Modiga tack vare tro och gudsfruktan

”Var modig och stark. ... Jehova, din Gud, är med dig.” (JOSUA 1:9)

1, 2. a) Hur var israeliternas utsikter att besegra kanaanéerna från mänsklig ståndpunkt sett? b) Vilken försäkran fick Josua?

ÅR 1473 f.v.t. var Israels nation redo att gå in i det utlovade landet. Mose påminde folket om de svårigheter som låg framför dem: ”Du går i dag över Jordan för att dra in och driva undan nationer som är större och mäktigare än du och besegra städer som är stora och befästa ända till himlen, ett stort och högväxt folk, anakiternas söner, ... om vilka du har hört sägas: ’Vem kan hålla stånd mot Anaks söner?’” (5 Moseboken 9:1, 2) Ja, dessa väldiga krigare var ökända! Vissa kanaanéer hade också välutrustade härar med hästar och vagnar som hade järnliar på hjulen. (Domarboken 4:13)

² Israel, å andra sidan, hade varit en nation av slavar och hade just tillbringat 40 år i vildmarken. Från mänsklig ståndpunkt sett var därför deras möjligheter att segra ytterst små. Men Mose hade tro. Han ”såg” hur Jehova ledde dem. (Hebréerna 11:27) Han sade till folket: ”Jehova, din Gud, går över framför dig. ... Han skall förinta dem, och han skall kuva dem för dig.” (5 Moseboken 9:3; Psalm 33:16, 17) När Mose hade dött försäkrade Jehova Josua om sitt stöd och sade: ”Bryt nu upp och gå över denna Jordan, du och hela detta folk, in i det land som jag ger åt dem, åt Israels söner. Ingen skall kunna hålla stånd mot dig i alla dina livsdagar. Alldeles som jag har visat mig vara med Mose, skall jag visa mig vara med dig.” (Josua 1:2, 5)

3. Vad bidrog till Josuas tro och mod?

³ För att få Jehovas stöd och vägledning måste Josua läsa och begrunda Guds lag och leva i enlighet med den. Jehova sade: ”Då kommer du att göra din väg framgångsrik, och då kommer du att handla med insikt. Jag har ju befallt dig: Var modig och stark. Bli inte uppskakad och var inte förfärad, ty Jehova, din Gud, är med dig överallt där du går.” (Josua 1:8, 9) Josua lyssnade till Gud, och därför visade han sig vara modig, stark och framgångsrik. Men de flesta i hans generation lyssnade inte. Därför gick det inte bra för dem, och de dog i vildmarken.

Ett folk utan tro och mod

4, 5. a) Hur var de tio spejarnas inställning i jämförelse med Josuas och Kalebs? b) Hur reagerade Jehova för folkets brist på tro?

⁴ Fyrtio år tidigare, när Israel första gången närmade sig Kanaan, sände Mose ut 12 män för att bespeja landet. Tio av dem kom tillbaka skräckslagna. De utropade: ”Allt det folk som vi såg där var män av osedvanlig storlek. Och vi såg de så kallade nefilim där, Anaks söner, som är av nefilimsläkten. Så vi var som gräshoppor i våra egna ögon.” Var ”allt det folk” de såg – inte bara anakiterna – jättar? Nej. Var anakiterna avkomlingar av nefilim, som levde före den stora översvämningen? Naturligtvis inte! Men på grund av dessa överdrifter spred sig fruktan i lägret. Folket ville till och med återvända till Egypten, det land där de hade varit slavar! (4 Moseboken 13:31–14:4)

⁵ Två av spejarna, Josua och Kaleb, var däremot ivriga att få komma in i det utlovade landet. Kanaanéerna ”är som bröd för oss”, sade de. ”Deras skydd har vikit bort från dem, och Jehova är med oss. Frukta inte för dem.” (4 Moseboken 14:9) Var Josua och Kaleb dumdristiga optimister? Inte alls! Tillsammans med de övriga i nationen hade de sett hur Jehova förödmjukade det mäktiga Egypten och dess gudar genom de tio plågorna. Sedan såg de Jehova dränka farao och hans militärstyrkor i Röda havet. (Psalm 136:15) Den fruktan som de tio spejarna och de som lät sig påverkas av dem kände var därför oursäktlig. ”Hur länge skall de vägra tro på mig trots alla de tecken som jag har gjort bland dem?” sade Jehova som ett uttryck för att han kände sig djupt sårad. (4 Moseboken 14:11)

6. Hur har mod samband med tro, och hur visas detta i våra dagar?

⁶ Jehova pekade på orsaken till problemet – folkets fega inställning avslöjade deras brist på tro. Ja, tro och mod har ett nära samband med varandra, så nära att aposteln Johannes kunde skriva beträffande den kristna församlingen och dess andliga krigföring: ”Detta är den seger som har segrat över världen: vår tro.” (1 Johannes 5:4) I våra dagar har en tro lik Josuas och Kalebs fått till följd att de goda nyheterna om Guds kungarike predikas i hela världen av över sex miljoner vittnen för Jehova, unga och gamla, starka och bräckliga. Ingen motståndare har lyckats tysta denna mäktiga, modiga här. (Romarna 8:31)

Dra dig inte undan

7. Vad innebär det att ”dra sig undan”?

⁷ Jehovas tjänare i våra dagar predikar modigt de goda nyheterna därför att de har samma inställning som aposteln Paulus, som skrev: ”Vi [hör] inte till dem som drar sig undan [eller: ”ryggar tillbaka”, fotnoten], så att de blir tillintetgjorda, utan till dem som har tro, så att själen bevaras vid liv.” (Hebréerna 10:39) Det grekiska ord som Paulus använde för ”dra sig undan” innebär inte att man drar sig tillbaka bara för att man tillfälligtvis känner viss fruktan, för många av Guds trogna tjänare har ibland känt sig rädda. (1 Samuelsboken 21:12; 1 Kungaboken 19:1–4) Uttrycket innebär i stället att man är ”försumlig i fråga om att hålla fast vid sanningen”, enligt en biblisk ordbok. Enligt samma ordbok kan det också vara fråga om ett bildligt uttryck som för tanken till att ”hala seglen så att man saktar farten”, i det här fallet när det gäller att tjäna Gud. De som har stark tro har naturligtvis inte en tanke på att ”sakta farten” när det uppstår svårigheter – oavsett om det är fråga om förföljelse, dålig hälsa eller någon annan prövning. De fortsätter i stället att tjäna Jehova, medvetna om att han har stor omsorg om dem och känner till deras begränsningar. (Psalm 55:22; 103:14) Har du sådan tro?

8, 9. a) Hur stärkte Jehova de första kristnas tro? b) Vad kan vi göra för att bygga upp vår tro?

⁸ Vid ett tillfälle kände apostlarna att de brast i tro, och därför sade de till Jesus: ”Ge oss mera tro.” (Lukas 17:5) Deras uppriktiga begäran beviljades, särskilt vid pingsten år 33 v.t., då den utlovade heliga anden utgöts över lärjungarna och gav dem större insikt i Guds ord och avsikter. (Johannes 14:26; Apostlagärningarna 2:1–4) Lärjungarnas tro stärktes, och de påbörjade en predikokampanj som trots motstånd ledde till att de goda nyheterna nådde ut till ”hela skapelsen under himlen”. (Kolosserna 1:23; Apostlagärningarna 1:8; 28:22)

⁹ För att vi skall kunna bygga upp vår tro och fortsätta i vår tjänst måste också vi studera Bibeln, meditera över det vi läser och be om att få del av helig ande. Endast om vi inskärper Guds sanning i vårt sinne och hjärta – vilket Josua, Kaleb och de första kristna lärjungarna gjorde – kommer vi att ha en tro som ger oss det mod vi behöver för att härda ut i vår andliga krigföring och avgå med seger. (Romarna 10:17)

Det räcker inte med att bara tro att Gud finns

10. Vad innefattas i sann tro?

¹⁰ De som bevarade sin ostrafflighet i forna tider visade att den tro som ger mod och kraft att uthärda innefattar mer än att bara tro att Gud finns. (Jakob 2:19) Den kräver att vi lär känna Jehova som en person och att vi helt och fullt sätter vår tillit till honom. (Psalm 78:5–8; Ordspråksboken 3:5, 6) Den innebär att vi av hela vårt hjärta tror att det är till vårt eget bästa att vi lyder Guds lagar och principer. (Jesaja 48:17, 18) Tro inbegriper också att vi helt och fullt förtröstar på att Jehova kommer att hålla alla sina löften och att han ”belönar dem som uppriktigt söker honom”. (Hebréerna 11:1, 6; Jesaja 55:11)

11. Hur välsignades Josua och Kaleb för sin tro och sitt mod?

¹¹ En sådan tro är inte statisk. Den växer när vi lever enligt sanningen, ”smakar” välsignelserna, ”ser” svaren på våra böner och, på andra sätt, får erfara Jehovas vägledning i vårt liv. (Psalm 34:8; 1 Johannes 5:14, 15) Vi kan vara förvissade om att Josuas och Kalebs tro stärktes när de fick erfara Guds godhet. (Josua 23:14) Tänk på följande: De överlevde den 40-åriga vandringen i vildmarken, alldeles som Gud hade lovat. (4 Moseboken 14:27–30; 32:11, 12) De spelade en aktiv roll i den sex år långa erövringen av Kanaan. Dessutom kunde de glädja sig åt ett långt liv med god hälsa och fick till och med en egen arvedel. Ja, Jehova välsignar verkligen dem som troget och modigt tjänar honom! (Josua 14:6, 9–14; 19:49, 50; 24:29)

12. Hur gör Jehova sitt ”ord stort”?

¹² Den kärleksfulla omtanke som Gud visade Josua och Kaleb påminner oss om psalmistens ord: ”Du har gjort ditt ord stort, ja, utöver allt vad ditt namn står för.” (Psalm 138:2) När Jehova förbinder sitt namn med ett löfte, görs uppfyllelsen av detta löfte till något ”stort” i den bemärkelsen att den överträffar alla förväntningar. (Efesierna 3:20) Jehova gör aldrig dem besvikna som låter honom vara sin ”största glädje”. (Psalm 37:3, 4)

En man som ”behagade Gud”

13, 14. Varför behövde Enok ha tro och mod?

¹³ Vi kan lära oss mycket om tro och mod genom att se på det exempel som ett annat förkristet vittne, Enok, utgör. Redan innan Enok började profetera kände han förmodligen till att hans tro och mod skulle sättas på prov. Hur kunde han göra det? Jo, Jehova hade i Eden sagt att fiendskap, eller hat, skulle råda mellan dem som tjänar Gud och dem som tjänar Satan, Djävulen. (1 Moseboken 3:15) Enok kände också till att detta hat hade visat sig tidigt i människans historia när Kain mördade sin bror Abel. Ja, deras far, Adam, levde i nästan 310 år efter det att Enok hade fötts. (1 Moseboken 5:3–18)

¹⁴ Trots allt detta fortsatte Enok modigt att ”vandra med den sanne Guden”, och han fördömde ”de chockerande ord” som människorna uttalade mot Jehova. (1 Moseboken 5:22; Judas, vers 14, 15) Enoks oförskräckta försvar för den sanna tillbedjan gjorde tydligen att han fick många fiender, och hans liv var i fara. I det här fallet lät Jehova sin profet slippa uppleva dödens våndor. När Jehova hade låtit Enok förstå ”att han hade behagat Gud”, ”förflyttade” han honom från livet till döden, kanske genom att försätta honom i profetisk trance. (Hebréerna 11:5, 13; 1 Moseboken 5:24)

15. Hur är Enok ett utmärkt föredöme för Jehovas tjänare i vår tid?

¹⁵ Omedelbart efter det att Paulus nämnt Enoks förflyttning betonade han återigen vikten av tro med orden: ”Men utan tro är det omöjligt att behaga honom [Gud].” (Hebréerna 11:6) Ja, Enoks tro gav honom mod att vandra med Jehova och att förkunna hans domsbudskap mot en gudlös värld. I det här avseendet är Enok ett utmärkt föredöme för oss. Vi har en liknande uppgift i en värld som motarbetar den sanna tillbedjan och är uppfylld av allt slags ondska. (Psalm 92:7; Matteus 24:14; Uppenbarelseboken 12:17)

Gudsfruktan gör oss modiga

16, 17. Vem var Obadja, och vilken situation befann han sig i?

¹⁶ Förutom tro finns det en annan egenskap som skänker mod, nämligen vördnadsfull fruktan för Gud. Vi skall nu se på ett framträdande exempel på en gudfruktig man som var samtida med profeten Elia och kung Ahab, som härskade i nordriket Israel. Under Ahabs styre hade baalsdyrkan besmittat det norra riket i en omfattning som aldrig tidigare. Fyrahundrafemtio baalsprofeter och 400 profeter för den heliga pålen, en fallossymbol, fick till och med äta ”vid Isebels bord”. Isebel var Ahabs hustru. (1 Kungaboken 16:30–33; 18:19)

¹⁷ Isebel, som var en hänsynslös fiende till Jehova, försökte utplåna den sanna tillbedjan i landet. Hon mördade några av Jehovas profeter och försökte till och med döda Elia, som lyckades undkomma genom att på uppmaning av Jehova fly till andra sidan Jordan. (1 Kungaboken 17:1–3; 18:13) Kan du föreställa dig hur svårt det måste ha varit att upprätthålla den rena tillbedjan i det norra riket vid den tiden? Och skulle det inte ha varit ännu svårare om du arbetade i det kungliga palatset? I den situationen befann sig den gudfruktige Obadja,a som var satt över Ahabs hushåll. (1 Kungaboken 18:3)

18. Vad var det som gjorde Obadja så enastående som en Jehovas tillbedjare?

¹⁸ Obadja var utan tvivel både försiktig och taktfull i sin tillbedjan av Jehova. Men han kompromissade inte. I Första Kungaboken 18:3 sägs det: ”Obadja hade visat sig vara en man som hyste stor fruktan för Jehova.” Ja, Obadja hade en enastående gudsfruktan! Denna hälsosamma fruktan gjorde honom mycket modig, vilket visade sig omedelbart efter det att Isebel hade mördat Jehovas profeter.

19. Vad gjorde Obadja som visade att han var modig?

¹⁹ Vi läser: ”När Isebel var i färd med att utrota Jehovas profeter hade Obadja tagit hundra profeter och hållit dem gömda, femtio och femtio, i en grotta och försett dem med bröd och vatten.” (1 Kungaboken 18:4) Som du förstår var det mycket farligt att i hemlighet ge mat åt hundra man. Obadja måste inte bara undvika att bli gripen av Ahab och Isebel, utan också undgå att bli upptäckt av de 850 falska profeterna som regelbundet kom till palatset. Dessutom fanns det många andra falska gudsdyrkare i landet, från jordbrukare till furstar, som säkert skulle ha tagit varje tillfälle i akt att avslöja Obadja för att vinna ynnest hos kungen och drottningen. Men mitt framför näsan på alla dessa avgudadyrkare sörjde Obadja modigt för de behov som Jehovas profeter hade. Vilken kraft gudsfruktan kan ha!

20. Hur hjälpte Obadjas gudsfruktan honom, och hur är hans exempel till hjälp för dig?

²⁰ Eftersom Obadja på grund av sin gudsfruktan visade stort mod, beskyddade Jehova honom tydligen mot hans fiender. Så här sägs det i Ordspråksboken 29:25: ”Fruktan för människor lägger en snara, men den som förtröstar på Jehova blir beskyddad.” Obadja var ingen övermänniska. Han var rädd att bli tagen till fånga och dödad, alldeles som vi skulle vara. (1 Kungaboken 18:7–9, 12) Men gudsfruktan gav honom mod att övervinna den människofruktan han kan ha haft. Obadja är ett utmärkt exempel för oss alla, särskilt för dem som riskerar friheten eller till och med livet för att de tillber Jehova. (Matteus 24:9) Ja, låt oss alla sträva efter att tjäna Jehova ”med gudsfruktan och vördnad”. (Hebréerna 12:28)

21. Vad skall vi behandla i nästa artikel?

²¹ Tro och gudsfruktan är inte de enda egenskaper som kan göra oss modiga. Kärlek kan vara en ännu större kraft. ”Gud har inte gett oss en ande som präglas av feghet, utan en som präglas av kraft och av kärlek och av sundhet i sinnet”, skrev Paulus. (2 Timoteus 1:7) I nästa artikel skall vi se hur kärlek kan hjälpa oss att modigt tjäna Jehova under dessa kritiska sista dagar. (2 Timoteus 3:1)

[Fotnot]

Kärleken stärker vårt mod

”Gud har inte gett oss en ande som präglas av feghet, utan en som präglas av kraft och av kärlek och av sundhet i sinnet.” (2 TIMOTEUS 1:7)

1, 2. a) Vad kan kärlek få en människa att göra? b) Varför var Jesu mod något alldeles särskilt?

ETT nygift par var ute och dök utanför Australiens östkust. De skulle precis gå upp till ytan när en vithaj gick till anfall mot kvinnan. I hjältemod sköt mannen undan sin hustru och lät hajen anfalla honom. ”Han gav sitt liv för mig”, sade änkan vid begravningen.

² Ja, kärlek kan få människor att visa stort mod. Jesus Kristus själv sade: ”Ingen har kärlek större än denna: att någon skulle ge ut sin själ till förmån för sina vänner.” (Johannes 15:13) Mindre än 24 timmar efter det att Jesus hade sagt dessa ord gav han sitt liv, inte bara för en enda person utan för alla människor. (Matteus 20:28) Det var inte bara en stundens ingivelse att Jesus modigt offrade sitt liv. Han visste på förhand att han skulle bli hånad och illa behandlad, orättvist dömd och avrättad på en tortyrpåle. Han förberedde till och med sina lärjungar på att det skulle bli så och sade: ”Här är vi nu, på väg upp till Jerusalem, och Människosonen skall överlämnas åt de främsta prästerna och de skriftlärda, och de skall döma honom till döden och överlämna honom åt människor från nationerna, och de skall gyckla med honom och spotta på honom och gissla honom och döda honom.” (Markus 10:33, 34)

3. Vad bidrog till att Jesus hade stort mod?

³ Vad bidrog till att Jesus hade detta ovanligt stora mod? Tro och gudsfruktan hade stor betydelse. (Hebréerna 5:7; 12:2) Men framför allt berodde Jesu mod på hans kärlek till Gud och till sina medmänniskor. (1 Johannes 3:16) Om vi förutom tro och gudsfruktan utvecklar sådan kärlek, kan också vi visa Kristuslikt mod. (Efesierna 5:2) Hur kan vi utveckla en sådan kärlek? Vi behöver erkänna källan till denna kärlek.

”Kärleken kommer från Gud”

4. Varför kan vi säga att Jehova är källan till kärleken?

⁴ Jehova är både kärleken personifierad och källan till kärleken. Aposteln Johannes skrev: ”Ni älskade, låt oss fortsätta att älska varandra, eftersom kärleken kommer från Gud, och var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, eftersom Gud är kärlek.” (1 Johannes 4:7, 8) För att kunna utveckla en kärlek lik Guds måste man därför närma sig Gud genom exakt kunskap och uppriktigt handla enligt den kunskapen. (Filipperna 1:9; Jakob 4:8; 1 Johannes 5:3)

5, 6. Vad hjälpte Jesu första efterföljare att utveckla Kristuslik kärlek?

⁵ I Jesu sista bön tillsammans med sina elva trogna apostlar visade han på sambandet mellan att känna Gud och att växa till i kärlek när han sade: ”Jag har gjort ditt namn känt för dem och skall göra det känt, för att den kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem och jag i gemenskap med dem.” (Johannes 17:26) Jesus hjälpte sina lärjungar att utveckla det slags kärlek som fanns mellan honom och hans Fader, och han gjorde det genom att både i ord och i handling visa vad Guds namn står för – Guds underbara egenskaper. Jesus kunde därför säga: ”Den som har sett mig, han har också sett Fadern.” (Johannes 14:9, 10; 17:8)

⁶ Kristuslik kärlek är ett resultat av Guds heliga ande. (Galaterna 5:22) När de första kristna fick del av den utlovade heliga anden vid pingsten år 33, kom de ihåg allt som Jesus hade lärt dem och förstod innebörden i Skrifterna mera helt och fullt. Den här djupare insikten ökade uppenbarligen deras kärlek till Gud. (Johannes 14:26; 15:26) Vad fick det för resultat? De predikade modigt och ivrigt de goda nyheterna till och med när det innebar livsfara för dem. (Apostlagärningarna 5:28, 29)

Mod och kärlek i verksamhet

7. Vad fick Paulus och Barnabas utstå på sin missionsresa?

⁷ Aposteln Paulus skrev: ”Gud har inte gett oss en ande som präglas av feghet, utan en som präglas av kraft och av kärlek och av sundhet i sinnet.” (2 Timoteus 1:7) Paulus talade av egen erfarenhet. Tänk på vad han och Barnabas fick gå igenom på sin missionsresa. De predikade i ett antal städer, bland annat Antiokia, Ikonion och Lystra. I varje stad var det några som blev troende, men andra visade sig vara fientligt inställda till dem. (Apostlagärningarna 13:2, 14, 45, 50; 14:1, 5) I Lystra blev Paulus till och med stenad av en uppretad folkskara, som sedan lämnade honom i tron att han var död! ”Men när lärjungarna ställde sig i ring runt om honom, reste han sig och gick in i staden. Och nästa dag gick han tillsammans med Barnabas därifrån till Derbe.” (Apostlagärningarna 14:6, 19, 20)

8. Hur visade det mod Paulus och Barnabas hade att de hade djup kärlek till människor?

⁸ Gjorde det här försöket att döda Paulus att han och Barnabas blev rädda och gav upp? Tvärtom! När de båda männen ”hade gjort ganska många lärjungar” i Derbe ”vände de åter till Lystra och till Ikonion och till Antiokia”. Varför gjorde de det? De gjorde det för att uppmuntra de nya att förbli starka i tron. ”Vi måste gå in i Guds kungarike genom många vedermödor”, sade de. Det var tydligt att det var deras djupa kärlek till Kristi ”små får” som gav dem mod. (Apostlagärningarna 14:21–23; Johannes 21:15–17) När de båda bröderna hade tillsatt äldste i varje nybildad församling och framburit bön, ”anförtrodde de dem åt Jehova, som de hade kommit till tro på”.

9. På vilket sätt besvarade de äldste från Efesos den kärlek Paulus visade dem?

⁹ Paulus var så omtänksam och modig att många av de första kristna kom att älska honom djupt. Vi kan påminna oss vad som hände vid ett möte som Paulus höll med de äldste från Efesos, där han hade varit i tre år och fått möta mycket motstånd. (Apostlagärningarna 20:17–31) När Paulus uppmuntrat dem att vara herdar för den hjord som Gud hade anförtrott åt dem, föll han på knä tillsammans med dem och bad. Sedan blev det ”en hel del gråt bland dem alla, och de föll Paulus om halsen och kysste honom ömt, eftersom de kände särskild smärta över det ord som han hade sagt, att de inte mer skulle få se hans ansikte”. Dessa bröder älskade verkligen Paulus! Ja, när det var dags för dem att skiljas var Paulus och hans reskamrater tvungna att ”slita ... [sig] loss från dem”, eftersom de äldste på platsen var så ovilliga att låta dem gå. (Apostlagärningarna 20:36–21:1)

10. Hur har Jehovas nutida vittnen visat mod i sin kärlek till varandra?

¹⁰ I vår tid är resande tillsyningsmän, äldstebröder i församlingen och många andra verkligen älskade för det mod de visar i fråga om att hjälpa Jehovas får. I länder som skakas av inbördeskrig eller där predikoarbetet är förbjudet har de resande tillsyningsmännen och deras hustrur riskerat sitt liv och sin frihet för att besöka församlingarna. Dessutom har många Jehovas vittnen fått utstå mycket motstånd från fientligt inställda styresmän och deras anhängare på grund av att de vägrat att förråda sina medtroende eller avslöja varifrån de fått den andliga maten. Tusentals andra har blivit förföljda, torterade och till och med dödade därför att de inte har slutat upp med att förkunna de goda nyheterna eller upphört att komma tillsammans med medtroende vid de kristna mötena. (Apostlagärningarna 5:28, 29; Hebréerna 10:24, 25) Sådana modiga bröders och systrars tro och kärlek är verkligen något vi kan efterlikna. (1 Thessalonikerna 1:6)

Låt inte kärleken svalna

11. Hur för Satan ett andligt krig mot Jehovas tjänare, och vad behöver de därför?

¹¹ När Satan kastades ner till jorden var han helt inriktad på att låta sin vrede gå ut över Jehovas tjänare, eftersom de ”håller Guds bud och ... vittnar om Jesus”. (Uppenbarelseboken 12:9, 17) En av Satans metoder är förföljelse. Men den taktiken får ofta motsatt verkan, eftersom den gör att Guds tjänare dras ännu närmare varandra i kristen kärlek och får många av dem att bli ännu mer nitiska. En annan av Satans metoder är att utnyttja människans syndfulla benägenhet. För att stå emot detta knep krävs det ett annat slags mod, därför att det är en inre kamp, en kamp mot otillbörliga begär i vårt ”förrädiska” och ”desperata” hjärta. (Jeremia 17:9; Jakob 1:14, 15)

12. Hur använder Satan ”världens ande” för att försöka försvaga vår kärlek till Gud?

¹² Satan har ett annat kraftfullt vapen i sin arsenal – ”världens ande”, dvs. den benägenhet eller drivkraft som är förhärskande i världen, och den står i direkt strid med Guds heliga ande. (1 Korinthierna 2:12) Världens ande främjar girighet och materialism – ”ögonens begär”. (1 Johannes 2:16; 1 Timoteus 6:9, 10) Materiella ägodelar och pengar är inte något som är fel i sig, men om vi älskar dem mer än vi älskar Gud, då har Satan vunnit en seger. Det som gör att världens ande har makt, eller ”myndighet”, är att den utövar dragningskraft på det syndfulla köttet, är listig och obarmhärtig och, precis som luft, finns överallt. Låt inte världens ande fördärva ditt hjärta! (Efesierna 2:2, 3; Ordspråksboken 4:23)

13. Hur kan vårt civilkurage prövas?

¹³ Men för att kunna stå emot världens onda ande och hålla den på avstånd krävs det civilkurage. Det krävs till exempel mod för att resa sig och lämna en teater eller stänga av datorn eller tv:n när det dyker upp något som är olämpligt. Det behövs mod för att stå emot kamrattryck och för att sluta vara tillsammans med sådana som är dåligt sällskap. Man behöver också mod för att upprätthålla Guds lagar och principer när man blir förlöjligad, oavsett om det är av skolkamrater, arbetskamrater, grannar eller släktingar. (1 Korinthierna 15:33; 1 Johannes 5:19)

14. Vad bör vi göra om vi har påverkats av världens ande?

¹⁴ Det är därför mycket viktigt att vi stärker vår kärlek till Gud och till våra andliga bröder och systrar. Ta dig tid att granska dina mål och ditt sätt att leva för att se om världens ande har påverkat dig på något sätt. Om du märker att den har gjort det, även om det är aldrig så lite, be då till Jehova om mod att kunna avlägsna den och sedan hålla den borta. Jehova ignorerar inte sådana uppriktiga böner. (Psalm 51:17) Hans ande är dessutom mycket mäktigare än världens ande. (1 Johannes 4:4)

Vi möter modigt personliga prövningar

15, 16. Hur kan Kristuslik kärlek hjälpa oss att klara av personliga prövningar? Ge ett exempel.

¹⁵ Andra prövningar som Jehovas tjänare måste kämpa med är verkningarna av ofullkomlighet och ålderdom, exempelvis sjukdom, handikapp, nedstämdhet och många andra problem. (Romarna 8:22) Kristuslik kärlek kan hjälpa oss att klara av sådana prövningar. Tänk på Namangolwa, som växte upp i en kristen familj i Zambia. När hon var två år blev hon handikappad. ”Jag var blyg och tillbakadragen”, säger hon, ”och trodde att mitt utseende skulle skrämma i väg människor. Men mina andliga vänner hjälpte mig att se annorlunda på situationen. På så sätt kom jag över min osäkerhet, och med tiden blev jag döpt.”

¹⁶ Namangolwa har visserligen en rullstol, men för att kunna ta sig fram på grusvägarna måste hon ofta krypa på sina bara knän. Men hon tar ändå del i hjälppionjärtjänsten minst två månader om året. En kvinna som hon förkunnade för började gråta. Varför det? Därför att hon blev djupt rörd över vår systers tro och mod. Som ett tecken på Jehovas rika välsignelse har fem av dem som Namangolwa studerat Bibeln med blivit döpta, varav en tjänar som församlingsäldste. ”Mina ben värker ibland förskräckligt”, säger hon, ”men jag låter inte det hindra mig.” Den här systern är bara ett av de många Jehovas vittnen jorden runt som är fysiskt svaga men andligt starka därför att de har kärlek till Gud och till sina medmänniskor. De är alla verkligen dyrbara i Jehovas ögon! (Haggaj 2:7)

17, 18. Vad hjälper många att uthärda sjukdom och andra prövningar? Nämn några exempel från församlingen.

¹⁷ Kronisk sjukdom kan också vara nedslående, till och med deprimerande. En församlingsäldste säger: ”I den bokstudiegrupp som jag tillhör finns det en syster som lider av diabetes och njursvikt, en annan har cancer, två har svår artrit och en har både lupus och fibromyalgi. Ibland känner de sig nere. Men de är ändå bara borta från mötena när de är mycket dåliga eller är på sjukhuset. De är alla regelbundna i tjänsten på fältet. De påminner mig om Paulus, som sade: ’När jag är svag, då är jag full av kraft.’ Jag beundrar dem för deras kärlek och mod. Kanske gör deras situation att de är mer målinriktade och förstår vad som verkligen har betydelse i livet.” (2 Korinthierna 12:10)

¹⁸ Om du är svag på grund av hög ålder, brottas med sjukdom eller har något annat problem, bör du ”be oupphörligt” om hjälp så att du inte blir nedslagen. (1 Thessalonikerna 5:14, 17) Naturligtvis kan du drabbas av känslomässiga svängningar, men försök inrikta dig på det som är uppmuntrande och andligt uppbyggande, speciellt det dyrbara hoppet om Guds kungarike. ”För mig är det en terapi att vara ute i tjänsten på fältet”, sade en syster. Att berätta för andra om de goda nyheterna hjälper henne att bevara en positiv inställning.

Kärlek hjälper dem som syndat att återvända till Jehova

19, 20. a) Vad kan hjälpa dem som har gett efter för synd att samla mod för att återvända till Jehova? b) Vad skall vi behandla i nästa artikel?

¹⁹ Många som har blivit andligt svaga eller som har gett efter för synd tycker att det är svårt att återvända till Jehova. Men de kommer att få det mod de behöver om de uppriktigt ångrar sig och återuppväcker sin kärlek till Gud. Tänk på Mario,a som bor i USA. Mario lämnade den kristna församlingen, började missbruka alkohol och droger och hamnade efter 20 år i fängelse. ”Jag började tänka allvarligt på framtiden och satte i gång att läsa Bibeln igen”, säger han. ”Med tiden kom jag att uppskatta Jehovas egenskaper, speciellt hans barmhärtighet, som jag ofta bad om. När jag frigavs från fängelset höll jag mig borta från mina gamla vänner, gick på de kristna mötena och blev till slut återupptagen i församlingen. Jag får fysiskt sett skörda vad jag sått, men nu har jag åtminstone ett underbart hopp. Jag kan inte tacka Jehova tillräckligt för hans barmhärtighet och förlåtelse.” (Psalm 103:9–13; 130:3, 4; Galaterna 6:7, 8)

²⁰ De som är i en liknande situation som Mario måste naturligtvis kämpa hårt för att återvända till Jehova. Men när de genom bibelstudium, bön och begrundan återuppväckt sin kärlek, får de det mod och den beslutsamhet som de behöver. Mario styrktes också av hoppet om Guds kungarike. Ja, tillsammans med kärlek, tro och gudsfruktan kan hoppet vara en stor kraft i vårt liv. I nästa artikel skall vi se lite närmare på den här dyrbara andliga gåvan.

[Fotnot]

Hoppas på Jehova och var modig

”Hoppas på Jehova, var modig och låt ditt hjärta vara starkt. Ja, hoppas på Jehova.” (PSALM 27:14)

1. Hur viktigt är det med ett hopp, och hur används ordet i Bibeln?

ETT verkligt hopp är som ett klart lysande ljus. Det hjälper oss att se bortom våra nuvarande prövningar och möta framtiden med mod och glädje. Det är bara Jehova som kan ge oss ett säkert hopp, och han gör det genom sitt inspirerade ord. (2 Timoteus 3:16) Orden ”hopp”, ”hoppades” och ”hoppas” förekommer mer än 150 gånger i Bibeln och syftar både på en ivrig och säker förväntan om något gott och på det som är föremål för denna förväntan.a Ett sådant hopp är något mer än bara en önskan, som kan sakna grund och därför inte alltid uppfylls.

2. Vilken betydelse hade hoppet i Jesu liv?

² När Jesus mötte prövningar och svårigheter såg han längre än till det som var för stunden och hoppades på Jehova. ”För den glädje som låg framför honom utstod [han] en tortyrpåle utan att bry sig om skammen och ... har satt sig på högra sidan om Guds tron.” (Hebréerna 12:2) Jesus var helt inställd på att med kraft försvara Guds suveränitet och helga hans namn, och därför lydde han alltid Gud, oavsett kostnaden för honom själv.

3. Vilken betydelse har hoppet i Guds tjänares liv?

³ Kung David framhåller sambandet mellan hopp och mod när han säger: ”Hoppas på Jehova, var modig och låt ditt hjärta vara starkt. Ja, hoppas på Jehova.” (Psalm 27:14) Om vi vill att vårt hjärta skall vara starkt, får vi aldrig låta vårt hopp bli vagt, utan vi måste alltid hålla det levande i vårt sinne och sätta stort värde på det. Detta kommer att hjälpa oss att visa samma mod och nit som Jesus när vi tar del i det arbete som han uppmanade sina lärjungar att utföra. (Matteus 24:14; 28:19, 20) Ja, vid sidan av tro och kärlek nämner Bibeln hopp som en viktig, bestående egenskap som är framträdande i Guds tjänares liv. (1 Korinthierna 13:13)

”Överflödar [du] i hoppet”?

4. Vad ser de smorda kristna och deras följeslagare, de ”andra fåren”, ivrigt fram emot?

⁴ Guds folk har en underbar framtid. De smorda kristna ser ivrigt fram emot att få tjäna tillsammans med Kristus i himlen, och de ”andra fåren” har hoppet om att ”göras fria från slaveriet under förgängelsen och uppnå Guds [jordiska] barns härliga frihet”. (Johannes 10:16; Romarna 8:19–21; Filipperna 3:20) Denna ”härliga frihet” innebär bland annat att de blir befriade från synden och dess hemska verkningar. Jehova, givaren av ”varje god gåva och varje fullkomlig gåva”, skulle aldrig ge något annat än det bästa åt sina lojala tjänare. (Jakob 1:17; Jesaja 25:8)

5. Hur kan vi ”överflöda i hoppet”?

⁵ Hur viktigt bör det kristna hoppet vara för oss? I Romarna 15:13 läser vi: ”Må den Gud som inger hopp uppfylla er med all glädje och frid genom att ni har tro, för att ni må överflöda i hoppet med helig andes kraft.” Ja, hoppet kan liknas, inte vid ett stearinljus som lyser i mörkret, utan vid morgonsolens klara strålar. Det skänker oss frid och lycka, ger vårt liv mening och inger mod. Lägg märke till att vi ”överflödar i hoppet” när vi tror på Guds skrivna ord och får del av hans heliga ande. I Romarna 15:4 sägs det: ”Allt som skrivits förr, det har skrivits till vår undervisning, för att vi genom vår uthållighet och genom trösten från Skrifterna skall ha hopp.” Fråga dig därför: Håller jag mitt hopp levande genom att läsa och studera Bibeln dagligen? Ber jag ofta om Guds ande? (Lukas 11:13)

6. Vad måste vi vara på vår vakt mot om vi skall kunna hålla vårt hopp levande?

⁶ Vårt stora föredöme, Jesus, hämtade kraft och styrka från Guds ord. Genom att noga betrakta hans exempel kan vi undvika att ”bli trötta och modfällda i ... [våra] själar”. (Hebréerna 12:3) Det säger sig självt att om vi låter vårt gudagivna hopp fördunklas i vårt hjärta och sinne eller låter oss distraheras av annat, exempelvis materiella saker eller världsliga mål, så skulle vi snart kunna bli andligt trötta och till slut förlora vår moraliska styrka och inte längre ha mod att stå upp för det som är rätt. Med en sådan inställning skulle vi till och med kunna ”lida skeppsbrott i ... [vår] tro”. (1 Timoteus 1:19) Ett verkligt hopp gör däremot att vår tro stärks.

Hoppet – av avgörande betydelse för tron

7. På vilket sätt är hoppet av avgörande betydelse för tron?

⁷ ”Tron är den säkra förväntan om ting man hoppas på, det tydliga beviset på verkligheter som man inte ser”, sägs det i Bibeln. (Hebréerna 11:1) Hoppet är därför inte av underordnad betydelse i jämförelse med tron, det är en viktig del av tron. Tänk på Abraham. Mänskligt sett var han och hans hustru, Sara, för gamla för att kunna få barn när Gud lovade dem en arvinge. (1 Moseboken 17:15–17) Hur reagerade Abraham? ”Fastän allt hopp var ute, hade han på grundval av hopp ändå tro, så att han kunde bli far till många nationer.” (Romarna 4:18) Ja, Abrahams gudagivna hopp utgjorde en fast grund för hans tro på att han skulle få en arvinge. Hans tro gjorde i sin tur att hans hopp stärktes och blev ännu mer levande. Abraham och Sara hade ju till och med modet att lämna sitt hem och sina släktingar för att resten av livet bo i tält i ett främmande land!

8. Hur stärks vårt hopp av att vi troget håller ut?

⁸ Abraham bevarade sitt hopp säkert och fast genom att obetingat lyda Jehova, även när det var svårt att göra det. (1 Moseboken 22:2, 12) När vi är lydiga och uthålliga i Jehovas tjänst kan vi på liknande sätt vara säkra på vår belöning. Aposteln Paulus skrev att ”uthållighet” leder till ”ett beprövat tillstånd”, som i sin tur frambringar hopp, ”och hoppet medför ingen besvikelse”. (Romarna 5:4, 5) Därför skrev han också: ”Vi önskar att var och en av er skall visa samma flit, så att ni intill slutet kan ha full visshet i hoppet.” (Hebréerna 6:11) En sådan positiv inställning, som grundar sig på ett nära förhållande till Jehova, kan hjälpa oss att med mod, ja rentav med glädje, klara av vilka prövningar som än kommer i vår väg.

”Gläd er i hoppet”

9. Vad kan vi regelbundet göra för att kunna ”glädja ... [oss] i hoppet”?

⁹ Vårt gudagivna hopp är vida överlägset allt vad världen kan erbjuda. I Psalm 37:34 sägs det: ”Hoppas på Jehova och håll dig till hans väg, så upphöjer han dig till att ta jorden i besittning. När de ondskefulla utrotas ser du det.” Ja, vi har goda skäl att ”glädja ... [oss] i hoppet”. (Romarna 12:12) Men för att kunna göra det måste vi hålla hoppet levande i sinnet. Tänker du ofta på ditt gudagivna hopp? Kan du se dig själv i paradiset, strålande av hälsa, fri från bekymmer, omgiven av människor du älskar och upptagen med ett verkligt meningsfullt arbete? Mediterar du över de bilder av paradiset som finns i vår litteratur? En sådan regelbunden begrundan skulle kunna liknas vid att putsa ett fönster som erbjuder oss en underbar utsikt. Om vi inte håller glasrutorna rena, kommer den vackra vyn utanför fönstret snart att skymmas av smuts och fläckar. Då kanske annat fångar vår uppmärksamhet. Låt aldrig det hända!

10. Varför har det en positiv inverkan på vårt förhållande till Jehova att vi tänker på belöningen?

¹⁰ Det främsta skälet till att vi tjänar Jehova är naturligtvis att vi älskar honom. (Markus 12:30) Men vi bör ändå ivrigt se fram emot belöningen. Jehova förväntar faktiskt att vi skall göra det! I Hebréerna 11:6 sägs det: ”Utan tro är det omöjligt att behaga honom, ty den som närmar sig Gud måste tro att han är till och att han belönar dem som uppriktigt söker honom.” Varför vill Jehova att vi skall se honom som den som belönar sina tjänare? Därför att vi då visar att vi känner vår himmelske Fader väl. Han är frikostig, och han älskar sina barn. Tänk så olyckliga vi skulle vara och så lätt vi skulle bli modfällda om vi inte hade ”en framtid och ett hopp”. (Jeremia 29:11)

11. Hur hjälpte det gudagivna hoppet Mose att fatta förståndiga beslut?

¹¹ Mose var ett enastående föredöme när det gäller att ha det gudagivna hoppet för ögonen. Som ”son till faraos dotter” hade han makt, status och tillgång till Egyptens rikedomar. Skulle han gå in för detta, eller skulle han tjäna Jehova? Mose valde modigt det senare. Varför gjorde han det? Därför att han hade ”blicken stadigt riktad mot utbetalningen av lönen”. (Hebréerna 11:24–26) Ja, Mose var definitivt inte likgiltig för det hopp som Jehova höll fram för honom.

12. Hur kan det sägas att det kristna hoppet är som en hjälm?

¹² Aposteln Paulus liknade hoppet vid en hjälm. Vår bildliga hjälm skyddar våra sinnen och gör att vi kan fatta förståndiga beslut, göra sunda prioriteringar och bevara vår ostrafflighet. (1 Thessalonikerna 5:8) Har du alltid din bildliga hjälm på dig? I så fall har du likt Mose och Paulus inte satt ditt hopp ”till en osäker rikedom, utan till Gud, som förser oss rikligt med allt för att vi skall njuta av det”. Det fordras visserligen mod att gå emot trenderna i samhället genom att avstå från att själviskt söka sina egna intressen, men det är väl värt ansträngningen. ”Det verkliga livet” ligger framför dem som hoppas på Jehova och älskar honom, så varför nöja sig med något mindre? (1 Timoteus 6:17, 19)

”Jag skall under inga omständigheter släppa dig”

13. Vilken försäkran ger Jehova sina lojala tjänare?

¹³ Människor som satt sitt hopp till den nuvarande världsordningen känner säkert en stark oro inför framtiden när de ser hur ”nödens våndor” tilltar i världen. (Matteus 24:8) Men de som hoppas på Jehova känner inte någon sådan oro. De kommer att fortsätta att ”bo i trygghet och inte behöva frukta olyckans skräck”. (Ordspråksboken 1:33) Eftersom de inte har satt sitt hopp till den nuvarande världsordningen, följer de med glädje Paulus råd: ”Låt ert levnadssätt vara fritt från penningkärlek; nöj er med det som är. Ty han har sagt: ’Jag skall under inga omständigheter släppa dig, inte heller under några omständigheter överge dig.’” (Hebréerna 13:5)

14. Varför behöver de kristna inte vara överdrivet bekymrade för sina materiella behov?

¹⁴ ”Under inga omständigheter”, ”inte heller under några omständigheter” – dessa kraftfulla uttryck visar klart och tydligt att Gud kommer att ta vård om oss. Även Jesus försäkrade oss om Guds kärleksfulla omsorg. Han sade: ”Fortsätt därför med att först söka kungariket och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra [det vi behöver i materiellt avseende] också. Alltså: var aldrig bekymrade för morgondagen; morgondagen skall nämligen ha sina egna bekymmer.” (Matteus 6:33, 34) Jehova vet att det är en utmaning för oss att vara nitiska för hans kungarike och samtidigt klara av den ansvarsbörda det innebär att sörja för våra fysiska behov. Vi behöver därför fullständigt förtrösta på hans förmåga och önskan att sörja för våra behov. (Matteus 6:25–32; 11:28–30)

15. Hur kan de kristna hålla sitt ”öga ... ogrumlat”?

¹⁵ Vi visar att vi förtröstar på Jehova när vi håller vårt ”öga ... ogrumlat”. (Matteus 6:22, 23) Ett ogrumlat öga är uppriktigt, har rena motiv och är fritt från girighet och självisk ärelystnad. Att ha ett ogrumlat öga innebär inte att leva i extrem fattigdom eller försumma kristna förpliktelser. Det innebär i stället att visa ”sundhet i sinnet” genom att sätta tjänsten för Jehova främst i livet. (2 Timoteus 1:7)

16. Varför fordras det tro och mod för att bevara sitt öga ogrumlat?

¹⁶ Det fordras tro och mod för att bevara ögat ogrumlat. Om en arbetsgivare exempelvis insisterar på att du regelbundet skall arbeta på en tid då det är möten i den kristna församlingen, kommer du då att modigt hålla fast vid dina andliga prioriteringar? Om någon tvivlar på att Jehova skall uppfylla sitt löfte att sörja för sina tjänare, behöver Satan bara öka pressen för att få honom eller henne att helt sluta upp med att komma till mötena. Ja, om vi brister i tro kan Satan få en hållhake på oss, och då blir det han och inte Jehova som inverkar på vilka prioriteringar vi gör. Så tragiskt det skulle vara! (2 Korinthierna 13:5)

”Hoppas på Jehova”

17. Hur blir de som förtröstar på Jehova välsignade redan nu?

¹⁷ I Bibeln framhålls det gång på gång att de som hoppas på Jehova och förtröstar på honom aldrig kommer att bli besvikna. (Ordspråksboken 3:5, 6; Jeremia 17:7) Ibland måste de kanske nöja sig med lite mindre i materiellt avseende, men de tycker att detta är en liten uppoffring i jämförelse med de välsignelser som ligger framför dem. På det här sättet visar de att de ”hoppas på Jehova” och litar på att han skall ge sina lojala tjänare vad deras hjärta rättmätigt önskar. (Psalm 37:4, 34) Därför är de verkligt lyckliga redan nu. ”De rättfärdigas förväntan är glädje, men de ondskefullas hopp förgås.” (Ordspråksboken 10:28)

18, 19. a) Vilken kärleksfull försäkran får vi av Jehova? b) Hur håller vi Jehova i vår ”högra hand”?

¹⁸ När en liten pojke håller sin pappa i handen, känner han sig säker och trygg. Så känns det också för oss när vi vandrar med vår himmelske Fader. ”Var inte rädd”, sade Jehova till Israel, ”ty jag är med dig. ... Jag skall verkligen hjälpa dig. ... Ty jag, Jehova, din Gud, griper tag i din högra hand, jag är den som säger till dig: ’Var inte rädd. Jag skall hjälpa dig.’” (Jesaja 41:10, 13)

¹⁹ Vilken värme det här bildspråket förmedlar – Jehova griper tag i vår hand! ”Jag har ständigt Jehova inför mig”, skrev David. ”Eftersom han är vid min högra sida, bringas jag inte att vackla.” (Psalm 16:8) Hur håller vi Jehova i vår ”högra hand”? Det gör vi på åtminstone två sätt. För det första gör vi det genom att låta Jehovas ord vägleda oss i varje sida av livet och för det andra genom att hålla vårt sinne inriktat på den underbara belöning som han håller fram för oss. Psalmisten Asaf sjöng: ”Jag är ständigt hos dig, du har fattat tag i min högra hand. Med ditt råd leder du mig, och därefter för du mig till härlighet.” (Psalm 73:23, 24) Med en sådan försäkran kan vi verkligen möta framtiden med tillförsikt.

”Er befrielse närmar sig”

20, 21. Vilken framtid väntar dem som hoppas på Jehova?

²⁰ För varje dag som går blir det allt viktigare att vi håller Jehova i vår högra hand. Snart kommer Satans värld att drabbas av en vedermöda, en sådan som aldrig tidigare har förekommit. Den kommer att inledas med att all falsk religion tillintetgörs. (Matteus 24:21) Människor kommer att gripas av fruktan. Men under hela den här kaotiska tiden kommer Jehovas modiga tjänare att glädja sig i hoppet! Jesus sade: ”När dessa ting börjar inträffa, räta då upp er och lyft upp era huvuden, därför att er befrielse närmar sig.” (Lukas 21:28)

²¹ Vi bör därför glädja oss i det gudagivna hoppet och inte låta oss luras eller frestas av Satans utstuderade försök att förleda oss. Vi bör också arbeta hårt för att bygga upp vår tro, kärlek och gudsfruktan. Om vi gör det kommer vi att ha det mod som krävs för att lyda Gud under alla omständigheter och stå emot Djävulen. (Jakob 4:7, 8) Ja, ”var modiga, och låt ert hjärta vara starkt, alla ni som väntar på Jehova”. (Psalm 31:24)

[Fotnot]