RÄDDADE AV EN LITEN FLICKAS BÖN

Dagen efter flygplanskraschen som hade dödat presidenterna i Rwanda och Burundi kom sex regeringssoldater till broder Rwakabubus hus. Deras ögon var blodsprängda, de stank av alkohol och deras uppträdande visade att de var drogpåverkade. De krävde att få vapen. Broder Rwakabubu sa till dem att han och hans familj var Jehovas vittnen och att de inte hade några vapen.

Soldaterna visste att Jehovas vittnen var neutrala och hade vägrat att ge sitt stöd åt regeringen och lämna bidrag till armén. Det här gjorde dem ursinniga. Gaspard och Mélanie Rwakabubu är inte tutsier, men hutumilisen Interahamwe dödade inte bara tutsier utan också moderata hutuer, särskilt om de misstänkte att de sympatiserade med tutsierna eller de invaderande styrkorna.

Soldaterna slog Gaspard och Mélanie med käppar och förde in dem och deras fem barn i sovrummet. De slet bort lakanen från sängen och började täcka över familjen med dem. Några hade handgranater, så det var tydligt vad de tänkte göra. Gaspard frågade: ”Kan vi få be en bön?”

En av soldaterna vägrade hånfullt att låta dem göra det. Men efter en stunds diskuterande gick de motvilligt med på att låta dem be. ”Okej”, sa de, ”ni får be i två minuter.”

De bad tyst, men Déborah Rwakabubu, som var sex år, bad högt: ”Jehova, de vill döda oss, men hur ska vi då kunna göra återbesök hos dem som jag och pappa predikade för och som jag lämnade fem tidskrifter till? De väntar på att vi ska komma tillbaka, och de behöver få höra sanningen. Jag lovar att om vi får leva ska jag bli förkunnare och döpa mig och bli pionjär! Jehova, rädda oss!”

När soldaterna hörde det här blev de häpna. Till sist sa en av dem: ”På grund av den här lilla flickans bön ska vi inte döda er. Om andra kommer hit kan ni säga att vi redan har varit här.”b