och mycket stark, så att du är noga med att göra enligt hela den lag som min tjänare Mose gav dig befallning om. Vik inte av från den vare sig åt höger eller åt vänster, på det att du må handla vist överallt där du går. Denna lagbok skall inte vika från din mun, och du skall läsa i den med låg röst dag och natt, för att du må vara noga med att göra enligt allt som är skrivet i den; ty då kommer du att göra din väg framgångsrik, och då kommer du att handla vist.” — Josua 1:7, 8.

¹⁵ När Josua tillämpade dessa ord, föll Jeriko och andra städer för israeliterna. Gud fick till och med solen att stå stilla, så att den fortsatte att skina tills Israel hade segrat vid Gibeon. (Josua 10:6—14) När Josua utsattes för fara av förenade fiendestyrkor som var så talrika ”som sandkornen som är på havsstranden i mängd”, handlade han modigt, och Gud såg återigen till att Israel segrade. (Josua 11:1—9) Likt Josua och Kaleb kan vi i vår ofullkomlighet helt och fullt följa Jehova, och Gud kan sätta oss i stånd att modigt vandra på hans vägar.

Mod att förtrösta på Gud

16. Hur visade Debora, Barak och Jael mod?

¹⁶ Modig förtröstan på Gud blir belönad, vilket framgår av olika händelser i de dagar då domare skipade rättvisa i Israel. (Rut 1:1) Domaren Barak och profetissan Debora förtröstade modigt på Gud. Den kanaaneiske kungen Jabin hade förtryckt Israel i 20 år, då Jehova fick Debora att förmå Barak att församla 10.000 män på berget Tabor. Jabins härförare, Sisera, skyndade i väg till Kisons strömdal, övertygad om att Israels män på den jämna marken inte skulle bli någon match för hans här med sina 900 stridsvagnar med järnliar på hjulen. När israeliterna tågade in på dalslätten, handlade Gud till gagn för dem, och en störtflod förvandlade slagfältet till en lervälling, vilket gjorde att Siseras vagnar inte kunde komma ur fläcken. Baraks män segrade, så att ”hela Siseras läger föll för svärdsegg”. Sisera flydde till Jaels tält, men när han sov hade hon mod att döda honom genom att driva en tältplugg genom hans tinningar. Enligt Deboras profetiska ord till Barak gick därigenom ”den sköna utmärkelsen” för den här segern till en kvinna. Och därför att Debora, Barak och Jael modigt hade förtröstat på Gud fortsatte Israel att ”ha ro i fyrtio år”. — Domarna 4:1—22; 5:31.

17. Hur var domaren Gideon ett exempel på en person som modigt förtröstade på Jehova?

¹⁷ Domaren Gideon förtröstade modigt på Jehova Gud, när midjaniterna och andra invaderade Israel. Trots sin underlägsenhet under de invaderande styrkorna på omkring 135.000 man skulle de 32.000 israelitiska stridsmännen ändå ha kunnat vara böjda att säga att den gudagivna segern berodde på deras egen tapperhet. På Jehovas befallning reducerade därför Gideon sina styrkor till tre grupper på 100 man. (Domarna 7:1—7, 16; 8:10) När de 300 på natten omringade midjaniternas läger, hade var och en av dem ett horn och en vattenkruka med en fackla inuti. På en given signal blåste de i hornen, krossade krukorna och lyfte upp de brinnande facklorna och ropade: ”Jehovas svärd och Gideons!” (Domarna 7:20) De förskräckta midjaniterna började fly och blev besegrade. Sådana händelser bör övertyga oss om att modig förtröstan på Gud blir belönad också i våra dagar.

Mod att ära Jehova och att främja ren tillbedjan

18. Vad gjorde David modigt, när han slog ner Goljat?

¹⁸ Bibliska exempel ger oss mod att ära Jehova och att främja ren tillbedjan. Den unge David, som oförskräckt befriade sin fars får, visade mod inför den filisteiske jätten Goljat. ”Du kommer mot mig med svärd och med spjut och med kastspjut”, sade David, ”men jag kommer mot dig med härars Jehovas namn, hans som är Israels slaglinjers Gud och som du har smädat. Den här dagen kommer Jehova att utlämna dig i min hand, och jag kommer helt visst att slå ner dig och ta ditt huvud av dig; ... och människor på hela jorden kommer att veta att det finns en Gud som hör Israel till. Och hela den här församlingen kommer att veta att Jehova varken räddar med svärd eller med spjut, för striden tillhör Jehova.” (1 Samuelsboken 17:32—37, 45—47) Med Guds hjälp ärade David modigt Jehova och slog ner Goljat, och han spelade därigenom en avgörande roll i att avlägsna det hot mot den rena tillbedjan som filistéerna utgjorde.

19. För vilket projekt behövde Salomo mod, och hur kan hans sätt att ta itu med saken tillämpas i våra dagar?

¹⁹ När kung Davids son Salomo stod i begrepp att bygga Guds tempel, uppmanade hans åldrige far honom: ”Var modig och stark och gå till verket. Var inte rädd och var inte förfärad, ty Jehova Gud, min Gud, är med dig. Han kommer inte att släppa dig eller överge dig, tills hela arbetet i förbindelse med tjänsten vid Jehovas hus är färdigt.” (1 Krönikeboken 28:20) Salomo skred modigt till aktion och fullbordade framgångsrikt templet. Må vi, när vi ställs inför en uppfordrande situation i samband med ett teokratiskt byggnadsprojekt i våra dagar, komma ihåg Davids ord: ”Var modig och stark och gå till verket.” Vilket fint sätt att ära Jehova och att främja sann tillbedjan!

20. I vilket avseende fattade kung Asa mod?

²⁰ Kung Asa önskade ära Gud och främja ren tillbedjan, och därför befriade han Juda från avgudar och manliga tempelprostituerade. Han avsatte också sin avfälliga farmor från hennes höga ställning och brände upp hennes ”vedervärdiga avgud”. (1 Kungaboken 15:11—13) Ja, Asa fattade ”mod och lät sedan vämjeligheterna försvinna ur hela Judas land och Benjamin och ur de städer, som han hade intagit från Efraims bergstrakt, och grep sig an med att förnya Jehovas altare som var framför Jehovas förhus”. (2 Krönikeboken 15:8) Förkastar du också modigt avfällighet och främjar den rena tillbedjan? Använder du dina materiella tillgångar till att främja Guds kungarikes intressen? Och söker du ära Jehova genom att som ett av hans vittnen regelbundet ta del i att förkunna de goda nyheterna?

21. a) Hur kan berättelserna om personer i förkristen tid, som bevarade sin ostrafflighet, vara till hjälp för oss? b) Vad skall vi behandla i följande artikel?

²¹ Vi kan verkligen vara tacksamma över att Gud har låtit bevara redogörelser i Bibeln om personer i förkristen tid som modigt bevarade sin ostrafflighet! Deras fina exempel kan helt visst hjälpa oss att med mod, gudsfruktan och vördnad ägna Jehova helig tjänst. (Hebréerna 12:28) Men de kristna grekiska skrifterna innehåller också exempel på gudaktigt mod i verksamhet. Hur kan några av dessa berättelser hjälpa oss att modigt vandra på Jehovas vägar?

Mod att efterlikna Kristus

3. Vem utgör det bästa exemplet på mod, och vad sägs det om honom i Hebréerna 12:1—3?

³ Jesus Kristus utgör det bästa exemplet på mod. Efter det att aposteln Paulus hade åberopat det ”stora molnet” av modiga förkristna vittnen för Jehova koncentrerade han sig på Jesus genom att säga: ”Eftersom vi har ett så stort moln av vittnen som omger oss, så låt oss, också vi, lägga av varje tyngande börda och den synd som lätt snärjer in oss, och låt oss med uthållighet löpa det tävlingslopp som har förelagts oss, medan vi uppmärksamt ser på vår tros Främste förmedlare och Fullkomnare, Jesus, som för den glädje som förelades honom utstod en tortyrpåle, i det han föraktade skammen, och har satt sig på högra sidan om Guds tron. Ja, betrakta noga den som har utstått sådan motsägelse av syndare emot deras egna intressen, för att ni inte skall bli trötta och ge tappt i era själar.” — Hebréerna 12:1—3.

4. Hur visade Jesus mod, när han frestades av Satan?

⁴ Efter sitt dop och 40 dagars meditation, bön och fasta i vildmarken gjorde Jesus modigt motstånd mot Satan. När Djävulen frestade Jesus att förvandla stenar till bröd, vägrade Jesus, eftersom det skulle ha varit fel att utföra ett underverk för att tillfredsställa ett personligt begär. Jesus sade i stället: ”Det är skrivet: ’Människan skall leva inte bara av bröd, utan av varje uttalande som går ut genom Jehovas mun.’” Och när Satan uppmanade Jesus att hoppa ner från templets bröstvärn, vägrade Jesus, eftersom det skulle ha varit en synd att fresta Gud att rädda honom från ett potentiellt självmord. Kristus förklarade: ”Det är också skrivet: ’Du skall inte sätta Jehova, din Gud, på prov.’” Satan erbjöd sedan Jesus alla världens kungariken för en enda ”handling av tillbedjan”, men Jesus ville inte bli en avfälling och stödja Djävulens utmaning att människor under provsättning inte skulle förbli trogna mot Gud. Jesus förklarade därför: ”Gå bort, Satan! Det är ju skrivet: ’Det är Jehova, din Gud, du skall tillbe, och det är endast honom du skall ägna helig tjänst.’” Då drog Frestaren ”sig tillbaka från honom intill en annan läglig tid”. — Matteus 4:1—11; Lukas 4:13.

5. Vad kan hjälpa oss att stå emot frestelser?

⁵ Jesus underordnade sig Jehova och motstod Satan. Om vi på liknande sätt underordnar oss Gud och står emot ”Djävulen, så skall han fly från” oss. (Jakob 4:7) Likt Jesus kan vi modigt motstå frestelser, om vi tillämpar Bibeln och kanske rentav citerar från den, då vi blir frestade att göra något syndigt. Är det sannolikt att vi skulle ge efter för frestelsen att stjäla, om vi vid det tillfället för oss själva upprepade Guds lag: ”Du skall inte stjäla”? Är det troligt att två kristna skulle duka under för sexuell omoraliskhet, om så bara en av dem modigt citerade orden: ”Du skall inte begå äktenskapsbrott”? — Romarna 13:8—10; 2 Moseboken 20:14, 15.

6. Hur segrade Jesus modigt över världen?

⁶ Vi kan som kristna, som är hatade av den här världen, undvika dess anda och dess syndiga uppförande. Så här sade Jesus till sina efterföljare: ”I världen har ni nu vedermöda, men fatta mod! Jag har segrat över världen.” (Johannes 16:33) Han segrade över världen genom att inte bli lik den. Hans exempel som en segrare och resultatet av hans ostraffliga kurs kan fylla oss med mod att efterlikna honom genom att förbli avskilda från den här världen och vara obesmittade av den. — Johannes 17:16.

Mod att fortsätta att predika

7, 8. Vad kommer att hjälpa oss att trots förföljelse fortsätta med att predika?

⁷ Jesus och hans lärjungar litade på att Gud skulle ge dem mod att fortsätta att predika trots förföljelse. Kristus fullföljde dristigt sin tjänst trots förföljelse, och efter pingsten år 33 v.t. fortsatte hans förföljda efterföljare att förkunna de goda nyheterna, trots att de judiska religiösa ledarna försökte få dem att sluta upp. (Apostlagärningarna 4:18—20; 5:29) Lärjungarna bad: ”Jehova, vänd din uppmärksamhet till deras hotelser och förunna dina slavar att fortsätta med att tala ditt ord med all dristighet.” Och vad hände? Vi läser: ”När de hade framburit sin ödmjuka bön, skakades platsen där de var samlade; och allesammans uppfylldes de av den heliga anden och talade Guds ord med dristighet.” — Apostlagärningarna 4:24—31.

⁸ Eftersom flertalet människor i våra dagar inte är mottagliga för de goda nyheterna, krävs det ofta dristighet för att fortsätta att predika för dem. Jehovas tjänare behöver mod från Gud till att grundligt vittna, i synnerhet då de blir förföljda. (Apostlagärningarna 2:40; 20:24) En modig förkunnare av Guds kungarike, Paulus, sade därför till en ung, mindre erfaren medarbetare: ”Gud har inte gett oss en ande som präglas av feghet, utan en som präglas av kraft och av kärlek och av sundhet i sinnet. Därför skall du inte skämmas över vittnesbördet om vår Herre, inte heller över mig, en fånge för hans skull, utan ta din del i att lida ont för de goda nyheterna i överensstämmelse med Guds kraft.” (2 Timoteus 1:7, 8) Om vi ber om mod, kommer vi att kunna fortsätta att predika, och inte ens förföljelse kommer att kunna beröva oss vår glädje som förkunnare av Guds kungarike. — Matteus 5:10—12.

Mod att ta ställning för Jehova

9, 10. a) Vad gjorde judar och icke-judar under det första århundradet för att bli döpta efterföljare till Kristus? b) Varför krävdes det mod för att bli kristen?

⁹ Många judar och icke-judar under det första århundradet övergav modigt oskriftenliga traditioner för att bli döpta Kristi efterföljare. Kort efter pingsten år 33 v.t. fortsatte ”antalet lärjungar ... att öka mycket i Jerusalem; och en stor skara präster började vara lydiga mot tron”. (Apostlagärningarna 6:7) Dessa judar hade modet att klippa av religiösa band och ta emot Jesus som Messias.

¹⁰ Från och med år 36 v.t. började många icke-judar att bli troende. När Cornelius, medlemmar av hans familj och andra icke-judar fick höra de goda nyheterna, tog de omedelbart emot dem, fick helig ande och blev döpta ”i Jesu Kristi namn”. (Apostlagärningarna 10:1—48) I Filippi omfattade en icke-judisk fångvaktare och hans hushåll snabbt kristendomen, och ”han och hans egna blev allesammans döpta utan dröjsmål”. (Apostlagärningarna 16:25—34) Det krävdes mod att ta sådana steg, eftersom de kristna var en förföljd och impopulär minoritet, och det är de fortfarande. Men om du inte har överlämnat dig åt Gud och blivit döpt som ett Jehovas vittne, är det då inte dags för dig att ta dessa modiga steg?

Mod i söndrade hem

11. Hur var Eunike och Timoteus fina föredömen i fråga om att visa mod?

¹¹ Eunike och hennes son Timoteus var goda föredömen i fråga om att modigt visa tro i ett i religiöst avseende söndrat hem. Trots att Eunikes man var hedning, lärde hon sin son ”de heliga skrifterna” från hans späda barndom. (2 Timoteus 3:14—17) När hon blev kristen, visade hon ”oskrymtad tro”. (2 Timoteus 1:5) Hon hade också mod att ge Timoteus kristen undervisning samtidigt som hon visade respekt för sin icke troende mans ledarskap. Hennes tro och mod belönades verkligen, när hennes väl undervisade son utvaldes till att följa med Paulus på hans missionsresor. Detta kan verkligen vara till uppmuntran för kristna föräldrar som befinner sig i en liknande situation!

12. Vad slags person blev Timoteus, och vilka visar sig nu vara lika honom?

¹² Trots att Timoteus levde i ett i religiöst avseende söndrat hem, tog han modigt emot kristendomen och blev en andlig människa om vilken Paulus kunde säga: ”[Jag] hoppas ... i Herren Jesus snart kunna sända Timoteus till er [filipperna], så att min själ kan vara glad då jag får kännedom om det som rör er. Jag har nämligen ingen som är så stämd som han, ingen som så uppriktigt kommer att bry sig om det som rör er. ... Ni vet att han har bestått provet, att han har tjänat som slav tillsammans med mig, som ett barn hos en far, för att främja de goda nyheterna.” (Filipperna 2:19—22) I våra dagar omfattar också många pojkar och flickor den sanna kristendomen i hem som är söndrade i religiöst avseende. Likt Timoteus består de modigt provet, och vi gläder oss verkligen över att de är en del av Jehovas organisation!

Mod att våga halsen

13. Hur visade Aquila och Priscilla mod?

¹³ Aquila och hans hustru, Priscilla (Prisca), var föredömliga genom att modigt våga halsen för en medtroende. De tog emot Paulus i sitt hem, arbetade tillsammans med honom i tältmakeriet och hjälpte honom att bygga upp den nya församlingen i Korinth. (Apostlagärningarna 18:1—4) Under deras 15 år långa vänskap riskerade de till och med livet för hans skull på ett sätt som inte avslöjas. De bodde i Rom, när han sade till de kristna där: ”Framför mina hälsningar till Prisca och Aquila, mina medarbetare i Kristus Jesus, som har vågat sin egen hals för min själ och som inte bara jag tackar utan också alla församlingarna bland nationerna.” — Romarna 16:3, 4.

14. Enligt vilket bud handlade Aquila och Prisca genom att våga halsen för Paulus?

¹⁴ Genom att våga halsen för Paulus handlade Aquila och Prisca i överensstämmelse med Jesu ord: ”Jag ger er nu ett nytt bud, att ni skall älska varandra; alldeles som jag har älskat er, att ni också skall älska varandra.” (Johannes 13:34) Detta bud var ”nytt” genom att det gick utöver den mosaiska lagens krav att en person skulle älska sin nästa som han älskade sig själv. (3 Moseboken 19:18) Detta krävde självuppoffrande kärlek som skulle gå så långt som till att man ger sitt liv för andra, precis som Jesus gjorde. Tertullianus, som levde på 100- och 200-talet v.t., citerade vad världsmänniskor sade om de kristna, när han skrev: ”’Se’, säger de, ’hur de älskar varandra ... och är redo att dö för varandra.’” (Apologeticus, kapitel XXXIX, 7) I synnerhet under förföljelse kan vi bli tvungna att visa broderlig kärlek genom att modigt riskera livet för att inte utsätta medtroende för brutalitet eller för att bli dödade av fienden. — 1 Johannes 3:16.

Mod skänker glädje

15, 16. Vilken koppling finns det mellan mod och glädje, enligt vad som framgår av Apostlagärningarna, kapitel 16?

¹⁵ Paulus och Silas ger bevis för att det kan skänka glädje att visa mod under prövningar. På order av magistratens ledamöter i staden Filippi blev de offentligen piskade med spön och satta i fängelsestocken. Men de kröp inte nedslaget ihop i fruktan. Trots sina prövande omständigheter hade de fortfarande mod från Gud och den glädje som detta skänker trogna kristna.

¹⁶ Ungefär vid midnatt höll Paulus och Silas på att be och lovprisa Gud med sång. Plötsligt skakades fängelset av en jordbävning, och deras bojor löstes, och dörrarna öppnades. De vittnade modigt för den förskräckte fångvaktaren och hans familj, vilket ledde till att dessa blev döpta som Jehovas tjänare. Fångvaktaren ”fröjdade sig mycket med hela sitt hushåll, nu då han hade kommit till tro på Gud”. (Apostlagärningarna 16:16—34) Vilken glädje måste inte detta ha skänkt Paulus och Silas! Hur kan vi, efter att ha begrundat detta och andra bibliska exempel på mod, förbli modiga som Jehovas tjänare?

Fortsätt att vara vid gott mod

17. Hur är, som det visas i Psalm 27, mod förknippat med att hoppas på Jehova?

¹⁷ Att vi hoppas på Jehova kommer att hjälpa oss att förbli modiga. David sjöng: ”Hoppas på Jehova; var modig och låt ditt hjärta vara starkt. Ja, hoppas på Jehova.” (Psalm 27:14) Psalm 27 visar att David förtröstade på Jehova som sitt livs ”fäste”. (Vers 1) David hade sett hur Gud tidigare hade handlat mot hans motståndare, och detta gav honom mod. (Vers 2, 3) Uppskattning av Jehovas centrum för tillbedjan var en annan faktor. (Vers 4) Att David förtröstade på Jehovas hjälp, beskydd och befrielse byggde också upp hans mod. (Vers 5—10) Och det gjorde också fortsatt undervisning om Jehovas rättfärdiga vägs principer. (Vers 11) Och att David med förtröstan bad om befrielse från sina motståndare och hade tro och hopp hjälpte honom att vara modig. (Vers 12—14) Vi kan på liknande sätt bygga upp vårt mod och därigenom visa att vi verkligen ”hoppas på Jehova”.

18. a) Vad visar att detta att vi regelbundet kommer tillsammans med medtillbedjare av Jehova kan hjälpa oss att förbli modiga? b) Vilken roll spelar kristna möten i att bygga upp vårt mod?

¹⁸ Att vi regelbundet församlas med medtillbedjare av Jehova kan hjälpa oss att förbli modiga. När Paulus hade vädjat till kejsaren och var på väg till Rom, mötte medtroende honom vid Appius’ marknadsplats och Tre värdshus, och berättelsen säger att ”då Paulus fick syn på dem, tackade han Gud och fattade mod”. (Apostlagärningarna 28:15)